Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Har post-processing tagit över?

Produkter
(logga in för att koppla)

Fjellreven

Aktiv medlem
Hej!

Jag har suttit och funderat ett tag på det här med efterarbete. Det känns som att det idag är viktigare att vara riktigt vass i photoshop än vad det är att faktiskt vara en riktigt bra fotograf.

Jag träffade nyligen en person som jobbade med retush för 2 stora klädföretag, alltså de stora affischerna i tunnelbanan etc. Det hon berättade var chockerande, det byttes ut huvuden, kläder, hela kroppar, armar och ben. Man stod där och undrade vad fotografen egentligen gjorde.

Även många häftiga bilder man ser här på FS känns som att det är just efterarbetet som har spelat den stora rollen i bildens faktiska kvalitet.

Varför jag skriver allt det här är både en sorts protest mot detta men även att jag själv inte alls är särskilt bra på just efterarbetet, drar i några reglar i Lightroom sen brukar jag vara nöjd!

Vad tycker ni?

Mvh
 
Efterarbetet är väl inget nytt i sig, den största skillnaden är väl att gemene man har lättare att utföra det i den digitala världen. Vanlig analog film krävde väl också efterarbete, bilden var ju inte klar bara för att filmen blev expopnerad i kameran. Förutom med Polaroidkameran då men den tror jag inte många som jobbar mot klädföretag/modebranchen någonsin använt ;)
 
Varför jag skriver allt det här är både en sorts protest mot detta men även att jag själv inte alls är särskilt bra på just efterarbetet, drar i några reglar i Lightroom sen brukar jag vara nöjd!

Vad tycker ni?

Mvh

Att dra i några reglage i LR måste anses som efterarbete ;)
Man kan ju göra väldigt mycket i det programmet.

/stefan
 
Jag är ingen expert på varken PS eller fotografering, men jag tror att en dåligt tagen bild hur mycket den än efterarbetas, aldrig kan bli lika bra som en bra tagen bild (som även den kan bli ännu bättre med lite efterarbete). Det är väl det vanliga som gäller, skit in, skit ut :)
 

Modefotografering är förstås en egen nisch där "allt" är tillåtet. Det stör mig inte det minsta. (Om en naturfotograf gör det samma - utan att vara tydlig med det - så är det förstås en annan sak.)

För egen del gör jag som du - drar lite i spakarna i Lightroom - och nöjer mig med det men har full respekt för att andra väljer andra vägar.

Personligen är jag ingen bra fotograf eller redigerare men jag kan finna en stor tillfredsställelse i att ta fram en semesterbild som ser lite tråkig ut och "fixa till" den i LR med lite beskärning, clarity och lyfta fram en himmel med ett filter. och vips har man en bild som faktiskt tilltalar mig och mina närmaste.

Jag tycker inte det finns något rätt eller fel i denna debatt och jag ser inget behov av att protestera mot trenden.
 
Vissa branscher kan väl hålla på med sitt men om du tittar in i de olika naturfotogrupperna här på FS är det nog mera äkta vara med vissa undantag förstås. /Frode
 
Post-process har ju alltid funnits, bara det att med digitala system så kan man göra många saker som tidigare var mycket svåra eller rent av omöjliga.
Viljan har ju alltid funnits, och nu finns verktygen.
 
Det spelar nog inte så stor roll vad man tycker. Om man vill åt äran i sina egna personliga konstuttryck så funkar det inte att ta hänsyn till vad andra tycker utan att acceptera sig själv. Olika människor gillar att göra saker annorlunda.

Det finns helt klart ett värde i dogma, att t.ex gå med i en grupp och tvinga sig fota med en fast brännvidd och utesluta efterarbete på bilderna för att utveckla sin fotografiska förmåga i komposition, se ljus osv Sen finns det också en överdriven elitism som kan verka lite bitter i folk som fastnar i just den typ av fotande.

Det gäller nog som i det mesta i livet att inte titta så mycket på andra utan fokusera på sig själv för att finna lyckan i vad man än gör.

Att retuschering är en självklar del i modeindustrin är en produkt av att det är en marknad som utvecklas baserat på vad som säljer mer än individuella åsikter och moral.
 
