Hur ska man spara bilderna så man är säker på att dom finns kvar om 50år

[fjalstal]

Jag jobbar dagligen med upp till 104 år gamla glasplåtar och, jo visst, emulsionen är ju helt ok på de flesta men hanteringskador är det gott om. Som komplement till plåtarna kommer jag därför att fotografera av dom digitalt på ljusbordet för att minimera hantringen i framtiden. Vidare ska vi om vi måste låna ut ett negativ ur kommunens arkiv först skanna detta med så bra kvalitet som möjligt om det förkommer. Varför ska man väga digitalt och analogt strikt emot varandra när man kan kombinera det bästa av två världar? Att nån saknar intresse eller förmåga att ta åt sig det nya som kommer behöver ju inte innebära att den nyare tekniken är nåt fel på. Vidare så är inte svartvita negativ immuna mot allt ens om dom lagras rätt. I vårt arkiv finns negativ som definitivt har slumpmässigt uppkomna skador trots bra arkiveringssystem. Vad det gäller färgneg så är situationen riktigt illa. Vi har en stor mängd cirka 40-åriga färgnegativ och där är nästa steg nästan uteslutande skanning för att rädda. Att några inte gillar datorer och digitalt är deras problem men ska man bevara gammalt material så är datorn och digitalkameran helt ovärderliga.

 

[Guffa]

Jag brännere mina bilder på CD-skivor. Dubbla uppsättningar på olika märken. Hittills har jag ett 30-tal skivor.

Om några år räknar jag med att jag får ta alla mina flera hundra CD-skivor som jag samlat på mig tills dess, och överföra till ett par skivor (eller vad det nu är) av den då förhärskande lagringsformen.

 

[Camerans]

How are DVDs supposed to cope with long term storage? I was under the impression they were pretty good though I still use CDs so far..

mvh Duncan

 

[KanonCanon]

Jag använder cd+dvd,hårddiskar och Mo-diskar. Mo-diskarna är klart tryggast och ska klara sig fint i 60-100år sägs det!

 

[Sonnaren]

henab skrev:
Ulf,

Sakta men säkert så tar tidens tand dina negativ, filmen blir gammal och spröd, en svamp eller kvalster kanske börjar mumsa på det. Men vad värre är: det finns inget du kan göra åt det.

Däremot är en digital bild idag identisk med den bild som visas om 10000 år, oavsett hur många medier den har flyttats över. Den kan ha bott på CD-skivor, på papper, på stentavlor, som elektroner, ljus, eller nästan vad som helst. Med felkorrigering och redundans så spelar medieskador ingen roll (man kan t.ex. borra hål i DVD:er utan att tappa någon bild). Den är lika fräsch om 10000 år.

För riktigt seriös arkivering är digital information klart överlägset.

Det finns fördelar och nackdelar med båda sätten, men analog film är inte bättre ur arkiveringssynpunkt. Möjligtvis enklare.

Det har jag fullständigt klart för mig. Jag skulle dock gärna vilja se dig om bara 500 år sitta och bränna om dina CD till annat digitalt medium.
Ingen annan har lust till det eftersom det ändå inte finns någon så urmodig apparat kvar att den kan läsa bilderna eftersom du sumpade en generation apparater redan 2171-79.
Det är där problemet ligger, inte i lagringsmediet i sig.
Enligt uppgift fick man hos NASA bygga/restaurera bandstationer från 60-talet för att kunna läsa satellitsignaler från den tiden redan på 90-talet.
Us

 

[fjalstal]

Att jämföra 60-tal och 90-tal datormässigt är väl ingen bra idé? En 60-talsdator var ju en industriutrustning ofta specialgjord för en viss användning. Nu har vi ju en något annorlunda situation och jag har svårt att se att en normalbegåvad datoranvändande människa som inte isolerar sig från omvärlden helt skulle missa att cd-r-formatet började fasas ut till förmån för nåt annat. En sån omställning skulle knappast hända över en natt.

 

[KanonCanon]

Sonnaren skrev:
Det har jag fullständigt klart för mig. Jag skulle dock gärna vilja se dig om bara 500 år sitta och bränna om dina CD till annat digitalt medium.
Ingen annan har lust till det eftersom det ändå inte finns någon så urmodig apparat kvar att den kan läsa bilderna eftersom du sumpade en generation apparater redan 2171-79.
Det är där problemet ligger, inte i lagringsmediet i sig.
Enligt uppgift fick man hos NASA bygga/restaurera bandstationer från 60-talet för att kunna läsa satellitsignaler från den tiden redan på 90-talet.
Us

Ingenting varar evigt, inte jag,du,din kamera,dina negativ,solen,jorden,blommorna osv.... och det är DET som är problemet. Därför måste man göra det bästa man kan med saken, digitalisera negativ etc är en bra början. Sedan måste man ju i tillägg förstå att de kopiorna inte heller varar evigt utan då kanske kopiera dem till nåt annat och då förstå att det heller inte varar evigt för att kopiera dem till nåt annat osv...

 

[J. Patric]

Jag föredrar negativ och film själv, men även det digitala mediat har sina fördelar.

De båda medierna kompletterar varandra. Tänk bara på möjligheterna att restaurera gamla skadade bilder och negativ genom digital behandling! Dessutom behöver inte det färdiga resultatet fängslas inom det digitala, utan kan exponeras på film och framkallas för att ge nya negativ. Visserligen är det kostnadskrävande idag, men möjligheten finns.

Det digitala mediat är sårbart, och det behövs inte mycket för att en fil inte går att öppna, och ofta är det av oförståeliga skäl. Kanske kan några dataexperter på ett specialföretag plocka fram bildinformationen igen, men det är nog också kostnadskrävande.

Jag gillar att negativ är något man kan ha i handen, och SE vad det föreställer, och inte vara gömt på anonyma magnetdiskar eller skivor. Men det betyder inte att jag inte vill ha mina bilder även i digitaliserad form. Jag har inget emot en dubbel uppsättning, lagrad i var sitt media.

Debatten om hur man ska arkivera sina bilder bäst kommer nog att fortsätta så länge det finns människor.

Acetatfilm är en styggelse. Filmen krymper, och emulsionen kan pga detta kracklera eller helt enkelt flaga av med tiden. Polyester är plasttypen att föredra som filmbas, men tyvärr är inte många filmer baserade på polyester. Technical Pan som småbildsfilm är det, liksom bladfilmerna. Bättre arkivbeständiga filmer tycker jag borde vara ett försäljningsargument, och jag vill se fler rullfilmer av polyester.

Jag har en bunt med gamla släktfotografier som är 100 år gamla, och i perfekt skick. Jag har givetvis fotograferat av dem och har dem som negativ, men ska även scanna in dem och bränna på CD. För tillfället använder jag Fujis och Verbatims CD-R som har 100-årsgaranti, och bränner viktigare data med låg hastighet med min Plextorbrännare. Än så länge har det inte blivit många foton brända för min del, utan mest spel, musik och grejer. Jag vill att mina spel ska vara spelbara även om 100 år. Jag måste dock märka dem bra, så att ingen tror att Mario är en släkting, och att man hoppade på vandrande svampar på 1900-talet.

 

[fjalstal]

Patric skrev: "Jag gillar att negativ är något man kan ha i handen, och SE vad det föreställer, och inte vara gömt på anonyma magnetdiskar eller skivor."

Håller med fullständigt. Hur mycket jag än uppskattar det digitala mediet så är det ett elände när man ska leta efter en bild. Själv är jag för lat för att indexera bilderna ordentligt och det får man ju betala för i efterhand.

 

[froderberg]

Någon kanske har sagt det innan, men:

Lägg över bilderna på nya medier när de kommer. Så gör muséerna.

 

[fjalstal]

Men vänta gärna tills man vet om det nya mediet håller måttet

 

[SvenP]

Ja ni alla. Det här är nog en nöt vi inte knäcker. Såg ett intressant TV-program från USA där man har lång historia av lagring på datamedia. Dom har f.n. ett litet helsicke bara med att hålla igång 30 år gamla datamaskiner för att över huvudtaget kunna läsa gammal data för konvertering till nyare datamedia. De drev ett helt litet reservdelsmuseum. För att inte tala om kruxet att förstå utdöda programmeringsspråk vars upphovsmän redan är placerade "six feet under"

En vild gissning är att ingen kan stava till CD ens bara inom 5-10 år. Nå´n som känner nå´n som har en fungerande dator som tuggar 5,25" flexskicor? Inte så många va!?

 

[froderberg]

SvenP skrev:
Nå´n som känner nå´n som har en fungerande dator som tuggar 5,25" flexskicor? Inte så många va!?

Min morbrors arkitektfirma har lagt ner en förmögenhet på att få överfört sina ritningar från 5.25" skivor... De lärde sig att inte vänta för länge.

 

[Damocles]

En vild gissning är att ingen kan stava till CD ens bara inom 5-10 år. Nå´n som känner nå´n som har en fungerande dator som tuggar 5,25" flexskicor? Inte så många va!?

Jag kan tugga 8" om det skulle vara så också.

Kan ju nämna att det finns en svensk mackkedja som körde sina system med 8" diskar tills förra året, det gick tydligen bra.

Stava till CD, jodå, du kan ju stava till kassett och LP eller hur....

Stenkakor finns fortfarande och går att läsa, hur gamla är inte dom liksom. VHS band, det finns många medier som är stora och gamla, men fortfarande hänger med.

 

[SvenP]

hm hm Peter. Visst finns det en och annan gammal raritet som funkar på datasidan. Min poäng är att kvantiteten med tiden sjunker till blott ett antal.

LP-skivor är väl kanske inte vad jag menar med datamedia i vanligt tal. Men visst går att med enkla medel få lite ljud ur en platta. Nål och papptratt t.ex. Prova denna teknik på en CD om 10 år!

 

[fjalstal]

Själv närmar jag mig den årliga storbackupen. Jag tänker köra tre ex av varje bränning, använda verbatims super-azo crystal (som fler än jag har fått bra resultat med) och låta ett ex ligga i bankfack. Som det ser ut nu så blir det också senare (när nuvarande disk är full) en separat hårddisklösing för lagring av bilder då jag bara kommer upp i 15 gig per år i bildfiler vilket knappast ger nån astronomisk kostnad ens i det långa loppet.

 

[steve]

Jag har fotograferat i ca 30-35 år jag gjorde ett överslag att jag har i form av dia, färg o. svartvitt neg samt kort färg och svartvitt ca 45-50.000 bilder liggande. Jag tror inte en sekund att mina barn kommer att spara mer än vissa bilder på dem själva samt något på oss föräldrar resten kommer att hamna på soptippen. Så jag skulle vilja säga att katalogisera mm. är ett sätt att förvara bilderna på ett stukturerat sätt innan det skall slängas. De som tror att bilder på rinnande vatten vanliga djur okända människor eller andra företelser solnedgångar mm.dvs det mesta som finns på de bilder som sänds in har något värde glöm det och njut istället av stunden när ni fotograferar och gör det inte så märkvärdigt.

 

[fredrik_selin]

Webbhotel

Om man ska ha det digitalt bör man väl inte bara ha det på cd-skivor samt hårddiskar hemma... Tänk om huset brinner ned till grunden? Jag tror det är bra att betala för ett webhotell och skicka bilderna till en dator på andra sidan jorden! De som driver webhotellet gör förmodligen också backuper på sina kunders filer...

 

[yaz]

blir svårt att hitta ett dyrare alternativ. och ett som är mer avlägset, för eventuell kontakt...

dessutom går webbhotell i konkurs till höger och vänster (akta, överdrift)

 

[Sonnaren]

fjalstal skrev:
Att jämföra 60-tal och 90-tal datormässigt är väl ingen bra idé? En 60-talsdator var ju en industriutrustning ofta specialgjord för en viss användning. Nu har vi ju en något annorlunda situation och jag har svårt att se att en normalbegåvad datoranvändande människa som inte isolerar sig från omvärlden helt skulle missa att cd-r-formatet började fasas ut till förmån för nåt annat. En sån omställning skulle knappast hända över en natt.

Du tänker snävt min vän, alldeles för snävt. Tänk ett par generationer i stället.
Själv kan du - om lusten till bilder och fotografering finns kvar - förnya dina bilder på nya lagringsmedia allteftersom dessa dyker upp. Men när du är borta - ingen undgår sitt öde - hur är det då? Om nästa generation ger blanka tusan i att uppdatera dina bilder. hur går det då?
Det har inget intresse för dig kanske, men alla bilder kan bli eller blir av intresse för framtiden, tänk t.ex. på alla glaspåtar och silverbaserad fotografering i övrigt från 1800-talet och 1900-talets tidigaste dekader som restaureras idag.
Mycket av detta material har legat bortglömt/oanvänt i uppemot 100 år. Och har det förvarats bra är det användbart idag.
Att människan skulle förändras och uppdatera försvunna generationers digitala lagringsmedia löpande har jag ingen större tilltro till.
Att datorerna förändras (och minnesbärarna) vet vi, hur kan vi inte ens drömma om idag. Jag tror inte det kommer att ske i långsammare takt framöver, tvärtom.
Vissa "macar" saknar diskdrive idag (sörjd av ingen skulle jag tro), floppyn är ett minne blott som skrivits tidigare.
Det är inte den "normalbegåvades" oförmåga att hantera datorn som är problemet, även subkapabla kan hantera en dator.
Försök att inse att detta är ett reellt problem i stället för att tro att det är ett påhopp på det digitala fotografiet. Eller är det att begära för mycket av en snävt tänkande?
Us