Man behöver inte gå över till digitalt

[ektober]

Jag börjar en tråd för att slå ett slag för den analoga fotografins överlevnad. Det viktigaste i krig är att samla sina krafter och hitta sina allierade, så det vore kul att höra hur många här på fotosidan som fortfarande håller på med analog fotografering.

Det är fel att säga att det är ett krig mellan digital- och analogfotografering, det kriget, om det ens har funnits något, har för längesedan den digitala tekniken vunnit.

Men bara för att man går över till digitalt så behöver inte det betyda att man måste överge analog fotografering.

Tänk att faktiskt kunna hålla i din bild. Den finns i din hand och det är du själv som har gjort att just den lilla biten av verkligheten har förevigats.

Tänk att få bestämma sig för att fotografera med en grovkornig film. Att gå in i verkligheten och se omvärlden genom denna svärta och grovkornighet.

Tänk att för första gången lyfta den nyframkallade filmen mot ljuset, sökandes att stilla törsten till att fånga verkligheten i en bra bild.

Tänk att doppa det nyss belysta papperet i framkallningsvätskan och sakta se ansikten, djur, byggnader, träd, glädje, sorg, lycka, växa fram under den vågiga ytan. Färgat av det röda skenet från lampan.

Visst är det kanske lite bökigare att blanda framkallningsvätska än att starta datorn, men började jag verkligen fotografera för bekvämlighetens skull?

Visst tar det tid att få bilderna framkallade, men hur ska de annars kunna mogna och växa i tanken.

Visst önskar jag att jag kunde manipulera bilden exakt så som jag vill ha den. Men hur ska jag då nånsin kunna bli överraskad?

Vad jag vill säga hoppas jag har framgått ovan.

Välkommen att fortsätta dina tankar kring analog fotografering.

 

[Kyrre]

ekeponken skrev:

Tänk att faktiskt kunna hålla i din bild. Den finns i din hand och det är du själv som har gjort att just den lilla biten av verkligheten har förevigats.

Ja. Tenk så enkelt det er å skrive ut bildet med en gang og holde det i hånden. Og tenk så godt det er å se at den lille biten er foreviget.

Tänk att få bestämma sig för att fotografera med en grovkornig film. Att gå in i verkligheten och se omvärlden genom denna svärta och grovkornighet.

Ja. Tenk å kunne bestemme dette i etterhånd og i en sånn detalj som ikke film kan gjøre. Bare med noen enkle grep i Photoshop.

Tänk att för första gången lyfta den nyframkallade filmen mot ljuset, sökandes att stilla törsten till att fånga verkligheten i en bra bild.

Eller å se den på skjermen mens man sakte men sikkert jobber seg mot en "perfekt" eksponering. Å _se_ når lyset forandrer seg bare ved å dra i en kontroll med digitaliseringsbordet.

Tänk att doppa det nyss belysta papperet i framkallningsvätskan och sakta se ansikten, djur, byggnader, träd, glädje, sorg, lycka, växa fram under den vågiga ytan. Färgat av det röda skenet från lampan.

Og ikke glem gleden av å kunne få frem detaljer fra en god RAW-fil som ikke kan reddes dersom filmen ikke er bra eller negativene ble dårlige. Skygger og detaljer som kan tenkes på som "mistede" en gang for alle når det går galt med film.

Visst är det kanske lite bökigare att blanda framkallningsvätska än att starta datorn, men började jag verkligen fotografera för bekvämlighetens skull?

Vist er det enklere å starte datoren. Men begynte jeg å fotografere for at det skal være vanskelig eller lett, eller for _bildene_?

Visst tar det tid att få bilderna framkallade, men hur ska de annars kunna mogna och växa i tanken.

Og hvordan skal jeg klare å vokse som fotograf hvis jeg ikke kan detaljstyre hver eneste pixel en gråtone her, eller en liten rødfarge der.

Visst önskar jag att jag kunde manipulera bilden exakt så som jag vill ha den. Men hur ska jag då nånsin kunna bli överraskad?

Og så godt det er å bli overrasket til det _positive_ hver gang jeg åpner et bilde i Photoshop. Overrasket over hva jeg har fått gjort med bildet mitt rett fra kameraet.

Vad jag vill säga hoppas jag har framgått ovan.

Skal jeg være helt ærlig så har du ikke beskrevet noe som helst. I alle fall ingen ting som kan sees på hverken som fordel- eller bakdel.

 

[ektober]

Jag tänkte mig att denna diskussion inte skulle handla om digitalt kontra analogt egentligen utan mera de saker som gör analog fotografering unikt gentemot digital fotografering. Självklart har man olika smak på vad man tycker är det magiska med fotografering.

Så varsågod att fylla på med idéer och tankar kring analog fotografering.

 

[Kyrre]

ekeponken skrev:
Så varsågod att fylla på med idéer och tankar kring analog fotografering.

Og det var akkurat det jeg gjorde var det ikke? Eller får man ikke dele ideér og tanker om analog fotografering om man ikke er enig i hva du skriver eller synes digital fotografering er "synd".

 

[ektober]

Kyrre skrev:
Og det var akkurat det jeg gjorde var det ikke? Eller får man ikke dele ideér og tanker om analog fotografering om man ikke er enig i hva du skriver eller synes digital fotografering er "synd".

Jag tyckte mera det var tankar kring vad som är fördelarna med digital fotografering gentemot analog fotografering. Jag anser inte att det behöver vara ett "krig" mellan de båda teknikerna, jag vill bara påpeka saker som inte kan åstadkommas genom digital teknik (vilket kanske till viss del mera handlar om att ha en viss känsla gentemot sitt sätt att fotografera än den faktiska tekniken i sig).

Du verkar ha tagit till dig den digitala tekniken och ser inga fördelar med den analoga. Det är väl kul, men jag tror du då har missuppfattat min tanke med denna diskussion.
Jag vill höra tankar och idéer från de som fortfarande anser att det finns en anledning för analog fotografering att fortsätta existera.

Så du har rätt i att detta är en tråd för likasinnade. Men låt det då få vara det.

Rubriken är kanske lite missvisande, men notera skillnaden mellan "Man behöver inte gå över till digital teknik" och "Man behöver inte digital teknik".

Det verkar som endel, faktiskt ganska många, går över till digitalt lite mot sin vilja och andra slutar fotografera eftersom fotografering mister sin mening med digital teknik (kan vara en missuppfattning gentemot digitalt, men likafullt har jag hört personer säga det och själv till viss del upplevt det).
Jag menar att man, om man känner så, likväl kan fortsätta med den analoga tekniken. Om det nu är det man tycker är kul, varför inte?

 

[Graal]

Har just framkallat tre filmer från min 6x9-kamera från 50-talet som nu sköljer och det är en fröjd att beskåda de valörrika negativen. Ska försöka kopiera dom i kväll i min gamla Laborator från slutet av 40-talet som även har kalljus (om ni vet vad det är) och lägga ut några bilder när filmerna torkat. För mig lever den analoga fotografin och även mörkrumsarbetet för fullt. Ingen risk att detta hantverk försvinner tror jag. Vi är många som fortfarande håller på och som inte upplever samma känsla med den nya teknikens bilder. Det är lite som att jämföra en ekologiskt odlad apelsin med en "vanlig". Den ekologiska innehåller mera näring och mindre vatten och smaken är fylligare. Men detta är givetvis en fråga om tycke och hur man vill att en bild ska se ut. Och kanske också vad man har för erfarenheter av originalbilder från mörkrum? Men för mig finns inget alternativ.

 

[ektober]

Kul att höra. Kanske är jag lite överparanoid, men man blir lite fundersam när man hör fotohandlarnas kommentarer kring filmförsäljning eller när man på nätet försöker hitta en bild tagen med en analog kamera.

 

[Graal]

ekeponken skrev:
Jag tänkte mig att denna diskussion inte skulle handla om digitalt kontra analogt egentligen utan mera de saker som gör analog fotografering unikt gentemot digital fotografering. Självklart har man olika smak på vad man tycker är det magiska med fotografering.

Så varsågod att fylla på med idéer och tankar kring analog fotografering.

Fotosidan är ju inte direkt något himmelrike för oss analoga fotografer eller för oss som hellre gör bilder med fotografisk teknik fullt ut i mörkrummet (istället för att färfigställa dom med hjälp av dator). Därför får vi väl tåla lite digitala Don Quijottar som ger sig ut och förvarar positionerna bland våra analoga väderkvarnarnsinlägg.

Våra avskannde och digitaliserade mörkrumsbilder jämförs med original digitalfiler och står sig ändå ganska bra tycker jag. Skulle jämförelsen vara rättvis borde väl de digitala filerna skrivas ut och sedan scannas in igen och läggas ut därefter. Men det finns ju också de som fotar analogt (för att man gillar filmens egenskaper bättre) och sedan scannar in för färdigställande i dator. Då har man ju t.om större valmöjlighet än den digitale fotografen. Utöver datorn kan man ju välja att göra bilden i mörkrum om så önskas.

 

[Jimpawa]

Jag plåtar mest Digitalt, helt enkelt för att jag inte har kunnskapen eller möjligheten att framkalla själv, skulle jag kunna det så skulle deet nog bli några rullar sv/v ibland, bara för jag tycker det är kul. Jag hoppas personligen att det analoga inte dör ut.

Men jag ser fortfarande även många fördelar med det digitala.

och bilder i handen som man gjort själv går ju med digital teknik också

 

[Benganbus]

ekeponken skrev:
Jag börjar en tråd för att slå ett slag för den analoga fotografins överlevnad. Det viktigaste i krig är att samla sina krafter och hitta sina allierade, så det vore kul att höra hur många här på fotosidan som fortfarande håller på med analog fotografering.

Det är fel att säga att det är ett krig mellan digital- och analogfotografering, det kriget, om det ens har funnits något, har för längesedan den digitala tekniken vunnit.

Men bara för att man går över till digitalt så behöver inte det betyda att man måste överge analog fotografering.

Tänk att faktiskt kunna hålla i din bild. Den finns i din hand och det är du själv som har gjort att just den lilla biten av verkligheten har förevigats.

Tänk att få bestämma sig för att fotografera med en grovkornig film. Att gå in i verkligheten och se omvärlden genom denna svärta och grovkornighet.

Tänk att för första gången lyfta den nyframkallade filmen mot ljuset, sökandes att stilla törsten till att fånga verkligheten i en bra bild.

Tänk att doppa det nyss belysta papperet i framkallningsvätskan och sakta se ansikten, djur, byggnader, träd, glädje, sorg, lycka, växa fram under den vågiga ytan. Färgat av det röda skenet från lampan.

Visst är det kanske lite bökigare att blanda framkallningsvätska än att starta datorn, men började jag verkligen fotografera för bekvämlighetens skull?

Visst tar det tid att få bilderna framkallade, men hur ska de annars kunna mogna och växa i tanken.

Visst önskar jag att jag kunde manipulera bilden exakt så som jag vill ha den. Men hur ska jag då nånsin kunna bli överraskad?

Vad jag vill säga hoppas jag har framgått ovan.

Välkommen att fortsätta dina tankar kring analog fotografering.

Tror att den analoga fotografin överlever ett bra tag till...!
Så länge det finns kameror!

Lyssnade i fredags på en av de unga lovande svenska fotograferna som intervjuades inför publik på Fotomässan...
"Har du gått över till digitalt?"
"Nej....!"
Ett antal leenden,
med småprat spred sig inom de församlade åhörarna...

Tror att yrkesfolk OCH amatörer helt har tagit till sig det digitala,
medans en liten grupp andra fotografer, som inte ser några direkta fördelar med det digitala i sin verksamhet fortsätter analogt.
(Förutom att i förkommande fall skanna negativen, och arbeta vidare i datorn)

Sedan kommer det sannolikt alltid att finnas "fotokonstnärer" som fullföljer det hela linan ut,
och också arbetar fram sina bilder i mörkrum med vätskor till underbara bilder att njuta av på vägg!!.

Jag själv tycker jag har hittat en bra fungerande "analog/digital-arbetsmodell".
Fotograferar analogt, bildbehandlar digitalt.
Litet slött kanske,
men....

/Bengan

 

[Graal]

ekeponken skrev:
Kul att höra. Kanske är jag lite överparanoid, men man blir lite fundersam när man hör fotohandlarnas kommentarer kring filmförsäljning eller när man på nätet försöker hitta en bild tagen med en analog kamera.

