hjälpa att utvecklas

[ariadne]

det känns som det är en rätt så negativ och grinig stämmning just nu så jag kanske inte borde komma med mina grinigheter, men förhoppningsvis så låter det inte bara grinigt och surt.

jo, man hamnar ofta i diskussioner om fotosidans egentliga syfte och hur man kan verka för att nå dit.

jag tror att man ska vara rätt försiktig dock med att förenkla det hela. alla är nog rätt överens om att detta ska vara ett ställe där man ges möjlighet till utvecklas. sen är frågan : vad är utveckling?

och då är det inte lika enkelt längre. EN DEL av det är visa upp sin bild, få kommenterar på vad som är bra och/eller vad som är dåligt med bilden. men det är inte allt som jag ser det. det finns även en annan utveckling tror jag som sker på ett annat plan och som man kanske inte lika lätt kan förklara eller lägga in i en logisk modell.

jag gick på konstskola i två år, och jag lärde mig hur jag gör ett koppartryck, jag lärde mig hur man skapar djup i en bild, jag lärde mig om vad som "funkar" kompositionsmässigt, men jag vet också att detta inte är allt som bidrog till min "utveckling". vi diskuterade mycket, vi fick ta del av varandras grejor, hela den miljön av kreativitet bidrog till en personlig utveckling för min del. och det är svårt att sätta ord på vad det var. men jag tror det var öppenhet och ett samtal som var igång hela tiden.

jag känner bara att man nog ska vara medveten om att fotosidans syfte är ganska förenklat och inte bör ses som en mall som kan spänna över alla aspekter. utveckling sker på olika vis och på olika plan, dels på ett mera handfast och "ytligt plan" tex "hur ljusätter jag det här objektet"? ( vilket inte alls är fel, det kan vara högst relevant att man får reda på det)
men också funderingar som mer handlar om någonting som sker inom en.

 

[mipert]

Ja, det mest utvecklande med fotosidan är forumet, inte minst kan de som till slut spårar ur vara lärorika. Det finns ju mer än kontrast och tredjedelsregeln som gör att man kan känna sig mer till freds med sig själv i sitt skapande.

Jag kan jämföra med att vara assistent, många ser det som en skola där man lär sig massa hemligheter om ljussättning och exponering men de fotografer som jag utvecklats mest hos är de som ibland kunnat mindre än mig om teknik men desto mer om musik, mat, kvinnor/män och hos vilka jag skrattat och gråtit under arbetet.

 

[cwe]

Jomen visst, säger en röst ur skuggorna. Hej hopp. Utmattad efter fyra timmars stadsvandring med kameran känns diskussionen om "familjebilder" lite mossig...

...jag måste gå en låång dag på kulturhuset och titta på familjebildernas familjeutställning: en dag i sverige. En snabb blick idag hann jag med, och vilket myller! Underbart - att se så många olika bilder. *Det* är inspirerande!

Anna, du får se till att ni är i Stockholm någon gång, och träffa Julia!

-Christian

 

[Pelar]

Ibland känns det som att hela fotograferandet är ett verktyg för personlig utveckling.
Fotograferandet har fått mig att öppna ögonen, se vad som är vackert, se vad som är fult, trigga tankar om vad är det som är speciellt med denna plats, vad kännetecknar den personen, varför ser samhället ut som det gör, etc, etc.
Fotograferandet påverkar ens sätt att tänka.

Om man exempelvis porträtterar sina vänner så måste man ju fundera på vilka vännerna är, vad gör någon till en vän, vilka miner är speciella för denna person, vilka kläder brukar han/hon ha på sig, etc.

Om man dokumenterar sin vardag så innebär det ju att man konfronteras med vad man egentligen gör av sitt liv. Alla dessa dagar, inte visste jag att det var det här som var livet.

Listan skulle kunna göras lång, foto är definitivt ett av guldkornen i livet.

 

[ariadne]

"Det finns ju mer än kontrast och tredjedelsregeln som gör att man kan känna sig mer till freds med sig själv i sitt skapande."

helt sant.

vad finns mer tror du? om du ska gå till dig själv tex, vad är det som är bra/dåligt för ditt skapande?

om det går att svara på.

 

[ariadne]

christian -

apselut. det är ju så mkt pluggande nu bara. fysik och matte och eländigheter. eller ja, det är välan rätt skoj. men rätt svårt.

skulle nog vara gott för själen med lite julia. får kolla över almanackan..

 

[mipert]

ariadne skrev:
"...vad finns mer tror du? om du ska gå till dig själv tex, vad är det som är bra/dåligt för ditt skapande?...

Mitt fysiska välbefinnande. Har jag sprungit kvällen innan känner jag mig i bättre form för att ta bra bilder.
Har jag tittat på bra bilder strax innan fotografering blir bilderna bättre. När jag fotograferar modell har jag alltid en bunt med tidningar i studion där jag letar idéer. jag kopierar dem inte men jag får igång hjärnan, ”hur har de gjort här, är det två lampor eller bara en”.

Ljuset ute en dag är viktigt, en höstdag som idag med hårt solljus får igång mig och jag känner ett flyt i mitt skapande.

En bra film är viktigt, i somras gick en dokumentär om Elvis och vissa av de stillbilder som visades var helt otroliga, jag fick en sådan kick av dem. Och dåligt självförtroende, aldrig blir mina bilder lika bra. En serie visade när en ung Elvis kysstes med sin första(?) flickvän i motljus i ett trapphus och tjohej vilka bra bilder.

Storstadskänsla är viktigt, ibland går jag på Malmös gator och ser mig själv i New York. Luften är kall och en man står i ett gatuhörn med en cigarr i munnen medan bilarna susar förbi. På SPOT (restaurang) sitter de vackra människorna och äter lunch och på den smala trottoaren utanför står en kvinna med hårda ögon och skyhöga klackar och pratar i mobilen. Det är motljus. Då blir jag lycklig och kanske rent av lyfter min D100 med 300:a för att ta en tät bild.
Bilden blev inte bra men jag fick inspiration och fotograferingen av Isadorasminket gick som en dans nästa dag.