Här följer ett snapshot på skalan på min gamla Sunpak blixt satt i manuellt läge, jag tycker detta förklarar rätt illustrativt.
Den är här inställd på 200 i filmkänslighet, vill jag då fota något som är 2 meter bort så skall jag använda bländare 22 för "rätt" exponering. Är motivet 11 meter bort så är det f4 som gäller. Sedan kan man givetvis göra sina kompenseringar med bländaren utifrån detta. Man kan ju också studsa blixten i taket eller annorstädes, å då måste man givetvis kompensera, öppna upp bländaren för detta, hur mycket beror givetvis på avstånden vi talar om och hur reflektivt det är i taket t ex. Man kan ju också sätta något framför blixten som sprider/dämpar ljuset, å givetvis då kompensera detta med bländaren.
Vid autoläge på min blixt så använder den en egen inbyggd ljusmätare som bryter blixten vid "rätt" mängd. Detta visas med de gula och gröna linjerna, ställer jag knappen längst ned, som i bild står på "M", istället på gula punkten. Då skall jag använda bländare 8 som då räcker upp till 5,5 meter (vid iso200), i gröna autoläget gäller f4 vid iso200 och då grejar den 11 meter. Blixtkompensering i autoläge fixas då givetvis genom att "fuska" med bländaren.
Slutartiden har inget med blixtexponeringen att göra, blixten är i alla fall snabbare än kamerans snabbaste slutartid, man fryser en pistolkula med blixten. Slutartiden reglerar bara mängden befintligt ljus. Dock får man inte köra för snabb slutartid (synktiden), då får man bilder där blixten fyrats av när slutaren inte längre är helt öppen, ser inge kul ut, typ. halva bilden är rätt och andra halvan kolmörk.
Hoppas att jag spred lite ljus ;-)
