Kan man verkligen LÄRA sig komponera och SE ljuset?

[JanOlofHärnström]

Det handlar till syvende och sist om tycke och smak. Enkelt uttryckt så gillar man det man håller på med. Det är viktigt att få göra detta.

Jag tror att alltför många kastar in handduken för tidigt. Man tror att "bildkänsla" och "blick" är något som enbart stora talanger eller begåvade individer har.

Och så ska man mäta sig och varandra mot hur fina och "konstnärliga" bilderna är.

Tappar man glädjen och viljan att utvecklas så hamnar kameran på hyllan.


Brutus Östling säger i tidningen FOTO att han plåtade allt möjligt när han var ung. Och det blev inte bra. Han tycket att han saknade estetisk talang.
Nu skördar bl.a hans "Mellan vingspetsarna" stor framgång. När man ser hans bilder i den boken så låter det väldigt motsägesfullt. Om inte han har talang - Vem har det då?

 

[Benganbus]

acp skrev:
Varför blir en del bra fotografer? Av medfödd talang eller empirism?

Tror att en liten viss talang måste finnas, som tex. bollsinne i andra ämnen..

Se'n,
tror jag, att det till största delen måste finnas ett brinnande intresse, och att intresset måste vara långsiktigt!
Långsiktigt va ordet! Du läste rätt!

Och träning/övning!
Målare tränar,
musiker tränar.
ofta och länge innan det blir nå't bra!

Och jag tror, att titta på andra fotografers bilder, de stora tjejernas och grabbarnas bilder,
och i början även härma dessa, gagnar utveckling!

Och, tror, att träffar i en fotogrupp är bra och givande i den fotografiska utvecklingen!

Så, märkvärdigare än så här är det nog inte, det här med att bli en bra fotograf!

Men, som sagt,
det kräver intresse, långsiktighet, lärande, tittande, härmande...
Puh!!

 

[dJb]

Jag tror att alla kan bli duktiga fotografer. Men för att bli en mästare underlättar nog en del talang också.

Personligen försöker jag fotografera så mycket som möjligt, men samtidigt försöka tänka på vad jag vill ha ut av bilden. Jag kollar väldigt mycket på bilder som inspirerar mig och försöker hitta en egen stil, väl medveten om att det är mycket svårt. Att vara självkritisk och ödmjuk gentemot vad man presterar tycker jag är viktigt men det får heller inte gå över till att man tycker allt man presterar är skräp.

Men fram för allt försöker jag ha roligt när jag fotar. Det är nog jätteviktigt för att bibehålla inspiration och kunna utvecklas!

mvh
David

 

[Hans-C]

JanOlofHärnström skrev:
Jag tror att alltför många kastar in handduken för tidigt. Man tror att "bildkänsla" och "blick" är något som enbart stora talanger eller begåvade individer har.

Jag skulle vilja påstå att många använder det här som ursäkt.... "Jag har ingen talang", "Han/hon är ju så begåvad", "Jag har ju inga såna bra miljöer i närheten", "Om jag bara hade mer tid" etc. etc. I själva verket handlar det ofta om vilja,lathet och prioriteringar. Att utvecklas och ta bättre bilder är roligt och lätt i början. Sedan går det trögare och trögare, arbetsinsatsen i form av tanke, energi, tid och umbäranden ökar (för att fortsätta utvecklas och ta bättre bilder) oavsett talang.

 

[Graal]

Jag tror att mycket av bildseende, estetik, form etc. är talang. Men givetvis tränas detta också. Sedan gäller det att sätta in bildseendet i ett sammanhang, i ett fotografi, i en målning etc. Där finns tekniken och den är också delvis medfödd (fingerfärdighet, precision, mm) men är till största del en träningssak. Bildseende tror jag är mera talang och fototeknik är mera träning.

Jag brukar jämföra med glasblåsning. Vad är det som gör att några få uppnår mästargrad unga medan de flesta (som kan komma på tal för detta) inte gör det förrän längre fram i karriären, trots att alla börjar arbeta i hyttan samtidigt och gör ungefär samma saker? Givetvis är det talang och en medfödd formmässig känsla men även träning och passion för det man gör. Varför har de mest kända och skickliga glasblåsarna med konstnärlig talang (Knut Bergqvist, Gustav Bergqvist, Bengt Heintze m.fl) alla blivit mästare i ganska unga år? Givetvis hade de en stor portion talang och medfödd känsla för form med sig i bagaget, men även för konsten att hantera glasblåsarpipan med precision. Man blir inte mästare vid 21 år annars. Jag tror det är likadant med bild och foto. De bästa har en medfödd känsla för form och estetik.

