Neat Image hysteri!
- Trådstartare f.frans
- Start datum
ariadne
Aktiv medlem
jag tror att objektivisering kan vara tilltalande. istället för att se människan eller sig själv med någon som har ett inre liv, med en massa jobbiga och trassliga känslor så kan man se sig som ett ting. här blir det väl extra tydligt när man associerar till en docka, ett ickelevande ting.
lotelo
Aktiv medlem
Jag tror också det kan vara tilltalande. Att inte behöva känna och typ som att springa ut och shoppa eller måla om hemma då man mår dåligt t e x, att vissa perioder överdriva makupen eller liknande för att slippa känna, plastikoperera sig kanske? Är själv expert på att shoppa när jag känner mig trist, men tror inte att det är bästa sättet även om det är tilltalande. Därför anser jag nog att objektifieringen är skadlig, särskilt för att den kanske är tilltalande..
ariadne
Aktiv medlem
sen tror jag att det finns människor som kan skilja på kropp och "själ" . jag tror det finns människor som går och opererar sig som är väl medvetna om att det inte gör några drastiska förändringar med en inombords, utan att det är en förändring med hakan, brösten eller magen eller vad det nu kan vara som man gör. sedan att detta i sin tur kan visa sig ha positiva effekter mer än rent kroppsligt må ju vara hänt.
sen tror jag att man ofta associerar operationer till de som är överdrivna, a-kupa förvandlas till e-kupa. det är väl inte helt ovanligt iofs men det finns ju även mindra drastiska operationer menar jag. jag tror inte att det är så stor skillnad på en person som gör ett litet kirurgiskt ingrepp och en person som går omkring med en behå fylld med ...ja, vad är det? ja, kuddar av nåt slag.-)
kan man skilja på kropp och själ så tror jag inte att det måste vara skadligt i samma bemärkelse.
tänk när kvinnorna gick och hade korsetter som drog in magen så de inte fick luft, det var inget kirugiskt ingrepp men likväl extremt.
lotelo
Aktiv medlem
Jo Anna, jag håller med dig till viss del. Problemet som jag tror är att många inte alls är medvetna om varför de känner ett behov av att operera hakan, inte att de nu skulle tro att det förändrar nåt inombords alltså, utan att de använder skalet för att de tror sig må bättre av att förändra det, just skalet alltså. Bara jag opererar hakan kommer livet att bli bättre typ...
Jag gjorde en tabbe då jag var 18 och tatuerade mig på ett olyckligt ställe. Några år senare ångrade jag mig enormt och ville ta bort den för jag trodde nog att livet skulle bli bättre då, ringde runt till varenda plastkirurg men ingen vågade lova att det gick utan att lämna några spår. Stället jag har tatueringen på visade sig vara det svåraste att få väck den från. Jag har fortfarande tatueringen kvar och vet i sjutton om jag egentligen hade mått bättre om den försvunnit. Anledningen till att jag ville ha väck den var nog andra än själva tatueringen också kanske, tror det handlade mycket om påverkan av objektifiering. Man "skulle inte" enligt modet ha en tatto som syntes till hälften under kläder och som drog blickarna till sig. Älskar den fortfarande inte men har ingen tanke på att radera den heller. Jag tycker man bör lära sig leva med och försöka acceptera även det man inte älskar. Vad blir bättre av att förändra utan att ens behöva kämpa för det egentligen. (Jag menar, träning t e x är långsiktigt och arbetssamt. Man sätter upp ett mål och arbetar för det och det är en helt annan sak. Inget förhastat görs iaf.)
Sen att kvinnor i alla tider varit påverkade av underliga osunda ideal är väl mycket beklagligt. Att de förr använde såna korsetter, eller som att de i Kina snörade fötterna för att ha mindre skostrl. Även på den tiden handlade det nog om en bild som omvärlden påverkade fram, och det är den bilden som jag tror hela tiden förvärras samtidigt som fler kanske även gapar mot den. Tänk om alla börjar bli påverkade av den plastiga NI-hyn och tillslut opererar sig för att se ut som docckor?
Ja, varför spelar det yttre sån roll egentligen?
Jag gjorde en tabbe då jag var 18 och tatuerade mig på ett olyckligt ställe. Några år senare ångrade jag mig enormt och ville ta bort den för jag trodde nog att livet skulle bli bättre då, ringde runt till varenda plastkirurg men ingen vågade lova att det gick utan att lämna några spår. Stället jag har tatueringen på visade sig vara det svåraste att få väck den från. Jag har fortfarande tatueringen kvar och vet i sjutton om jag egentligen hade mått bättre om den försvunnit. Anledningen till att jag ville ha väck den var nog andra än själva tatueringen också kanske, tror det handlade mycket om påverkan av objektifiering. Man "skulle inte" enligt modet ha en tatto som syntes till hälften under kläder och som drog blickarna till sig. Älskar den fortfarande inte men har ingen tanke på att radera den heller. Jag tycker man bör lära sig leva med och försöka acceptera även det man inte älskar. Vad blir bättre av att förändra utan att ens behöva kämpa för det egentligen. (Jag menar, träning t e x är långsiktigt och arbetssamt. Man sätter upp ett mål och arbetar för det och det är en helt annan sak. Inget förhastat görs iaf.)
