hm.. jag känner mig onekligen aningens medskyldig till att den här diskussionen togs upp, eftersom det var jag som började göra extrem-neatade barbiesar.
fast jag gjorde det i blåögdheten att om man tog i så man nästan spricker så skulle alla se leken och den totala överdriften och tycka att det var lite skojigt, och så skulle ingen få dåligt självförtroende och vilja operera om sig och laserbehandla huden.
min personliga tanke var alltså att överdriften skulle göra leken i det hela tydlig. men det var tydligen fel?
jag ber om ursäkt om någon tagit illa upp eller stört sig, och jag förtydligar att åtminstone mitt eget flitiga användande av för mycket NI var just på grund av att jag ville dra retuschen över gränsen, så att man både kunde utvecklas som retuschör och för att ingen skulle ta illa upp eftersom bilderna blev långt ifrån övertygande som ideal.
sorry om det blev precis tvärtom.
/
jag personligen tycker nog ändå att det är värre med bilder där man
inte kan se rejäla förbättringar. som i indragna midjor, förstorade bröst, omsvarvade förlängda ben, förstorat innehåll i kallingarna, osv osv.
dom manipuleringarna ser vi omkring oss dagligen, särskilt i juletid, och eftersom man inte kan se dom så får många av oss ett nära nog ouppnåbart ideal vad det gäller utseenden.
det här med Neat Image, förresten.. det är ungefär som när tex. alienskin/eyecandy var nytt... då svämmade nätet över med candyfierade 3D-plastbokstäver och dyl. ett tag.
men, som med allt nytt, så hade man lekt av sig nyhetens behag efter ett tag och allt återgick till det vanliga. ;o)
det kommer det här med NI med all säkerhet oxå göra.
det är som med alla nya tekniker... man leker av sig och utforskar alla möjligheter innan man sen börjar använda tekniken sparsamt och smakfullt.
det är genom leken man lär.
jag vill för övrigt påpeka att jag i vanliga fall inte sitter och gör barbiesar, utan gör högst sparsmakad retusch.
släthet kan vara snyggt, men jag är även mycket, mycket förtjust i kornighet och tycker inte att det ena måste ta ut det andra.
tyvärr så händer det allt oftare numera att man får se kritik på just kornet i en bild. både på digitalt som analogt korn.
kanske börjar många få sån vana för släta bilder så att kornet börjar "sticka i ögonen" på dem?
jag är isf den förste att beklaga....
och just det förresten...
jag kallar mig precis lika mycket fotograf som retuschös.
är jag den enda på fotosidan som gör det?
jag tycker mig se att det på fotosidan anses att man "måste" vara antingen det ena eller det andra. och ofta sätts det en ära i att vara så lite retuschör som möjligt.
(ja, jag har tillome sett dom som faktiskt
skryter med hur lite dom kan photoshop. i vissa situationer ger det lite obehagliga vibbar ibland)
och att vissa verkar snabba på att dra duktiga retuschörer över en kam och säger att dessa just därför inte kan vara bra fotografer... vadan denna "logik"?
jag undrar dessutom ibland (med dessa bakgrundsteorier) om det är så att vissa tror att
alla mina bilder är rena manipulationer bara för att jag har gjort några få extremretuscher?
nåväl, allt är inte svart eller vitt som tur är.
och jag utgår ifrån att de allra flesta kan se det.
hum.. eh.
nu fick jag till ett sånt här inlägg som egentligen bygger på en hel massa gamla forumtrådar som jag snubblat över, tänkt på, som gnagt mig, och så kommer alla tankar ut i en enda tråd med lite liknande innehåll.
hm. kanske inte så himla genomtänkt, men äh. så får det bli. ;o)
hoppas jag inte spårade ur för mycket.. ;o)
men jag behövde babbla av mig lite så här mitt i natten innan jag ska borsta tanden och nanna kudden.
tjosan!
natti...
/Christel - som gäspar stort och sträcker sig mot off-knappen
edit: åh fyyy f.. nu blev det ett sånt här megalångt inlägg. sorry. ;o)
