Hjälp! Jag utvecklas inte som fotograf!

[Svärd]

Har just plockat fram två flyttkartonger med diabilder från 70,80 & 90 talet. Oerhört roligt och kul att titta på hur människor, miljöer och mode mm förändrats. Oerhört tragiskt att upptäcka att jag tar exakt likadana bilder idag som för 30 år sedan. Jag har inte utvecklat mitt bildsinne eller mig själv som fotograf ett endaste dugg de senaste 30 åren! Hjälp mig! Vad ska jag göra?

/Thomas S

 

[Petersén]

Världens mest intressanta fråga dethär.

Vad är du missnöjd med, vad vill du utveckla/förbättra/förändra.

Det är inte så att du redan "är framme" men bara inte "ser det"?

 

[Damoor]

Ett tips är ju att se på andras bilder och hur de har tagit bilderna. Du kanske får fram nya bildidéer m.m

 

[Mattsen]

Hmm, bara att inse att du inte är bättre än så....

Skämt osidå, jag tror att när man för länge sedan har lärt sig grunderna och plåtar likartade motiv så blir det svårt att "gå vidare". Om man nu inte tillhör den där gruppen med medfödda "konsttalanger" som per automatik finner nya "grepp".

För mig hände en hel del när jag bytte motivkategori till porträtt o modellfoto i studio. En helt ny värld som kräver annan teknik och mkt annat "tänkande" för att de ska bli vettigt. I princip INGENTING av vad jag hade lärt mig innan var användbart. De första bilderna blev ett skämt...

Nu känns det som om jag behärskar grunderna där och har fastnat lite igen. För att vidareutveckals nu så krävs fantasi o kreativitet. Och det kan man inte plocka upp så där rakt av. Själv kommer jag att gå vidare med experiment med ljuset, bye bye till de tråkiga paraplyblixtarna och fram för andra blixttekniker. Och inte minst mer labbande med bildbehandlingsprogram för att få fram läckra effekter.

Allt detta när (om) intresset o kreativiteten infinner sig...

 

[Tre Ess]

Du kanske har hamnat i samma läge som många musiker gör.
Startar ett bluesband och spelar blues resten av livet. Det kan
vara nyttigt och utvecklande att spela musik av helt andra genrer,
folkmusik, jazz mm. Läste nyligen på Mats Ronanders hemsida
att han under en tid spelade jazz och fusion, vilket han ansåg
lärde honom en hel del.

Jag tror säkert du kan förbättra ditt fotograferande, men det
kräver framförallt ett medvetet och aktivt förändrande av ditt
sätt. Lätt hänt att man hamnar i en komfortzon, som kan vara
motig att ta sig ur.

Skaffa en bok med fotografier eller finn en fotograf på internet
som inte alls har din stil, ge dig själv uppgifter att efterlikna
dessa. Med tålamod och enveten övning ska du se att det lär
hända saker med ditt bildseende.

PS. Mats är inne på samma sak och hann före DS.

 

[lion-62]

Utvecklingssvar!

"Våga bryt' nya vägar, gå mot Dina(eventuella...)rädslor, trotsa konventionerna, experimentera och lek lite' "...
Lycka till!

Mvh: L.C.Stefan Strandberg, HFK

 

[frwe]

När jag tittar på de bilder jag har tagit funderar jag alltid på vad som skulle kunna göra just den bilden bättre. Det tillsammans med att titta på andras liknande bilder ger ny idéer. /FW

 

[J.Weinö]

Jag tar kompaktkameran till hjälp, då kan jag förutsättningslöst jobba med kompositionen och "bildtänkande", släpper all teknik då jag jobbar med kompakten.

Det funkar för mig att jobba med de begränsningar som kompakten ger,
då hittar jag inspiration och genom den kommer det "nya" bilder.

 

[Indy]

Att fastna i sitt fotograferande är nog något som för eller senare händer de flesta av oss. Som sagts tidigare så är det nog bra om man kan hitta helt nya ideor. Fick själv rådet en gång av en väldigt duktig fotogarf och lärare att gå ut på stan, var 25m stanna och ta ett foto. Vad är det då för mening med detta? Jo att finna bilder där kanske du normalt inne skulle hitta en bild. När man sedan kommer hem och går igenom sina bilder så kanske man hittar nya vinklar och ispiration. Om inte annat tyckte jag det var en rolig ide.
Hälsar Lasse

 

[Svärd]

Bugar och bockar för alla fina tips.

Tack för alla tips!
Efter något dygn har jag kommit över den värsta chocken och känner mig inte längre så deppig över att jag tar samma bilder idag som för 30 år sedan. Inser att bilder på nära, kära, miljör och annat i familjens och släktens närhet är oerhört viktiga tidsdokument som man kan beundra, begapa, skratta åt eller rent av fälla tårar över inom en snar framtid.
En del av era tips ska jag verkligen försöka ta till mig för det vore ju kul om man på något sätt kunde utveckla bildspråket även om man kommit på att omvärldsdokumentationen är viktigast för mig.
/Thomas S

 

[Graal]

Min utveckling har sett ut så här. Från detta:

 

[Graal]

Via detta:

 

[Graal]

Och detta:

 

[Graal]

Och det här:

 

[Graal]

Även sånt här:

 

[Graal]

Till detta:

 

[Graal]

Och sånt här:

 

[Graal]

Och även sånt:

 

[Graal]

Och lite sånt här:

 

[Graal]

Således inte så olika motiv men kanske med lite annorlunda innehåll och känsla. Och jag tror det är där man kan utvecklas mest, själva uttrycket och känslan/innehållet i bilderna. Vad man vill säga med sin fotografi och vad man lägger i bilderna/vilket innehåll blir allt viktigare som jag ser det.