Sen att kvinnor i alla tider varit påverkade av underliga osunda ideal är väl mycket beklagligt. Att de förr använde såna korsetter, eller som att de i Kina snörade fötterna för att ha mindre skostrl. Även på den tiden handlade det nog om en bild som omvärlden påverkade fram, och det är den bilden som jag tror hela tiden förvärras samtidigt som fler kanske även gapar mot den. Tänk om alla börjar bli påverkade av den plastiga NI-hyn och tillslut opererar sig för att se ut som docckor?
Ja, varför spelar det yttre sån roll egentligen?
mipert
Aktiv medlem
Framförallt för att jag inte tycker det är snyggt.
Det finns mycket att säga om kvinnobilder med mera men för mig handlar det framförallt om att den typen av bilder påminner om airbruschade kvinnor på sidan av stora vans, gråtande barntavlor och nakna par i solnedgång på sammetstavlor.
Jag kan imponeras av ett skickligt utfört hantverk men det är helt enkelt inte min grej.
Det som kan skrämma mig lite är att kanske någon tycker jag är sämre som fotograf för att mina bilder inte är av den utslätade typen!
ariadne
Aktiv medlem
fast jag tror att det är en påverkan som sker även åt andra hållet - dvs samhället speglas i reklamen och tvärtom. jag tror inte Bara att det är reklamen som skapar dessa ideal åt oss, utan vår egen inverkan menar jag. om alla tex skulle strunta i att raka benen så vete sjutton om reklammakarna inte skulle vara tvungna att ha orakade modeller i sin reklam. vad jag menar är att vi alla sätter upp de där idealen. dels genom att acceptera dem. vi måste inte acceptera dem.
sen är det ju lätt att säga när det vimlar av bilder på kvinnor med persikohy, som är smala, långa osv osv men att man strävar dit tex kan inte skyllas enbart på reklam osv. tycker jag. nånstans så väljer vi själva hur vi vill leva.
att det yttre spelar roll beror väl på att man inte kan vara omedveten om hur man ser ut eller hur andra ser ut. vi är medvetna och självmedvetna varelser helt enkelt. men min katt tex funderar inte över hur hon ser ut eller hur jag ser ut. inte vad jag vet iaf
man kan kanske jämföra med barn också som oftast väl inte lägger in lika mkt värderingar i vad som är normalt eller onormalt, snyggt eller fult. för att de inte är lika medvetna.
sen är det ju lätt att säga när det vimlar av bilder på kvinnor med persikohy, som är smala, långa osv osv men att man strävar dit tex kan inte skyllas enbart på reklam osv. tycker jag. nånstans så väljer vi själva hur vi vill leva.
att det yttre spelar roll beror väl på att man inte kan vara omedveten om hur man ser ut eller hur andra ser ut. vi är medvetna och självmedvetna varelser helt enkelt. men min katt tex funderar inte över hur hon ser ut eller hur jag ser ut. inte vad jag vet iaf
man kan kanske jämföra med barn också som oftast väl inte lägger in lika mkt värderingar i vad som är normalt eller onormalt, snyggt eller fult. för att de inte är lika medvetna.
lotelo
Aktiv medlem
T o m väldigt små barn börjar nog lägga mer värderingar i utseendet. Jag har själv en trårig pojke som skriker att kläderna är fula ibland, och som vill vara med och påverka vad han har på sig och hur han ser ut, som gärna skummar håret och som önskar sig kulhalsband. Vad jag gjort för fel har jag inte kommit på än men förmodligen handlar det även där om mycket påverkan från media, kompisar, omvärlden e t c också.ariadne skrev:
att det yttre spelar roll beror väl på att man inte kan vara omedveten om hur man ser ut eller hur andra ser ut. vi är medvetna och självmedvetna varelser helt enkelt. men min katt tex funderar inte över hur hon ser ut eller hur jag ser ut. inte vad jag vet iaf
man kan kanske jämföra med barn också som oftast väl inte lägger in lika mkt värderingar i vad som är normalt eller onormalt, snyggt eller fult. för att de inte är lika medvetna.
Fast egentligen tycker jag det är sunt att vara medveten om utseende och brydd i hur man ser ut. Det jag tycker är otäckt är att bilden som utvecklas i både reklam och annat blir så totalt onaturlig att det inte går att leva upp till. Folk får bara mer komplex över sånt. Jag menar inte att man ska behöva påverkas för att bry sig heller men att vi alltid kommer göra det. Då är det iaf bättre med inte helt ouppnåeliga förebilder.
bjanha
Aktiv medlem
popboydeluxe
Aktiv medlem
Denna bild har jag kört genom NeatImage.
Jag tycker inte att hennes hud ser plastig ut, man ser ju t o m porerna. Det beror helt enkelt på vilken inställning man använder på NeatImage för den delen också!
http://www.fotosidan.se/gallery/viewlarge.htm?ID=138496
Jag tycker inte att hennes hud ser plastig ut, man ser ju t o m porerna. Det beror helt enkelt på vilken inställning man använder på NeatImage för den delen också!
http://www.fotosidan.se/gallery/viewlarge.htm?ID=138496
lotelo
Aktiv medlem
Medvetenhet måste man ha för att kunna acceptera..
Jag tycker det är sunt att ta vara på sig själv och måna om sig på bästa sätt, att vara medveten om hur man ser ut och att inte låta kilona dra iväg till hälsofarlig övervikt. Jag tycker att man ska se till att äta för att inte tappa stinget i huden och för att inte låta kilona rasa med näringsbrist, hårlossning och sjukdomar till följd. Jag tycker man ska tvätta håret, använda tvål e t c för att se ren och fräsch ut både för sin egen och för andras skull. Att vilja förbättra eller förändra genom hårfärgning, makeup, pushup och sånt tycker jag också är helt ok men det sista är däremot saker som är utöver vad jag menar är viktigt att bry sig om. Att den som känner för det sminkar sig anser jag lika naturligt som att man pyntar hemma och gör omgivningen trivsam.
Att sen vara brydd om hur man ser ut tror jag snarare gör livet lättare än om man inte är brydd. Samhället kräver väl också att vi är representabla på många sätt? Att vi ser passande ut för olika tillfällen, att vi arbetar e t c? Slutar man bry sig så lär man få anpassningsproblem och större svårigheter att få jobb.
Jag tycker att det är ett friskhetstecken att ta vara på sig själv och att vara medveten om hur man kan förändra.
...och själv sminkar jag mig inte varje dag, men jag bryr mig ändå..
Pavel. Jag tror de flesta i tråden är överens om att NI är ett bra program, använt på rätt sätt. Som jag uppfattat diskussionen handlar den om när effekterna används överdrivet.
.Z.
Aktiv medlem
Helt klart, men vad diskussionen började med var just detta med att man i NI överdrev inställningarna för att få en plastkänsla. Det är ganska så vanligt faktiskt.
Själv så använder jag det bara till brusreducering, det är ju det som programmet ursprungligen är gjort för. Om jag av nån alnledning vill jämna till hud, exempelvis reducera acne så använder jag verktyg i PS istället, tycker att det fungerar mycket bättre...
ariadne
Aktiv medlem
jo..men då är det ju snarare en social fråga än något som är "sunt-i-sig"? hur sunt är det att man inte får ett jobb för att man inte ser ut på ett visst sätt tex?
jag kan inte se så mkt sunt i att bry sig pm sitt utseende faktiskt. inte osunt heller för den delen. sålänge det är inom rimliga gränser då.
ett man tränar tex behöver ju inte bero på att man vill försändra sitt utseende utan för att förbättra sin hälsa tex. inget fel i att man även tränar för att förbättra sitt utseende, men sunt vet jag inte om jag kallar det. om det görs av den anledningen. det är väl mest fåfänga?
jag sminkar mig rätt sällan numer. för några år sen skulle jag aldrig komma på tanken att gå utanför dörren utan smink. fanns inte på kartan.
jag känner mig mindre attraktiv utan smink men det gör inte så mkt längre. om nån tycker jag är ful och glåmig.
.Z.
Aktiv medlem
Jag håller med dig, jag! Men vad menar du med rimliga gränser?
Exakt, hälsa har inget med utseende att göra... God hälsa är att må bra, man kan må perfekt & ändå väga 120 kg. Sen är det en annan sak att man kanske inte lever lika länge som om man vägt 80...
Det är idealen i denna värld som gjort att exempelvis överviktiga människor mår dåligt.
Jag också (fniss)...
Larsa
ariadne
Aktiv medlem
jag menar om man är helt besatt av sitt utseende och knappt inte tänker på annat.
fast..njae, jag menade nog inte riktigt så. hälsa och utseende hör ofta ihop, men det är olika saker. så menade jag. jag menar att det sunda i att träna borde ligga i att det är bra att röra på sig, både för kropp och själ, inte att man blir snyggare av det. det är fåfänga.
man mår väl iaf inte bättre för att det finns fördomar och att särbehandlar överviktiga iaf.
skönt att du tagit dig ur det tvånget!.-)
