ANNONS
Annons

Gatufoto - bara för ”riktiga” konstnärer?

Produkter
(logga in för att koppla)
Att tänka "svartvitt" med en digitalkamera med vetskap om att resultatet skall vara svartvitt är väl nästan lika ärligt som att fota med svartvit film?
Om man vill fotografera i svart-vitt med en digitalkamera så blir det kanske lättare (och bättre?) om man har en spegelfri kamera med en EVF som man kan ställa in att visa svart-vitt.
 
Det är förmodligen riktigt i de flesta fall, men det går ju att ställa in ett råkonverteringsprogram så att det använder samma parameterinställningar som kameran hade.

Själv tycker jag att man får bättre resultat i råkonverterings program än rakt av från kamera.
 
Om man vill fotografera i svart-vitt med en digitalkamera så blir det kanske lättare (och bättre?) om man har en spegelfri kamera med en EVF som man kan ställa in att visa svart-vitt.

Fast det har inget med gatufoto att göra, så den diskussionen kan kanske tas i egen tråd?

Gatufoto kan förstås vara i både färg och svartvitt.
 
Gatufoto

Hej på er.
Har läst alla inläggen här och finner det intressant då jag själv gärna tar bilder som allmänt kallas "Gatufoto"
Skulle gärna vilja vara med i gatufotopoolen men kan inte , efter att ha läst reglerna (om jag nu kommer ihåg rätt) så får man inte ta bort eller förändra i bilderna. I princip bara beskära, skugga och efterbelysa bilden.
Får en känsla av att det också kan vara så i naturfoto.
För mig är det helt ointressant hur man gör med sin bild för att förmedla sin känsla för motivet, det viktiga är vad för slutresultat som man får fram.
Om jag plockar bort något direkt i den verkliga situationen eller klonar bort det i photoshop så gör jag gärna det om det kan få till den känsla som jag vill ha.
Vissa tycker inte man ska påverka det som händer i gatufoto utan bara avbilda det som sker, visst så fotar jag själv ibland också men vill ofta också gärna få ett personligt möte med de jag fotar. Det ger så oerhört mycket tillbaka.
Sedan om det ska vara i färg eller i s/v tycker jag var och en faktiskt själva får avgöra, även om jag själv föredrar det s/v, då jag tycker det gör att man ser och renodlar motivet på ett annat sätt än i en bild i färg.
Men jag tycker inte att man ska ha med sitt namn i bilden, det stör rent för mycket för mig, de som vill ta ens bild kan utan problem plocka bort det ändå.
Men det är bara vad jag tycker.
Kan väl bara konstatera att jag tycker det finns rent för mycket regler i gatufoto som begränsar oss.
Håller med Börje Norhager i hans konstaterande "att bilden måste ha något mer att säga, ge upphov till en känsla eller ett engagemang, positivt eller negativt från bildbetraktarens sida".
Att man försöker göra något mer än bara avbilda något, annars blir det blir som en art-bild, som jag ser mycket i naturfoto och då blir det gärna tråkigt.
Får också en känsla av att många inte kan eller vill efterbehandla sina bilder i något fotoprogram. Att bilden ska vara färdig rakt ut från kameran. Det är som att man inte skulle göra något med sin bild i ett mörkrum när man jobbade med det analoga.
För mig är det märkligt att inte efterbehandla sina bilder, då det kan lyfta en bild oerhört mycket.
Angående vilken kamera man använder så är det också helt ointressant för mig, samma här, det viktiga är vad man får fram inte vilken utrustning man använder.
Som man skulle säga till en kock som har tillagat en riktigt god middag att det måste vara en riktigt bra spis han har eftersom maten blev så god och det gör man väl inte.
Själv började jag med det analoga s/v fotot och när jag gick över till digitalt så har jag nästan uteslutande fortsatt med att göra s/v bilder, varför det. Kanske för att jag är en målare med defekt färgseende :)
Ja det blev mycket av detta, med mina funderingar.
God fortsättning på er.
 
[...]
Som man skulle säga till en kock som har tillagat en riktigt god middag att det måste vara en riktigt bra spis han har eftersom maten blev så god och det gör man väl inte.
[...]

Här på FS pratar vi helst om varandras spisar.
Det skrivs spalkilometrar om dess möjligheter, men inte så mycket om maträtterna som faktiskt presteras.
 
Fast det har inget med gatufoto att göra, så den diskussionen kan kanske tas i egen tråd?
Det handlade om hur man åstadkommer "ärligt" svart-vitt gatufoto.

Gatufoto kan förstås vara i både färg och svartvitt.
Klart det kan.

Jag tycker inte om att det ställs upp regler för en viss sorts fotografi, och det gäller naturligtvis även gatufoto. De som inte gillar en viss sorts bilder kan sluta titta på dem och undvika att söka upp den sortens bilder i fortsättningen.
 
[...]
Jag tycker inte om att det ställs upp regler för en viss sorts fotografi, och det gäller naturligtvis även gatufoto. De som inte gillar en viss sorts bilder kan sluta titta på dem och undvika att söka upp den sortens bilder i fortsättningen.

Nu är väl utmaningen att INOM gruppen som tycker om gatufoto finns det olika åsikter om vad som ska räknas dit.
 
Det är egentligen lite konstigt att en genre som är så teknikoberoende har fått så mycket vaga regler knutna till sig.
Jag upplever att ett problem som hela genren både utanför och inom Fotosidan dras med är att det diskuteras alldeles för mycket vad som är ett gatufoto och inte, och hur man rent tekniskt når fram till ett resultat som känns igen som gatufoto.
Ibland finns det ett sätt att prata inom genren som att man, lite hårt uttryckt, spelar lite gatufotobingo vad gäller motiv och sätt, och kopierar tidigare mästares motiv och metoder på bekostnad av lust och vad man verkligen är intresserad av att skildra. Personligen har jag aldrig fattat det här med att man inte ska interagera med sin omgivning. Det gör man ju vare sig man vill eller inte, på olika sätt.
 
Instämmer

Jag kan inte annat än instämma. Jag fotar själv gatufoto, men inser att det jag fotar inte alls tillhör samma typ av gatufoto som folk i gatufotogrupperna fotar. Vilket mest verkar vara bilder på gatulivet i allmänhet, ibland intressanta personligheter eller nån som gör något intressant, men för det mesta bara just det, folk på stan utan närmare intressevärde. (IMHO)
Själv fotar jag gatufoto av ett annat slag som fokuserar mer på spelet mellan ljus och skugga, där personerna som medverkar oftast bara syns som silhuetter. Och ja, i svartvitt, pga som någon beskrev det bra, det tar bort det som stör och ger ett renare intryck med mindre distraktioner. Och den sortens gatufoto saknar jag här. Jag inspireras mer av gatufotografer från andra delar av världen som fotar samma slags bilder, än av de som bara skildrar gatulivet.
Jag påstår absolut inte att det ena skulle vara ”finare” än det andra, bara att Jag inte hittar så många som delar den definitionen här. Och därför har jag slutat lägga upp mina bilder här.
 
Det är egentligen lite konstigt att en genre som är så teknikoberoende har fått så mycket vaga regler knutna till sig.
Jag upplever att ett problem som hela genren både utanför och inom Fotosidan dras med är att det diskuteras alldeles för mycket vad som är ett gatufoto och inte, och hur man rent tekniskt når fram till ett resultat som känns igen som gatufoto.
Ibland finns det ett sätt att prata inom genren som att man, lite hårt uttryckt, spelar lite gatufotobingo vad gäller motiv och sätt, och kopierar tidigare mästares motiv och metoder på bekostnad av lust och vad man verkligen är intresserad av att skildra. Personligen har jag aldrig fattat det här med att man inte ska interagera med sin omgivning. Det gör man ju vare sig man vill eller inte, på olika sätt.

Jag är fullt medveten om att det diskuteras en del men om vad gatufoto är och inte är. Min uppfattning är att det är meningsfullt att vara hyfsat överens om man man menar med ett uttryck, i detta fall gatufoto, annars mister det sitt förklarande värde.

Att man låter sig bli inspirerad av "mästare" inom ett konstutövande är väl bara naturligt? Så småningom så hittar man kanske sin egen stil om man har nån sån inom sig.

För mig och många andra gatufotografer samt personer som gillar gatufoto så är vetskapen om att gatufoto är arrangerat oftast en besvikelse. Man vill att denna fantastiska scen verkligen ägde rum "på riktigt" och att livet i det allmänna rummet faktiskt bjuder den alerte gatufotografen på nåt speciellt då och då. Om man interagerar med sina subjekt så försvinner det genuina och de gör sig till för att de är medvetna om kameran. Magin går förlorad.
 
Jag kan inte annat än instämma. Jag fotar själv gatufoto, men inser att det jag fotar inte alls tillhör samma typ av gatufoto som folk i gatufotogrupperna fotar. Vilket mest verkar vara bilder på gatulivet i allmänhet, ibland intressanta personligheter eller nån som gör något intressant, men för det mesta bara just det, folk på stan utan närmare intressevärde. (IMHO)
Själv fotar jag gatufoto av ett annat slag som fokuserar mer på spelet mellan ljus och skugga, där personerna som medverkar oftast bara syns som silhuetter. Och ja, i svartvitt, pga som någon beskrev det bra, det tar bort det som stör och ger ett renare intryck med mindre distraktioner. Och den sortens gatufoto saknar jag här. Jag inspireras mer av gatufotografer från andra delar av världen som fotar samma slags bilder, än av de som bara skildrar gatulivet.
Jag påstår absolut inte att det ena skulle vara ”finare” än det andra, bara att Jag inte hittar så många som delar den definitionen här. Och därför har jag slutat lägga upp mina bilder här.

Det finns många typer och inriktingar inom gatufoto. Dina bilder utgör en viss stil men det lär ju inte bli fler gatufotografer som fotar som du i poolen om du slutar att lägga upp dina bilder? Jag tycker att det är riktigt synd att du lagt av med att aktivt lägga upp bilder i Gatufotopoolen. En pool blir vad medlemmarna göra den till.
 
Jag är fullt medveten om att det diskuteras en del men om vad gatufoto är och inte är. Min uppfattning är att det är meningsfullt att vara hyfsat överens om man man menar med ett uttryck, i detta fall gatufoto, annars mister det sitt förklarande värde.

Ja, problemet blir när man fastnar där, vilket jag tycker händer lite för ofta.

Att man låter sig bli inspirerad av "mästare" inom ett konstutövande är väl bara naturligt? Så småningom så hittar man kanske sin egen stil om man har nån sån inom sig.

Givet! Ser dock en tendens till att egen stilutveckling inte riktigt uppmuntras, när definitionerna blir för fasta.

För mig och många andra gatufotografer samt personer som gillar gatufoto så är vetskapen om att gatufoto är arrangerat oftast en besvikelse. Man vill att denna fantastiska scen verkligen ägde rum "på riktigt" och att livet i det allmänna rummet faktiskt bjuder den alerte gatufotografen på nåt speciellt då och då. Om man interagerar med sina subjekt så försvinner det genuina och de gör sig till för att de är medvetna om kameran. Magin går förlorad.

Det är jag med på till största delen, men jag menar inte riktigt arrangerad bild, utan att man vågar ta plats och synas utan att det blir en grej. Att man är där och färgar sin omgivning. Är man på andra sidan objektivet så vet man ju ungefär när någon gatufotograf tar en bild av en, vilket jag absolut inte har något emot så länge fotografen är öppen och inte smyger. Det är en svår grej, och något jag i högsta grad kämpar med.
 
Det går att fotografera street med färgfilm om man vill!
 

Bilagor

  • 27437508090_755feab96f_k.jpg
    27437508090_755feab96f_k.jpg
    124.6 KB · Visningar: 21
Jag är själv med i poolen Gatufoto, och totalt har jag varit medlem här på FS rätt länge nu, sedan 2005, och tycker fortfarande att det är en väldigt bra och givande sajt för fotografer på alla nivåer.

För mig har det länge verkat som om just gatufoto är en liten exklusiv pool, som är lite ”finare” än andra grupper, t ex resebilder, veteranbilar eller gamla hus mm…

För att riktigt platsa i Gatufoto bör man visa sina bilder här på Fs, spontant tagna på stan med okända människor som motiv, får gärna vara tagna med en Fuji kamera och bör alltid publiceras i svartvitt.

Men många gånger tycker jag att fotografen gör det för lätt för sig - att ta en bild pa gamla människor som är ute och går med sin rullator eller med käpp/kryckor, eller trött sittande på en parkbänk eller liknande…verkar tyvärr vara gatufoto i sitt esse för många.

Jag tycker att bilden måste ha något mer att säga, ge upphov till en känsla eller ett engagemang, positivt eller negativt från bildbetraktarens sida.

Få höra era åsikter!
/B




Man kan väl kortfattat säga att "instängda" grupper ofta har svårt att utvecklas! Och i dessa grupper kan regler sättas som passar gruppen! Mycket av sk. gatufotografi, som jag ser det, är i stort sett bara bilder tagna på gatan!
Vad det nu innebär!
Men man väljer vilken grupp man vill vara med i,
det är väl det som det handlar om!
 
Jag kan inte annat än instämma. Jag fotar själv gatufoto, men inser att det jag fotar inte alls tillhör samma typ av gatufoto som folk i gatufotogrupperna fotar. Vilket mest verkar vara bilder på gatulivet i allmänhet, ibland intressanta personligheter eller nån som gör något intressant, men för det mesta bara just det, folk på stan utan närmare intressevärde. (IMHO)
Själv fotar jag gatufoto av ett annat slag som fokuserar mer på spelet mellan ljus och skugga, där personerna som medverkar oftast bara syns som silhuetter. Och ja, i svartvitt, pga som någon beskrev det bra, det tar bort det som stör och ger ett renare intryck med mindre distraktioner. Och den sortens gatufoto saknar jag här. Jag inspireras mer av gatufotografer från andra delar av världen som fotar samma slags bilder, än av de som bara skildrar gatulivet.
Jag påstår absolut inte att det ena skulle vara ”finare” än det andra, bara att Jag inte hittar så många som delar den definitionen här. Och därför har jag slutat lägga upp mina bilder här.

Du är långt ifrån ensam om att fotografera street på det viset du beskriver. Det är snarare så fotografer som Cartier-Bresson, Winogrand, Koudelka osv jobbade. En av mina nutida favoriter är Alex Webb.

Jag tror det är samma saker som gör ett streetfoto bra som vilken bild som helst. Bra och intressant ljus är viktigt.

Ofta gömmer sig folk bakom ord som "konstnärlig" istället för att jobba på att förbättra sig, som vi alla måste göra.
 
Givet! Ser dock en tendens till att egen stilutveckling inte riktigt uppmuntras, när definitionerna blir för fasta.

Att utveckla en egen stil är mycket svårt. Det finns så många gatufotografer därute och det är nästan ofrånkomligt att den stil man fotar med redan är "upptagen" flera gånger om. Det är inte definitionerna som hämmar stilutveckling som jag ser det. De flesta definitioner/regler inom gatufoto medger en stor vidd på alstren så det är inte där skon klämmer.

Det är jag med på till största delen, men jag menar inte riktigt arrangerad bild, utan att man vågar ta plats och synas utan att det blir en grej. Att man är där och färgar sin omgivning. Är man på andra sidan objektivet så vet man ju ungefär när någon gatufotograf tar en bild av en, vilket jag absolut inte har något emot så länge fotografen är öppen och inte smyger. Det är en svår grej, och något jag i högsta grad kämpar med.

Jag smyger inte med mitt fotograferande men jag vill samtidigt inte dra till mig uppmärksamhet innan fotot är taget just för att inte påverka scenen nåt särskilt. Helst skulle jag vilja vara osynlig! Mig veterligen så har ingen gatufotograf (som jag inte hade som sällskap) fotat mig nångång – man ser väl för tråkig och alldaglig ut kan jag tänka!
 
Att utveckla en egen stil är mycket svårt. Det finns så många gatufotografer därute och det är nästan ofrånkomligt att den stil man fotar med redan är "upptagen" flera gånger om. Det är inte definitionerna som hämmar stilutveckling som jag ser det. De flesta definitioner/regler inom gatufoto medger en stor vidd på alstren så det är inte där skon klämmer.



Jag smyger inte med mitt fotograferande men jag vill samtidigt inte dra till mig uppmärksamhet innan fotot är taget just för att inte påverka scenen nåt särskilt. Helst skulle jag vilja vara osynlig! Mig veterligen så har ingen gatufotograf (som jag inte hade som sällskap) fotat mig nångång – man ser väl för tråkig och alldaglig ut kan jag tänka!

Egen stil har alla men unik ja.

Jag trodde inte ens att jag hade en egen stil förrän jag hörde från andra.

Ett sätt att utveckla den egna stilen är helt enkelt att inte titta för mycket på vad andra gör utan fota mycket själv och det skadar inte att göra sånt som 1) sånt som blir bra 2) sånt som är kul 3) sånt som är lättillgängligt (man kanske inte behöver åka till NY utan det kanske räcker med ett besök till närmsta stadscentrum) 4) och hela tiden variera sig med avseende på utrustning, fram med extremvidvinkeln, telet och blixten, och plats (park, tunnelbana, stadion, hamn...) 5) Inte hänga upp sig på att det ska vara "gatufoto"

Jag blir ofta fotad av främmande personer, de tycker det är kul med folk som lägger sig ner på gatan eller kånkar runt med mycket prylar.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar