Niclasfoto skrev:
När det handlar om människor så är det inte konstigt att folk surnar till om det plötsligt är en kamera som stirrar till.. för mig så handlar allt i sådana situationer om ngt jag kallar för "situationsintegrering".
Mycket kloka ord Niclas! Jag känner speciellt igen mig i det där med att "vara fotograf innan exponeringen". Visar du, genom ditt agerande, att du avser ta bilder kommer folk som absolut inte vill vara med på bild sakta, lugnt och tyst gå ur bild. Situationsintegrering var en bra och beskrivande term.
Det gäller att vinna förtroende helt enkelt. När omgivningen har förtroende för dig och att du gör ett bra och ärligt jobb kommer de inte bry sig lika mycket om vad du gör och slappna av.
Motsatsen, en person som smyger runt och sliter fram kameran för att snabbt ta några bilder och sedan gömma den i en väska inger inte förtroende. Istället undrar man vad det är för underlig typ, sitter på helspänn, stör sig och nästan motarbetar personens försök att ta bilder.
Det Ragnar skriver om puben är ett sätt att vinna förtroende. Jag gjorde på ett liknande sätt på en kurs jag var med på. Första dagen hade jag inte med kameran utan ville bara lära känna människorna. Sen tog jag med kameran, visade för andra, lät andra ta bilder när jag inte kunde ta osv. Sista dagen krävde de andra deltagarna att jag skulle visa ett bildspel med dem från veckan!
Barn kan vara lite klurigare att få förtroende hos. Men digitalkameran med möjligheten att visa bilder gör att jag kunnat visa hur de blir och efter att de poserat ett tag framför kameran återgår de gärna till vad de gjorde innan och man kan få vanliga bilder också. Behandlar man barn som jämbördiga, "små vuxna", brukar de också vara väldigt glada att få vara med.
Många verkar tro att de bästa bilderna på folk är spontana utan förberedelse eller motivets vetskap. Men jag delar inte detta fullt ut. Bara för att det inte är spontant betyder inte att det är arrangerat. Precis som Chris säger så tycker folk om när man intresserar sig för dem. Vet du också vad de ska göra kan du välja rätt tillfälle för att ta bilden.
Visst, när det gäller gatufoto kanske man inte har samma möjlighet att prata med folk, de har andra ärenden och försvinner snabbt. Här får man "läsa av" folk och våga ge dem ett leende som bekräftelse på att du sett dem när de lägger märke till dig, ge dig tid att svara på frågor om de undrar och var inte rädd för att visa dina bilder om de vill få se.
Ett enkelt tips är att behandla andra med den respekt som du vill att de ska ge dig.
Den enda gången jag fått riktigt negativa vibbar var när jag plåtade omgivningar i Rålambshovsparken och två unga killar med en moppe (som inte var i närheten av att bli fotograferade) och som stod och verkade göra upp någon affär eller så, kom fram och ville veta varför jag plåtade dem. Det var på den analoga tiden så där kunde jag inte visa dem mina bilder, men de hade uppenbarligen något fuffens för sig som de absolut inte ville ha dokumenterat. Det blev det inte heller och jag berättade att jag fullkomligt struntade i vad de gjorde, jag var där och plåtade höstlöven. Efter att berättat vad jag plåtade insåg de att de var helt ute och cyklade och gick skamset därifrån. Jag försökte inte dölja vad jag gjorde för dem och berättade ärligt min story. Det tog lite tid innan de fattade, men till slut så gick budskapet fram.