HÄR är bilder på fotosidan som har en enda analog modell (Nikon F3) bland massor av andra som upphov. Sök på alla modeller du kommer på i fotosidans sökmotor så hittar du en hel del bilder.

Men filmförsäljningen minskar ju helt klart. Negativa färgfilmer och även dia har ju minskat rejält. Även svartvitt men inte så väldigt mycket som de andra. Det går fortfarande att köpa negativ svartvit film i både 120-format och småbild i två av tre fotoaffärer i lilla Växjö t.ex. och frågan är öm sortimentet var så mycket större på före den digitala tiden? De flesta köpte ju sin svartvita film i större specialbutiker eller hos postorderfirmor som Photax redan då.

 

[Bengus]

Jägare använder olika bössor o olika tekniker för olika vilt, utvecklare o programmerare använder olika programspårk o tekniker beroende på problem, man använder olika däck för olika typ av vägunderlag - varför ska man då inte kunna använda olika typer av tekniker för fotografering? Genom åren har det ju funnits en del olika format och tekniker och för att just det digitala trängt in med buller- o bång betyder väl inte det att alla andra tekniker måste läggas ner?

Personligen tycker jag den digitala tekniken har öppnat ett nytt hål in i den analoga världen (som jag trott jag lämnat för alltid). Men det ena utesluter väl inte det andra?

Mvh
BAW

 

[Kalle_B]

Även jag har svabbat med analog framställning och jag fullständigt avskyddedet. däremot fanns en viss känsla när man gick in i det mörka rummet, man fick känna lukterna men framför allt se sin svartvita bild sakta tonas fram succesivt i vattnet. Det var en känsla som knappast kan uppnås via en dator.

Hur som haver gillade ajg aldrig att gå in i mörkrummet och trots mitt stora intresse för fotografering så avskydde ajg dom timmarna vi hade detta i bland annat gymnasiet... Min fader har ju fotograferat analogt i 30 år så han hade ju i perioder framställning i huset så jag har ju trots allt upplevt detta ganska flitigt under perioder i mitt liv.

Kan med öppet hjärta säga att jag har mer än väl provat analog framställning, jag haraldrig saknat det, jag kommer troligtivs aldrig mer i mitt liv prova det igen. Digitalt är här för att stanna och även om viss känsla kanske inte överstämmer med det man upplever vid framställning med sina sinnen och händer i ett mörkt rum så är fördelarna så stora att jag aldrig mer behöver lufta mina analoga kunskaper igen.

 

[ektober]

Jimpawa skrev:
och bilder i handen som man gjort själv går ju med digital teknik också

Men inte originalet . Det finns ett argument som står helt för sig själv för analog fotografering och det är negativet. Så länge det inte brinner upp eller utsätts för på andra sätt extrema förhållanden så kommer den där plastbiten att kunna finnas kvar i troligen upp emot 400 år! (rätta mig om jag har fel)

Jag vet inte hur det är med arkivbeständigheten på utskrivna/tryckta bilder. När jag läste fotografi på folkhögskola så gjorde jag ett gummitryck. Man kan stilla i tanken fundera på om man kommer ha barn och barnbarn som kommer att diskutera huruvida det är värt att ha den kvar eller om den ska slängas. Dess färger är ju oljefärger!

Jag ser också fördelarna med digital fotografering, men jag har verkligen fäst mig vid analog fotografering, så det har nog liksom blivit min grej.

 

[Graal]

Ja de digitala Don Quijottarna radar upp sig en efter en i talarlistan. Vi har säkert inte hört den siste.....

 

[Magnus W]

Vilken metod man föredrar beror väl på vad man är ute efter. Fotohobbyn för mig innebär så mycket mer än att få fram en bild. Jag förstår att yrkesfotografer tacksamt tar emot möjligheten att snabbt och enkelt komma från avtryck till leveransfärdig bild, men för mig är det att hoppa över några av de bästa bitarna med fotografering.

Analogt foto är sinnligt. Att stå i totalt mörker och ladda en film i framkallningsdosan och känna den lilla nervositeten när spiralen kärvar till -- och lättnaden när man skruvar på locket och tänder ljuset. Lukten av kemikalierna, pappret och filmen -- jodå papper och film luktar också. Att bli lite kladdig om händerna under agiteringen eftersom alla framkallningsdosor läcker åtminstonde ett par droppar. Att köra testremsor och bedöma exponering och hårdhet ...

Allt detta aktiverar alla sinnen och är för mig en omistlig del av fotohobbyn. Lika mycket som en hobbysnickare upplever glädjen av att snickra ihop en stol, trots att billigare och kanske bättre stolar finns att köpa på IKEA, och det går anabbare att köpa en stol än att bygga den. Men fotohobbyn betyder för mig att jag är delaktig som hantverkare i varje steg från exponering till färdig bild.

Det finns ett magiskt ögonblick när man har belyst pappret och skjuter ner det i framkallningsbadet; efter ett par andlösa sekunder så kommer plötsligt bilden fram. Det är som om den stiger till ytan upp ur djupet och framträder som genom magi på pappret. Det är ett ögonblick jag alldrig tröttnar på, och som fyller mig med samma glädje och känsla av förundran varje gång.

Analogt är inte sämre än digitalt -- eller tvärtom. Det är annorlunda och skall väl egentligen jämföras med digitalt på samma sätt som man jämför bilar och motorcyklar; båda kan ta dig dit du ska, men på var sitt sätt.

-- MW

 

[Linmajon]

Visst är det kul att labba manuellt, och analogfoto kommer att finnas kvar ett tag till.
Frågan är hur det blir när bara ett fåtal lär sig tekniken och di gamle dör ut.
Det finns också en kritisk punkt för tillverkarna när det överhuvudtaget är ekonomiskt möjligt att tillverka papper och film. Blir analogskaran för liten upphör tillverkningen helt, och då är ni (vi) illa ute...
Försök snacka bort det

 

[Ingemansson]

Det digitala har helt klart sina fördelar... och nackdelar. Men jag föredrar att se det som ett komplement till det analoga. Själv så tappade jag lite gnista när jag köpte mitt digitala hus. Det blev plötsligt så jädra enkelt att fotografera och bilderna fick inte riktigt samma värde för mig. Jag kan inte längre sitta och granska mina bilder i flara timmar som jag kan göra med bilder från mörkrummet. Jag kommer att fortsätta med mitt svartvita analoga fotande så länge det finns ekonomiska möjligheter...

 

[Linmajon]

Ingemansson skrev:
Det digitala har helt klart sina fördelar... och nackdelar. Men jag föredrar att se det som ett komplement till det analoga. Själv så tappade jag lite gnista när jag köpte mitt digitala hus. Det blev plötsligt så jädra enkelt att fotografera och bilderna fick inte riktigt samma värde för mig. Jag kan inte längre sitta och granska mina bilder i flara timmar som jag kan göra med bilder från mörkrummet. Jag kommer att fortsätta med mitt svartvita analoga fotande så länge det finns ekonomiska möjligheter...

Enklare och enklare...Själv hävdar jag att det är precis lika "svårt" att ta en bra bild nu som förr. Visst har det kommit andra tekniska möjligheter (enklare?) men man får ju inte mycket mer hjälp av tekniken nu än för 10 år sen...vid fototillfället alltså..

 

[ektober]

Linmajon skrev:

Det finns också en kritisk punkt för tillverkarna när det överhuvudtaget är ekonomiskt möjligt att tillverka papper och film. Blir analogskaran för liten upphör tillverkningen helt, och då är ni (vi) illa ute...
Försök snacka bort det

Det är lite detta jag funderar på. Nu verkar det ju som att Ilford verkar fortsätta hålla fanan högt för svart-vit film, så de ska man kanske då stötta. Det som kanske är mest fundersamt är färgfotografering. Personligen kan jag nog känna att den kornfria bilden (analogt=storformat) är drömmen för mig vad gäller färg och även till viss del svartvitt (naturfoto). Så för den skull är den digitala tekniken väldigt bra.
När man sedan ska börja prata om känsla, förmågan (hos filmen eller sensorn) att trots inga synliga korn kunna bygga upp en bild på ett visst sätt, då är jag inte längre helt för den digitala tekniken, åtminstone inte sådan bilderna blir idag. Så där får man hoppas att skaran fotografer som använder sig av diafilm ändå fortsätter vara tillräckligt många.