Det här med exponering av negativ film (både svartvit och färgfilm) är lite klurigt, för det beror på vad du tänker göra av negativet. Ska du förstora på papper i mörkrum så är säkert de gamla reglerna utmärkta, men när man skannar ett negativ så förhåller det sig plötsligt annorlunda.
Min ganska begränsade erfarenhet är att man inte alls behöver eller "bör" överexponera filmen. Visst, det KAN ge lite mindre korn, men en skaplig skanner har såpass bra dynamiskt omfång att det nästan är svårt att få skuggorna att sota igen. Med Tri-X exponerar jag numera efter ISO 800 (underexponering) trots att den ledigt tål ISO 200 (överexponering). Resultatet i slutändan skiljer sig inte särskilt mycket faktiskt.
En högt exponerad film blir rätt bökig att skanna eftersom högdagrarna "trycks ihop". All information finns fortfarande kvar, men det krävs att man lägger ner lite tid på att göra en vettig kurva, och det är inget man lär sig i en handvändning. Underexponerar man så sker samma sak i skuggorna istället, men det är mer lätthanterligt om man inte specifikt är ute efter väldigt bra teckning i just skuggorna.
Jag såg förresten nån som på ett annat forum exponerat några bilder av den nya Portrafilmen efter ISO 200, 400, 800 och 1600 på samma rulle (mellanformat). Efter justering av de skannade bilderna var skillanden nästan obefintlig trots att de alla framkallats lika.
Så, du kan alltså slarva rejält med hur du exponerar negativ film, om det är en bra film, och om du tänker skanna negativen. Med dia är det som sagt annorlunda, för där har du bara ungefär 5-6 stegs totalt dynamiskt omfång. Histogrammet ser ut som en hängmatta och det är bara att försöka utnyttja detta som en "effekt".
Jag kan också rekommendera att du provar att framkalla svartvit film hemma själv! Det gör det analoga fotandet ännu mer spännande och annorlunda mot digitalt
Dock får du då investera i en skanner, och det kan kosta några lusentappar.
