Elektronik är känsligt och dagens kameror är fullspäckade med sådant. En kamera av idag är en dator med större kapacitet än Apolloprogrammet som tog oss till månen.
Mekanik är enkelt i jämförelse om vi skall tex felsöka på en digital kamera.
Jag har också pratat med flera serviceverstäder och intrycket är entydigt: Utvecklingen är att kamerorna håller bättre och bättre. Spegelfria digitalkameror innehåller bara en bråkdel så många komponenter som en helmekanisk analog kamera.
På den mekaniska tiden då presskamerorna hette Nikon F3 och Canon F-1 new krävde i alla fall Canon att kamerorna skulle in på årlig rengöring och smörjning för att omfattas av deras proffstjänst CPS som gav rätt till extra snabb service eller låneutrustning. Några sådana krav behövs inte idag, prylarna håller för hård användning ändå.
Jag tror att oron för slutare härrör sig från tiden för den första generationen digitala systemkameror för konsumenter, alltså runt 2003 och kameror som Canon EOS 10D, 300D och Nikon D70. I Canons fall var slutarna inte konstruerade för den ökade mängden bilder som konsumenterna tog med digitalkamerorna jämfört med motsvarande analoga modeller. Redan med Canon EOS 20D fick Canon bra ordning på sina slutare för konsumenter. Många proffsmodeller från den tiden (1D och 1D Mark II) rullar än med originalslutare.