Annons

Köpa en A7 idag?

Produkter
(logga in för att koppla)
117 objektiv tillgängliga - hur många behöver man?

Tror inte någon normal person behöver så många objektiv, men problemet med att bara ha tillgång till xx antal är att du kanske inte hittar just det objektivet som just du är ute efter.

Samma sak med mjukvara. Ingen behöver 20 000 funktioner, men många vill ha just den speciella funktionen av de 20 000 som just de eftersöker.

Vi är alla olika, och vi fotograferar på olika sätt.

Själv så övervägde jag Sony starkt när jag skulle kika på ett spegellöst system (då de är klart störst och marknadsledande), men gick till slut efter mycket testande och övervägande på Fuji.

Detta just pga. att deras utbud av objektiv tilltalade mig mycket mer, och jag fick tillgång till flera objektiv som jag saknade en direkt motsvarighet till på A-mountsidan.

Detta sagt är vi alla olika, och för dig, och eventuellt TS, så kanske Sony är ett mycket bättre val.

För mig var Fuji ett bättre val, och kanske något för TS att överväga (eventuellt). Det är självklart upp till TS.

Beror på vad och hur TS vill fotografera (fick inte så mycket info om det i tråden för att kunna säga något direkt vettigt om det).
 
Det ryktas att det skall komma en A7RIII (eller A9) under våren, $5-7k.
Hur som helst när en efterföljare till A7RII kommer lär proffsen sälja ut sina med rejält prisfall som följd, kan tro en sådan kan fås för runt 15 papp då.

Sidofråga, som kanske är lite utanför ämnet, men är det verkligen så många yrkesfotografer som använder Sony?

I princip alla jag känner kör med DSLR:er antingen ifrån Canon eller Nikon (något undantag till bröllopsfotograf som kör Fuji).

Tycker jag även ser samma bild vid olika typer av evenemang (sport/tävlingar, konserter, företagsfotograferingar, etc).
 
OK - så kan det va, anser det vara en akademisk och/eller religiös fråga (välj det som passar) då publicerade jämförelser och tester säger att de presterar väldigt lika. Dvs. man motiverar inte A7II före A7 enbart pga ev. sensorskillnader.
Antagligen inte.

TS fråga var om det var en bra idé att köpa en A7 idag och det kan det nog vara om man får den till ett bra pris, men att inte vara medveten om vad man missar genom att välja den äldre av A7 och A7II är dock lite dumt.

Givet alla faktorer som skiljer så kanske valet blir en A7 ändå. Eller en A7II.
 
Tror inte någon normal person behöver så många objektiv, men problemet med att bara ha tillgång till xx antal är att du kanske inte hittar just det objektivet som just du är ute efter.

Samma sak med mjukvara. Ingen behöver 20 000 funktioner, men många vill ha just den speciella funktionen av de 20 000 som just de eftersöker.

Vi är alla olika, och vi fotograferar på olika sätt.

Själv så övervägde jag Sony starkt när jag skulle kika på ett spegellöst system (då de är klart störst och marknadsledande), men gick till slut efter mycket testande och övervägande på Fuji.

Detta just pga. att deras utbud av objektiv tilltalade mig mycket mer, och jag fick tillgång till flera objektiv som jag saknade en direkt motsvarighet till på A-mountsidan.

Detta sagt är vi alla olika, och för dig, och eventuellt TS, så kanske Sony är ett mycket bättre val.

För mig var Fuji ett bättre val, och kanske något för TS att överväga (eventuellt). Det är självklart upp till TS.

Beror på vad och hur TS vill fotografera (fick inte så mycket info om det i tråden för att kunna säga något direkt vettigt om det).

Håller med om att FujiFilms utbud av kameror och objektiv är utmärkt. Har testat en X100 sedan några år och håller delvis med Ken "en-nypa-salt" Rockwell att det är världens bästa diggikamera. Var 2 dagar ifrån att shoppa en Fuji systemkamera innan A7 kom. Den alldeles avgörande fördelen, för mig, var att A7 är en FF som med adapter gjorde det möjligt att återanvända en ansenlig mängd bortglömda dammiga FF gammelgluggar.

För den som inte dras med återanvändbara reliker i garderoben duger APS-C och isf är FujiFilms utbud utmärkt.

