Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Nikon choice.

Produkter
(logga in för att koppla)
Ergonomi, bildkvalité, byggkvalité och bra utbud på begmarknaden. Gick från Minolta/sonysystemet (just byte av märke har dock diskuterats i en annan tråd tror jag)
 
Begagnatmarknad och kompatibilitet mellan gammalt och nytt.

Innan Nikon körde jag Minoltas tyvärr utdöda manuella system.
 
Velade länge mellan Canon 20D och Nikon D70s när jag sålt av min Minolta-utrustning för några år sedan. Till sist valde jag ärligt talat Nikon för att den var så mycket snyggare än Canon's bulliga, lite svullna kamera.. Och D300 är ju ÄNNU sexigare än D70s! Men då som nu vet jag väl egentligen att Canon på pappret kanske vore bätte för mig, ffa om man ser till objektivutbudet.

Per
 
Valde mellan Nikon D70 och Canon 20D när jag skaffade digital SLR. Det var till sist hanteringen för bländar och slutartid som gjorde att jag skaffade Nikon. Tyckte aldrig om Canons stora hjul mitt på kameran, på Nikon satt det där min tumme naturligt hamnade.

/Karl
 
Jag valde mellan Canon 350d och Nikon D50 och D70s. Det blev den sistnämnda då den dels fått bra kritik samt att jag tyckte de andra var lite för små för mina händer.
 
Jag valde redan när jag valde analog kamera... då valde jag för att jag gillade slutarljudet och känslan bättre i nikon-kameran. Men nu är det endast för att jag har en massa utrustning till nikon. Jag känner mig ganska flexibel märkesmässigt om det inte var för just den detaljen.
 
Jag var till 99% säker när jag tågade in på expert för 11 månader sen att jag skulle gå därifrån med en Canonkamera, men se det gjorde jag inte. Nikon låg mycket bättre i handen och om jag ska va ärlig känns Canon helt bakvänt att fota med. Gör det då och då, men Nikon ligger mig varmast om hjärtat. Bort sett från ergonomin så är de ju mycket snyggare..
 
Jag har ganska stora labbar och tyckte att D50 var den enda instegskameran som inte kändes som ett skämt i handen. Resten sket jag i. Sen gick jag vidare till D200, delvis för att jag hade befintliga objektiv, men jag tyckte också att denna kändes avsevärt proffsigare än motsvarande Canon. Eller förresten, det fanns inte ens någon motsvarande Canon i samma prisklass. Nu har jag bytt till D700, och det kändes lika självklart det.

Alla märken har sin "personlighet", och jag tyckte från början - och tycker nu - att Nikon passar mig bäst. Det känns som att de tänker mer på funktionalitet, ergonomi och robusthet än konkurrenterna. Att Canon gav lägre brus för något år sedan sket jag i. Nu är det mest en stor fet bonus att Nikon också har riktigt bra brusprestanda.

Hade jag börjat från noll idag så kanske det sett annorlunda ut, men jag tror faktiskt inte det. En 5D MkII känns riktigt plastig i jämförelse med D700, i mitt tycke. Fast å andra sidan hade jag väl knappast köpt någon av dessa om jag börjat från noll.
 
När jag hoppade på systemkameravågen fanns i princip bara Nikon D70 och Canon 300D att välja på i den prisklass jag tänkt mig. En komppis till mig hade en 300D och jag testade den lite och tänkte att den var ju skitnajs jämfört med min minolta dimage 7i. Sen när jag åkte till affären så fick jag även känna på D70 och vart helt såld. Blev helt plötsligt grymt besviken på Canons usla byggkvalite och ergonomi och köpte D70 på stående fot. På dyrare och nyare Canon är så klart byggkvaliten riktigt bra, men ergonomin suger fortfarande baffe.
 
När jag gick en fotokurs i skolan hade vi nikonkameror av olika slag. Bland annat därför blev det en nikon.

Dessutom tycker jag de enkla Canonkamerorna ser så barnsliga ut på något sätt. Kitobjektiven ser ut som små leksaksobjektiv =)
 
En lånad D70 fick mig att fastna i Nikon-träsket och det är ett val som jag hittills aldrig ångrat. Bytte upp mig till en D300 i vintras vilket var ett lagom stort kliv uppåt vad det gäller bildkvalitet och användbarhet.

Den lånade D70n var resultatet i en kamp mellan 300D som var för plastig och 10D som var för dyr. I slutändan är det ett val som jag (och far min) är väldigt nöjda med.
 
Från Canon till Nikon, pga av att Canon varken hade eller har någon kantskarp vidvinkel eller normalzoom för fullformat. Fick bättre blixtar på köpet :)
 
Har varit fast i Nikonträsket sedan länge. Började visserligen med en Canon AE-1 för att sedan köpa en F-1n. Bytte sedan upp mig ? till en Dynax 7000i. Fick en begagnad FE någonstans i samma veva. På den tiden var Nikon kameran framför allt annat. I varje fall var det den jag drömde om som tonåring. Dynaxen låg mest oanvänd. Det var FEn som fick göra jobbet.

För mig så spelar märket egentligen ingen roll. Jag föredrar visserligen mina Nikons före allt annat men det beror mest på att jag kan hantera dem via ryggmärgen. Fick en Canon 10D av min arbetsgivare som verktyg när den kom men körde med min privata D100 istället. Kom aldrig underfund med Canonen. Det är garanterat en vanesak men jag gillar hur mina Nikons fungerar som en förlängning av min ryggmärg.

Någonstans i det undermedvetna så finns nog även det svenska synsättet att inte gilla nummer ett. Tvåan är ju den som brukar få flest röster. Tyvärr så stämmer det inte längre: Nikon är ju nummer ett :-D.

Sist men inte minst så gillar jag av principiella orsaker företag som utvecklas av tekniker, inte av ekonomer :) Jag föredrar alltså SAAB före Volvo. BMW före Merc. Därför kör jag en Seat som är en dataprodukt från VW:). Nikon har ju längre varit ett teknikerstyrt företag (även om det är borta nu). Canon har hela tiden känts som ekonomistyrt. De matar in parametrar i en dator och ut kommer en produkt som de tjänar mest på
 
Senast ändrad:
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.