Palletheking
Aktiv medlem
Du har självklart rätt i att det är bilderna som i slutändan räknas, och det oavsett vilket objektiv som suttit på kameran vid bildtillfället. Men att ha ett fotointresse kan vara mer än att bara krasst se till bildresultatet. Det finns en njutning i att äga och hantera utrustning av hög kvalite. På samma sätt som folk som är intresserade av bilar, båtar eller motorcyklar. Jag menar att man tar sig ju framåt oavsett om man kör en Mercedes eller en Skoda. Vissa vill ha en Harley Davidsson enbart utifrån äkthetskänsla utan hänsyn till faktiska köregenskaper. Träbåt kontra plastbåt, en del bara måste få tjära sin gamla träbåt. I slutändan är foto och mycket av dess prylar för många en ren hobby, inte att förväxla med rent kreativt bildskapande. Det finns så många variabler i begreppet foto och bild. Jag för min del anser att bildresultatet är viktigt, men kan inte förmå mig till att använda tex en Minolta 505 Si med 35-80 4-5,6. För mig skulle det förta nöjet ganska så rejält.Digi skrev:
Hej, nu undrar jag varför vi är såna "pryldårar" som bara satsar på de dyraste objektiven.
Jag som har ett 18-55 kitobjektiv till en 20D fungerar utmärkt. Och skärpan lika så.
Jag kan nog inte se skillnad på bilderna mellan ett 17-40L och mitt kitobjektiv.
De är ju tätade och tunga, men är det inte bilderna man ska satsa på? Gå på stan med en 1D eller en D2 modell kan vem som helst göra. Vem som helst kan göra det! När jag började med DSLR så var jag helt spänd på vilka kameror folk hade, om det var en Fuji eller en Nikon kunde man ju skratta år då. Nu tänker jag iallafall inte tänka på så mycket vad jag har i "väskan" Jag pratar ofta med en pressfotograf som jag "känner" väl, som helst inte bryr sig om vad det är för objektiv. Bara han tar bra bilder så.
Är det fler som känner som jag?
Mvh Markus Asp