Ljusmätning vid naturbilder i svagt ljus?

[mange78]

Tjo!

Om man vill fota natur i svagt ljus med långa tider, hur bör man då mäta ljuset? Har problemet att jag i stort sett alltid får taskig teckning i mörka partier. Kolla mitt album "positiv höst" för exempel. Visserligen förlorar bilderna mycket på att förminskas så kraftigt, men trots det blir bilderna underexponerade trots att kamerans ljusmätning visar +-0. Jag har nog använt evaluerande i de flesta fall och den verkar inte riktigt klara av det. Bör man använda utsnitt och mäta på ett gråkort i befintligt ljus eller? Man vill ju inte heller få himlen överexponerad, samtidigt som jag vill ha mer teckning i de mörka partierna.

Nu kommer nog många att svara att jag bör skaffa ett graderat gråfilter, och jo, det är nog sant. Men: min erfarenhet är att himlen lätt blir överexponerad när man försöker justerna nivåer och kurvor digitalt och att himlen klarar betydligt mer exponering om det sker från början så att säga. Och jag tror att felet snarare ligger i själva ljusmätningen.

 

[Graal]

Ja du använder ju film och då får man oftast kompensera för resciprocitétseffekten vid fotografering på längre tider. Dvs du få förlänga tiderna mot vad mätaren visar för att få lagom exponering. Hur mycket får man prova sig fram till eller läsa i filmens datablad.

 

[raderad12]

Tiden - lösningen...

Kikade i din "positiva höst" och det är nog inte så mycket att välja på, skulle du förlänga exponeringen så blir givetvis himlen än ljusare och börjar kännas utfrätt. Graderat gråfilter är ju mycket riktigt en lösning, men en annan lösning som jag skulle förorda är att antingen vänta en stund tills himlen blir lite mörkare, alternativt att fota ännu tidigare då det är ljusare i skuggorna i förhållande till himlen. Alltså att fota i rätt tid och inte bara med rätt tid..

 

[mange78]

Graal skrev:
Ja du använder ju film och då får man oftast kompensera för resciprocitétseffekten vid fotografering på längre tider. Dvs du få förlänga tiderna mot vad mätaren visar för att få lagom exponering. Hur mycket får man prova sig fram till eller läsa i filmens datablad.

Jo, det har jag ju koll på. Men min erfarenhet hittils är att det endast verkar gälla vid negativ film. Ex. exponerar jag 400-film efter 250. Men dia är ju så känslig. Skall jag verkligen överexponera dia, vill ju samtidigt ha finast möjliga korn. Men, är det alltså så att kamerans evaluerande system inte klarar av sådana förhållanden?

 

[mange78]

Re: Tiden - lösningen...

steelneck skrev:
Kikade i din "positiva höst" och det är nog inte så mycket att välja på, skulle du förlänga exponeringen så blir givetvis himlen än ljusare och börjar kännas utfrätt. Graderat gråfilter är ju mycket riktigt en lösning, men en annan lösning som jag skulle förorda är att antingen vänta en stund tills himlen blir lite mörkare, alternativt att fota ännu tidigare då det är ljusare i skuggorna i förhållande till himlen. Alltså att fota i rätt tid och inte bara med rätt tid..

Ok, men hur mäter ni själva ljuset då. Har ni med er gråkort ut i naturen och mäter mot det eller?

 

[boris.bonasin]

Jag har alltid ett gråkort med mig som jag aldrig använder. Jag mäter istället mot något som ser ut att ge samma mätning som mot ett gråkort. T ex. en gräsmatta, ett apelsinskal, handflatan eller en sten.

 

[objernulf]

Sådana motiv som i "Positiv höst" har egentligen alldeles för stort tonomfång för att kunna avbildas på film. Kameran försöker göra en lämplig kompromiss. I sådana här motiv får man offra skuggorna för att inte högdragrarna ska bli för ljusa. Spotmät t ex på det ljusaste partiet och kompensera +2 steg. Detta ger då att det partiet blir ljust men inte utfrätt på diat. Spotmät sedan resten av bilden. Allt som ligger 4-5 steg från det ljusaste partiet blir sotsvart.

Avtonat gråfilter hjälper givetvis.

Man behöver inte kompensera för reciprocitetseffekten med moderna diafilmer om exponeringstiden är kortare än ca 1/2 minut eller 2 minuter med Fujis senaste proffsfilmer.

 

[mange78]

objernulf skrev:
Sådana motiv som i "Positiv höst" har egentligen alldeles för stort tonomfång för att kunna avbildas på film. Kameran försöker göra en lämplig kompromiss. I sådana här motiv får man offra skuggorna för att inte högdragrarna ska bli för ljusa. Spotmät t ex på det ljusaste partiet och kompensera +2 steg. Detta ger då att det partiet blir ljust men inte utfrätt på diat. Spotmät sedan resten av bilden. Allt som ligger 4-5 steg från det ljusaste partiet blir sotsvart.

Avtonat gråfilter hjälper givetvis.

Man behöver inte kompensera för reciprocitetseffekten med moderna diafilmer om exponeringstiden är kortare än ca 1/2 minut eller 2 minuter med Fujis senaste proffsfilmer.

Vad fan kan avbilda dom på då om inte på film? Digitalt har väl ännu mindre tonomfång?

Har ju ingen spotmätning heller men är bra sugen på att skaffa ett hus som klarar av det. Kanske skulle slå till på en Eos 3:a. Dock tycker jag ju utsnittet fixar det mesta annars.

 

[objernulf]

mange78 skrev:
Vad fan kan avbilda dom på då om inte på film? Digitalt har väl ännu mindre tonomfång?

Har ju ingen spotmätning heller men är bra sugen på att skaffa ett hus som klarar av det. Kanske skulle slå till på en Eos 3:a. Dock tycker jag ju utsnittet fixar det mesta annars.

De senaste digitala systemkamerorna har faktiskt något bättre tonomfång än film. Dock klarar de inte heller av sådana här "svåra" motiv rakt av.

Om motivet är orörligt kan man ta två exponeringar, en baserat på himlen och en baserat på marken. Sedan kombinerar man dessa enkelt i Photoshop. Den här tekniken går givetvis bra även med film om man skannar bilderna. Man har bättre kontroll jämfört med avtonat gråfilter.

 

[raderad12]

Re: Re: Tiden - lösningen...

mange78 skrev:
Ok, men hur mäter ni själva ljuset då. Har ni med er gråkort ut i naturen och mäter mot det eller?

Bara som exempel, se min bild "Höstkväll", där spotmätte jag på de ljusa molnen bakom trädet (stod på sidan om o mätte först), ställde kameran helmanuellt på ca 1.3 steg över, komponerade sedan bilden (flyttade mig), detta innebar 2 då stegs underexponering med centrumvägd mätning. Vad jag var ute efter här var att inte få något utfrätt i himlen. Om du ser på min bild på Apollon templet så var det rakt av med evaluerande mätning och 2/3 under exp (i detta fall tog jag tre bilder med olika exponering för att vara säker). Med ett gråkort fel använt hade det blivit väääldigt fel, i båda mina exempel hade jag fått våldsamt utfrätt himmel (men korrekta skuggor). Det beror ju på vad man vill med bilden. Vill du ha bra teckning i skuggorna så kan du hålla din handflata i samma skugga och mäta på den (den har du alltid med dig) och ställa ca 1 steg över exp, men räkna då med utfrätt himmel. Solsken å snö? vill du så ha teckning i snön så mät på den å ställ ca 1.5 - 2 steg över (den skall ju vara väldigt ljus och inte grå). Ett annat tips är att försöka ha ljuset i ryggen för att få fina skuggor, bifogar en snygg bild tagen 22:30 på kvällen. Här var det bara pang på och låta kameran sköta allt, här var inte kontrasterna något problem.

 

[mange78]

objernulf skrev:
De senaste digitala systemkamerorna har faktiskt något bättre tonomfång än film. Dock klarar de inte heller av sådana här "svåra" motiv rakt av.

Om motivet är orörligt kan man ta två exponeringar, en baserat på himlen och en baserat på marken. Sedan kombinerar man dessa enkelt i Photoshop. Den här tekniken går givetvis bra även med film om man skannar bilderna. Man har bättre kontroll jämfört med avtonat gråfilter.

Ja, kanske skulla kunna vara nåt. Men är det inte så att dia fortfarande har bäst omfång, om man så jämför med Nikons D2X. Verkar inte vara en fullständig konsensus gällande detta...

 

[raderad12]

Negativ färgfilm har mest omfång (bortser från svartvit här) och är därmed mest förlåtande, dia och digital är väl ungefär lika känsligt mot felexponering och vill lätt bli utfrätt.

 

[raderad12]

Bifogar en till bild tagen från samma ställe som tidigare, denna dock mitt på en solig vinterdag. Här har jag överexponerat 2/3 steg, ändå är skogen på andra sidan sjön nästan svart och snön är nästan helt utan detaljer.

 

[objernulf]

mange78 skrev:
Ja, kanske skulla kunna vara nåt. Men är det inte så att dia fortfarande har bäst omfång, om man så jämför med Nikons D2X. Verkar inte vara en fullständig konsensus gällande detta...

Det beror lite på hur man menar. Visar du diat på duk i en kolsvart lokal är diat något bättre. Kopierar du däremot diat på papper eller skannar det förlorar du allt och digitalbilden har klart större omfång.

 

[mange78]

objernulf skrev:
Det beror lite på hur man menar. Visar du diat på duk i en kolsvart lokal är diat något bättre. Kopierar du däremot diat på papper eller skannar det förlorar du allt och digitalbilden har klart större omfång.

ok!

 

[mange78]

Hur mycket gör då ett graderat gråfilter, om det nu är ända vägen att gå för att något så när komma undan detta problem?

 

[dwargert]

Diafilm har ju lite snävt tonomfång men negativ färgfilm har bättre omfång än digitalt. T.o.m. om man jämför med canons flaggskepp.