För några år sedan startade jag en tråd här på fotosidan där jag lindrigt sagt sågade Tuija Lindstöms bilder. Mina argument lät så här:
"Bilderna som Tuija Lindsröm tagit lämnar mig totalt likgiltig. Jag vetefan vad de ska betyda, men de ser ut som bilderna jag själv tog i början av min fotokarriär. Bilder som sedan åkte i soporna när jag insåg hur dåliga de var."
När jag läser den tråden idag kan jag inte låta bli att le lite skamset åt mig själv. Jag har nämligen tänkt om. För faktum är att om du ofta tittar på bilder och dessutom fotograferar mycket själv så utvecklas ditt sätt att se. Du lär dig helt enkelt att uppskatta andra saker än vad du gjorde i början av din fotografiska utveckling.
Detta har inget med elitism eller snobbighet att göra. Första gången jag drack rödvin tyckte jag att det smakade kräkmedel. När jag trots allt drack vin så blev det oftast de blaskigaste sorterna med minst smak. Idag älskar jag vin och brukar botanisera bland systembolagets sortiment för att hitta de kraftfullaste och mest smakrika varianterna. Jag kan sitta länge och njuta av ett glas vin som jag tidigare knappt kunde lukta på.
Genom att prova olika vinsorter, lära mig hur de smakar och förstå de olika karaktärerna som finns upplever jag idag nyanser och skiftningar som jag tidigare aldrig kunde uppfatta. Samma sak är det med mitt bildseende. Bilder som jag tidigare tyckte var dåliga och intetsägande kan i dag få mig att nästan trilla av stolen. Jag ser saker som jag tidigare inte förstod, inser hur fotografen har tänkt och kan se det svåra och komplicerade i en bild som jag tidigare dömde ut som dålig.
Man skulle kunna göra ännu en jämförelse. Föreställ dig en helt okunnig person som för första gången i sitt liv tittar på en fotbollsmatch. Förmodligen uppfattar inte den personen det vackra, komplicerade och intelligenta i en riktigt bra match? Man måste helt enkelt ha erfarenhet och förståelse för att se det sköna i en fotbollsmatch.
För övrigt tycker jag att Paul Hansens bild är bra. Den är inte förutsägbar och trist, den har rörelse och energi, färg och dynamik. Den har utstrålning och är betydligt roligare och intressantare än vad en skarp bild hade varit.
Här kan ni förresten läsa mina pinsamma inlägg om Tuija Lindström:
http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?t=15809&highlight=Tuija+Lindstr%F6m+d%E5lig
/Joakim