Jag kan inte hålla med dig. Eftersom din JPG-bild krävde så mycket efterarbete var den inte korrekt exponerad från början.
Och, som sagt, RAW är ett bättre format om man har tid och kunskap att utnyttja det.
Du förstår uppenbarligen inte vad Lena menar med det hon skriver!
Vid situationer med "stora" kontraster kommer en färdig Jpeg alltid innehålla utfrätta partier som inte går att rädda då informationen är bortkomprimerad i kameran.
Detta gäller även om bilden är korrekt exponerad.
I en RAW-fil från exakt samma tillfälle, med exakt samma inställningar så kan du i redigeringsarbetet justera bilden så att du slipper utfrätta delar innan du sparar/exporterar bilden till Jpeg.
Den stora skillnanden här är att du som fotograf tar kontroll över hur slutresultatet blir, istället för att kameran inbyggda mjukvara gör det.
Vad det gäller att sätta vitbalans rätt, ibland måste du sätta kameran på "manuell"/"egen" vitbalans.
Det tar faktiskt längre tid än att använda pipetten i RAW-konverteraren.
Med risk för att vara "tjatig", men med rätt arbetsflöde förlorar du ingen som helst tid med RAW,
(Eller ja, det tar faktiskt en "hel" sekund extra per bild för mig, vilker ju knappast märks i praktiken)
men behåller större möjligheter i redigeringsarbetet de gångar du vill göra något med bilden.
"Hemligheten" ligger i att använda någon form av "förinställda" värden som applicerar på RAW-filen i konverteringen. Något som är mycket enkelt att åstadkomma direkt vid import i Lightroom som jag arbetar med personligen.
Men det förutsätter naturligtvis en viss grundkunskap.