Hur är ni när ni tar porträtt?

[Brummelisa]

Hej!

Jag undrar hur ni är när ni tar porträtt? Snackar ni en massa typ klyschigt fint, gud vad bra du är etc? Eller säger ni bara åt modellen att stå som ni vill och sen är ni tyst vid själva tagandet av fotot och snackar mellan korttagandet?

Jag har märkt att jag är relativt tyst just när jag ska ta kortet. Jag är ju kille så jag kan inte göra mer än en sak i taget och om jag skulle prata så lär jag inte fokusera och ta rätt bländare.

Hur gör ni?

/ Marcus

 

[Arleklint]

Jag babblar och babblar, mest oväsentligheter, så det gäller för modellen att kunna sålla

 

[PerFogelberg]

Jag skulle tycka det vore ganska jobbigt att bli fotograferad av någon som bara höll på med kameran och bad mig att stå på olika konstiga sätt.

Det viktigaste är att få den man fotograferar att glömma bort att det är just det denne blir.

Bilderna blir ju inte bättre av att den man porträtterar hinner tänka på sånt som hur hon ser ut.

/Per, som pratar sig torr i halsen.

 

[Brummelisa]

Jag skulle jättegärna vilja kunna babbla, men jag vill inte bara skjuta iväg en massa bilder och hoppas sen att något blev bra. Kan ni verkligen tänka på allt och samtidigt babbla?

/ Marcus

 

[PerFogelberg]

Brummelisa skrev:
Jag skulle jättegärna vilja kunna babbla, men jag vill inte bara skjuta iväg en massa bilder och hoppas sen att något blev bra. Kan ni verkligen tänka på allt och samtidigt babbla?

/ Marcus

Japp

Utöver det ska man hinna med att posera personerna också.

 

[appel79]

Första försöket

Testade igår att fota min flickvän i min hemmabyggda studio, och det var inte lätt. Hon ville att jag skulle säga hur hon skulle stå och göra. Lättare sagt än gjort. Men det är väl en övningsfråga. Men på slutet så började det att gå riktigt bra. är mycket nöjd över min första fotografering i studio.

 

[Holtin]

Jag konverserar skulle jag vilja säga. Det är inte enbart babbel om hennes skönhet eller hans grymma utryck.

Jag blandar in positiva saker, talar om för dem när de gör något bra, intar en schysst pose, ser bra ut osv. Men talar också om livet i allmänhet, frågar om deras vardag och berättar om min.....

Allt för att skapa lugn, förtroende och nån slags allmän trivselkänsla.

Kom ihåg att när du talar med modellen måste denne koncentrerar sig, tittar på dig, lyssnar på dig. Är man för tyst kan modellen tappa geisten, gnistan och det lider resultatet av......

Har gått en kurs i porträttfoto och fick där lära mig just detta, att konversera för att behålla uppmärksamheten.

Dessutom krävs ett visst mått av snabbhet, inte stå och pilla på kameran för att få bästa fokus, skärpa och bildutsnitt. Då kan det vara bättre att smälla av en bild även om den blir skit bara för att komma vidare. Få modellen att känna att det går framåt.....

 

[carl_swahn]

prata, prata, prata

Modellfoto är ju just att regissera och konversera, annars kan man lika gärna ägna sig åt produktfoto.

Ge mycket beröm och smicker, men inte för sakens skull (utom i nödfall). Sen kan man prata om precis vad som helst. Det viktigaste är att modellen känner sig bekväm. Sen hör jag nog till dem som tycker att det nästan är roligare att konversera än att fotografera.

Om du märker att du får svårt att både snacka och pilla på kameran samtidigt, rikta ned kameran en kort stund och bara snacka. Gör du tvärt om, slutar snacka och pillar på kameran istället, så kan det nog bli stelt. Det är du och modellen som ska jobba ihop, inte du och kameran. Annars kan modellen känna sig som tredje hjulet.

Såhär prioriterar jag arbetet i modellstudion:
1. kontakt med modellen
2. ljussättning/komposition
3. kamera och teknik mm.

Jag kan tydligt se i mina egna bilder när jag regisserat dåligt, eller misslyckats att få modellen att känna sig bekväm. Då får jag 300 bilder där modellen har exakt samma uttryck rakt igenom. Inget är tristare. Hellre en konstigt exponerad bild än en stel känsla i modellens uttryck.

 

[Holtin]

Hakar på Carl....

Ställ in ljus och kamera så gott det går innan plåtningen, har du digitalt system så kan du ta testbilder på något lämpligt....

Märker du att du inte kan prata och plåta samtidigt så kör korta brejk, ta några bilder för att därefter höra hur modellen tycker att det går, är allt bra osv.

se till att ha dricka i närheten, kanske frukt för en senare paus. Jag har ofta radion på i bakgrunden.....

Sammarbetet som Carl nämner är a och o men det är du som är värd för tillställningen så du får bjuda till mest !

// A

 

[Greve Nickon]

Oftast när jag plåtar människor så är det barn, och då gäller det att inte vara tyst en sekund. Fast det är ju inte så mycket prat utan mer joller och Kalle Anka ljud och andra ljud som går hem.
Detta funkar faktiskt också på vuxna ocm det är glada bilder man är ute efter.

När jag plåtar för mitt eget nöjes skull så har jag ofta stereon på med musik vald för just den stämmning jag vill skapa i bilden.

Och sen som har nämts tidigare, ha alltid kontakt med modellen och tala om vad som är bra coh ös med beröm, särskillt om det är en ovan modell som gör det för att vara just mot dig.

Greven

 

[Brummelisa]

Det hänger ju lite på vad det är för sorts kort man är ute efter. Nu har jag kanske inte sådana kort i min folder, då jag precis har börjat ta sådana här kort, men jag vill ta kort liknande detta:
http://sicardi.com/Artists/profile.cfm?artistid=1

Det vill säga modellen ska inte titta rakt in i kameran och le. Och då känner jag som jag behöver ta tid på mig att verkligen se bilden och har då svårt att prata.

Men som sagt, jag förstår hur viktigt det är att modellen känner sig avslappnad och jag önskar att jag var rapp i munnen när jag tar kort med. Jag har annars inte problem att prata, men kan inte göra det när jag tar kort

/ Marcus

 

[Magnus Izakzon]

oj oj oj

Jag tror att jag gör det på ett lite konstigt sätt.

De flesta porträtt jag tar tar jag utan att personen ifråga vet om det.
Det kan låta som att jag är en hemsk person. Men efteråt brukar jag säga till personen och erbjuda mig att skicka fotot om det blev något att ha.. Och hittills har folk bara blivit glada. jag måste ha nån charm eller nåt.

Folk brukar ju säga att man ska fram och prata för att få en bra kontakt. Annars så blir dem så stela på fotona. Men om dem inte vet om att jag fotar så är dem ju inte stela heller.

Jag borde testa det där med att vara pratsam mot främlingar och sen fota dem.. men jag vågar liksom inte riskera min bild.

Jag gjorde det en gång. Och tanten jag skulle fota hörde väldigt dåligt. Det slutade med att hon och gubben ställde upp sig för ett "gammeldags" hederligt foto. Och jag var ju tvungen att ta ett foto.. illa illa. Det ser rätt roligt ut..: )

Sen undrade dem var jag skulle ställa ut fotot.

Och det var ungefär då jag slutade fråga om lov.

Är jag en dålig människa?

 

[Greve Nickon]

Re: oj oj oj

Magnus Stephensen skrev:
Är jag en dålig människa?

Nej!

Mitt exempel handlar om studiofotografering eller modell som vet om att man plåtar och som är där bara för det.
Det du snackar om är foto på stan(?) så det är annorlunda.

 

[Magnus Izakzon]

tur

tur för mig... för jag är en ruskigt trevlig typ..

så i studio pratar jag nog...: )

jag får återkomma...haha

 

[MattiasL]

Nu kommer vi in på ett sidospår, men folk på stan är inte så farliga, har jag kommit på. Ofta räcker det med att höja kameran och se ut som att man ställer en fråga, eller ställa en kort fråga. En gång har det blivit lite pinsamt. Det var en äldre dam som inte förstod svenska, och jag lyckades inte tyda hennes kroppsspråk. Hon blev glad, men jag förstod inte om hon viftade bort mig eller bara gjorde en gest som betydde att hon blev smickrad. Jag svansade därifrån utan bild.

Mer uppstyrda porträtt, som i studio, är inte riktigt mitt område än så länge, men vad jag lärt mig är att aldrig låta någon märka om jag inte riktigt vet vad jag sysslar med, utan verka tvärsäker på att det blir exakt som jag tänkt mig. Då blir det också det.
Dramatiskt förverkligande, kallar socialpsykologerna det.

 

[Niclasfoto]

Det handlar ganska mycket om VAD som skall uttryckas i bilden!

*****
OM bilderna skall användas i ett modemagasin så är det inte lika viktigt eller inte viktigt alls att skilldra modellens person utan mer att forma modellen efter den tanke som är genomgående i projektet.

OM bilderna skall vara personliga och enligt begreppets (Porträtt) korrekta betydelse så är det mera viktigt att förstå modellen och att "läsa modellens Existens och Närvaro",,

Förarbetet är dock lika betydelsefullt i bägge grenar även om det ter sig olika i praktiken.
*****
EX, som fungerar i alla situationer/grenar är att om tid och möjlighet finns för att planera följande,,

-Man dejtar helt enkelt tjejen först på ett passande och inte allt för stökigt cafe',,

Där sitter man och pratar om väder och vind. Sedan så plockar man upp olika magasin och kanske en lite klassisk bok,, pratar löst och fast om olika ideer och vad som kommer att hända i studion. Vilka förväntningar har modellen på resultatet och vad förväntar sig fotografen av modellen etc,,,(Inget formellt utan som sagt löst och fast,,)

Bla bla blabla,,,,,----->

Sedan när man inträder i studion så är man på samma linje och behöver således inte distrahera modellen till naturligt och tajmat uttryck. DEt handlar om förarbete, så som det mesta annat!

I studion SKALL det enlgit mig inte pratas så mycket alls, bara lite praktiskt och så inget skitsnack där för min del!!

Mvh Niclas, som älskar att prata.-)!

Ps, Ett tips är ju att söka lite fakta om modellen först så att man ligger i förkant av det som komma skall. (Bilderna skapas ju i kombinationen förarbete + exponering)!

 

[bengtjakobsson]

Visst är det väl så att man konverserar utifrån personen man skall porträttera , jag tycker själv att själva mötet med personen är minst lika roligt som själva fotandet och är ofta nyfiken på "personen" , kanske deras tankar o erfarenheter kan bidra till en bättre bild samtidigt är man då också tvungen att "bjuda på sig själv". Jag tycker också att det är skillnad på "modellfoto" och mer "traditionella" porträtt , kanske i en miljö som skall förknippas med personen man avbildar o.s.v. Inte är det det väl läge att be folk posera om det är frågan om mera "dokumetärporträtt" ?Uppmuntra är bra och jag lägger ibland bort kameran för att bara prata.Försöker inte vara på nåt' speciellt sätt utan jag får duga som jag brukar vara.
Bengt

 

[Naomi]

Andras bilder eller dina egna?

Niclasfoto skrev:
*****

Sedan så plockar man upp olika magasin och kanske en lite klassisk bok,,

Niclas,

Så du menar att du visar andras bilder för modellen. Tar du aldrig med dig din egen portfolio för att visa upp hur du hade tänkt dig?

/Naomi

 

[lotelo]

Re: Andras bilder eller dina egna?

Naomi skrev:
Niclas,

Så du menar att du visar andras bilder för modellen. Tar du aldrig med dig din egen portfolio för att visa upp hur du hade tänkt dig?

/Naomi

Man har ju inte alltid ex. i portfolion på det man vill ta. Fast jag brukar oftast skissa med papper och penna i stället för att lättare framföra tanken.

Vid fotograferingen beror det ju på vad jag vill ha fram hur jag pratar. En modellfotografering för t e x modellportolio innehåller nog rätt mycket småprat under plåtningen, medan nudeartbilder är helt annorlunda. Då "muttrar" man mer om skuggor/ställer om ljus och förklarar lite varför. Sen lämnar man ut någon morgonrock eller handuk när man tar man pausar, och då småpratar och skrattar man mer. Det beror nog just på det att vid nudeart behövs inga leenden, men väl avslappning. Jag tror många modeller uppskattar att veta vad fotografen sysslar med under fotograferingen.. Fast alltid så är jag mig själv och jag är nog rätt pratglad oftast iaf..

 

[ariadne]

jag tror att det viktigaste är att man är bekväm med vad man sysslar med och att man vet vad man sysslar med. kanske är jag lite naiv när jag inte tror att man måste lära sig det "sociala spelet", för i viss mån så kanske det inte måste skada att man lär sig hur man....ska vara, men jag tror att kommunikation kan vara så mkt mer än ord. kanske främst med modellar som man redan har nån slags relation till iofs, men även annars kan jag tänka mig. en person som snackar för att skapa avslappning men som inte är bekväm med pratet kanske snarare gör modellen orolig tex.


jag var modell en gång, och jag träffade fotografen ngr gånger innan och vi byggde upp en slags relation. det blev avslappnat och naturligt inne i studion eftersom man liksom hade brutit isen redan. men efteråt, när plåtningen var slut, så kändes det skitjobbigt att inse att man sen inte var bästa polare. vad jag menar är att jag tycker det känns jobbigt med det som niklas beskriver. jag tror iaf att man ska vara försiktig och inte leka bästa polare bara för att plåtningen ska gå bra. att det här med att bryta isen, och bli polare inte ska utnyttjas till att se folk som....objekt.

jag är kanske överkänslig som person, men jag reagerar lite på det som niklas skriver, även om det kanske inte alls är så menat, men jag läser nästan in manipulation. jag menar bara att man nog ska vara lite försiktig och se till att behålla vissa ramar. det kan vara jobbigt att vara bästa polare ena sekunden och sen inte