ektober
Aktiv medlem
Jag börjar en tråd för att slå ett slag för den analoga fotografins överlevnad. Det viktigaste i krig är att samla sina krafter och hitta sina allierade, så det vore kul att höra hur många här på fotosidan som fortfarande håller på med analog fotografering.
Det är fel att säga att det är ett krig mellan digital- och analogfotografering, det kriget, om det ens har funnits något, har för längesedan den digitala tekniken vunnit.
Men bara för att man går över till digitalt så behöver inte det betyda att man måste överge analog fotografering.
Tänk att faktiskt kunna hålla i din bild. Den finns i din hand och det är du själv som har gjort att just den lilla biten av verkligheten har förevigats.
Tänk att få bestämma sig för att fotografera med en grovkornig film. Att gå in i verkligheten och se omvärlden genom denna svärta och grovkornighet.
Tänk att för första gången lyfta den nyframkallade filmen mot ljuset, sökandes att stilla törsten till att fånga verkligheten i en bra bild.
Tänk att doppa det nyss belysta papperet i framkallningsvätskan och sakta se ansikten, djur, byggnader, träd, glädje, sorg, lycka, växa fram under den vågiga ytan. Färgat av det röda skenet från lampan.
Visst är det kanske lite bökigare att blanda framkallningsvätska än att starta datorn, men började jag verkligen fotografera för bekvämlighetens skull?
Visst tar det tid att få bilderna framkallade, men hur ska de annars kunna mogna och växa i tanken.
Visst önskar jag att jag kunde manipulera bilden exakt så som jag vill ha den. Men hur ska jag då nånsin kunna bli överraskad?
Vad jag vill säga hoppas jag har framgått ovan.
Välkommen att fortsätta dina tankar kring analog fotografering.
Det är fel att säga att det är ett krig mellan digital- och analogfotografering, det kriget, om det ens har funnits något, har för längesedan den digitala tekniken vunnit.
Men bara för att man går över till digitalt så behöver inte det betyda att man måste överge analog fotografering.
Tänk att faktiskt kunna hålla i din bild. Den finns i din hand och det är du själv som har gjort att just den lilla biten av verkligheten har förevigats.
Tänk att få bestämma sig för att fotografera med en grovkornig film. Att gå in i verkligheten och se omvärlden genom denna svärta och grovkornighet.
Tänk att för första gången lyfta den nyframkallade filmen mot ljuset, sökandes att stilla törsten till att fånga verkligheten i en bra bild.
Tänk att doppa det nyss belysta papperet i framkallningsvätskan och sakta se ansikten, djur, byggnader, träd, glädje, sorg, lycka, växa fram under den vågiga ytan. Färgat av det röda skenet från lampan.
Visst är det kanske lite bökigare att blanda framkallningsvätska än att starta datorn, men började jag verkligen fotografera för bekvämlighetens skull?
Visst tar det tid att få bilderna framkallade, men hur ska de annars kunna mogna och växa i tanken.
Visst önskar jag att jag kunde manipulera bilden exakt så som jag vill ha den. Men hur ska jag då nånsin kunna bli överraskad?
Vad jag vill säga hoppas jag har framgått ovan.
Välkommen att fortsätta dina tankar kring analog fotografering.