Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Kan man verkligen LÄRA sig komponera och SE ljuset?

Produkter
(logga in för att koppla)
Det måste vara det, ex jag går inte runt och fotar för att tjäna pengar jag heller.
Samtidigt som man både får betalt och tycker det är roligt så gör ju det till en bra fotograf.
En del fotografer är väldigt kräsna och ska bara ha "DEN BILDEN" som ex.
Man kan tex kolla på "John Hyde" från Storbrittanien, hans naturbilder är makalösa, han kan spendera en hel vecka i ett gömsle knäpptyst för att fånga en bild på en örn.

Mvh Markus
 
Jag tror att man kan göra allting väldigt bra om man bara har rätt inställning. Kämpar man och har roligt med någonting under väldigt lång tid blir man oftast väldigt bra på den grejen.
 
Andreas Olsson skrev:
Kämpar man och har roligt med någonting under väldigt lång tid blir man oftast väldigt bra på den grejen.
Det tror inte jag. Inte alls..
Men jag tror iof att man kan träna upp sitt bildseende. Att det hanlar om att "våga" och lära sig ta tillvara det för att skapa och se. Någonstans i grunden är nog det nödvändiga bildseendet orsak till intresset och den utlösande faktorn till valet att bli fotograf?

Jag tränar med tron att det går att träna upp iaf, alltid, för all evighet:) Bl.a genom att titta och tänka runt många andras bilder, genom musik , film, böcker och annat som inspirerar och genom att begrunda saker och uttryck runt mig.
 
Senast ändrad:
Om man har förmågan att tycka om vissa bilder till skillnad från andra, så har man ju på något sätt ett bildseende. Det "passiva" bildseendet borde kunna utvecklas till ett själv kunna skapa bra bilder. Det förutsätter dock att man lär sig hitta och formulera orsaken till att man gillar vissa bilder.

I grova drag försöker jag alltså påstå att alla som har tankar kring bilder i form av bra/dåliga/tilltalande/icke tilltalande o.s.v skulle kunna utvecklas till goda fotografer. T.ex genom att läsa och skriva kommentarer på fs, och att lära sig grundläggande bildkomposition.

Vad tror ni?
 
Jag tror helt klart att man kan lära sig. Men sen kan vi ju bli än mer djupsinniga och säga. Vadå lära sig? Har man lärt sig när man slutit sig till etablissemanget och skapar bilder för dom? HAr inte alla ett bildseende, men vi funkar olika? Varför skulle den ena bilden nödvändigtvis vara bättre än den andra? Visst, den kanske appelerar till olika publiker, men när är det en dålig bild?

Sen i sak så håller jag med Janne, att har man ett intresse och tänker så kan man också utvecklas. Det gäller väl ALLT, tänker man inte kan man inte utvecklas.
 
lottae skrev:

Andreas Olsson skrev:
Kämpar man och har roligt med någonting under väldigt lång tid blir man oftast väldigt bra på den grejen.

Det tror inte jag. Inte alls..
Men jag tror iof att man kan träna upp sitt bildseende. Att det hanlar om att "våga" och lära sig ta tillvara det för att skapa och se. Någonstans i grunden är nog det nödvändiga bildseendet orsak till intresset och den utlösande faktorn till valet att bli fotograf?

(Hoppas jag klippte ihop rätt nu.)

Du tror alltså att vissa människor så att säga är hopplösa fall? Att de helt enkelt inte kan bli väldigt duktiga fotografer (t ex)?

Det är ingen tvekan om att alla blir oerhört mycket bättre på saker de ägnar mycket tid åt, oavsett hur bra de i slutändan blir. Alla kan bli väldigt mycket bättre fotografer än vad de är innan de börjar fotografera. Dvs, alla har potential för en omfattande utveckling.

Jag tycker det är svårt att definiera "väldigt bra", så själva frågan är ruskigt dunkel i mina ögon. Det är nog sant att inte alla kan lära sig att ta bilder som just jag tycker är fantastiska, men det kan å andra sidan inte ens de flesta erkända proffsfotografer. Vad är "väldigt bra"?
 
Mitt intryck av fotografer, om jag ser till t.ex fotosidans och andra forums är att det finns olika typer. Dels de som är bildintresserade och dels de som är mest bara teknikintresserade. Den senaste gruppen tror jag aldrig kan bli "väldigt bra fotografer" hur mycket de än tränar för jag tror att egenskapen att kunna "se" bilder är ett krav för att bli "väldigt duktig", så visst tror jag på hopplösa fall.

Sen får man ju skilja på "väldigt bra" och "fotograf som behärskar." Väldigt bra tror jag ingen blir utan massa samspelande komponenenter och en god grund. Jag tror det finns något där bakom som gör några få "väldigt bra".

Jag kunde lära mig sjunga ofalskt, men inte blev jag en väldigt bra sångare för det..
 
:)

Och hur definierar du en duktig fotograf Lotta?
En som skapar bilder som DU gillar eller? Inte tänkt tanken att dom som i ditt tycke bara fotar tekniskt har en annan syn på vad som är en bra bild?
 
Njae, nej, kanske. Svår def..
Men det behöver nog inte vara "jag" som ska gilla alla bilder för att någon ska vara "väldigt bra", men däremot tror jag de som blir "väldigt bra" (oavsett i vems ögon) tänker i bilder, ser bilder i motsats till de endast teknikintresserade som ser teknik, plockar fram ett motiv och skruvar på rattarna. "Väldigt bra" kanske är en term för erkännande?

Alldeles för många är dömda att misslyckas p.g.a att de ser tekniken framför bilden, att de inte tänker bild hälften så mycket som teknik. Vilket syftet och intresset är. Enligt min tro alltså.. Jag tror inte man kan träna upp sig att bli intresserad av något som inte intresserar eller känns kul. Så var det sagt;)
 
Ur mitt personliga perspektiv så tycker jag självklart att det finns bra och dåliga fotografer. Men sen tror jag att vi tenderar att ha en ganska intressant norm för vad som är en bra fotograf. Men ska appelera rätt målgrupp och följa de sk standarder som gäller.
Jag köper argumentet att bilden ska ha företräde för tekniken, men det finns lika många som ser bilden men inte har koll på tekniken som misslyckas pga det också tror jag.
En bra fotograf i mina ögon är en som har tankar och kan motivera dom. Sen behöver jag inte gilla dennes bilder, men jag respekterar ett väl genomtänkt jobb....
 
casting skrev:
Men ska appelera rätt målgrupp och följa de sk standarder som gäller.
Jag köper argumentet att bilden ska ha företräde för tekniken, men det finns lika många som ser bilden men inte har koll på tekniken som misslyckas pga det också tror jag.
En av mina gamla lärare (ej foto, men bild) sade att "Akta er för att reproducera, akta er från att se någon annans bild som utgångspunkt, för att bli riktigt bra måste ni finna bilden själv, Er bild och Er stil!" Vi varnades för att anpassa oss till standarden också och jag tror det var en bra varning.

Jag tror nämligen de som lyckas gör det för att de gör bilden som "ingen annan" och jag tror det är först då man blir "väldigt bra". (Många av hötorgskonstnärerna var väldigt bra på att måla, men de blev aldrig "väldigt bra" p.g.a bristande fantasi. De massproducerade samma motiv, klarade tekniken men hade fantasibrist och bristande förmåga att se nya bilder och hur bra är det?)

Sen kanske man som fotograf är väldigt bra på sitt jobb, att lyckas fixa bilden till en kund som kunden önskar och inom viss tid, men det betyder i mina ögon bara att man gör sitt jobb väldigt bra, inte nödvändigtvis att man är en "väldigt bra" fotograf, något utöver majoriteten. Det är ju så måååånga som fixar det, inget unikt. T.o.m jag fixar det:)

Finner man bilden kan man nog lära sig finna tekniken, men motsatsen tror jag är svårare..
 
Senast ändrad:
lottae skrev:
Finner man bilden kan man nog lära sig finna tekniken, men motsatsen tror jag är svårare..

Man måste skilja mellan sådana som av någon speciell orsak inte utvecklas, och sådana som öht inte *kan' utvecklas.

T ex tekniknördar som aldrig blir "bra" eftersom de bara ser tekniken, kanske skulle bli "väldigt bra" om de bara bytte perspektiv och istället "såg bilden". Och förmågan att byta perspektiv är väl inte vara medfödd? (Bara djupt inhamrad sedan barnsben?)

Diffusa begrepp som "bra", "se bilden", etc är så svåra att analysera. Det känns meningslöst att reda ut vilka som kan bli "bra" innan man vet vad det innebär, så alla sådana här diskussioner är mest bara tyckande i mina ögon :) Och det går ju ändå inte att göra något åt (välja att födas med rätt gener), så det bästa man kan göra är ju att försöka.
 
Jag håller med Lotta!

De som nördar i teknik framför att diskutera och kommentera bilder har nog satt sin prioritering och sitt intresse.

En bra fotograf med bra bildseende kan som jag ser det göra bilder med de enklaste medel. Prylar är inget krav för bilderna, dock kunnande.

Och jag tror Lotta håller med mig i att de som kan se bilder också kan göra dem med lite kunskap, eftertanke och träning.
 
Jag tror att några av de komponenter som gör en bra "väldigt bra fotograf" är sånt jag rabblade som hötorgskonstnärerna brast på.

Jo Janne, ibland håller även jag bara med:)
(det jag tvivlar på är alltså att alla kan "se dem" eller har förmågan att lära sig det på det nödvändiga sättet. Sen blir nog inte alla som "ser" väldigt bra fotografer heller, men möjligheten finns nog.)
 
Till Lotta och Janne.

Jag vill betona att jag inte tror att dom som fokuserar på teknik och SKITER i bilden kommer fota framgångsrikt. Men jag menar på att det ena inte utesluter det andra. En skicklig fotograf hanterar båda med skicklighet. För hur man än vänder och vrider fotografering så involverar det en massa teknik - OCKSÅ.
Annars håller jag DELVIS med er. Men jag vill ändå varna för faran med att döma för snabbt bara för att man ser något som man själv inte gillar...
Sen kan jag tycka att vi egentligen pratar om två olika genrer inom foto. Det skapande och det tekniska. Jag ser en charm i båda. Jag kan njuta av en bild komponerad på ett nytt spännande vis med fantastiska färger, likväl som jag kan sugas in i en tekniskt fulländad bild av en flygande gråsparv. ett motiv som kanske inte har så mycket med komponering i sig att göra. Tittar på mina egna alster och inser att jag fotar med än det ena än det andra...
 
acp skrev:
Varför blir en del bra fotografer? Av medfödd talang eller empirism?

Är säker på att den gamla regeln 10% inspiration och 90% transpiration gäller :)

För att bli duktig måste man fota mycket och ofta, det finns inga genvägar. Bildseende osv tränar man upp genom att titta på mycket bilder och ta mycket bilder.

Ingen tror att han blir en duktig musiker bara genom att köpa det bästa instrumentet, tyvärr verkar detta ofta vara fallet när det gäller foto och kameror. För att bli duktig krävs flera timmars träning varje dag, och det är de som har intresset och motivationen som lyckas, både när det gäller musik och foto.

Viljan vinner alltid över tallangen på lång sikt, det är vad jag tror.
 
Henrik Sandström (millimeter) skrev:
Det tror inte jag. Inte alls..
Men jag tror iof att man kan träna upp sitt bildseende. Att det hanlar om att "våga" och lära sig ta tillvara det för att skapa och se. Någonstans i grunden är nog det nödvändiga bildseendet orsak till intresset och den utlösande faktorn till valet att bli fotograf?

(Hoppas jag klippte ihop rätt nu.)

Du tror alltså att vissa människor så att säga är hopplösa fall? Att de helt enkelt inte kan bli väldigt duktiga fotografer (t ex)?

Det tror jag iallafall, människor kan inte vara bra på allt, och jag tror att sålänge man har medfödd talang så är man alltid ett steg före de med mindre eller de med knappt någon alls. Tror att man föds med en uppsättning egenskaper som man är duktig på, och sedan är kombination av dessa den avgörande faktorn ifall man är dålig eller bra (från "starten"). Sedan är det klart man kan träna upp saker, men jag tror inte man kan träna sig till riktigt bra. Sedan är det nog naturligt att det man har ett rejält intresse av oftast är något man har talang för.

För att bli duktig måste man fota mycket och ofta, det finns inga genvägar. Bildseende osv tränar man upp genom att titta på mycket bilder och ta mycket bilder.
Nja.. ta mycket bilder är inte nödvändigtvis något som hjälper, vet en hel del som tar tonvis med bilder men de kommer ingen stans. Tror att en välkomponerad och väl genomtänkt bild lär mer än 20 maskinavfyrade bilder.

Jag tror många tänker att bara för att motivet ser snyggt ut så blir det nödvändigtvis snyggt i kameran. Andra tror jag lär sig så himla många kompositionslagar och gyllene snitt och tjofräs att de glömmer känslan i bilden.
 
Senast ändrad:
Jag tror att många saknar den mängd av självkritik man måste ha för att utvecklas.
Man producerar halvdana bilder. Så länge bilden är skarp och hyfsat komponerad blir man nöjd. Lär sig allt det tekniska, får viss beröm och tror sig vara en bra fotograf. Sen slutar man utvecklas.

Att bli självkritisk är inget man kan lära sig tror jag, och för att bli riktigt bra tror jag självkritik är ett måste.
 
Senast ändrad:
Andreas74 skrev:
Att bli självkritisk är inget man kan lära sig tror jag, och för att bli riktigt bra tror jag självkritik är ett måste.

Bra poäng! Man säger ju ofta att man måste tro på sig själv för att lyckas, men ibland måste man hitta just felen hos sig själv.

Angående att fota mycket etc. Man blir ju bra på det man tränar mycket. Tar man många bilder blir man främst stark i pekfingret. För att bli bra på att ta bilder måste man just ta många bilder. Men att ta bilder inbegriper ju mycket mer än "autofokus+klick", "autofokus+klick", "autofokus+klick". Eftertanke typ.

För att vara lite moralisk så säger jag att talang kan ligga djupt och vara svårväckt, så även om man tror på någon slags medfödd förmåga att bli en bra fotograf, så ska man inte misströsta om det går segt. Det jag vänder mig emot är väl främst tanken att det är möjligt att sortera in folk i facken "möjligt geni" och "hopplöst fall".
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar