Hur lång brännvidd behöver man?

[PMD]

Det blir nog MF om du skall lyckas med 600mm och tornseglare - om fågeln inte är LÅÅÅNGT borta såklart.

Inte en chans att jag ska hinna fokusera manuellt på en tornseglare som flyger (och de landar ju aldrig).

(Jo, det skulle kanske gå om fågeln är på "oändligt" avstånd så att jag kan vrida fokuseringsringen till ena ändläget, men det kräver ett gammalt MF-objektiv där man kan göra så. Fokuseringsringen på AF-objektiv brukar ju inte ha något ändläge.
Mycket lång brännvidd krävs då för att fågeln ska bli mer än en lite fläck på bilden.)

Ju närmare fågeln flyger desto svårare är det att ens följa den med sökaren. Tornseglare byter riktning nästan hela tiden så man måste vara mycket snabb med att följa med. Har man tappat den ur sökaren så är det kört. Bara att leta rätt på nästa och försöka igen.

Att dessutom fokusera manuellt i det läget är inget jag tänker försöka mig på. AF:en i min kamera klarar galant att följa fågeln så länge jag lyckas hålla den inom området med AF-punkter i sökaren. Jag skulle få massor av bilder med tom himmel om jag fokuserade manuellt.

Just aspekten att det blir lättare om fågeln är långt borta understryker min tes - att det inte spelar så stor roll om du går upp från 400mm till 600mm. Närheten kommer ändå att vara det som snurrar i din tanke när du väl är där ute.

Som sagt (eller snarare skrivet ...) så kan jag inte komma närmare de här fåglarna. De flyger ovanför mig och jag kan inte lyfta mig i håret.

50% är 50%. Men den "förbättringen" gör det inte lättare att komma närmare motivet - rent fysiskt. Har du 15 meter till en kråka så är det fortfarande 15m oavsett optik.

Det är ju precis därför som längre brännvidd är användbart ibland. När man inte kan komma närmare motivet.

Har du då inte fått bilden med ditt 400mm så blir inte bilden automatiskt bättre med 600mm - förutom att utsnittet blir ett annat + att skärpan blir annorlunda hanterad av optiken - beroende på bländaren.
Med andra ord så får du en annan bild - inte ngn bättre.
OM inte man tycker att ett tightare utsnitt automatiskt gör bilden så mycket bättre.

Jag vill gärna att man ska kunna urskilja vad det är jag har fotograferat. Tightare utsnitt är oftast bättre (men förstås inte alltid).

 

[niclasforsberg]

Bra med egen tråd då det blev lite för OT i den andra tråden.

Tänkte låta bli att svara först men kan ju inte låta bli. Det är ju ändå detta med fågelfoto som upptar större delen av min lediga tid!

Frågan är ju inte hur lång man behöver - eftersom det är huvudsaken att man har En.
Men relativt för en viss bildtyp så krävs givetvis olika brännvidder för olika resultat.
Längre är inte alltid bättre. Inte minst om vi tar exempelvis tornseglaren som är en rackare på att vara snabb i litet format..

Jag tror att din bästa chans är med manuell fokus.
Inget snack enligt mig.
Konkret tips:
1.
-Flytta AF:ens aktivering till tummen så slipper du ju problemet med att fokusmotorn rusar iväg i onödan när den bommar!
2.
-Använd så dina fria fingrar för att justera MF:en parallellt(!!) med AF:en!
3.
-Har du ett större tele med AF:stoppknappar så väljer du givetvis att dessa skall aktivera IS:en så har du också den saken separerad från avtryckaren.

Avtryckaren skall ENDAST sköta exponeringen och INGET annat!

Saknar man AF-stoppknapparna så är det hjälp nog att få undan AF:en från avtryckaren, belive me.

Lyckas du hålla en AF-punkt på en tornseglare som flyger nära ett 600mm tele så är nog försvaret villigt att betala en finare förmögenhet för att studera din förmåga irlf.

Näpp, MF är din räddning när det går undan som snabbast! Men visst är AF:en en fin assistent på vägen mot att lyckas som allra bäst!
För att lyckas så skall du kräma ALLT du kan ur BÅDE AF och MF.



Vag gäller fåglarna i sig så söker du helt sonika upp ett ställe där du kommer åt. Vad får dig att tro att tornseglaren konsekvent är så långt borta?
Många har vi ju tornseglarna riktigt nära.
Jag har då ofta bara ngr få meter från husnocken, inte sällan flyger de förutsägbara rutter vilket gör det möjligt att planera. Däremed inte sagt att det är lätt!

Tornseglaren reglerar sin flykt - inte efter vädret alls - utan den mat de äter som (först!) väljer vart de flyger. Alltså insekternas flykt varierar med lufttrycket och svalorna sin höjd efter maten..

Jag kan lova dig att du har långt större möjlighet att komma nära tornsvalorna utanför tätbebyggt område.. på landet flyger de ofta lågt, sitter i träden mm.

Vad gäller brännvidden så lyckas du intet bättre med 600mm än med 400mm.
Men sure, du har ju i teorin möjlighet att fånga andra bilder än med 400mm vilket kan vara argument i sig för att investera i 600mm.

Är tornseglaren långt borta - nog långt bort för att fotas framgångsrikt med 600mm så kan jag garantera dig att du hade lyckats minst lika bra med en kortare brännvidd, om du bara söker upp ett ställe där tornseglaren inte flyger så högt.
Troligtvis ännu bättre eftersom du har enklare att fokusera på mer närliggande objekt.

50% är 50%.
Som skrivet (i den tråden) så är det ju en poäng. Men det spelar ändå ingen vidare stor roll eftersom du kommer att göra det ännu svårare för dig själv på andra områden med att gå upp till högre brännvidd. Som sagt tornseglare är inte alls alltid långt ifrån - bara svårare att fota med en och samma brännvidd (och i samma hastighet) ju närmare den är

Om du tror att 50% extra är det som gör att du kan artbestämma fågeln till tornseglare eller inte så måste jag göra dig besviken. Är det så att du måste upp till 600mm för att göra det så betyder det att du har ett våldsamt långt avstånd till fågeln.. så långt att det knappast handlar om en attraktiv bild på tornseglare hur som haver barnen kär. Det blir ju pixelpeeping av det hela, oavsett 400 el 600 millimeters brännvidd.

Många gånger är 600mm en attraktiv brännvidd. Jag har den ju själv.
Men det handlar ju inte om att jag inte får lika kvalitativa bilder med 300mm utan bara andra lika bra (i teorin).

Många tror att 600mm löser många problem och är det som måste till minst för att fotografera fågel framgånsrikt. Det är DET jag reagerar emot i ett flertal trådar som omhandlar samma liknande ämnen.
Inte då, det skapar bara nya/andra som måste lösas. Samtidigt så förstår jag att folk tror att det är en lösning till bättre bilder, när man inte har erfarenheten.
Det är endast en lösning till ANDRA bilder som i teorin kan vara lika bra.

Jag är inte ute efter att bråka. Inte ens om det är det du är ute efter
Allt gott.
/N

 

[froderberg]

Skulle man inte kunna säga att den inlärda förmågan att närma sig en fågel har större utslag på bildresultatet än om man har 400 eller 600 mm?

 

[niclasforsberg]

Absolut. Det kompenserar mer än ofta för den kortare procenten i brännvidd.
Ingen slump att de som ägnar mkt tid åt just fågelfoto blir skickliga jägare på kuppen - och tvärt om givetvis.
Men hur som helst så krävs det att man utifrån sin individuella förmåga att komma nära också arbetar smartast möjligt med kameran för att uppnå bäst möjligt resultat. Kombinationen bra kamerahantering och jägarmässigt uppträdande är såklart nyckeln. Liksom det är för dokumentärfotografen att smälta in utan att för den delen smyga runt med kameran för folk. (Rättså lika förfaranden enligt mig).
/N

 

[iSolen.se]

Tänkte låta bli att svara först men kan ju inte låta bli. Det är ju ändå detta med fågelfoto som upptar större delen av min lediga tid!

Frågan är ju inte hur lång man behöver - eftersom det är huvudsaken att man har En.
Men relativt för en viss bildtyp så krävs givetvis olika brännvidder för olika resultat.
Längre är inte alltid bättre. Inte minst om vi tar exempelvis tornseglaren som är en rackare på att vara snabb i litet format..

Jag tror att din bästa chans är med manuell fokus.
Inget snack enligt mig.
Konkret tips:
1.
-Flytta AF:ens aktivering till tummen så slipper du ju problemet med att fokusmotorn rusar iväg i onödan när den bommar!
2.
-Använd så dina fria fingrar för att justera MF:en parallellt(!!) med AF:en!
3.
-Har du ett större tele med AF:stoppknappar så väljer du givetvis att dessa skall aktivera IS:en så har du också den saken separerad från avtryckaren.

Avtryckaren skall ENDAST sköta exponeringen och INGET annat!

Saknar man AF-stoppknapparna så är det hjälp nog att få undan AF:en från avtryckaren, belive me.

Lyckas du hålla en AF-punkt på en tornseglare som flyger nära ett 600mm tele så är nog försvaret villigt att betala en finare förmögenhet för att studera din förmåga irlf.

Näpp, MF är din räddning när det går undan som snabbast! Men visst är AF:en en fin assistent på vägen mot att lyckas som allra bäst!
För att lyckas så skall du kräma ALLT du kan ur BÅDE AF och MF.



Vag gäller fåglarna i sig så söker du helt sonika upp ett ställe där du kommer åt. Vad får dig att tro att tornseglaren konsekvent är så långt borta?
Många har vi ju tornseglarna riktigt nära.
Jag har då ofta bara ngr få meter från husnocken, inte sällan flyger de förutsägbara rutter vilket gör det möjligt att planera. Däremed inte sagt att det är lätt!

Tornseglaren reglerar sin flykt - inte efter vädret alls - utan den mat de äter som (först!) väljer vart de flyger. Alltså insekternas flykt varierar med lufttrycket och svalorna sin höjd efter maten..

Jag kan lova dig att du har långt större möjlighet att komma nära tornsvalorna utanför tätbebyggt område.. på landet flyger de ofta lågt, sitter i träden mm.

Vad gäller brännvidden så lyckas du intet bättre med 600mm än med 400mm.
Men sure, du har ju i teorin möjlighet att fånga andra bilder än med 400mm vilket kan vara argument i sig för att investera i 600mm.

Är tornseglaren långt borta - nog långt bort för att fotas framgångsrikt med 600mm så kan jag garantera dig att du hade lyckats minst lika bra med en kortare brännvidd, om du bara söker upp ett ställe där tornseglaren inte flyger så högt.
Troligtvis ännu bättre eftersom du har enklare att fokusera på mer närliggande objekt.

50% är 50%.
Som skrivet (i den tråden) så är det ju en poäng. Men det spelar ändå ingen vidare stor roll eftersom du kommer att göra det ännu svårare för dig själv på andra områden med att gå upp till högre brännvidd. Som sagt tornseglare är inte alls alltid långt ifrån - bara svårare att fota med en och samma brännvidd (och i samma hastighet) ju närmare den är

Om du tror att 50% extra är det som gör att du kan artbestämma fågeln till tornseglare eller inte så måste jag göra dig besviken. Är det så att du måste upp till 600mm för att göra det så betyder det att du har ett våldsamt långt avstånd till fågeln.. så långt att det knappast handlar om en attraktiv bild på tornseglare hur som haver barnen kär. Det blir ju pixelpeeping av det hela, oavsett 400 el 600 millimeters brännvidd.

Många gånger är 600mm en attraktiv brännvidd. Jag har den ju själv.
Men det handlar ju inte om att jag inte får lika kvalitativa bilder med 300mm utan bara andra lika bra (i teorin).

Många tror att 600mm löser många problem och är det som måste till minst för att fotografera fågel framgånsrikt. Det är DET jag reagerar emot i ett flertal trådar som omhandlar samma liknande ämnen.
Inte då, det skapar bara nya/andra som måste lösas. Samtidigt så förstår jag att folk tror att det är en lösning till bättre bilder, när man inte har erfarenheten.
Det är endast en lösning till ANDRA bilder som i teorin kan vara lika bra.

Jag är inte ute efter att bråka. Inte ens om det är det du är ute efter
Allt gott.
/N

Många kameror har massor med fokuspunkter. Jag upplever det inte som något större problem att fota med 400mm i nämnda situation och låta kameran göra jobbet med fokus med D800 / D4 som har samma fokussystem, 51 punkter. Med 3D-Autoföljning så följer kameran motivet även om det flyttar sig inom bilden tex om du vill komponera om. Jag har fokus på tummen f ö även om jag inte tror det spelar roll i detta fall, kameran får ju jaga på så jag håller knappen inne hela tiden. Det blir en hel del viftande och ser lite kul ut.

 

[niclasforsberg]

Många AF-punkter kan hjälpa och även jag har förstås testat kameror med detta - redan på den analoga tiden men även senare. Jag tycker dock att det blir lite väl slumpmässigt och jag landar om och om igen i att en punkt är bäst.
Å andra sidan så är det aldrig ngn 100% exakt praktik att fota snabb flygande fågel med långt tele. Men att bilderna blir bättre för att brännvidden är längre förnekar jag helt och hållet - tvärt om - det blir bara en svårare praktik.

Alla hittar vi väl en modell som passar oss bäst.
Att flytta AF:en från pefingret till tummen är väl att betrakta som nr1 (OM man nu kan leva med att exp.låset följer med i flytten.. sveper man med lång väg så kan ljusbilden vara en annan där man slutligen väljer att exponera).

Just svalorna är ju en fågelkategori som kan förutses rätt bra många gånger. Den har ju rätt ofta en rutt den flyger en bra ihållande stund.
Alltid när jag fotograferar så ser jag ut ett slags "bästaläge" där jag helst hade velat att fågeln passerade. Ibland kan man positionera sig så att fågeln på sin återkommande rutt passerar ca där.. Svalorna är ju också rätt okänsliga för vart man står! Då kan man faktiskt välja att fokusera på en punkt där man lätt hittar svalan när den till slut kommer susande. Så det där med att stå och vrida mkt på fokusringen gör då inte jag. Jag är hyfsat selektiv. Selektiv exponering rimmar ju givetvis också bäst med MF.. då det oftare är en mer omsorgsfull praktik. Procenten med keepers tycks iaf hos mig bli betydligt bättre

Den tråden som denna tråd har fötts ur och i tonen i mitt första inlägg här ovan kan jag erkänna att jag har en lite högfärdig ton, en ton i vilken jag inte tar full hänsyn till att jag faktiskt förstår att folk hittar sina vägar mot BRA bilder. Alltså vägar som är en annan än min. Jag har ju såklart inget självklart facit för andra, bara raka åsikter. Så var det sagt i all ödmjukhet

Hade jag ekonomin så hade jag både 600mm och (400mm?) 300mm.
Nu har jag inte det och tvingas välja och det är väl också därav som jag har vandrat genom åren mellan olika fasta telen (ngn zoom också skall sägas..) i spannet 300mm - 600mm. 300mm är återkommande det objektiv (i komb. med 1,4x conv) den kombo som ger mest/flest keepers - oavsett vad i naturen som det passar för att fota. Men det är ju jag det.
/N

 

[cango]

Har svårt att förstå all denna diskussion om brännvidd. En Tamron 150-600mm är ett verktyg, och hur någon använder den för att skapa, är ingen annans sak - än mindre i en tråd om Tamron 150-600mm - dvs själva verktyget. Och än mindre i en tråd om en ZOOM där man kan välja vilket läge man vill lägga sig på - och notera det viktigaste: priset! Alla har varken råd eller VILL lägga ut tiotusentals kronor på dyrare, längre och ljusstarka objektiv. Och då blir det givetvis än mer intressant att denna zoom kan gå ända upp till 600 (och dessa sexhundra blöts och diskuteras runt) inget konstigt. Sen att tro att folk i tråden tror att man BEHÖVER 600 för bra bilder - ja, det har jag inte läst. Men oftast är räckvidden det som saknas - innan man kommer för nära och fågeln skräms iväg. etc etc.

Om du Niclas tycker 300 är super. Bra. Hur andra väljer att använda sina verktyg, och i vilka sammanhang och förutsättningar, vet vi föga om. Egentligen.

 

[eskil23]

Det låter ju nästan som att fåglar är det enda som man behöver lång brännvidd för att fotografera.

Själv har jag som intresse att fota fyrar. Från en hyrd båt eller Vaxholmsbåt duger 300 mm eller till och med 200 mm fint. Kortare brännvidd än fungerar också rätt bra men tenderar att ge underliga perspektiv (man ser fundamentet uppifrån och lanterninen underifrån).

Från en Finlandsbåt däremot så behövs längre brännvidd. En fyrstackare fotograferad med 200 mm från soldäck en Finlandsbåt (vilket motsvarar ungefär tionde våningen) blir antingen en oytdlig liten fläck eller skrattretande fågelperspektiv.

 

[iSolen.se]

Det låter ju nästan som att fåglar är det enda som man behöver lång brännvidd för att fotografera.

Själv har jag som intresse att fota fyrar. Från en hyrd båt eller Vaxholmsbåt duger 300 mm eller till och med 200 mm fint. Kortare brännvidd än fungerar också rätt bra men tenderar att ge underliga perspektiv (man ser fundamentet uppifrån och lanterninen underifrån).

Från en Finlandsbåt däremot så behövs längre brännvidd. En fyrstackare fotograferad med 200 mm från soldäck en Finlandsbåt (vilket motsvarar ungefär tionde våningen) blir antingen en oytdlig liten fläck eller skrattretande fågelperspektiv.

Det är lite kul att man ibland får förslaget att perspektivkorrigera när man tex fotat ett hus med normal på nära håll. Jovisst det blir rakt men man ser ju bara taket i alla rummen, ser konstigt ut minst sagt.

 

[niclasforsberg]

Om ni skummar igenom den tråden vi pratar om så ser ni rättså frekvent att man pratar om att frångå 100-400 IS och andra liknande objektiv till fördel för den här från Tamron. Det i sig är ju såklart helt oproblematiskt, det är ju bara att byta liksom. Det jag reagerar emot mer än en gång är ju att det tycks vara så att de där 200 extra millimetrarna tillskrivs så enormt stor förändring och potential. Som om det är hela skillnaden mellan bra och mindre bra bildresultat.

Det jag har velat flika in är att om man inte får sina superbilder med 400mm så har man knappast heller fått superbilden med 600mm heller.
Det är NÄRhet och åter närhet som är nyckeln, oavsett om man har 300mm, 420mm, 600mm eller 840mm etc framför fågeln.

Kolla upp superbilderna som är fotade med de längsta praktiskt användbara brännvidderna. Det är ytterst(!!) sällan som fåglarna är fotograferade på riktigt långt avstånd - även om riktigt långa brännvidder använts.
Länka mig gärna till ett riktigt vasst fotografi på en fågel som är fotad på ett bevisat riktigt riktigt långt avstånd med supertele på vilken lång brännvidd som helst.
Det är ju faktiskt så att man med ökande brännvidd tvingas tampas med en i motsvarande ökande grad återgiven atmosfärisk störning! Låter löjligt men alla vi som regelbundet använder riktigt långa brännvidder förstår direkt vad jag menar.
Detta framkommer ju också i tråden. Folk undrar om det är fel på deras optik.. eftersom de tycker att skärpan är så mjuk på fågelbilderna. Ja, skärpan, kontrasten och färgåtergivningen blir brutalt försämrad med ökat avstånd! Det spelar ju NOLL roll om man har ett tele för 150k om man inte behåller närhet till objektet.

Sedan så skall det ju sägas att vi stundom har rejält ren atmosfär, i synnerhet i vårt land. Men faktum är å andra sidan att vi här pratar om så långa brännvidder att även det man inte ser med blotta ögat blir en synlig störning i fotografiet.

Jaja.. detta kan jag surra i evigheter om. Det är nog så att man måste upptäcka själv!
Allt gott.
/N

 

[cango]

"Kolla upp superbilderna som är fotade med de längsta praktiskt användbara brännvidderna. Det är ytterst(!!) sällan som fåglarna är fotograferade på riktigt långt avstånd - även om riktigt långa brännvidder använts. "

Du har absolut rätt i sak - att långa avstånd (med 50mm eller 840mm) försämrar kvaliten. Länka gärna till när någon i tråden påstår motsatsen. Såvida man inte är absolut nybörjare på långa telen, så är detta de flesta har koll på - de atmosfäriska störningarna. Jag tror du predikar för de redan invigda, som man säger - när det gäller folk i tråden.

fotar man småfågel inom 10-15 meter är 200mm avgörande. Än mer om man sätter en tamron 150-600 på FF-hus.

 

[niclasforsberg]

Men du. Jag har inte(!) en gång skrivit att ngn har sagt eller skrivit si eller så.
Du kan tycka att det är på vakt grundlag, direkt onödigt eller för de redan invigda men faktum är att det inte är svårt att läsa in hur stor betydelse man ger dessa extra millimetrar (vid sidan av bra pris, nätt storlek och ok optiska egenskaper..).

Visst har folk koll på atmosfäriska störningar och vad det kan innebära för det vi pysslar med. Men varför beaktas då inte det som den viktigaste orsaken till att de längsta supertelena faktiskt producerar de finaste bilderna på nära avstånd? Så är faktiskt verkligheten. Här är skillnaden i drabbning stor på bara de mm som skiljer 400 och 600 åt!

Se de bilder som folk lägger upp i den tråden + alla möjliga länkar för att påvisa optisk kvalitet snarare än kanske bildmässig kvalitet. De fåglarna hade förtjänat större grad av närhet för att visa optikens rättvisa kvalitet. Det säger mig (tydligare än ord) att folk förlitar sig att optiken skall bekämpa den närhet de inte riktigt lyckas uppnå själva.

Baserat på det du skriver "fotar man småfågel inom 10-15 meter är 200mm avgörande. Än mer om man sätter en tamron 150-600 på FF-hus" så måste jag fråga dig:
På vilket sätt är de 200mm avgörande menar du? (klart att det ger olika bilder men jag vill se vad du skriver)

Igen & igen. Får du inte toppkvalitetsbilden med det 400mm du har så har du sannolikt inte fått det med 600mm heller - oavsett cropphus eller ej.
/N

 

[cango]

Jag är själv stark förespråkare av närhet till objektet, men där inträffar en sak också. I fallet fåglar (och andra djur, men kanske inte i fallet Fyrar) har de en egen närhetsgräns, där de inte tillåter dig komma närmare, utan flyger iväg. Så är åtminstone min erfarenhet. Nu pratar jag inte stillastående fast gömsle, där man är beroende av att fågeln närmar sig dig. I det förstnämnda är varje millimeter mer av vikt. Men som alltid - alla fotar vi olika, med olika verktyg vissa fotar småfåglar andra örnar, andra vattenfågel. Därför gillar jag inte kategoriska generaliseringar. Än mindre när det gäller valet av en zoom som tamrons 150-600mm, som denna diskussion härstammar ifrån. Där har du en hel radda av millimetrar att välja emellan. Och om nån tror sig att 600mm är vad denne behöver, so be it. "The proof is in the pudding" eller hur man säger det. Inget vi kan lägga oss i och visa pekpinne.

 

[niclasforsberg]

Visst är det så som du skriver. Jag bestrider inget av det. Förutom att varje mm räknas .. det blir för mig kategoriskt om något - fast i den andra änden - om du ursäktar.

Om du gissar själv, vilken % av alla fågelbilder tagna med det objektivet är på 600mm?
Jag gissar på rätt skyhög % och det understryker det jag påstår. Du lyckas lika bra - kvalitetsmässigt - med 400mm - in the bitter end of the day shooting your birds
Men visst, ett 400a blir aldrig ett 600a, bilderna blir andra bilder.

Den amerikanska traditionen (som vi verkar allt mer påverkas av) och även den brittiska så är det ju väldigt poppis med fåglar som fyller i stort sett hela bildformatet. Om vi ser vår egen naturfototradition lite i backspegeln så ser vi att vi har iaf traditionellt sett haft en annan fokus. En fokus som har siktat mer mot att visa levnadsmiljö och stämning runt huvudmotivet.

Vi är väl alla olika och det kommer väl inte som ngn shock att jag attraheras av bilder med miljö. Det blir dessutom mer svårfotograferat om miljön skall vara lika vacker som huvudmotivet - vilket triggar mig.

/N

 

[cango]

.. det blir för mig kategoriskt om något - fast i den andra änden - om du ursäktar.

Sant. Då rättar jag: gäller endast mig.

Om du gissar själv, vilken % av alla fågelbilder tagna med det objektivet är på 600mm?
Jag gissar på rätt skyhög % och det understryker det jag påstår. Du lyckas lika bra - kvalitetsmässigt - med 400mm - in the bitter end of the day shooting your birds

Ja, jag äger bara ett fast 600mm stjärnkikare, så även trollsländor och fjärilar skjuts med den (om de finns framför mig). Och att jag skulle lyckas lika bra med ett 400mm - både ja och nej. Beror helt på tillfället och infallet.

Jag upplever att uti naturen kan man inte alltid välja vad som dyker upp och hur förutsättningarna ter sig. Ibland är fågeln långt bort och mycket miljö runt om - då blir det "en miljöbild", ibland nära och då blir det "porträttbild". En del av tjusningen ligger däri - you never know what you gonna get.

Den amerikanska traditionen (som vi verkar allt mer påverkas av) och även den brittiska så är det ju väldigt poppis med fåglar som fyller i stort sett hela bildformatet. Om vi ser vår egen naturfototradition lite i backspegeln så ser vi att vi har iaf traditionellt sett haft en annan fokus. En fokus som har siktat mer mot att visa levnadsmiljö och stämning runt huvudmotivet.

Vi är väl alla olika och det kommer väl inte som ngn shock att jag attraheras av bilder med miljö. Det blir dessutom mer svårfotograferat om miljön skall vara lika vacker som huvudmotivet - vilket triggar mig.

/N

Här handlar det om tycke å smak, där allt är lika ok. inget är "fiiinare" än den andra. Tack å lov fotar jag först å främst för min egen njutning, med ett stort bonus om nån gillar nåt. Om inte, så är det helt ok det med. Vi har alla olika preferenser.

 

[niclasforsberg]

Det låter sunt ditt sätt å tänka!
(och jag är EJ ironisk)
(Inte heller när jag skriver "ej" men stora bokstäver)

/N

 

[cango]

Det låter sunt ditt sätt å tänka!
(och jag är EJ ironisk)
(Inte heller när jag skriver "ej" men stora bokstäver)

/N

Det är lugnt. Fota på

 

[PMD]

(Jag har använt en Canon EOS 70D med ett EF 100-400mm f/4.5-5.6L IS USM för de här övningarna att fotografera tornseglare).

Jag tror att din bästa chans är med manuell fokus.
Inget snack enligt mig.
Konkret tips:
1.
-Flytta AF:ens aktivering till tummen så slipper du ju problemet med att fokusmotorn rusar iväg i onödan när den bommar!

AF-aktivering med tummen är standard för mig sen stenåldern ungefär. ;-)

2.
-Använd så dina fria fingrar för att justera MF:en parallellt(!!) med AF:en!

Jag undviker att hålla i objektivet så att jag riskerar att röra fokusringen. Om jag vrider på den så är risken stor att jag ogör AF:ens fina arbete.

Att vrida på fokusringen samtidigt som AF:en arbetar ger väl ingen effekt alls? När AF:en driver USM:en så är fokusringen i princip ett frihjul. Om man vill efterjustera fokus manuellt så är det förstås en poäng att hålla i fokusringen hela tiden så att man kan göra det direkt när AF:en slutar arbeta.

Med de rätt dåliga "mattskivor" som AF-kameror i allmänhet har så har jag ingen större chans att fokusera manuellt bättre än AF:en. Speciellt inte när det går fort.

Saknar man AF-stoppknapparna så är det hjälp nog att få undan AF:en från avtryckaren, belive me.

Ja, jag tycker att det fungerar rätt bra. Bara att släpa AF-ON-knappen.

Lyckas du hålla en AF-punkt på en tornseglare som flyger nära ett 600mm tele så är nog försvaret villigt att betala en finare förmögenhet för att studera din förmåga irlf.

Att hålla en AF-punkt på en tornseglare lyckas jag inte ens med 400mm, men jag lyckas då och då hålla en tornseglare inom AF-området där alla kamerans AF-punkter ligger och i de fallen lyckas kameran låsa på fågeln med någon eller några av AF-punkterna. Den håller AF låst på fågeln så länge jag klarar av att hålla den inom AF-området. Den byter AF-punkt(er) hela tiden eftersom jag inte klarar att hålla fågeln på exakt samma fläck i sökaren hela tiden.

Vag gäller fåglarna i sig så söker du helt sonika upp ett ställe där du kommer åt. Vad får dig att tro att tornseglaren konsekvent är så långt borta?

Jag brukar ställa fram en fällstol på gräsmattan så att jag bekvämt kan sitta och fotografera tornseglarna som susar runt över tomten. Jag har varken tid eller lust att rekognosera efter någon annan lokal.

Många har vi ju tornseglarna riktigt nära.
Jag har då ofta bara ngr få meter från husnocken, inte sällan flyger de förutsägbara rutter vilket gör det möjligt att planera. Däremed inte sagt att det är lätt!

Oftast flyger de högre än så, men ibland gör de mycket riktigt lågsniffar. Men ju närmare desto svårare förstås. Jag har inte tillräckligt med tålamod att vänta på en lågsniff där jag tror att en ska komma. Då kanske jag inte får en enda bild den kvällen.

Men jag är ju helt ny på det här med fågelfoto, så jag kanske ändrar inställning och blir fanatisk. Vem vet?

Jag kan lova dig att du har långt större möjlighet att komma nära tornsvalorna utanför tätbebyggt område.. på landet flyger de ofta lågt, sitter i träden mm.

Jag bor på landet. Det är kanske därför jag kan sitta i en stol i trädgården och fotografera tornseglare.

Tornseglare sitter väl aldrig i träd? De har ju inga fötter. (Eller snarare: de har förkrympta ben och fötter som inte duger till mycket).

Vad gäller brännvidden så lyckas du intet bättre med 600mm än med 400mm.
Men sure, du har ju i teorin möjlighet att fånga andra bilder än med 400mm vilket kan vara argument i sig för att investera i 600mm.

Det är nog tvivelsutan så att det blir lite svårare med 600mm. Det kräver ännu bättre reaktionsförmåga för att hålla fågeln i sökaren. I det sammanhang jag har fotograferat tornseglare så skulle dock bilderna bli bättre, helt enkelt eftersom fågeln skulle ta upp mer av bildytan. Jag skulle dock antagligen få fler bilder att kasta.

Om du tror att 50% extra är det som gör att du kan artbestämma fågeln till tornseglare eller inte så måste jag göra dig besviken.

Artbestämma fågeln till tornseglare kan jag göra med blotta ögat, men man använder ju inte bara ögonen vid artbestämning.

Många tror att 600mm löser många problem och är det som måste till minst för att fotografera fågel framgånsrikt. Det är DET jag reagerar emot i ett flertal trådar som omhandlar samma liknande ämnen.
Inte då, det skapar bara nya/andra som måste lösas. Samtidigt så förstår jag att folk tror att det är en lösning till bättre bilder, när man inte har erfarenheten.
Det är endast en lösning till ANDRA bilder som i teorin kan vara lika bra.

Jag är inte ute efter att bråka. Inte ens om det är det du är ute efter
Allt gott.

Givetvis är inte just 600mm den brännvidd som automatiskt ger bäst fågelbilder. Både kortare och längre kan vara lämpligt beroende på sammanhang.

Själv har jag inga omedelbara planer på att skaffa ett 600mm-objektiv. Jag måste först lära mig att fotografera fåglar bättre med det 400mm-objektiv jag redan har.

 

[Sabud]

Har tidigare när jag hade en lättare utrustning försökt mig på att fota tornseglare och det kräver sin man 500-600mm är nog inte helt fel skulle jag tro. Nedanstående en fotograf med några lyckade bilder, dock gissar jag att det ligger 1000-tals i korgen. 630mm för övrigt.

http://www.avesphoto.se/Fotosida/Fotosida8/Apus_apus II.htm

/Stephan

 

[PMD]

Att flytta AF:en från pefingret till tummen är väl att betrakta som nr1 (OM man nu kan leva med att exp.låset följer med i flytten.. sveper man med lång väg så kan ljusbilden vara en annan där man slutligen väljer att exponera).

På en del kameror kan man separera AF-aktivering från exponeringslås, dvs de behöver inte triggas av samma knapp.

Annars håller jag helt med. Att inte ha AF-aktivering på slutarutlösarknappen är nästan ett måste i de flesta sammanhang.