Det är kul att lära nytt

Som någon annan sagt så är modebranschen en branch för sig. En duktig fotograf behövs fortfarande. Mer synd är det kanske om modellerna.
Att ha kunskaper i Lightroom och Photoshop lyfta bara dig och din foton till nya höjder.
Jag har precis börjat använder Photoshop CC men än så länge kan lite om det. Det kostar mig 179 i månaden vilket jag tycker är ett rymligt pris för en hobby. Om jag kan använder det för att förpättra ett foto så tycker jag att det är värt pengarna.

Ett annat området där riktigt duktiga fotografer är hotad är i produktfotografi. Där bli det mer och mer en datorgenerad produkt som används i reklam och annonser.
 
Har fått litet obehag av postprocessandet. De "vackra" neonfärgerna är falska. Alltför detalj- och kontrastrika HDR ter sig som overkliga. Fotokonsten sker fortfarande med kameran. Alltför kraftig post-processing är inte längre fotokonst utan någon annan konstart med ett foto som hjälpmedel. Slutresultatet kan vara ett tapetmönster, tygmönster, tavla, målning osv.
 
man får ju ta det som vad det är. Ska man dokumentera något så ska det ju vara äkta och man ska inte hålla på att klona hit och dit. annars ser jag absolut inga problem med det. Vill man göra en vacker tavla till exempel från söderhavet eller nåt så vill man få fram det turkosa vattnet och den klarblå himmel som ögat ser men som kameran inte klarar återskapa. Då måste man dra i reglagen och överdriva färgerna för att bilden ska stå ut.
Ingen vill ha en oredigerad raw bild på väggen hemma. Inte ens dom som hatar photoshop skulle jag tro :)

Jag själv gillar färger och gillar att bildbehandla. Det syns väldigt tydligt på mina bilder vilken stil jag har. Dock så manipulerar jag inte bilderna och klonar bort eller lägger till saker.
Sen så kan man ju skriva om bilden är manipulerad eller inte.

Jag är ganska trött på att många tycker att bilderna MÅSTE vara helt naturliga och orörda. Det är upp til var och en.
alla har sin stil och det är det som gör det intressant. Tråkigt om alla bara visade upp sammatyp av bilder, dessutom helt oredigerade .

känns ofta som att det är den gamla skolan som inte gillar bildredigering. Det finns mode inom fotografering också och en viss typ av bilder är populära vid någon tidpunkt osv.
tycker bara det är kul :)
 
Det som Karl2 skriver om överdriven färgmättnad och "HDR-effekter" är ju exempel på dåligt efterarbete. Bra efterarbete försämrar aldrig bilden.
Av någon anledning tycks många störa sig på dåligt efterarbete men inte på dåligt tagna bilder (som är mycket mycket vanligare). Hur kan det komma sig?
 
Redigerar själv efter tycke o smak, både i LR och PS. Men vad som slog mig när jag såg de vinnande bilderna i senaste fototävlingen jag ställde upp i var att alla hade i princip samma typ av PS-redigering. Ni vet, den där som ser halvt tecknad/animerad ut. Ungefär som de bilder ni ibland finner på framsidan av film-fodral. Endast ett fåtal av dessa bilder hade egentligen något intressant i bilden. Inget nytänk eller intressanta händelser osv. Det ända som tycktes imponera på domarna va att bilderna hade en tydlig redigerings-look över sig. Detta tycker Jag e en väldigt tråkig utveckling..... Påstår inte att Jag tar speciellt intressanta bilder, men ser många runt om på nätet som ger mig mer känslor än dessa bilder stöpta ur samma form så att säga.
 
Redigerar själv efter tycke o smak, både i LR och PS. Men vad som slog mig när jag såg de vinnande bilderna i senaste fototävlingen jag ställde upp i var att alla hade i princip samma typ av PS-redigering. Ni vet, den där som ser halvt tecknad/animerad ut. Ungefär som de bilder ni ibland finner på framsidan av film-fodral. Endast ett fåtal av dessa bilder hade egentligen något intressant i bilden. Inget nytänk eller intressanta händelser osv. Det ända som tycktes imponera på domarna va att bilderna hade en tydlig redigerings-look över sig. Detta tycker Jag e en väldigt tråkig utveckling..... Påstår inte att Jag tar speciellt intressanta bilder, men ser många runt om på nätet som ger mig mer känslor än dessa bilder stöpta ur samma form så att säga.

Länk? Kollar gärna.
 
Redigerar själv efter tycke o smak, både i LR och PS. Men vad som slog mig när jag såg de vinnande bilderna i senaste fototävlingen jag ställde upp i var att alla hade i princip samma typ av PS-redigering. Ni vet, den där som ser halvt tecknad/animerad ut. Ungefär som de bilder ni ibland finner på framsidan av film-fodral. Endast ett fåtal av dessa bilder hade egentligen något intressant i bilden. Inget nytänk eller intressanta händelser osv. Det ända som tycktes imponera på domarna va att bilderna hade en tydlig redigerings-look över sig. Detta tycker Jag e en väldigt tråkig utveckling..... Påstår inte att Jag tar speciellt intressanta bilder, men ser många runt om på nätet som ger mig mer känslor än dessa bilder stöpta ur samma form så att säga.
Så är det nog med trender över huvud taget.
Domarna i din tävling kanske var fega och/eller väldigt trendiga.
Det kan ju också vara så att det är väldigt sällsynt med helt nyskapande bilder och att inget av bidragen i tävlingen hade sådana kvaliteter.
 
Har fått litet obehag av postprocessandet. De "vackra" neonfärgerna är falska. Alltför detalj- och kontrastrika HDR ter sig som overkliga. Fotokonsten sker fortfarande med kameran. Alltför kraftig post-processing är inte längre fotokonst utan någon annan konstart med ett foto som hjälpmedel. Slutresultatet kan vara ett tapetmönster, tygmönster, tavla, målning osv.

Jag är också i princip emot det alltför vackra, tillrättalagda och saftigt gröna övermättade men andra änden då? Varför accepteras oftare "Nordic noir". Det ser man ju nästan dagligen exempel på både i TV-serier och filmer såson Bron som pågår nu eller Millenium-filemerna. Boostade "Naturen 2.0" med halvt galet mättade färger får ofta skit medan andra sidan av skalan inte sällan hyllas som stämningsskapande och konstnärligt. Jag antar att jag inte är ensam om att fråga mig detta men när nu dessa verktyg finns i var mans hand och det verkligen är så lätt att både använda dem och missbruka dem, så är det väl bara att gilla läget antar jag. Men det tråkiga är väl när det går mode i saker och inget annat än det förvrängda och överbetonade finns kvar.

Men jag måste också säga att jag i princip inte har något emot konst med foton som utgångspunkt och jag tycker fotokollage kan vara både roliga och effektiva när det gäller att spetsa till budskap vare sig dessa är kommersiella eller inte. Men det är verkligen en glidande skala mellan de mer subtila ingrepp som gör en bild "icke autentisk" till kommunisten och antinazisten John Hartfields satiriska kollage från mellankrigstiden. Jag tror i de senares fall så behöver nog ingen misstänka att de är autentiska.

http://www.johnheartfield.com/heartfield-DADA-POLITICS-ART.html

Man ska inte heller glömma att det finns en stor marknad för det övermättade och det finns säkert de som mer uppskattar en övermättad sommarbild med övergröna gräsmattor än senhöstens glåmiga färglöshet efter lövfällningen. En som tjänar stora pengar på att exploatera detta rätt hämningslöst är Peter Lik som drar in många miljoner på jättestora övermättade naturbilder som ofta är en bra bit bort från det autentiska. Det finns förmodligen de som även ser Peter Liks bilder som stämningsskapande fast de är rätt långtifrån "Nordic noir" men många tycker inte det är lika fint med det grälla som med det mörka. Är det någon som vet varför?

http://www.lik.com/theartist/photos/arizona.html
 
Polarioderna användes ofta till exponeringstester, idag ser man resultatet direkt på en skärm.
Borås har varit Sveriges största förbrukare av film.
Gissa vad som fotograferades!

Tänkte mest på att slutresultatet inte kom från polaroider.

Vet inte vad som fotograferades i Borås men minns att det klagades på usel flugtejp från Agfa, kodak, Fuji mm,mm i de trakterna :)
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.