dJb
Aktiv medlem
Dom ger negativa känslor och jag tycker du får fram dina känslor inför kraftverksutbyggnaden väl i tex den här bilden.
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm?_q=1&ID=380801
Känslor i naturbilder...
- Trådstartare Arleklint
- Start datum
Dom ger negativa känslor och jag tycker du får fram dina känslor inför kraftverksutbyggnaden väl i tex den här bilden.
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm?_q=1&ID=380801
Arleklint
Aktiv medlem
Varför skapade jag denna tråd?
Det är personligt. Jag har under en tid mått dåligt. Jag har av olika orsaker hamnat i en situation där jag inte trivs. Det har med utbrändhet att göra. Jag kommer inte utveckla detta vidare här.
Idag var jag hos läkaren och beskrev hur jag mådde.
Läkare frågade om jag aldrig mådde bra... Jo sa jag.. när jag får gå i naturen med min kamera.
Så läkaren ordinerar:
- Jobba inte före 19 juni!
- Gå ut och fota i naturen!
På gott och ont är det iallafall lite gott!
Det jag funderar på är om jag med kameran i naturen kan visa hur jag mår.
Det är personligt. Jag har under en tid mått dåligt. Jag har av olika orsaker hamnat i en situation där jag inte trivs. Det har med utbrändhet att göra. Jag kommer inte utveckla detta vidare här.
Idag var jag hos läkaren och beskrev hur jag mådde.
Läkare frågade om jag aldrig mådde bra... Jo sa jag.. när jag får gå i naturen med min kamera.
Så läkaren ordinerar:
- Jobba inte före 19 juni!
- Gå ut och fota i naturen!
På gott och ont är det iallafall lite gott!
Det jag funderar på är om jag med kameran i naturen kan visa hur jag mår.
gunte
Aktiv medlem
Re: Re: Re: Känslor i naturbilder...
Det kan stämma och det tycks når fram till betraktaren också som kommentarerna visar.
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm?ID=327322
Är nog själv lite som Jim H.
Det känns lättare och naturligare att lyfta fram bilder som speglar det mörka och dämpade istället för varma glada bilder som lättare kan få en klisjéstämpel eller vykortsstämpel på sig.Men det fråntar inte möjligheten att i samma mörka bild infoga någon positiv känsla.
Mvh/Gunte..
Det kan stämma och det tycks når fram till betraktaren också som kommentarerna visar.
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm?ID=327322
Är nog själv lite som Jim H.
Det känns lättare och naturligare att lyfta fram bilder som speglar det mörka och dämpade istället för varma glada bilder som lättare kan få en klisjéstämpel eller vykortsstämpel på sig.Men det fråntar inte möjligheten att i samma mörka bild infoga någon positiv känsla.
Mvh/Gunte..
zappafan
Aktiv medlem
Känns just nu lite flummigt, Janne.
Naturen kan visst visa känslor.
Tänk en slokande blomma, en som strålar upp emot solen...etc....
Finns massa saker att se och upptäcka.
Sånt infinner sig när man plåtar, utan att tänka.
Jag tar "dystra" bilder när jag känner mig sån, "glada", "uppmuntrande" när jag finns i den skalan.
Så plåta på bara.
Naturen kan visst visa känslor.
Tänk en slokande blomma, en som strålar upp emot solen...etc....
Finns massa saker att se och upptäcka.
Sånt infinner sig när man plåtar, utan att tänka.
Jag tar "dystra" bilder när jag känner mig sån, "glada", "uppmuntrande" när jag finns i den skalan.
Så plåta på bara.
lottawe
Aktiv medlem
Nä, inte direkt..
Men jag diskuterar/spekulerar gärna om det
Jag väljer att kalla dig naturfotograf. Jag tycker ju du är det (även om du fotar annat med.) sen får du tala om hur mycket fel jag har i mina fördomar om naturfotografer
Min uppfattning av naturfotografers uppgift är att det i första hand är naturen som intresserar och naturen som ska skildras. Visst porträtterar nog naturfotografen sig själv i sina fotografier, men jag tror att just tanken ofta är att skildra naturen och motiven i den iaf.
Kan ha fel, men du döper ofta dina bilder efter motivet. t ex Islandskap, Flygande Häger, Svanromantik o s v och jag uppfattar det som att du själv strävar efter och ser motivet framför andra känslor. Iaf i första hand även om du såklart fotar motivet med känsla (men det är en annan sak än att fotografera känsla utan motiv, vilket jag tror de som använder naturen av andra orsaker kanske gör.)
Jag tror att det är känslan av naturen en naturfotograf ser och som du tycker att du gestaltar?
Jag som "ickenaturfreakbetraktare" bygger in helt andra tankar och känslor än vad titlarna talar för i många av dina bilder, men jag tror vi ser dem olika. Hur ser du på dem?
Jag är inte naturfotograf. Jag tänker annorlunda än er, jag plåtar inte motiven i naturen även om jag plåtar i naturen ibland.
Jag strävar aldrig efter att hitta motiv ute. Jag ser sällan motivet alls och aldrig först iaf när jag plåtar ute i naturen (längre.)
Jag behåller de flesta bilder från natur för mig själv för att kanske någon gång bli klok på varför jag tagit dem. Det gör inte du väl?
Det jag är säker på är att det inte är naturen som motiv som lockat mig till att trycka av.
Så med mina fördomar om naturfotografers syften låter det helrimligt att naturfotografen skildrar motivet och känslan den finner i naturen på ett helt annat sätt än den där som letar känslan (som inte har med naturen att göra) och som inte ens ser motivet.
Varför tror jag att den sista av de två ofta tar mörkare bilder vet jag faktiskt inte 100%.
Men antagligen för att det är strävan efter känslor mer än efter motiv som är orsaken till fotograferingen för den personen.
Tyckte du det lät orimligt att det är sån skillnad när du frågade efter bildexempel?
Önskar förresten att jag kunde plåta natur på ett annat sätt. Plåta som en naturfotograf ibland (så som jag tänker er) men det går inte eftersom jag inte kan se så som jag tror att man måste för det..
(Usch, luddigt blev det och svårt är det att förklara. Ska sova på det tills i morgon och se om jag ens förstår inlägget själv då..)
HOPPAS förresten att du snart mår bättre.
Senast ändrad:
dJb
Aktiv medlem
Jag tror nog man kan tala även om dystra bilder i det att tex en viss bild framkallar och förmedlar sådana känslor hos flertalet av dess betraktare än en annan bild. Som jag skrev tidigare försöker jag eftersträva något sånt även om jag inte direkt tänker att "nu ska jag gå ut och fota dystra bilder" men trots allt så är det nånting som finns med och som styr mig i mitt betraktande av naturen. För mig är just känslan en ganska viktig komponent och jag håller med Lotta i hennes beskrivningar av olika sätt att förhålla sig till sina naturmotiv. Just detta ser man ju väldigt mycket i varierande grad hos olika naturfotografer (och fotografer öht) tycker jag.
fargo1000
Aktiv medlem
självklart finns det negaiva vibbar
i naturen, det har vi sett ett antal bilder på här ovan. Visst speglar bilderna man tar ens sinnesstämmning men jag tror inte att det nödvändigtvis behöver slå igenom om man inte själv vill.
Efter att ha genomgått något liknande och mått dåligt....riktigt dåligt, under en lång tid så kan jag konstatera att det varit min räddning att just gå ut och plåta naturbilder. Tror inte att det synats på mina bilder hur jag mått men själva grejen att gå ut och försöka avbilda naturen eller vad det nu må vara är en balsam för själen. Gillar man att gå ut i naturlådan,och känna lugnet så kommer man snart att se saker och ting på ett lite annorlunda sätt. Så varför bilderna skulle spegla ens sinnesstämmning i alla lägen förstår jag inte.
Däremot kan man ju välja att visa hur man mår genom att plåta "det svarta hålet". Detta kan iof sig vara ett sätt att gå vidare men för egen del tror jag inte att det skulle fungera.
För att komma ur en negativ situation tror jag att man måste försöka se den positiva enrgin och försöka ta tag i den och det är inte helt enkelt men kanske lite enklare just i naturen med kameran... om man nu gillar att vara ute i busken.
Slutligen tror jag inte ett dugg på dom generaliseringar som förekommer här ovan vad gäller naturfotografer kontra andra....i mina ögon räcker det med att kallas fotograf.
Sen trivs vissa bättre i sta´n och andra i naturen osv, det väsentliga i det här fallet är att komma på banan igen....ett sätt är att gå ut och plåta i en miljö man trivis i skit samma var....
Krya på dig Janne
/Olle
i naturen, det har vi sett ett antal bilder på här ovan. Visst speglar bilderna man tar ens sinnesstämmning men jag tror inte att det nödvändigtvis behöver slå igenom om man inte själv vill.
Efter att ha genomgått något liknande och mått dåligt....riktigt dåligt, under en lång tid så kan jag konstatera att det varit min räddning att just gå ut och plåta naturbilder. Tror inte att det synats på mina bilder hur jag mått men själva grejen att gå ut och försöka avbilda naturen eller vad det nu må vara är en balsam för själen. Gillar man att gå ut i naturlådan,och känna lugnet så kommer man snart att se saker och ting på ett lite annorlunda sätt. Så varför bilderna skulle spegla ens sinnesstämmning i alla lägen förstår jag inte.
Däremot kan man ju välja att visa hur man mår genom att plåta "det svarta hålet". Detta kan iof sig vara ett sätt att gå vidare men för egen del tror jag inte att det skulle fungera.
För att komma ur en negativ situation tror jag att man måste försöka se den positiva enrgin och försöka ta tag i den och det är inte helt enkelt men kanske lite enklare just i naturen med kameran... om man nu gillar att vara ute i busken.
Slutligen tror jag inte ett dugg på dom generaliseringar som förekommer här ovan vad gäller naturfotografer kontra andra....i mina ögon räcker det med att kallas fotograf.
Sen trivs vissa bättre i sta´n och andra i naturen osv, det väsentliga i det här fallet är att komma på banan igen....ett sätt är att gå ut och plåta i en miljö man trivis i skit samma var....
Krya på dig Janne
/Olle
ariadne
Aktiv medlem
Re: Varför skapade jag denna tråd?
Det låter som du inte kan låta bli att jobba iallafall. Du fick ju inte rådet att gå ut och fotografera med några speciella krav ( typ: det ska avspegla hur du mår)
Gå ut och fota utan några krav på hur resultatet blir (om det går..) Kanske blir bilderna mörka och dystra eller så blir de ljusa och det är ju inte så dåligt, om du skulle hitta ljuset istället
Det låter som du inte kan låta bli att jobba iallafall. Du fick ju inte rådet att gå ut och fotografera med några speciella krav ( typ: det ska avspegla hur du mår)
Gå ut och fota utan några krav på hur resultatet blir (om det går..) Kanske blir bilderna mörka och dystra eller så blir de ljusa och det är ju inte så dåligt, om du skulle hitta ljuset istället
dumbo
Aktiv medlem
Janne, du blir ju glad när du fotar, eller hur? Ter det sig då inte ganska naturligt att bilderna blir därefter. Är det ett självändamål att visa hur du mår när du inte fotar?
För egen del så mår jag inte alltid heller så bra, men kanske av lite andra anledningar än du. Då funkar fotograferingen som terapi. Jag kommer ut i naturen, eller kommer ut kanske, kort och gott. Jag får tankarna på annat, ser hur vackra saker är. De gånger som jag går ut med kameran och de negativa känslorna ändå inte försvinner tenderar det att inte bli så mycket bilder alls, för jag känner mig oinspirerad och negativ. "Det blir ändå inget bra av dethär!". Tar jag ändå några bilder så brukar de sällan vara särskilt bra heller. Det är olika var man hittar sin drivkraft och inspiration. Jag hittar den inte i mitt mörka inre, utan den infinner säg när man trängt undan detta.
Fotograferingen innebär för mig åxå en dubbel glädje, kan man säga. Dels mår jag bra när jag kommer ut och får fota, men när jag tittar på bilderna och känner dendär känslan av att "där satt den" så känner jag en tillfredställese över att själv har gjort något bra. Sen får andra tycka vad de vill om mina bilder. Det är kanske inte så snyggt och "stort" för många, jag är inte så duktig som "de stora", men känner ändå mig nöjd i att jag faktiskt utvecklas och blir bättre. Detta i sig är åxå en drivkraft.
Du frågade efter bildexempel...
Jag kom att tänka på en bild som jag tog för ett par år sedan. Den speglar nog ganska bra hur jag känner mig ibland, även om jag iofs inte riktigt tänkte på det när jag tog den.
Det är döda träd som desperat försöker sträcka sig upp över den övriga vegetationen, liksom för att få några sista värmande strålar från solen. Jag känner mig likadan ibland. "Död" och för att känna minsta spår av livslust igen så krävs det en enorm ansträngning för att ta mig ut, om så bara utanför porten, eller för att göra något kul.
Jag vet inte om jag lyckades fånga känslan på bästa sätt i bilden, jag var nästan helt grön på foto när jag tog den och hade kanske gjort annorlunda idag, men jag tycker ändå att känslan går fram litegrann iaf.
http://dumbo.mine.nu/photo/Gallery/nature/livslust.jpg
Kanske blev lite halvflummigt dethär, men det är inte helt lätt att sätta ord på hur man känner och så.
För egen del så mår jag inte alltid heller så bra, men kanske av lite andra anledningar än du. Då funkar fotograferingen som terapi. Jag kommer ut i naturen, eller kommer ut kanske, kort och gott. Jag får tankarna på annat, ser hur vackra saker är. De gånger som jag går ut med kameran och de negativa känslorna ändå inte försvinner tenderar det att inte bli så mycket bilder alls, för jag känner mig oinspirerad och negativ. "Det blir ändå inget bra av dethär!". Tar jag ändå några bilder så brukar de sällan vara särskilt bra heller. Det är olika var man hittar sin drivkraft och inspiration. Jag hittar den inte i mitt mörka inre, utan den infinner säg när man trängt undan detta.
Fotograferingen innebär för mig åxå en dubbel glädje, kan man säga. Dels mår jag bra när jag kommer ut och får fota, men när jag tittar på bilderna och känner dendär känslan av att "där satt den" så känner jag en tillfredställese över att själv har gjort något bra. Sen får andra tycka vad de vill om mina bilder. Det är kanske inte så snyggt och "stort" för många, jag är inte så duktig som "de stora", men känner ändå mig nöjd i att jag faktiskt utvecklas och blir bättre. Detta i sig är åxå en drivkraft.
Du frågade efter bildexempel...
Jag kom att tänka på en bild som jag tog för ett par år sedan. Den speglar nog ganska bra hur jag känner mig ibland, även om jag iofs inte riktigt tänkte på det när jag tog den.
Det är döda träd som desperat försöker sträcka sig upp över den övriga vegetationen, liksom för att få några sista värmande strålar från solen. Jag känner mig likadan ibland. "Död" och för att känna minsta spår av livslust igen så krävs det en enorm ansträngning för att ta mig ut, om så bara utanför porten, eller för att göra något kul.
Jag vet inte om jag lyckades fånga känslan på bästa sätt i bilden, jag var nästan helt grön på foto när jag tog den och hade kanske gjort annorlunda idag, men jag tycker ändå att känslan går fram litegrann iaf.
http://dumbo.mine.nu/photo/Gallery/nature/livslust.jpg
Kanske blev lite halvflummigt dethär, men det är inte helt lätt att sätta ord på hur man känner och så.
Sonnaren
Aktiv medlem
Re: Varför skapade jag denna tråd?
Jo, det tror jag nog, i alla fall kan du visa dig själv och de som är lyhörda.
Den här tog jag för ganska exakt tre år sedan
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm?set=lp&ID=36741 som både bild- och albumtitel antyder var det ingen bra tid. Anledningen har jag skrivit om i ett svar till en kommentar ganska långt ner.
Problemet att visa nedstämdhet/ångest/depression i ett foto av naturen är att naturen i sig sällan visar sådana sidor. Men det är tillåtet (givetvis) att "ljuga" och överdriva.
Personligen tillför jag dessa "lögner" i fotoögonblicket, inte vid datorn.
Det är ju bara i den stunden man fotograferar man har just den känslan - eller bildsynen.
Bildexempel? Tjjaa...inte så lätt men här har jag ljugit en del med filter och överdrivet en känsla - eller kanske snarare ett intryck även om jag själv mådde alldeles förträffligt vid tillfället.....
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm?set=lp&ID=81173 (den brukar jag fundera på att sälja till Fonus...;-)) )
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm?set=lp&ID=120383 (inte nedstämd alls men det var litet skrämmande med åskvädret som drog in fruktansvärt snabbt och övertygande)
Us
Jo, det tror jag nog, i alla fall kan du visa dig själv och de som är lyhörda.
Den här tog jag för ganska exakt tre år sedan
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm?set=lp&ID=36741 som både bild- och albumtitel antyder var det ingen bra tid. Anledningen har jag skrivit om i ett svar till en kommentar ganska långt ner.
Problemet att visa nedstämdhet/ångest/depression i ett foto av naturen är att naturen i sig sällan visar sådana sidor. Men det är tillåtet (givetvis) att "ljuga" och överdriva.
Personligen tillför jag dessa "lögner" i fotoögonblicket, inte vid datorn.
Det är ju bara i den stunden man fotograferar man har just den känslan - eller bildsynen.
Bildexempel? Tjjaa...inte så lätt men här har jag ljugit en del med filter och överdrivet en känsla - eller kanske snarare ett intryck även om jag själv mådde alldeles förträffligt vid tillfället.....
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm?set=lp&ID=81173 (den brukar jag fundera på att sälja till Fonus...;-)) )
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm?set=lp&ID=120383 (inte nedstämd alls men det var litet skrämmande med åskvädret som drog in fruktansvärt snabbt och övertygande)
Us
Senast ändrad:
ariadne
Aktiv medlem
förresten, bildexempel, kom att tänka på dessa bilder:http://www.fotosidan.se/gallery/view.htm?ID=24417
vill inte kalla de för "negativa" eller ensidigt dystra egentligen, men de känns mer som en känsla än en avbildning av naturen. vemod, smärta, känslighet är sånt jag känner
vill inte kalla de för "negativa" eller ensidigt dystra egentligen, men de känns mer som en känsla än en avbildning av naturen. vemod, smärta, känslighet är sånt jag känner
Arleklint
Aktiv medlem
lottae skrev:
Nä, inte direkt..
Men jag diskuterar/spekulerar gärna om det
Jag väljer att kalla dig naturfotograf. Jag tycker ju du är det (även om du fotar annat med.) sen får du tala om hur mycket fel jag har i mina fördomar om naturfotografer
Min uppfattning av naturfotografers uppgift är att det i första hand är naturen som intresserar och naturen som ska skildras. Visst porträtterar nog naturfotografen sig själv i sina fotografier, men jag tror att just tanken ofta är att skildra naturen och motiven i den iaf.
Visst finns den typen av naturfotograf. Dom dominerar, men jag tror det är långt från alla. Jag anser att naturfotografen lika väl kan förmedla annat än natur, även om han/hon befinner sig i naturen när han/hon fotograferar.
Senast ändrad:
skarpedjup
Aktiv medlem
Ett exempel på hur en en naturbild förmedlar mer än bara artpoträtt?
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm?set=lp&ID=365956
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm?set=lp&ID=365956
lottawe
Aktiv medlem
Om någon missuppfattade mitt inlägg eller ifall jag skrev luddigare än jag trodde sent i natt så kanske ett förtydligande är på sin plats.
Jag har aldrig sagt att jag inte tror naturfotgrafer fotograferar känsla. Snarare tvärtom.. (jag har ju sett massor av känsla i mångas naturbilder)
Det jag skrev var att jag tror det är oftast är känslorna/motiven i naturen som är främsta tanken att skildra för naturfotografen och inte de personliga känslorna i första hand.
Det var vad jag menade. Inte att känslor inte finns eller att naturbilder bara skulle förmedla artporträtt.
Jag har aldrig sagt att jag inte tror naturfotgrafer fotograferar känsla. Snarare tvärtom.. (jag har ju sett massor av känsla i mångas naturbilder)
Det jag skrev var att jag tror det är oftast är känslorna/motiven i naturen som är främsta tanken att skildra för naturfotografen och inte de personliga känslorna i första hand.
Det var vad jag menade. Inte att känslor inte finns eller att naturbilder bara skulle förmedla artporträtt.
