Annons

Framsidan på DN kultur - Hjälp att förstå bilden och budskapet

Produkter
(logga in för att koppla)
Men sen är väl grundregeln att man måste bemästra reglerna innan man får lov att bryta dem.
Njae, alla får väl lov att bryta mot reglerna (i det här fallet). Däremot är det ju så att om man inte kan reglerna så vet man inte vilka regler man bryter mot. Det är oftast bättre att veta vad man gör så att man kan välja att göra något aktivt.
 
Exaktemente

beta75 skrev: Pressfoto har ingenting med konst att göra



Med dom övertygande åsikterna är det väldigt svårt att disskutera bildens värde och innehåll. Undrar vad det är för pressfotografer som åsyftas.
Det är som den gamla visan att fotografer inte skall ställa ut sina bilder på gallerier/museér för det är inte "riktig" konst. Riktig konst är oljemåler!...
Exaktemente.
 
Jag gillar bilden.

Det är inte ett porträtt av hennes utseende, utan av hennes personlighet. Nu vet jag ju iofs inte hur hon är, men av bilden drar jag slutsatsen att hon är rolig, pilimarisk, ett yrväder som drar fram, tar plats...full av energi och glädje...en människa jag skulle vilja träffa.

Det här är inte oskärpa för oskärpans skull, det tillför rörelse, energi och förstärker hennes personlighet.

PS. Bilden kan vara tillkommen av misstag. Det förändrar inget. Han har ändå sett kvaliteterna i bilden och valt ut den.
 
Pressfoto har ingenting med konst att göra.

/KN


Sökte på google "vad är konst" och det verkar inte finnas någon lätt definition på det. På samma sätt så borde det heller inte vara så lätt att definiera vad som inte är konst.

Men man kan nog säga att det är en konst att så som i ovan citat så tvärsäkert förenkla saker och ting så lätt eller blandar jag ihop det med konst-igt... :)


/Henrik
 
Får nästan huvudvärk och undrar om det är något fel på mina ögon. Om det tekniska utförandet helt hamnar i vägen för innehållet så tycker jag det är en riktigt dålig bild, och i det här fallet så skulle jag tro att både fotografer och "vanliga männniskor" skulle hålla med. Det kan bara vara en minoritet som försöker hitta någon djupare konstnärlig mening med detta som kan tycka att bilden är bra. Bara min personliga åsikt naturligtvis.
 
Angående vad som är konst så är tydligen definitionen idag att det ska chockera och utmana, gärna på gränsen till olagligt, och gärna osmakligt för extra chockverkan. Ta bara psykfallet Anna Odell som exempel.
 
Angående vad som är konst så är tydligen definitionen idag att det ska chockera och utmana, gärna på gränsen till olagligt, och gärna osmakligt för extra chockverkan. Ta bara psykfallet Anna Odell som exempel.

Byt "konst" mot "humor" och stryk meningen med Anna Odell så stämmer det också :)

Fast jag gillar faktiskt bilden ifråga. Ännu mer när jag begripit vad det är för person som porträtteras. Antagligen för att jag är så tekniskt orienterad, jag skulle raderat den redan i kameran.
 
Jo, mycket stand-up på senare år är för mig inte rolig, bara plump.
Skratt är ibland en reaktion på saker man inte riktigt vet hur man ska förhålla sig till, innan man hunnit tänka efter om det egentligen var roligt. Undrar om inte många också tycker en bild är bra bara för att den presenteras som "konst" eller av en erkänd fotograf, istället för att man vågar ha en egen uppfattning och smak.
 
Hm.. jag varken kan eller vill förstå vad denna meningslösa diskussion går ut på.

Paul Hansen är ingen medioker nyhetsfotograf, han är en äkta reportage fotograf som vill berätta något med sina bilder och jag är så tacksam att fotografer som han får berätta sin historia och inte behöver fota bilder som någon annan har bestämt hur de ska vara.

Skarpa raka porträtt på folk som ska le och se snygga ut i en tidning som sysslar med nyhetsrapportering och nutidsfrågor?
Nej Tack.

så istället tar han en bild som ser ut som någon fjortis tagit med sin telefon på en fest. Det är grejer det :)
 
Angående vad som är konst så är tydligen definitionen idag att det ska chockera och utmana, gärna på gränsen till olagligt, och gärna osmakligt för extra chockverkan. Ta bara psykfallet Anna Odell som exempel.



Är det verkligen en ny företeelse? Däremot vad som idag chockar jämfört med tidigare är garanterat ändrat...

Är väldigt glad för att konstnärer har chockat våra förfäder så att vi har det som vi har det idag. Tror också att det aldrig kommer att ta slut på "regler" som kommer att utmanas med bilder och text, det behövs.

Bilden som denna tråd behandlar tror jag inte kommer göra några revolutionerande ändringar på samhället men jag gillade bilden ändå. :)



/Henrik
 
Senast ändrad:
Anna Odell?

Angående vad som är konst så är tydligen definitionen idag att det ska chockera och utmana, gärna på gränsen till olagligt, och gärna osmakligt för extra chockverkan. Ta bara psykfallet Anna Odell som exempel.

Konst finns i många former, och för att den ska utvecklas(som allt annat) måste den utmana. Sen att vissa människor chockas beror på att dom är trångsynta eller allmänt konstiga, tex religiösa vanföreställningar.

Vad du menar med psykfall vet jag inte, antagligen att hon utgavs sig att vara sjuk. Blev du chockad? Eller tyckte du det var osmakligt?
Att psykvården blev upprörd måste bero på att dom var så lättlurade att dom gick på det, och agerade likt ett barn som inte får sen den vill, eller rättare sagt vända blickarna mot Anna Odell istället för deras egen inkompetens. Innan jag själv uttalar mig om Anna Odells arbete vill jag se hennes resultat.
 
Jag kan inte se att det kan finnas något "ändamål som helgar medlen" som inte kunde uppnåtts på ett annat sätt.

Vad gäller att lura sjukvårdspersonalen så kan man få det till att det var fel vare sig hon blir behandlad eller inte.

Jag tycker det var omdömeslöst och respektlöst att använda knappa samhällsresurser (polis, sjukvård), andra människors medkänsla och att skrämma verkligt sjuka på psykmottagningen. I min mening har hon gått långt över gränsen för hur mycket man får trampa på andra och blanda in dom som inte bett om det i sin konst.

Hursom, ber om ursäkt för att jag orsakade en urspårning av tråden, det var ju bilden på DN det handlade om egentligen.
 
Jag kan inte se att det kan finnas något "ändamål som helgar medlen" som inte kunde uppnåtts på ett annat sätt.
Kan jag inte bedöma utan att sett vad hon presenterat.
Vad gäller att lura sjukvårdspersonalen så kan man få det till att det var fel vare sig hon blir behandlad eller inte.
Samma svar som ovan
Jag tycker det var omdömeslöst och respektlöst att använda knappa samhällsresurser (polis, sjukvård), andra människors medkänsla och att skrämma verkligt sjuka på psykmottagningen. I min mening har hon gått långt över gränsen för hur mycket man får trampa på andra och blanda in dom som inte bett om det i sin konst.

Hursom, ber om ursäkt för att jag orsakade en urspårning av tråden, det var ju bilden på DN det handlade om egentligen.
Jag tycker inte det har nån betydelse att hon använde resurserna, nästa gång om sisådär 10 år kanske nån vallraffar sjukvården. Det kan resursmässigt jämföras med att spotta i havet. Visst, antagligen har sjukvården dåliga resurser men det är politikerna som har beslutat om det trots goda tider under flera år, och politikerna går före köerna. Är det oxå "omdömeslöst och respektlöst"?
 
För några år sedan startade jag en tråd här på fotosidan där jag lindrigt sagt sågade Tuija Lindstöms bilder. Mina argument lät så här:

"Bilderna som Tuija Lindsröm tagit lämnar mig totalt likgiltig. Jag vetefan vad de ska betyda, men de ser ut som bilderna jag själv tog i början av min fotokarriär. Bilder som sedan åkte i soporna när jag insåg hur dåliga de var."

När jag läser den tråden idag kan jag inte låta bli att le lite skamset åt mig själv. Jag har nämligen tänkt om. För faktum är att om du ofta tittar på bilder och dessutom fotograferar mycket själv så utvecklas ditt sätt att se. Du lär dig helt enkelt att uppskatta andra saker än vad du gjorde i början av din fotografiska utveckling.

Detta har inget med elitism eller snobbighet att göra. Första gången jag drack rödvin tyckte jag att det smakade kräkmedel. När jag trots allt drack vin så blev det oftast de blaskigaste sorterna med minst smak. Idag älskar jag vin och brukar botanisera bland systembolagets sortiment för att hitta de kraftfullaste och mest smakrika varianterna. Jag kan sitta länge och njuta av ett glas vin som jag tidigare knappt kunde lukta på.

Genom att prova olika vinsorter, lära mig hur de smakar och förstå de olika karaktärerna som finns upplever jag idag nyanser och skiftningar som jag tidigare aldrig kunde uppfatta. Samma sak är det med mitt bildseende. Bilder som jag tidigare tyckte var dåliga och intetsägande kan i dag få mig att nästan trilla av stolen. Jag ser saker som jag tidigare inte förstod, inser hur fotografen har tänkt och kan se det svåra och komplicerade i en bild som jag tidigare dömde ut som dålig.

Man skulle kunna göra ännu en jämförelse. Föreställ dig en helt okunnig person som för första gången i sitt liv tittar på en fotbollsmatch. Förmodligen uppfattar inte den personen det vackra, komplicerade och intelligenta i en riktigt bra match? Man måste helt enkelt ha erfarenhet och förståelse för att se det sköna i en fotbollsmatch.

För övrigt tycker jag att Paul Hansens bild är bra. Den är inte förutsägbar och trist, den har rörelse och energi, färg och dynamik. Den har utstrålning och är betydligt roligare och intressantare än vad en skarp bild hade varit.

Här kan ni förresten läsa mina pinsamma inlägg om Tuija Lindström:

http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?t=15809&highlight=Tuija+Lindstr%F6m+d%E5lig

/Joakim
 
Senast ändrad:
Haha, skön självkritik Joakim! Läste lite och gillade speciellt "Ja ja ja, det där subjektiva tjafset är bara löjligt. Är bilderna BRA karl!? ;-)"

Måste ändå erkänna att jag i så fall ännu inte nått Tuijanivån, fast jag gillar Paul Hansen-bilden :)
 
Haha, skön självkritik Joakim! Läste lite och gillade speciellt "Ja ja ja, det där subjektiva tjafset är bara löjligt. Är bilderna BRA karl!? ;-)"

Måste ändå erkänna att jag i så fall ännu inte nått Tuijanivån, fast jag gillar Paul Hansen-bilden :)

Hahaha! Ja, man har ju skrivit både det ena och det andra här på fotosidan genom åren. Allt har tyvärr inte hållit toppklass! :)

/Joakim
 
Jag har nämligen tänkt om. För faktum är att om du ofta tittar på bilder och dessutom fotograferar mycket själv så utvecklas ditt sätt att se. Du lär dig helt enkelt att uppskatta andra saker än vad du gjorde i början av din fotografiska utveckling.
Ju mer man lär sig om ett ämne ju mer förstår man alltså. Ja, det är väl i det närmaste en truism, men det är inte givet att bara för att man förstår ett visst bildspråk bättre så tycker man automatiskt mer om det. Det kan också vara så att man förstår varför man inte tycker om bilderna som man tidigare bara inte tyckte om av någon ospecifik anledning.

För att ta din liknelse om vin så är det ju inte så att man tycker om all slags vin bara för att man har lärt sig hur olika viners karaktärer är uppbyggda.

Men det är klart att jag är mer intresserad av varför någon har en viss åsikt än att hon bara har denna åsikt.
 
Hörde två yrkesfotografer, en rikskänd(natur) och en lokalkändis diskutera Tuja på 90talet, dom var inte nådiga ...

Visst kan man utveckla sin smak, men nästan utan att hållit i en pensel(skoltiden) gillar jag vad Pablo Picasso och Vincent Van Goog gjorde. Efter att tidigare ha struntat i konst anlände jag till Amsterdam -77 på en interrail resa och en jobbig tillfällig polare ska se allt, så vi tittar in på Van Goog-museet, och då sa det klick!

Så kanske det är så att vissa saker kan man gilla efter tillvänjning och annat gillar man direkt.

Anders Östberg ha de, oavsett om du går före eller inte i sjukhusköerna.
 
ANNONS