fjalstal
Aktiv medlem
Jag jobbar dagligen med upp till 104 år gamla glasplåtar och, jo visst, emulsionen är ju helt ok på de flesta men hanteringskador är det gott om. Som komplement till plåtarna kommer jag därför att fotografera av dom digitalt på ljusbordet för att minimera hantringen i framtiden. Vidare ska vi om vi måste låna ut ett negativ ur kommunens arkiv först skanna detta med så bra kvalitet som möjligt om det förkommer. Varför ska man väga digitalt och analogt strikt emot varandra när man kan kombinera det bästa av två världar? Att nån saknar intresse eller förmåga att ta åt sig det nya som kommer behöver ju inte innebära att den nyare tekniken är nåt fel på. Vidare så är inte svartvita negativ immuna mot allt ens om dom lagras rätt. I vårt arkiv finns negativ som definitivt har slumpmässigt uppkomna skador trots bra arkiveringssystem. Vad det gäller färgneg så är situationen riktigt illa. Vi har en stor mängd cirka 40-åriga färgnegativ och där är nästa steg nästan uteslutande skanning för att rädda. Att några inte gillar datorer och digitalt är deras problem men ska man bevara gammalt material så är datorn och digitalkameran helt ovärderliga.