Niclasfoto skrev:
Många rynkar på pannan när man påpekar att det är fotografens hjärna som arbetar manuellt och ingen kamera eller ljusmätare.
Tyst sa jag! ;-)
Nej, allvarligt. Givetvis kan man jobba även i "halvautomatisk" läge. Det går alldeles utmärkt att köra tidsautomatik, mäta mot något och sedan kompensera beroende på hur man vill återge det man mäter mot (pluskompensera om man mäter mot något ljust som man också vill ha ljust t.ex.). Problemet jag ser är bara att det är svårare att med spot- utsnitts- eller centrumvägd mätning mäta på något, ställa in rätt exponering för det man mäter mot och sedan mäta mot andra motivdelar för att kolla att de t.ex. inte blir urfrätta.
Det blir alltså svårt att rikta runt kameran om skapa sig en bild av scenen då exponeringsskalan visar hur mycket de inställda exponeringsvärdena är kompenserade från medelgrått på vad nu ljusmätaren senast mätte på. Om du jobbar så, då måste du ha en riktig einsteinhjärna för att hålla kolla på vad alla data i sökaren egentligen säger dig.
Att jobba med evaluerande mätning och kompensera är osäkert (fakta) då du inte har någon aning om vilka val kameran redan har gjort. Kameran kanske redan har kompenserat? Eller så har den inte det... -- Det vet du inte.
Centrumvägd mätning, tids- eller bländarautomatik och exponeringskompensation kan vara vettigt och snabbjobbat, speciellt med lite erfarenhet, men är trots allt ganska grovt.
Dessutom har du i halvautomatik med kompensation precis lika många kontroller att hålla reda på som i manuellt läge.
Jag hävdar alltså fortfarande att det enklaste och säkraste, iaf. vid diaexponering, är att köra med spotmätning i manuellt läge.
Då har du i princip en liten zonsystemskala i sökaren med indikation om var på skalan det du mäter mot kommer att hamna.
/ Erik -- spotmätarfundamentalist
