Hur var det att vara reklamfotograf på 80-90-talet

[jonas18z]

Hur var det egentligen att vara reklamfotograf på 80- 90 talet?

Hade många flera assistenter?

Hur mycket tog man betalt?

Vad fick man för typ av uppdrag?

La man mycket mer tid på ljus och och sådant eftersom man inte hade någon retusch?

Hur gick en fotografering till från start till leverans?

hade alla en stor studio?

 

[martinator]

Först ska vi bara reda ut att jag satt på byrå - var alltså inte fotograf.

Man tog jävligt bra betalt ett tag - så bra att man hade råd att bjuda hela reklambranschen på flådiga fester med frisprit och uppträdande. Sen kom någon på att det nog inte kostade så mycket att ta bilder och luften gick ur branschen rätt snabbt.

Du hade retusch... jag jobbade med retusch på 90-talet, photoshop hade kommit.
Man fick bilden skannad på repron, sen kom den på SyQuest som DCS eller EPS - om man hade otur så hade en av separationerna blivit korrupt.

Vad som skiljde var att fotografen var mycket mindre dominant. Idag märker jag att fotografen vill var med och bestämma mycket mer och även välja bild. Detta anser jag - som är fostrad i den gama skolan vara helt fel. Fotografen tog i princip bara bilderna - sen gick hela kontaktkartan till byrån där AD:n valde bilder - fotografen gjorde inte ett urval först och skickade de fem som han tyckte var bäst. AD:n ringade in de bilder man vill ha - fick upp positiven och fingranskade dessa för att slutligen välja bilden med stort B. I mina ögon är det så det ska gå till då fotografen inte har den blekaste aning om vad ADn vill uppnå med bilden eller vilket uttryck man vill ha - visst får fotografen en brief men det är åndå långt ifrån att man är insatt i helheten.

Eftersom man inte hade digitalkamera och film, framkallning och skanning, kostade så var man mycket mer omsorgfull vad gäller studioarbetet. Det var inte bara att ta hundra bilder, kolla på skärmen, fixa lite, ta hundra till, fixa lite till osv. Man fick komponera mycket mer innan man tryckte av - för sen var det kört.

Ja de flesta reklamfotgrafer hade studio.

 

[fotobollfoto]

Jag läste för länge sedan om hur en reklambild för ett tandkrämsmärke gjordes.
Det var någon av fototidningarna ungefär från nämnda tid.

Det var ett omfattande hantverk.
Kartongen lackades i klarlack.
Tuben monterades så att den stack ut ur kartongen.
Allt monterades på ståltråd så att det gick att hålla det halvt nedsänkt i vatten.
Tryckluft blåstes ner då att det blev bubblor och strömmar runt paketet.
Bilden togs snett uppåt underifrån vattenytan.
Den färdiga bilden vändes upp och ner. Resultat blev att det såg ut som att kartong och tub kom i raketfart nere från vattnet och nu bröt ytan så att det stänkte.

Det stod inget i artikeln jag minns om priser och assistenter. Men jag vill minnas att det var ett lagarbete.

 

[Sven Blomquist]

Det var ett helt annat hantverk förr.

 

[Graylingman]

En liten detalj jag hört om var att man använde polaroidkamera för att kolla ljussättningen "skarpt" så att säga innan man plockade fram Hasselbladaren. Känns det igen?

 

[afe]

En liten detalj jag hört om var att man använde polaroidkamera för att kolla ljussättningen "skarpt" så att säga innan man plockade fram Hasselbladaren. Känns det igen?

Stämmer bra, och det gällde inte bara Bladare utan också större filmformat. Jag jobbade ett kort tag för en reklamfotograf i slutet av 80-talet där det var en stor flådig studio, och många av reklambilderna gjordes i storformat på dia upp till 18x24 cm. Filmen var skitdyr och framkallningen inte helt enkel - alltså ville man få det rätt på en exponering.

 

[jonas18z]

En liten detalj jag hört om var att man använde polaroidkamera för att kolla ljussättningen "skarpt" så att säga innan man plockade fram Hasselbladaren. Känns det igen?

Man hade också polaroidbakstycke så du bytte och fick samma utsnitt.

 

[jonas18z]

Först ska vi bara reda ut att jag satt på byrå - var alltså inte fotograf.

Man tog jävligt bra betalt ett tag - så bra att man hade råd att bjuda hela reklambranschen på flådiga fester med frisprit och uppträdande. Sen kom någon på att det nog inte kostade så mycket att ta bilder och luften gick ur branschen rätt snabbt.

Du hade retusch... jag jobbade med retusch på 90-talet, photoshop hade kommit.
Man fick bilden skannad på repron, sen kom den på SyQuest som DCS eller EPS - om man hade otur så hade en av separationerna blivit korrupt.

Vad som skiljde var att fotografen var mycket mindre dominant. Idag märker jag att fotografen vill var med och bestämma mycket mer och även välja bild. Detta anser jag - som är fostrad i den gama skolan vara helt fel. Fotografen tog i princip bara bilderna - sen gick hela kontaktkartan till byrån där AD:n valde bilder - fotografen gjorde inte ett urval först och skickade de fem som han tyckte var bäst. AD:n ringade in de bilder man vill ha - fick upp positiven och fingranskade dessa för att slutligen välja bilden med stort B. I mina ögon är det så det ska gå till då fotografen inte har den blekaste aning om vad ADn vill uppnå med bilden eller vilket uttryck man vill ha - visst får fotografen en brief men det är åndå långt ifrån att man är insatt i helheten.

Eftersom man inte hade digitalkamera och film, framkallning och skanning, kostade så var man mycket mer omsorgfull vad gäller studioarbetet. Det var inte bara att ta hundra bilder, kolla på skärmen, fixa lite, ta hundra till, fixa lite till osv. Man fick komponera mycket mer innan man tryckte av - för sen var det kört.

Ja de flesta reklamfotgrafer hade studio.

Ok, kanske var fel att skriva att man inte hade restusch då det kom tidigt 90talet men jag gissar på att långt i från alla använde det och dessutom fanns det väl inte någonting före 90talet eller måste varit extremt ovanligt.

 

[jonas18z]

Jag minns någon gång sent 90talet då var jag på besök i studio när jag bodde i London. Det var i en liten håla, runt 50 tusen personer och där fanns en reklamfotograf. Det var en stor studio, fullproppat med utrustning, det var rullning med flera riggar uppsatta då de byggde miljöer. Han hade två avdelningar där han byggde upp miljöer. Det var fotografen, det fanns två assistenter och sen var det två snickare som byggde. Han hade Pentax 67 som huvudkamerora. Var där en gång när de fotograferade och då var det ännu mer folk.

Skulle gissa på att samma fotograf idag max har en 2,7m fond i sitt garage. Om han jobbar fotograferade

 

[Viewmaster]

En liten detalj jag hört om var att man använde polaroidkamera för att kolla ljussättningen "skarpt" så att säga innan man plockade fram Hasselbladaren. Känns det igen?

Jag plåtade en del produktbilder i studio på 90-talet och början av 2000-talet, med 645. Polaroidbakstycket var guld värt - inte för att vare sig film, framkallning eller scanning var så fasligt kostsamt, vi hade dessutom scanningen in-house, men det tog ju tid. Man ville inte riskera att behöva göra om en plåtning en eller två dagar senare på grund av t ex nåt blänk som man missat.

 

[Johan_G]

Nu får åtminstone jag ett intryck i tråden att retuschering kom med datorn, men retusch i sig kom inte med datorernas intåg, den förenklades bara.
Skickliga retuschörer har funnits nästan lika länge som fotografin.

I många fall användes retuschören till enklare arbeten som att dölja repor på negativ, ett ganska vanligt förekommande jobb, i vissa andra fall, mestadels hos våra lite östligare grannar, för att ta bort personer som blivit misshagliga för regimen och i vissa fall för att ersätta dem helt med någon uppgående stjärna på den politiska himlen eller för att ta bort eller lägga till t.ex. blänk eller för att forma om en midja.

Arbetsmetoden var ofta att göra en kontaktkopia av negativet och sedan sitta och utföra retuscheringen med hjälp av ett par vassa skalpeller, en liten låda med retusch och täckfärger, fina penslar och en bra lupp, sedan var det bara att skrapa, måla och göra en försiktig övertoning för att retuscheringen inte skulle synas. Efter retuscheringen gjordes normalt en ny kontaktkopia av den retuscherade bilden och den kopian användes sedan till den slutliga bilden.

 

[fotobollfoto]

Eftersom målarkonsten är äldre en fotokonsten är det lätt att anta att retusch är minst lika gammalt som foto.
Tänk bara på exemplet med handkolorerade bilder (och filmer) innan färgfilmen fanns.

 

[Lasse Åbom]

Har ett helt yrkesliv bakom kameran. Har under många år bl a fotat mängder med verktyg i form av sågar, sekatörer mm samt verktyg för skärande bearbetning (svarv, fräs o borr). Produkterna hade oftast skavanker eller så var de prototyper som behövdes retuscheras. Retuschen gjordes på 24x30 kopior, till en början i sv/v sedan i färg, som sedan skickades för retusch med airbrush. Därefter skannades bilden, eller separerades som vi sa fram till 90-talet. Jo, det förbrukades mängder med Polaroider.
/LasseÅ, som tyckte det var fantastiskt skönt när yrket blev digitaliserat.

 

[jonas18z]

Nu får åtminstone jag ett intryck i tråden att retuschering kom med datorn, men retusch i sig kom inte med datorernas intåg, den förenklades bara.
Skickliga retuschörer har funnits nästan lika länge som fotografin.

I många fall användes retuschören till enklare arbeten som att dölja repor på negativ, ett ganska vanligt förekommande jobb, i vissa andra fall, mestadels hos våra lite östligare grannar, för att ta bort personer som blivit misshagliga för regimen och i vissa fall för att ersätta dem helt med någon uppgående stjärna på den politiska himlen eller för att ta bort eller lägga till t.ex. blänk eller för att forma om en midja.

Arbetsmetoden var ofta att göra en kontaktkopia av negativet och sedan sitta och utföra retuscheringen med hjälp av ett par vassa skalpeller, en liten låda med retusch och täckfärger, fina penslar och en bra lupp, sedan var det bara att skrapa, måla och göra en försiktig övertoning för att retuscheringen inte skulle synas. Efter retuscheringen gjordes normalt en ny kontaktkopia av den retuscherade bilden och den kopian användes sedan till den slutliga bilden.

Nu var det nog att jag syftade på sådan som idag, gör mycket i Photoshop. Ett blänk i ett par solglasögon som inte är snyggt kan ju enkelt fixas i Photoshop. Jag gissar på att man var mycket mer noggrant och la tid på bilden.