 

[alf109]

Skurmedel skrev:
(Hoppas jag klippte ihop rätt nu.)

Du tror alltså att vissa människor så att säga är hopplösa fall? Att de helt enkelt inte kan bli väldigt duktiga fotografer (t ex)?

Det tror jag iallafall, människor kan inte vara bra på allt, och jag tror att sålänge man har medfödd talang så är man alltid ett steg före de med mindre eller de med knappt någon alls. Tror att man föds med en uppsättning egenskaper som man är duktig på, och sedan är kombination av dessa den avgörande faktorn ifall man är dålig eller bra (från "starten"). Sedan är det klart man kan träna upp saker, men jag tror inte man kan träna sig till riktigt bra. Sedan är det nog naturligt att det man har ett rejält intresse av oftast är något man har talang för.


Nja.. ta mycket bilder är inte nödvändigtvis något som hjälper, vet en hel del som tar tonvis med bilder men de kommer ingen stans. Tror att en välkomponerad och väl genomtänkt bild lär mer än 20 maskinavfyrade bilder.

Jag tror många tänker att bara för att motivet ser snyggt ut så blir det nödvändigtvis snyggt i kameran. Andra tror jag lär sig så himla många kompositionslagar och gyllene snitt och tjofräs att de glömmer känslan i bilden. [/QUOTE]

Först kanske jag skall förtydliga vad jag menar att fota mycket och ofta. Jag menar alltså att man skall vara fullt koncentrerad på det man gör och inte bara "gå omkring och planlöst knäppa". Det är inte antalet bilder som knäpps som är det intresanta utan att man övar sig i att framför allt "se" bilder. Och min ringa erfarenhet säger mej att det enda sättet att utveckla sitt fotande är att faktiskt fotografera, har inte mycket till övers för alla analyserande fotöljfotografer som det finns så gott om. Jag är fullständigt övertygad om att alla "fantastiskt duktiga" fotografer också tillhör de som lägger ned mest tid på sitt fotande. I och för sig kan det vara bekvämt att sitta hemma i soffan med pipan tänd och analysera ihjäl bilder, men speciellt utvecklande tror jag inte att det är, om det inte kombineras med ett aktivt fotande.

Sedan detta om intresse kontra talang och där hamnar man i en hönan eller ägget fråga, vad som ger vad kommer nog att fortsätta att sysselsätta filosoferna.

Det kanske viktigaste, tror jag, för att skapa bra bilder är att man faktiskt har något att berätta. Därför kanske det kan vara nyttigt att ibland byta ut tanken "hur skall jag komponera och exponera detta motiv för att det skall bli snyggt" till "vad vill jag säga med den här bilden" eller "vilken känsla vill jag förmedla". En tekniskt medioker bild med innehåll kommer alltid att vara bättre än en teknisk perfekt utan innehåll, det är vad jag tycker.

 

[larsborg]

--------------------------------------------------
Lotta skrev:
"Den senaste gruppen tror jag aldrig kan bli "väldigt bra fotografer" hur mycket de än tränar för jag tror att egenskapen att kunna "se" bilder är ett krav för att bli "väldigt duktig", så visst tror jag på hopplösa fall."
--------------------------------------------------

- Jag håller fullständigt med!
Vi brukar kalla dessa för "foto-nördar!
Tyvärr, tror dessa ägare av en exklusiv kamera utrustning, att mängden finesser och senaste modellen av kamera, gör den verkligt perfekta bilden!
De jagar hela tiden, den senaste D-SLR, kan diskutera teknik i det oändliga, mindre tid blir över till den verkliga, praktiska, fotograferingen!
Bildsinnet har man ofta innan man börjar fotografera, som amatör eller vidare som proffs.
Intresset för form och färg, skapar en naturlig känsla för att uttrycka sig, genom fotografering eller genom design och måleri.
Många arkitekter och designer är ypperliga fotografer.
Men, känslan för bildseendet kan ofta läras upp, plagiera/ ta intryck av andra fotografer, för att som med all fotografering, övning ger resultat.
Tekniken på kameran kommer i andra hand .....

 

[JanOlofHärnström]

Jag tror inte på hopplösa fall.

Att klanda andra tror jag inte heller är särskilt utvecklande. Det är faktiskt onödigt.

Att tro på sig själv och sin förmåga att utvecklas är en förutsättning. Det innebär ofta en svår balansgång när man ska ta emot kritik och synpunkter. Man vet inte om kritiken är väl underbyggd. Det kanske mer handlar om tycke och smak. Och så kan det ju svida också när man upptäcker att bilderna var ju inte så bra. "Upp som en sol, ned som en pannkaka".

Jag minns att jag skrapade knäna ganska ofta när jag skulle lära mig cykla. En gång körde jag med huvudet före in i en garagedörr. Men jag lärde mig till slut att cykla.

 

[Xi_]

Jag tror absolut att alla inte har samma förutsättningar till att bli riktigt duktiga fotografer. Presic på samma sätt som att all inte kan bli elitidrottare eller proffesorer i mattematik hur gärna de än vill. Det krävs mer förutsättningar än bara träning. Men när det gäller fotografering är det bara svårare att peka på vad den begränsande faktorn är. Alla kan säkert bli bättre men det tar kanske längre tid än vad det gör för andra.

Men när det väll kommer till kritan hadlar väll inte fotografering om att ta dom bästa bilderna. För mig handlar det om att för en stund kunna släppa allt annat runt mig. Att komma ut i naturen och verkligen SE den. Ljuset, vattnets rörelse i bäcken eller skatans kamp att få upp ännu en kvist till boet. Visst vill jag bli bättre, men när jag väll fotograferar finns inte det i min tankar.

En reflektion i väntan på tåget hem...

 

[alf109]

"Bra fotograf" är ju ett ganska vitt begrepp. Det finns ju tex väldigt "bra" naturfotografer och väldigt "bra" gatufotografer och väldigt "bra" produktfotografer och väldigt "bra" modefotografer osv. Min erfarenhet säger mej att det sällan är samma person som är väldigt "bra" på allt. Tror därför att alla som brinner för foto kan bli väldigt "bra" på sitt egna område.
Tror inte alls på detta att det skulle finnas en medfödd förmåga som skulle ha någon större inverkan på utvecklingen i stort. Tror att ett sådant ressonemang kan hämma och ställa till med en hel del skada. Blir lite som förr då man ansåg att författare, konstnärer och kompositörer tex hade någon gåva från gud och "skapade" under någon sorts ingivelse som inte var förunnad vanligt folk.
Sen tror jag att man måste skilja på (som någon nämnde tidigare) dom som är genuint intresserade av bilden och dom som är mest intresserade av prylarna eller tekniken. Detta är inget nytt iom digitalteknikens intåg även om det verkar ha ökat markant (det är bara att titta på forumtrådarna här på FS) utan har alltid funnits. En form av detta, tycker jag, är när tex kopians/bildens tekniska kvaliteter tilldöms så stort värde att det bildmässiga innehållet helt eller delvis glöms bort.
Hur ofta ser man inte kommentarer i stil med "Vacker komposition och en mycket snygg gråskala", jag skall erkänna att jag ofta själv ger den typen av kommentarer tyvärr, men vad säger den egentligen om det bildmässiga inehållet och känslan bilden eventuellt förmedlar? Inte ett smack, utan detta är en typisk kommentar där man berömmer bildens tekniska kvaliteter. Egentligen så är väl värdet av en sådan kommentar att likställa med värdet av alla diskussioner om antalet megapixlar på sensorer, även om den kan vara uppmuntrande att få.
Det jag vill visa med detta ressonemang är att deflesta av oss i viss mån sitter fast i "tekniknörderiet" även om vi inte alltid ser det så själva.

 

[millimeter]

Xi_ skrev:
Visst vill jag bli bättre, men när jag väl fotograferar finns inte det i min tankar.

Det var mycket bra skrivet! Jag har svårt för att ge mig själv läxor i fotografi, för när man är ute så glömmer man bort vad man tänkte träna på. Och det känns bra.

 

[Galaxens President]

acp skrev:
Varför blir en del bra fotografer? Av medfödd talang eller empirism?

Då vi tillhör släktet människoapor är det mycket få kunskaper vi har som är medfödda.

/Richard (som tror att talang, precis som tur, är något man förtjänar och som ofta är talanglös och otursförföljd)

 

[Fläsk-Tarzan]

Kan man verkligen LÄRA sig komponera och SE ljuset?
Varför blir en del bra fotografer? Av medfödd talang eller empirism?


Jag tror att vissa kan lära sig och en del inte!
En del blir duktiga i matte och en del inte!
Vissa blir konstnärer. Man kan lära sig allt till en viss gräns, men de som har medfödda förutsättningar blir bättre. Tror inte det är svårare än så.

 

[Fläsk-Tarzan]

Musikalitet, sifferminne och förmågan att måla tavlor i 3D perspektiv är förmågor man kan lära in till viss del men de blir aldrig några stjärnor. Den som har detta med sig gratis däremot kan bli en stjärna med rätt motivation och övning. Naturbegåvningar finns och många tappar intresset och når inte alltid så lång, men en naturgåvning som har ett brinnande intresse går alltid längst! Det ser vi dagligen inom olika idrottsgrenar m.m. Det räcker inte att bara vara lång för att hoppa högt. Man måste ha timing och en total kroppskontroll oxå! Jag är skitdålig på matte och kommer aldrig ihåg siffror. Därmed kan jag säga att jag inte har några medfödda talanger inom det. Alla har något de har begåvning för och det gäller bara att hitta det!

 

[Janne H]

acp skrev:
Varför blir en del bra fotografer? Av medfödd talang eller empirism?

Absolut!

Jag gör bättre bilder idag än för några år sedan, och betydligt bättre bilder än de jag gjorde med min första kamera på 70-talet ;-)

Med träning lär man sig både att se och att sätta ett snyggt o tilltalande ljus.

www.fjh.nu

/Janne

 

[Clouseau]

Väldigt intressant tråd det här. Jag är nog inne på att det faktiskt finns hopplösa fall inom det mesta. Men vad gör väl det så länge dessa hopplösa fall har kul så länge de fotograferar? Dock tror jag att i princip ALLA kan bli bättre på att fotografera och en viktig väg dit är (och här anser jag att din gamla bildlärare hade tvärfel Lotta att titta på verk man tycker om, ställa sig fråga vad som är bra, ta inspiration av detta och försöka återskapa samma kännsla eller komposition eller ljus eller kanske till och med samma bild som helhet. När man gjort det har man inte bara insett vad det är man tycker är bra, utan man har även lärt sig att framställa det.
När folk frågar mig varför de ska anlita en arkitekt för att rita om deras hus eller inreda deras kök osv (alla kan ju rita ett kök), så brukar jag svara att det är för att arkitekten målar från en mycket större palett där det finns färger som lekmannen inte ens visste fanns. Dessa olika färger kan vara erfarenheter, spatialt seende, materialkännedom mm.
Samma sak med att fotografera. När man kopierar och återskapar andras verk, eller när man fotograferar något till synes ointressant för att lära sig tekniker så som skärpedjup, ljussätningar mm, då fyller man på sin pallet med nya färger. Det som slutligen gör att en fotograf blir en RIKTIGT bra fotograf i mina ögon är att hon finner på ett sätt att kombinera dessa färger så att nya färger med nya nyanser uppstår. Eller möjligen att hon kommer på sätt att göra redan funna färger ännu bättre.

Vad jag menar med detta ganska långa utlägg är att jag tror i princip ALLA kan fylla på sin palett för att senare kunna måla, om än kanske inte i allas ögon så bra bilder, i alla fall i de flestas mening BÄTTRE bilder.

PS: Underförstått: KOMMENTERA MERA ;o)

 

[Janne H]

Träning ger färdighet!

Clouseau skrev:
Väldigt intressant tråd det här. Jag är nog inne på att det faktiskt finns hopplösa fall inom det mesta. Men vad gör väl det så länge dessa hopplösa fall har kul så länge de fotograferar? Dock tror jag att i princip ALLA kan bli bättre på att fotografera och en viktig väg dit är (och här anser jag att din gamla bildlärare hade tvärfel Lotta att titta på verk man tycker om, ställa sig fråga vad som är bra, ta inspiration av detta och försöka återskapa samma kännsla eller komposition eller ljus eller kanske till och med samma bild som helhet. När man gjort det har man inte bara insett vad det är man tycker är bra, utan man har även lärt sig att framställa det.
När folk frågar mig varför de ska anlita en arkitekt för att rita om deras hus eller inreda deras kök osv (alla kan ju rita ett kök), så brukar jag svara att det är för att arkitekten målar från en mycket större palett där det finns färger som lekmannen inte ens visste fanns. Dessa olika färger kan vara erfarenheter, spatialt seende, materialkännedom mm.
Samma sak med att fotografera. När man kopierar och återskapar andras verk, eller när man fotograferar något till synes ointressant för att lära sig tekniker så som skärpedjup, ljussätningar mm, då fyller man på sin pallet med nya färger. Det som slutligen gör att en fotograf blir en RIKTIGT bra fotograf i mina ögon är att hon finner på ett sätt att kombinera dessa färger så att nya färger med nya nyanser uppstår. Eller möjligen att hon kommer på sätt att göra redan funna färger ännu bättre.

Vad jag menar med detta ganska långa utlägg är att jag tror i princip ALLA kan fylla på sin palett för att senare kunna måla, om än kanske inte i allas ögon så bra bilder, i alla fall i de flestas mening BÄTTRE bilder.

PS: Underförstått: KOMMENTERA MERA ;o)

Kort sagt, träning ger färdighet!

 

[lottawe]

Clouseau skrev:
..och här anser jag att din gamla bildlärare hade tvärfel Lotta

Det tror jag med. Helt säkert om man tolkar det ordagrant iaf.
Men jag är säker på att syftet inte var att förbjuda eller avråda oss från att aldrig göra det, utan snarare att råda oss att främst försöka se och upptäcka själva. Att använda vår egen blick och arbeta upp vår egen fantasi.

Att alltid utgå från någon annans verk för att "apa efter" tror jag inte på, men visst tror jag på att se massor och att kunna inspireras av andras verk. Och jag tror personligen inte det är fel att plagiera nån gång då och då heller, men jag är inte heller säker på att det är nödvändigt för träningen. Nödvändigare för träningen än efterapning är nog att träna upp fantasin, sin egen blick och förmåga.

Nu ska jag ut och jobba med plåtande av "dussinbilder." Inget man blir "väldigt bra" av, men något många ändock vill ha..

 

[Liax]

Hårt jobb och planering!

Visst kan man lära sig att se ljuset och att förstå kompositionsreglerna. Men något som jag märker att många nybörjare inom foto ofta glömmer bort är att det även krävs hårt jobb och omfattande planering för att bli en riktigt duktig fotograf.

Det är därför jag alltid tycker det är mycket intressantare att läsa intervjuer och reportage om fotografer som lyckats än den senaste testen av Camera D3 MkIIIIII eller Objektiv 10-150 USMXI!

För om man läser dessa intervjuer och reportage inser man att väldigt få (förmodligen inga) bara blivit "duktiga fotografer" helt plötsligt. Det ligger alltid hårt slit och ett tydligt mål bakom.

Och när det gäller planering tror många amatörer att det räcker med en bra kamera. De ger sig ut med sin utrustning och inbillar sig nästan att bilderna ska komma av sig själva.

Men det gäller att tänka ut bildidéer och att palanera. När är ljuset som bäst? Var ska jag stå? Vad behöver jag för utrustning? Hur ska modellen vara klädd? Och så vidare. Hårt jobb och planering helt enkelt.

/Joakim

 

[Gunnlaug]

lottae skrev:
Mitt intryck av fotografer, om jag ser till t.ex fotosidans och andra forums är att det finns olika typer. Dels de som är bildintresserade och dels de som är mest bara teknikintresserade. Den senaste gruppen tror jag aldrig kan bli "väldigt bra fotografer" hur mycket de än tränar för jag tror att egenskapen att kunna "se" bilder är ett krav för att bli "väldigt duktig", så visst tror jag på hopplösa fall.

I stora drag så håller helt med dig Lotta om endelningen av fotograf-typer å dess ev, konsekvenser det kan föra med sig...
Men Jag skulle också vilja lägga till en liten tabu-potatis... nämligen Kompis-fotograferna... (kanske inte helt otippat i vissa läger... Dom sk, kompis-fotograferna... som i allra högsta grad är En Del av verkligheten här på FS... å som Jag menar kan hämma bildseendet avsevärt över tid...
För det kan ju inte vara speciellt utvecklande för talangen att bara få läsa ryggkliande kommentarer under sina bilder... å egentligen så tror jag alla skriver under på detta... men tyvärr så grumlas den logiken av en kompis-lojalitet in absurdum...
Om man nu kommer fram till att bilden bör vara i centrum här på FS... ja då kan man sprida gracerna lite mer å bättre + att ett kompiskap alltid går att underhållas via mailfunktionen + gästbok...
inte nödvändigtvis under (alla) bilder...


Mvh...