Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Jag har haft ett dilemma länge nu kring att som gatufotograf, fota eller inte fota barn

Produkter
(logga in för att koppla)
Det är lite tramsigt att använda barn med skyddad identitet som argument mot gatufotografering utan att referera till relevant statistik om hur många barn som har fått sin hemliga identitet röjd pga gatufoto.

Jag upprepar vad jag skrev i ett tidigare inlägg: fundera inte så mycket på publiceringskomplikationer under fotograferingen. Sånt kan man fundera på senare, och det bör man förstås göra också.
 
Frågan är hur man bäst värnar om den. Är det genom självcensur? Eller att faktiskt använda sig av den. Jag lutar åt det senare.
Njae. Att obstinat används yttrandefriheten bara för att den finns kan komma att leda till inskränkningar i densamma.
De regler vi har i vårt samhälle är utformade gör att göra det så bra som möjligt för så många som möjligt. Om vi missbrukar våra rättigheter kommer opinionen att reagera.
 
Tack. Toppen. Javisst.
Så ska man förstås göra.
Respektfullt.

I Göteborg verkade en fotograf som hette Jens S Jensen.
Han tilläts gå och fota inne på Volvo Torslandaverken.
Efter ett tag glömde företaget av att han var där, och han blev nästan som en arbetskamrat för vissa i produktioen.
Kanonfina bilder. Levande berättelser till det. Några följde han med hem och fotade där också.
Och han lyckades med exakthet fånga känslan på arbetsplatsen.
"Dom kallar oss bilbyggare", minns jag att en bok hette.
Sedan gjorde han böcker om Hammarkullen på liknande sätt - och återkom till samma personer med flera års mellanrum.

En dagens gatufotograf skulle aldrig kunna åsatadkomma något lika bra med sina smygfotografier.
Men det är tidsandan, också.
Då levde vi i ett samhälle mer präglat av solidaritet och empati.
Då var fotografen mer respektfull mot de han/hon fotograferade, och kunde på så vis komma närmre.
En väldig kontrast mot dagens egoistiska och självgoda gatufotgrafer, Men så är vi ju också. som jag ser det, en bra bit på väg in i ett förskräckligt samhällstillstånd (nu ska vi dock inte tala politik här) .
För många år sedan var det en pressfotograf som på liknande sätt följde det svenska landslaget i fotboll. Blev som en kompis i gänget.Han var till och med inne i omklädningsrummet innan och efter match. Allt var perfekt tills tidningen en dag publicerade nakenbilder från just omklädningsrummet.

Idag hade det fallit under lagen för kränkande fotografering kan jag tänka. Då var det nog bara det sista fotohobbyn han gjorde med de tjejerna.
 
Jag antar att jag vill ha rätten att bestämma själv om foton på mig ska cirkulera på nätet eller andra medier, inte att någon annan ska ta sig den rätten och bestämma det åt mig. :D Är det verkligen så konstigt?
 
Njae. Att obstinat används yttrandefriheten bara för att den finns kan komma att leda till inskränkningar i densamma.
De regler vi har i vårt samhälle är utformade gör att göra det så bra som möjligt för så många som möjligt. Om vi missbrukar våra rättigheter kommer opinionen att reagera.
Obstinat använda? Missbruka? Bruka? Vem bestämmer vad som är vad? Att gatufota kan väl aldrig anses som att obstinat missbruka yttrandefrihet?

Är det verkligen så att regler i samhället är utformade för det du skriver? Tror att du lägger in ett värde i det hela som egentligen inte finns där. Rättvisa, som jag tror är ett bättre mål, betyder väl inte att man ska ha det så bra som möjligt?
 
Jag antar att jag vill ha rätten att bestämma själv om foton på mig ska cirkulera på nätet eller andra medier, inte att någon annan ska ta sig den rätten och bestämma det åt mig. :D Är det verkligen så konstigt?
Ja, det är väldigt konstigt. Vad har du att göra med min konst och var jag publicerar den? ”Jag antar” att jag vill ha rätten att bestämma om mina foton…
 
Obstinat använda? Missbruka? Bruka? Vem bestämmer vad som är vad? Att gatufota kan väl aldrig anses som att obstinat missbruka yttrandefrihet?

Är det verkligen så att regler i samhället är utformade för det du skriver? Tror att du lägger in ett värde i det hela som egentligen inte finns där. Rättvisa, som jag tror är ett bättre mål, betyder väl inte att man ska ha det så bra som möjligt?
Ja, men rättvisa är ett tämligen subjektivt begrepp som ofta handlar om att bli rätt för de flesta.
Men det finns ju varianter på temat: ”… all animals are equal, but some animals are more equal than other… “ hette det väl i någon känd roman.
 
Ja, men rättvisa är ett tämligen subjektivt begrepp som ofta handlar om att bli rätt för de flesta.
Men det finns ju varianter på temat: ”… all animals are equal, but some animals are more equal than other… “ hette det väl i någon känd roman.
Jag ser en risk här att tråden spårar ut lite här. Är inte bevandrad i juridik eller samhällshistoria, om det är dessa områden som omfattar samhälleliga regler. Referatet du använder har väl att göra med att alla inte är lika inför lagen eller dylikt.
 
Halleda vad dessa diskussioner spårar ur direkt. Gatufotografi påverkar/upprör och det är en del av dess natur. Simple as that.

Gällande bilderna som inledde tråden tycker jag att det finns inget i dem som skulle hindra publicering. Dessutom var de bra.

Och till er som argumenterar om skyddad identitet. Tänk efter hur många med mobilkameror som plåtar stup i kvarten och slänger upp på alla asociala medier.

Vi som går omkring med en systemkamera på stan är inte problemet.
 
Följer tråden med intresse och hoppas att den fortsatt kan hålla sig sansad. Det här är en viktig fråga som tål att diskuteras och det är intressant att ta del av varför man tycker det är ok eller inte att ta bilder av andra utan att fråga etc.

Yttrandefriheten tycker jag är ett sidospår i diskussionen eftersom den inte har med kärnfrågan att göra. Att det är tillåtet att fotografera fritt bygger inte på någon rättighet i grundlagen (som t.ex Yttrandefriheten) utan helt enkelt på att det inte finns något förbud mot att fotografera andra utan deras tillstånd. Däremot är yttrandefriheten i högsta grad relevant när det gäller publicering av bilder. Men den här tråden tycks mest röra själva fotograferingstillfället.
 
Jag har svårt att avgöra om du gör dig dum med flit eller om du faktiskt tycker såhär?
Ja, jag tycker precis som jag skriver. Jag noterar att det är andra gången i den här tråden som en meningsmotståndare börja skriva att man är dum. Varför inte hålla sig till sakargument än att gå till personangrepp?
 
  • Gilla
Reaktioner: PMD
Följer tråden med intresse och hoppas att den fortsatt kan hålla sig sansad. Det här är en viktig fråga som tål att diskuteras och det är intressant att ta del av varför man tycker det är ok eller inte att ta bilder av andra utan att fråga etc.

Yttrandefriheten tycker jag är ett sidospår i diskussionen eftersom den inte har med kärnfrågan att göra. Att det är tillåtet att fotografera fritt bygger inte på någon rättighet i grundlagen (som t.ex Yttrandefriheten) utan helt enkelt på att det inte finns något förbud mot att fotografera andra utan deras tillstånd. Däremot är yttrandefriheten i högsta grad relevant när det gäller publicering av bilder. Men den här tråden tycks mest röra själva fotograferingstillfället.
När jag pratar om yttrandefrihet så menar jag rätten att fritt uttrycka sig. Och att uttrycka sig kan man ju med hjälp av fotografi. Jag är ingen expert den legala situation i Sverige. Det är väl USAs första tillägg i deras konstitution som jag sneglar på. Det är ju bland annat den som gör USA till ett paradis för gatufoto.

Trådskaparen nämner också publicering så det är nog bra om vi inte helt lämnar begreppet yttrandefrihet.
 
Ja, jag tycker precis som jag skriver. Jag noterar att det är andra gången i den här tråden som en meningsmotståndare börja skriva att man är dum. Varför inte hålla sig till sakargument än att gå till personangrepp?

Jag var seriös. Jag tyckte din kommentar var så oerhört märklig och osympatisk att jag inte förstod om du var uppriktig eller ironisk.

Det du skrev var bland det dummaste jag någonsin läst. Och bland det mest osympatiska också för den delen. Kan verkligen inte önska sig lycka till med ditt gatufotograferande med den inställnngen. Usch.
 
Jag var seriös. Jag tyckte din kommentar var så oerhört märklig och osympatisk att jag inte förstod om du var uppriktig eller ironisk.

Det du skrev var bland det dummaste jag någonsin läst. Och bland det mest osympatiska också för den delen. Kan verkligen inte önska sig lycka till med ditt gatufotograferande med den inställnngen. Usch.
Kan du då förklara för mig vad som dumt och osympatiskt? Jag noterar också att du aldrig besvarade min fråga om vad som är problematiskt att du blir fotograferad. Du skrev bara att du vill ha rätten etc. Jag däremot, har rätten, och behöver inte ta mig rätten som du skriver. Att du vill nåt betyder inte att du får som du vill. Det vet du säkert.
 
När jag pratar om yttrandefrihet så menar jag rätten att fritt uttrycka sig. Och att uttrycka sig kan man ju med hjälp av fotografi. Jag är ingen expert den legala situation i Sverige. Det är väl USAs första tillägg i deras konstitution som jag sneglar på. Det är ju bland annat den som gör USA till ett paradis för gatufoto.

Trådskaparen nämner också publicering så det är nog bra om vi inte helt lämnar begreppet yttrandefrihet.
Det är jag helt med på och visst kan yttrandefrihet vara relevant också i den här diskussionen.

Det som jag tycker är bra att vara medveten om är att själva fotograferingen inte på något sätt är en skyddad rättighet, vilket jag ibland får intrycket av att många tror.

Det första tillägget i USA:s konstitution (som jag bara kan ytligt) påminner på många sätt om våra yttrandefrihets- och tryckfrihetslagar (grundlagar). Jämfört med många andra länder så kan man säga att även Sverige är ett "paradis för gatufoto". Inte i första hand på grund av yttrande- och tryckfriheten utan på grund av att avfotograferande av andra personer är relativt oreglerat och därför tillåtet med bara mycket små inskränkningar. Lagen är inte i vägen för gatufotografer. Det är därför jag tycker att vi i princip kan lämna lagstiftningen därhän i den här tråden för att renodla problemet (men ordet är såklart fritt). Kärnan -för min del - är att förstå varför du moraliskt och etiskt tycker att det är OK att fotografera utan att fråga och på motsvarande sätt förstå de som tycker något annat. Återkommer med egna tankar på just det området.

F
 
Det är jag helt med på och visst kan yttrandefrihet vara relevant också i den här diskussionen.

Det som jag tycker är bra att vara medveten om är att själva fotograferingen inte på något sätt är en skyddad rättighet, vilket jag ibland får intrycket av att många tror.

Det första tillägget i USA:s konstitution (som jag bara kan ytligt) påminner på många sätt om våra yttrandefrihets- och tryckfrihetslagar (grundlagar). Jämfört med många andra länder så kan man säga att även Sverige är ett "paradis för gatufoto". Inte i första hand på grund av yttrande- och tryckfriheten utan på grund av att avfotograferande av andra personer är relativt oreglerat och därför tillåtet med bara mycket små inskränkningar. Lagen är inte i vägen för gatufotografer. Det är därför jag tycker att vi i princip kan lämna lagstiftningen därhän i den här tråden för att renodla problemet (men ordet är såklart fritt). Kärnan -för min del - är att förstå varför du moraliskt och etiskt tycker att det är OK att fotografera utan att fråga och på motsvarande sätt förstå de som tycker något annat. Återkommer med egna tankar på just det området.

F
Jag får lov att återkomma också. Senare idag. Nu pockar annat på min uppmärksamhet.
 
Halleda vad dessa diskussioner spårar ur direkt. Gatufotografi påverkar/upprör och det är en del av dess natur. Simple as that.

Gällande bilderna som inledde tråden tycker jag att det finns inget i dem som skulle hindra publicering. Dessutom var de bra.

Och till er som argumenterar om skyddad identitet. Tänk efter hur många med mobilkameror som plåtar stup i kvarten och slänger upp på alla asociala medier.

Vi som går omkring med en systemkamera på stan är inte problemet.
Tråden handlar väl från början om ett moraliskt dilemma. Att vilja men ändå inte vilja fotografera (barn) på stan. Orolig att överskrida en suddig gräns mellan vad som känns ok och vad som inte gör det.
Denna moraltanke kommer naturligt ur ett sammanhang av många olika faktorer. Får men bör, etc?
Helt enig om att systemkamera-entusiastfotografer inte per definition är problemet. Om det ens finns ett problem. Det är hur man agerar i fotostunden, samt hur och var man eventuellt publicerar som kan vara ett problem.
 
Personligen stör jag mig på folk som röker på allmän plats. Det är synnerligen hänsynslöst.
Än så länge har jag inte stört mig på någon som fotograferar. Vare sig det är med mobil- eller systemkamera.

Men såklart finns det andra som det är precis tvärtom för.
 
Jag antar att jag vill ha rätten att bestämma själv om foton på mig ska cirkulera på nätet eller andra medier, inte att någon annan ska ta sig den rätten och bestämma det åt mig. :D Är det verkligen så konstigt?
Ja det är väldigt konstigt.
1 Du kan inte kontrollera det.
2 Du får inte kontrollera det.
Du kommer alltså bara att sitta o sura i ett hörn över något du inte kan göra något åt.

Det finns iofs ETT sätt att kontrollera det, gå inte på allmän plats.
Och åk absolut inte till normala turistplatser.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar