Annons

När blir man nöjd

Produkter
(logga in för att koppla)
Andreas S skrev:
Min fråga är egentligen ganska enkel, men trots det finns det inte några enkla svar.

När blir man egentligen nöjd med sin "utrustning".

Så fort det kommer en ny kamera så är "folk" igång med att köpa den nya kameran för att den gamla är "så" dålig.

När blir man egentligen nöjd. Förut så höll en kamera iallafall några år, nu håller dom inte mer än några månader.

När är DU nöjd. När slutar du att "Titta" efter en ny kamera bara för att det kommit ut en ny modell?
Kameror är jag nöjd med sedan flera år.
Bilderna blir jag aldrig nöjd med. Hade det varit tvärtom hade jag slutat med fotohobbyn för länge, länge sedan.
Det är ju trots allt bilderna som är MIN hobby, inte prylarna.
Us
 
Canongear
Bodies: 1D, Eos 50 x 2
Lenses: 24-70L, 30 1.4 EX, 100 2.8 Macro USM
Other stuff: 550 EX, Nikon 4T + 5T closeuplenses, Zeiss Softar 1, Kodachrome 64 etc.
Bag: Kata R-103, Domke F6

Previous gear: Canon 300D, 10D, Sigma 14 2.8, 20 1.8, 15-30, Canon 17-40 4L, 20-35 2.8L, 20-35 3.5-4.5, 50 1.8 II, 35 1.4L, 35/2, 50 1.8 mk1, 85 1.8, 85L, 35-80 4-5.6, 70-200 4L, 70-200 2.8L IS, 135 2.0L, 200 2.8L mk1, 75-300 4-5.6

Som ni ser har jag haft en hel drös med fina gluggar. Har minskat min väska och har nu ett lagom stort kit. Allt får plats i min F6 (den digitala iallafall...) Standardzoomen klarar det mesta. Macrot används till blommor och porträtt. 30 1.4 inomhus utan blixt. Vinjetterar lite på mitt 1D-hus (är ju byggt för 1.5 och 1.6-hus) så jag funderar på att köpa 35L igen. Då har jag nästan allt jag behöver. Kanske satsar på ett extrahus istället. 30D verkar trevlig.

Ju mer utrustning dessto mer tänker jag på den och fipplar istället för att fota. Nu har jag ett objektiv som sitter på nästan jämt och 2 st för speciella situationer.

Jag har mycket hellre en liten utrustning av hög kvalitet än en stor av sämre prylar. Jag är pryltokig men ju äldre jag blir dessto lugnare blir jag.

Fota mer och pryla mindre.

A
 
Nöjd

För två år sedan köpte jag en KM A2 och var mycket nöjd. Kameran presterade den kvalite som jag ville uppnå, visst tvingades jag lära mig att reducera brus men mina mål nåddes i de flesta fall.
Efter hand har mina krav ökat men plånboken har inte växt i samma takt så det blev inget köp av den kamera som jag ville ha.
Nu har jag köpt en Sony R1 och är mycket nöjd med framförallt bildkvaliten. Jag är nöjd med att den är tyst, att den tar tre RAW-bilder i snabb följd, att den tar minst tio RAW-bilder på en minut, att den inte gör mig ruinerad, att den har en svängbar bildskärm mm. Många saker den inte har kan jag vara utan idag men morgondagen och mina krav då vet jag inget om.
 
Hehe , ja Björn ingen fara . .
Men det finns så mycket folk på FS som har sådana värderingar ...
 
Lagom nöjd är bäst

Intressant fråga … Svaret kan var enkelt: Nöjd blir man aldrig, det är strävandet mot något allt bättre som är själva grejen.
Men man kan också brodera ut det lite mer, då blir det närmast lite självbiografiskt.: Började fota digitalt för två år sedan. Trodde det skulle bli billigare när filmkostnader försvann. Det var en felbedömning. Utvecklingen på det digitala området gör att det finns ett ständigt behov av att uppgradera sig både när det gäller kamerahus och nödvändig datautrustning (hårddiskar, minneskort, programvara, mellanlagring, skrivare etc). Men jag ångrar mig inte ett ögonblick. Den digitala världen ger så mycket större möjligheter till bildutveckling. Jag har aldrig gillat att stå och slabba i mörkrum.
Mitt specialintresse är fågel- och naturfotografering. Jag startade med relativt enkla och billiga grejor (man vet ju inte om man tröttnar), men ju längre intresset håller i sig, desto större behov att uppgradera och förnya och jag försöker då att satsa på så hög kvalitet som jag överhuvudtaget har råd med – förutsatt att kvalitet också ger bättre resultat eller bättre hållbarhet. Så tycks vara fallet när det gäller kamerahus, objektiv, stativ, skrivare. Särskild när det gäller objektiv prioriterar jag kvalitet. De står sig många år och andrahandsvärdet på ett kvalitetsobjektiv är högt. Däremot tveksamt (jag syftar då på dyra märkesprodukter) när det gäller batterier, papper, skrivarfärg, och lagringsmedia, men jag är inte säker. En tidigare tråd på fotosidan om att kamerabatterier kan explodera i kameran gjorde mig lite betänksam.
Även om man har en hyfsad månadslön är pengar begränsande. Största misstaget är att köpa grejor som blir liggande i garderoben. Därför, ha inte för bråttom att skaffa nytt. Känn på tanken en period. Hur mycket kommer jag att använda den här prylen? Mina misstag: kameraadapter till tubkikaren (jag klarade inte att släpa med både systemkameran och tubkikaren, valde bort tubkikaren), batterieliminator till kameran för inomhusbruk (litet behov) graduerat gråfilter (använder nästan aldrig). Man behöver inte heller uppgradera varje gång det kommer något nytt. Varannan eller var tredje gång kanske räcker.
Om jag inte hade råd med bra och dyra teleobjektiv skulle jag satsa på fåglar som man kommer nära, hellre att än att jobba med prylar som inte ger bra resultat. Mina bästa fågelbilder hittills har jag på skrattmås, gräsand och talgoxe… Eller varför inte helt byta bransch, t ex makrofotografering eller gatufotografering verkar ju vara spännande och utrustningen är billigare.
Till slut några allmänna råd
- ha inte mer pengar på banken än nödvändigt – pengar ger ingen glädje förrän man omsätter dem i något
- livet levs nu, det går inte att skjuta upp, du vet inte om du lever till pensionen
- är du riktigt fotointresserad, skaffa ett välbetalt jobb och ägna fritiden till fotografering, det är bara då du har full frihet som fotograf
 
Många kloka ord i den här tråden! Själv har jag väl hamnat mellan två läger.. Har defenitift fastnat i skärpe- o uppgraderingsträsken då jag sålt av mina billigare sigmazoomar o nikon D70 för dyrare Nikon orginal och D200:an i tron om bättre bilder.. O visst, objektiven presterar bättre o kameran gör som jag vill o reagerar snabbare i större grad än D70:n, men faktum är att min utrustning numera i mkt större grad avslöjar mina brister helt utan nåd.. Så numera är jag inte nöjd med mig själv, nån som vill byta? ;) Skämt åsido, hädanefter skall jag jobba för o bli en bättre fotograf, dvs bli bättre på o måla med ljus.

//Johan
 
Nöjd!

Glöm aldrig vem som är bakom kameran. kameran kan aldrig ersätta en bra fotograf, bara göra den bättre. Jag skulle vilja säga att man växer ur en kamera, man vill uppnå nya saker med ny teknik osv. Men allt har en gräns och frågan är vad du själv vill uppnå.
För några måndaer gjorde jag bröllopsfoton och min vanliga "riktiga" kamera var paj så jag fick nöja mig att göra bilder med en kompaktkamera på 2 megapixel, tänk dig brudparets förvåning (!!) när jag dök upp med en Nikon coolpix 2200!¨
Men de skulle ha en bildspel på DVD och inga kort framkallade (kompaktliving stilen).
De blev helnöjda med resultaten (och förvånade).
GLÖM ALDRIG VEM SOM ÄR BAKOM KAMERAN! Han är viktigare än själva kameran. Stanna upp och var nöjd, visa bara dina bästa bilder till bekanta och kameran du har tagit den med. Gör de förvånade att du kör med "gammal" utrustning och får fantastiska resultat.

Dessa hysteriska prylgalningar påminner mig om skidåkare som köper de bästa och nyaste skidorna men som sedan inte kan behärska de till fyllo. Vad skall man då ha dem till? Skryt, och för att göra bort sig. Samma men alla dessa uppgraderingar. De tycker om att trycka på NYA knappar, när de blir trötta på dem vill de ha nya saker att trycka på.

Thomas
 
Är på god väg tycker jag.

Huset - 1DMarkII - är med mitt mått sett det ultimata arbetsredskapet där ett hus (vilket får tiden utvisa) till som kompliment skall inhandlas. Det blir kanske redan till hösten om Canon släpper ett dyligt som motsvarar mina krav.

På objektivsidan saknas än så länge ett par stycken och samma sak där, blir när jag tycker det känns rätt.

Slutsatsen får bli: är nästan helt nöjd.

//Ronney
 
Kul & tänkvärd tråd.

Jag har just haft detta resonemang med mig själv. Sitter med en Nikonutrustning som efterhand har svällt ut till att omfatta en proppfull rycksäck med olika optik mm, mm.

Jag var rejält nära att ställa mig i kö för en D200 för att den var "så mycket bättre" än D70:n som jag har, men efter att jag lagt handen på hjärtat och frågat mig själv kom jag fram till att det _verkligen_ är jag själv som begränsar bildresultatet.

Jag fotar mycket ganska stillsamma bilder så jag behöver inte en enorm massa FPS. Dessutom är det _för mig_ ett tungt släpande på utrustning samt ett dåligt samvete för att man inte använder allt man köpt så mycket som man borde...

Nu håller jag på att sälja hela klabbet och kommer att ha en Fuji F11 (att ha i fickan) samt en Dynax7D (köpt på rea) med två objektiv och det känns som en lättnad...
 
Arleklint skrev:
Om huvudintresset är att göra bilder så är man nog nöjd när man har en utrustning som inte begränsar det man vill göra.

Om huvudintresset är utrustning så kommer man aldrig bli nöjd.

Jag är nöjd med den utrustning jag har idag. Jag har inga planer på att uppgradera någonting.

Du sitter idag med D2x, Nikons top of the line.
har du samma kamera om 4-5 år, och har du samma åsikt - att du är nöjd med vad du har ;)

Kanske?
 
Nöjd

-blir jag då utrustningen motsvarar mina förväntningar och uppfyller de behov som just jag har. Just jag har tex inget behov av en proffskamera, vilket gör att jag troligen skulle bli grymt missnöjd om jag spenderade pengarna en sådan kostar...

Däremot motsvarar inte alltid utrustningen de krav jag har, tex skulle jag gärna byta min 10D mot en 20D eller 30D (Canon) för deras förbättrade snabbhet både vad gäller seriebildstagning men ännu viktigare - tiden från avtryck tills bild tas, den såkallade "laggen" eller "släpet"...

DÄR uppfyller inte min nuvarande kameramina krav - alltså dreglar jag över 20/30D modellerna. Jag har testat 20D och vet att jag skulle vara NÖJD med en sådan.

Övrig utrustning som jag har är jag redan nöjd med. De uppfyller just min kravspec och presterar som förväntat. Däremot skulle jag gärna utöka mängden "tillbehör" i väskan med fler objektiv, blixtar mm.

Iofs kan behoven komma att ändras...
Skulle jag tex bli frilansfotograf skulle behovet gissningsvis ändras och därmed krav & förväntningar...


/Kjelle
 
Riktigt nöjd blir jag, när en gammal analog utrustning kombinerad med högupplöst scanner skapar perfekta bildfiler, i dessa digitala enögda fototider!
En analog system kamera med högklassig optik, inscanning, sparad på CD, bildfil sänd via mailen, har förvånat alla, skärpan är fullt i klass med de bästa och dyraste D-SLR!
Klart, det krävs lite extra arbete att föra över den analoga bilden till en digital bildfil, men det fungerar, alldeles utmärkt dessutom!
Då blir jag nöjd, ännu hänger den gamla tekniken med!
Jag har även en D-SLR, men mina gamla A-SLR har mycket bättre sökare och är mycket enklare att fotografera med, inget extra, bara tre faktorer spelar roll, avståndsinställningen - tiden - bländaren.
Inte alltid betraktaren frågar hur bilden är tagen, de flesta utgår från att det är en digital kamera, när de eventuellt hör att det är en gammal analog kamera blir de ställda, hur kul som helst, ha-ha!
 
--------------------------------------------------
Per Wiman skrev:

Oj, oj, oj...

Nu kan det urarta till "vs", ty det råder väldigt delade meningar om den saken. Jag hoppas att tråden inte urartar.
--------------------------------------------------

För att tråden inte skall urarta, skall jag tillägga till mitt tidigare inlägg
" skärpan är fullt i klass med de bästa och dyraste D-SLR!"
- det är min egen åsikt, endast visuellt bedömd, förmodligen inte helt korrekt, eftersom utvecklingen går framåt, men jag är nöjd med de givna resultaten, ändå.
 
Det är MYCKET man vill ha, men få saker som man verkligen behöver..
Jag blir nöjd när jag känner att jag har det jag behöver till mina krav och behov och inte av att äga en hel lagerlokal med prylar..
Jag tänker mer noga på vad jag lägger pengarna på och det behöver inte innebära att det blir billigare, men helt klart prylar som jag är nöjd med från början och slipper byta.
Man får väl välja ifall man skall köpa något för "rimligt pris" och byta ofta eller satsa stort och byta mer sällan.
Ingenting blir ju genast sämre bara för att det kommit något nytt och huvudsaken är ju att man själv är nöjd och inte går efter andra människors behov och krav..

Jag tycker nog att man blir betydligt mer kreativ med färre prylar och man lär sig använda det man har på ett bättre sätt. Hellre färre prylar, men med bra kvalitet än många halvbra.

Jag blir nöjd med mig själv när jag har fått ett bra resultat och har utnyttjat det jag har lärt mig, annars så känner jag mig nog mindre nöjd med mig själv och min erfarenhet än med själva utrustningen!
Man kan alltid bli bättre och skall man tävla mot någon så är man oftast själv den bästa motståndaren! ;)
Blir man "aldrig nöjd" så beror det säkert inte på utrustningen..
Ingenting är ju bättre än den svagaste länken och det är nog snubben bakom kameran som är det.
Inser man inte sin egna begränsningar och fortsätter byta prylar i jakten på det "optimala" så lär man nog aldrig bli nöjd heller.

Jag vill gärna använda mina pengar till sådant som skulle utveckla mig som fotograf eller till resor, helst tillsammans med en erfaren fotograf, som gör att jag får både erfarenhet, motivation och fler bilder..istället för att lägga allt på nya prylar. Min förhoppning är att det kommer att bli så!


/Benny
 
ANNONS
Köp en spegellös systemkamera från Canon och få ett 50mm objektiv på köpet hos Götaplatsens Foto.