Dock är det viktiga skillnader mellan FF och APS-C man skall vara medveten om.
https://www.youtube.com/watch?v=DtDotqLx6nA&t=

vilket också fick mig att välja FF före APS-C.
 
Håller med Pär helt. TS angav ytterst lite fakta, förutom att han ägde en A6000 i dagsläget. Inget om sina krav, typ av motiv, eller andra förutsättningar som gör att man kan besvara TS fråga.

För vissa är det säker värt att köpa en A7. För andra en A7II. För en tredje kanske det är en A6500. För en fjärde kanske en Fuji. För en femte kanske en DSLR. Osv.

Hade vi inte haft olika behov, känslor och värderingar så hade en kanske en enda kameramodell räckt för alla.

För mig personligen så räcker inte ens en enda kameramodell till, utan föredrar olika beroende på sammanhang och vad jag skall fotografera, och på vilket sätt.

Ibland DSLR, och ibland spegellöst.

Ibland APS-C, ibland FF, ibland en liten smidig m43 systemkamera.

Ibland en liten 1" kompakt, och ibland endast en av mina mobiltelefoner.

Ibland en filmkamera istället för digitalt.

I framtiden kanske en spegellös MF... 🙂
 
För den som inte dras med återanvändbara reliker i garderoben duger APS-C och isf är FujiFilms utbud utmärkt.
Det går utmärkt att använda gamla reliker på en APS-C-kamera också. Den största skillnaden är att det blir något färre objektiv som är roliga att använda på APS-C.

Annars är jag numera, efter att ha ägnat ganska mycket tid åt att använda manuellt fokuserade objektiv på spegelfria kameror, av åsikten att det nog är riktigt bra med autofokus. Att välja kamerahus enbart efter vilka gamla manuella objektiv man har tror jag inte är så smart för de flesta.
 
Sidofråga, som kanske är lite utanför ämnet, men är det verkligen så många yrkesfotografer som använder Sony?

I princip alla jag känner kör med DSLR:er antingen ifrån Canon eller Nikon (något undantag till bröllopsfotograf som kör Fuji).

Tycker jag även ser samma bild vid olika typer av evenemang (sport/tävlingar, konserter, företagsfotograferingar, etc).

Enligt försäljningsstatistik har spegellösa systemkameror större marknadsandelar i Asien (tex. Japan, Sydkorea) och i USA än i Europa. Nya trender inom foto startar i Asien därefter USA och senare i Europa.

Så, mot den bakgrunden är det inte underligt att sk. proffs i Sverige övervägande använder feta DSLR-kameror. Man är konservativ och anser gammalt beprövat skit går före nytt oprövat skit. Det kompisarna använder kan inte vara helt fel - flockbeteende, typ...

Situationen är dock annorlunda i tex. USA. Dels tycks man där vara mer öppen för nymodigheter och är mindre flockberoende, dels finns en tradition och därmed marknad för sk. konstnärligt skapande foto, där spegellösa kameror är minst lika dugliga som värstingDSLR.

Såg statistik nyligen att Sony FF i USA gått förbi Nikon FF och är nu 2:a efter Canon FF. Kan tro att Europa ligger 1-2 år efter innan trenden även nått hit, så länge CaNikon inte tycks komma fram med någon seriös konkurrens inom spegellös FF, tyvärr.
 
Det går utmärkt att använda gamla reliker på en APS-C-kamera också. Den största skillnaden är att det blir något färre objektiv som är roliga att använda på APS-C.

Annars är jag numera, efter att ha ägnat ganska mycket tid åt att använda manuellt fokuserade objektiv på spegelfria kameror, av åsikten att det nog är riktigt bra med autofokus. Att välja kamerahus enbart efter vilka gamla manuella objektiv man har tror jag inte är så smart för de flesta.

Inget fel med AF, tvärtom, det är bekvämt och ovärderligt för snabbrörliga motiv. Jag använder de objektiv situationen kräver. Plåtar sällan sport och action så för mig funkar MF utmärkt för stillsammare motiv.

Anledningen till mitt val av FF var inte några enstaka bortglömda gammelgluggar av tveksam kvalitet - som jag sagt, det var en ansenlig samling av gammelgluggar i världsklass - Leica, Nikon, Canon, Zeiss mfl.

Men visst, har du inte kvar några ädelstenar från 50-60-70-80-talet går det att köpa många av dem för kaffepengar om du kan acceptera manuella objektiv.
Det viktiga är att förstå sambandet mellan FF gluggar och FF sensor vs crop sensor.
https://www.youtube.com/watch?v=DtDotqLx6nA&t=1749s
 
Det är bara greppet som skiljer storleksmässigt och det märks inte så mycket när man monterar ett objektiv.

(A7II är nån millimeter högre också, men det är försumbart).

Det är sant att det är greppet som sticker ut mest men det är även en viktskillnad på ca +100g i vikt (motsvarande en mobiltelefon) :)

En kamera som Sony A7/A7 II köper man oftast för det lilla formatet skull.

A7 - 127 x 94 x 48 mm
Vikt: 474g

A7 II - 126,9 x 95,7 x 59,7 mm
Vikt: 556g
 
1. Få objektiv (inte linser), säger du. Måhända var det så för några år sedan när E-mount FF kom men idag duger utbudet även för de mest kräsna.
https://www.cyberphoto.se/foto-vide...999&objtype=999&fullformat=yes&sortera=utpris

117 objektiv tillgängliga - hur många behöver man?

Problemet är ju inte att det finns få objektiv, problemet är ju snarare att de objektiven som finns är väldigt dyra jämfört med Canon/Nikon.

Sony 50mm 1.8 kostar ca 2800kr medans liknande från Canon går på runt 1100kr.
 
Problemet är ju inte att det finns få objektiv, problemet är ju snarare att de objektiven som finns är väldigt dyra jämfört med Canon/Nikon.

Sony 50mm 1.8 kostar ca 2800kr medans liknande från Canon går på runt 1100kr.

Att förstklassig optik kostar mer än budgetgluggar gäller alla tillverkare. Det går alltid att hitta nåt som är billigare om man åsidosätter i kvalitet.
Enligt https://www.dxomark.com/best-lenses-under-13000-dollars

får Canon EF 50/1.8 34/21 poäng medans Sony FE 50/1.8 hamnar på 37/26. Jag har själv testat Canon på APSC där den är optiskt OK men mekaniskt usel ("Fantastic Plastic") vilket återspeglas av det låga priset på 1300:-.

Sony 50mm 1.4 har samma pris som Canons motsvarighet.
Sony FE 28/2.0 är billigare än Canons motsvarighet.

Samyang, Sigma och Tamron har samma priser oavsett Sony eller Canon.
Så här kan vi sitta och plocka exempel från än den ena och än den andra, vilket blir ganska intentsägande om man struntar i kvalitetsaspekterna.

Somliga tycker Ferrari är mer prisvärt än Skoda, typ.
 
Att förstklassig optik kostar mer än budgetgluggar gäller alla tillverkare. Det går alltid att hitta nåt som är billigare om man åsidosätter i kvalitet.
Enligt https://www.dxomark.com/best-lenses-under-13000-dollars

får Canon EF 50/1.8 34/21 poäng medans Sony FE 50/1.8 hamnar på 37/26. Jag har själv testat Canon på APSC där den är optiskt OK men mekaniskt usel ("Fantastic Plastic") vilket återspeglas av det låga priset på 1300:-.

Sony 50mm 1.4 har samma pris som Canons motsvarighet.
Sony FE 28/2.0 är billigare än Canons motsvarighet.

Samyang, Sigma och Tamron har samma priser oavsett Sony eller Canon.
Så här kan vi sitta och plocka exempel från än den ena och än den andra, vilket blir ganska intentsägande om man struntar i kvalitetsaspekterna.

Somliga tycker Ferrari är mer prisvärt än Skoda, typ.

Sonys 50mm 1.4 är betydligt dyrare än Canons 50mm 1.4.

Du kollade ju på A-mount objektivet och för att autofokusen ska rulla okej behöver du en adapter

Sony 50mm 1.4 E-mount : 13990kr
Sony 50mm 1.4 A-mount: 4000kr + adapter för 3000kr = 7000kr
Canon 50mm 1.4 EF mount: 3500kr.

Sonys priser är ju betydligt dyrare än Canon.
 
Såg statistik nyligen att Sony FF i USA gått förbi Nikon FF och är nu 2:a efter Canon FF.

Japp, men tänkte som sagt på om det är ett stort dominerande inslag ibland de som har foto som fulltidsyrke?

Kan tro att Europa ligger 1-2 år efter innan trenden även nått hit, så länge CaNikon inte tycks komma fram med någon seriös konkurrens inom spegellös FF, tyvärr.

Håller med helt.
 
Somliga tycker Ferrari är mer prisvärt än Skoda, typ.

Absolut (och lutar själv åt den första, och skulle inte kunna tänka mig den andra).

Det sagt så är det frågan om Sony alla objektiv verkligen är så "Ferrari" att de motiverar deras högre priser?

Generellt så tycker jag att Sony E-mount ibland är dyrare givet samma kvalitet som hos Canon/Nikon/Fujinon, och ibland så är de E-mount som har samma pris något sämre prestanda jämfört med Canon/Nikon/Fujinon.

Allt handlar om prestanda/krona, och inget är fristående från det andra, oavsett var på stegen man hamnar.
 
Inget fel med AF, tvärtom, det är bekvämt och ovärderligt för snabbrörliga motiv. Jag använder de objektiv situationen kräver. Plåtar sällan sport och action så för mig funkar MF utmärkt för stillsammare motiv.
Bra AF-objektiv går att fokusera manuellt med också, så man slipper ha speciella objektiv för manuellt fokuserande.

Det stora kruxet med manuella objektiv på en AF-kamera (oavsett om den har spegel eller inte) är att fokuseringshjälpmedlen inte är lika bra som på en kamera som är gjord för manuellt fokus. Snittbild, mikroprismor och mätsökare är mer snabbjobbat än "AF-assist", peaking och liknande. Om man fotograferar ett helt stillastående motiv i vindstilla väder så går det dock nästan lika bra.

Anledningen till mitt val av FF var inte några enstaka bortglömda gammelgluggar av tveksam kvalitet - som jag sagt, det var en ansenlig samling av gammelgluggar i världsklass - Leica, Nikon, Canon, Zeiss mfl.
Jag tror ändå, oavsett kvaliteten på ens gamla objektiv, att det inte är en bra idé för de flesta att välja kamerahus enbart efter vilka gamla manuella objektiv man har. Undantag finns förstås.
 
Det är sant att det är greppet som sticker ut mest men det är även en viktskillnad på ca +100g i vikt (motsvarande en mobiltelefon) :)

En kamera som Sony A7/A7 II köper man oftast för det lilla formatet skull.

A7 - 127 x 94 x 48 mm
Vikt: 474g

A7 II - 126,9 x 95,7 x 59,7 mm
Vikt: 556g

Vikt och storlek är inte samma sak. Jag invände bara mot argumentet att välja A7 istället för A7II för att den senare är större. Båda har "det lilla formatet".

Jag har inga invändningar mot att man kan vilja välja A7 för att den väger 82 gram mindre (enligt uppgifterna ovan).

Det större greppet på A7II bör också vara en fördel. Jag har inte hållit i en II:a men tyckte att greppet kunde ha varit lite större på A7 för att hålla den bekvämt. Om inte Sony har klantat sig totalt bör ergonomin har förbättrats på A7II i och med det större greppet.

På ursprungsfrågan svarar jag fortfarande "ja, under rätt omständigheter".
 
Sonys 50mm 1.4 är betydligt dyrare än Canons 50mm 1.4.

Du kollade ju på A-mount objektivet och för att autofokusen ska rulla okej behöver du en adapter

Sony 50mm 1.4 E-mount : 13990kr
Sony 50mm 1.4 A-mount: 4000kr + adapter för 3000kr = 7000kr
Canon 50mm 1.4 EF mount: 3500kr.

Sonys priser är ju betydligt dyrare än Canon.

My bad - dock ej medvetet. Min poäng är att man vid jämförelser inte enbart kan titta på priset utan att också på kvaliteten. Det gäller ju i alla andra sammanhang när man värderar tekniska prylar så varför undanta fotoprylar.

Det blir lätt man jämför äpplen med päron eftersom priset endast är en av många aspekter som karaktäriserar en tekniskt komplicerad produkt.

Ofta betalar man mer för högre kvalitet, undantag finns, gäller även i fotovärlden.

Om vi nu skall jämföra vad man får för pengarna, Canon vs Sony, givet samma produkt har vi tex. Samyang där priserna är desamma.

Att jämföra xxx med yyy från olika tillverkare kräver svar på frågan VAD det är man jämför:
1. optisk kvalitet (distorsion, skärpa, kontrast, färgåtergivning, bokeh, mm.)
2. mekanisk kvalitet
3. prestanda hos AF
4. prestanda hos ev. stabilisering
5. hanterbarhet
6. vikt
... listan kan göras längre, fyll gärna på ...

Så att med en byfånes envishet säga att xxx alltid är mycket dyrare/billigare än yyy och därmed mycket bättre/sämre avslöjar att man inte fullt ut förstått vad saken gäller.

Jag har testat ett 30-tal olika objektiv i prisklassen 200-80 000:- och från mina erfarenheter finns ingen generellt rådande regel att priset alltid återspeglar kvaliteten. Kvalitet kostar men undantag finns. Det finns både under- och övervärderade produkter. Det finns sämre och bättre produkter från alla tillverkare både vad avser kvalitet och pris.

Ex.:
https://www.youtube.com/results?search_query=sony+fe+85mm+vs+batis+85mm

där man jämför en glugg för 6.5k med en annan för 12k och menar att de presterar väldigt likvärdigt, dock har den dyrare stabilisering.
 
My bad - dock ej medvetet. Min poäng är att man vid jämförelser inte enbart kan titta på priset utan att också på kvaliteten. Det gäller ju i alla andra sammanhang när man värderar tekniska prylar så varför undanta fotoprylar.

Det blir lätt man jämför äpplen med päron eftersom priset endast är en av många aspekter som karaktäriserar en tekniskt komplicerad produkt.

Ofta betalar man mer för högre kvalitet, undantag finns, gäller även i fotovärlden.

Om vi nu skall jämföra vad man får för pengarna, Canon vs Sony, givet samma produkt har vi tex. Samyang där priserna är desamma.

Att jämföra xxx med yyy från olika tillverkare kräver svar på frågan VAD det är man jämför:
1. optisk kvalitet (distorsion, skärpa, kontrast, färgåtergivning, bokeh, mm.)
2. mekanisk kvalitet
3. prestanda hos AF
4. prestanda hos ev. stabilisering
5. hanterbarhet
6. vikt
... listan kan göras längre, fyll gärna på ...

Så att med en byfånes envishet säga att xxx alltid är mycket dyrare/billigare än yyy och därmed mycket bättre/sämre avslöjar att man inte fullt ut förstått vad saken gäller.

Jag har testat ett 30-tal olika objektiv i prisklassen 200-80 000:- och från mina erfarenheter finns ingen generellt rådande regel att priset alltid återspeglar kvaliteten. Kvalitet kostar men undantag finns. Det finns både under- och övervärderade produkter. Det finns sämre och bättre produkter från alla tillverkare både vad avser kvalitet och pris.

Ex.:
https://www.youtube.com/results?search_query=sony+fe+85mm+vs+batis+85mm

där man jämför en glugg för 6.5k med en annan för 12k och menar att de presterar väldigt likvärdigt, dock har den dyrare stabilisering.

Då förstår jag hur du menar!
Mvh Joakim
 
Jag har A7 privat sedan 2014 och har precis fått en A7II i jobbet.
Om man ska tala om skillnader som är till fördel för den första generationen så är det:

-storleken den andra är jobbigt mkt större.
-priset

Ska man tala om fördelar med generation 2 jämfört med generation 1 så är det:

-sensorreflektionerna är borta. Ääääntligen!
-kameran går att montera på snabbplatta utan att de vrider loss sig när man fotar på högkant. Gen 1 har alldeles för litet och glatt footprint kring stativfästet om man inte väljer en RRS-lösning.
- bildstabilisator i huset
- rattarna för inställning bländare/slutare var kassa i gen 1 om man jobbar med vantar.
- tough emount. Gen 1 vajar som en galning.
-live view vid tethering. Bara en sån sak.


Jag skulle alla gånger om välja gen 2 mellan dessa. Om det inte vore för en grej. Gen är 1 grym för den är megasmidig att ha med i kombination med 35/2.8.

Men alla förbättringarna som nämnts ovan är saker jag verkligen avskyr med gen 1 men lärt mig leva med för "man köper väl en ny kamera tillslut.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar