Annons

Betalningskrav på 12.000 för bildstöld! vad fan är detta?!

Produkter
(logga in för att koppla)
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Att du bara har mage att påstå en sådan här handling.
För i samma andetag säger du ju då att alla som kanske har köpt en bild av Tammy, kan kräva tillbaka mellanskillnaden på betalningsbeloppet och på ditt tänkta ersättningsbelopp. Snacka om fräckt!

Den som köpt bilden har säkert tänkt använda den i ett kommersiellt sammanhang och på en betydligt mer välbesökt webplats eller kanske i en trycksak. Du ser verkligen inte skillnaden? Och vet du ens vad den som köpt bilden har betalat? Numera får jag bara några hundralappar för min Bill-bild, när den var ny var det en helt annan sak. Förstås. Flaggbilden torde numera vara allmängods efter alla publiceringar och varje ytterligare publicering orsakar ytterst lite skada på marginalen, så 1200 spänn per sådan publicering är rena vinstlotten.
 
Senast redigerad av en moderator:
Bifirma är just firma. OBS! Det står inte juridisk person utan firma.

Vi har verkligen kommit in på ett litet stickspår här som kanske inte är så jätteintressant för diskussionen i sin helhet. Men när jag läser lagtexten så kan jag inte se hur detta skulle kunna stämma. "Bolagets firma" är alltid det fulla namnet, med AB och allt. En bifirma är just en bifirma, och det går såvitt jag kan se inte att ersätta det fulla firmanamnet (bolagets firma) med bifirman.

Här är definitionen av "firma" enligt lagtexten.

28 kapitlet i Aktiebolagslagen.

1 § Ett aktiebolags firma skall innehålla ordet aktiebolag eller förkortningen AB. [...]

Eftersom bifirman inte kan innehålla ordet aktiebolag eller AB så kan den inte heller ersätta "bolagets firma" när det anges i lagtexten. Jag tycker att detta klart går att utläsa, och jag kan inte heller se varför lagstiftaren skulle tillåta att bifirman anges som avsändare av en faktura när det som eftersträvas är maximal transparens. En faktura är knappast något marknadsföringsmaterial.

Således: Utifrån vad jag läser i lagtexten kan jag inte se att något aktiebolag kan komma ifrån att ange "bolagets firma" i sina fakturor. Inte heller kan en bifirma ersätta bolagets firma. En bifirma är en bifirma, och benämns så i lagtexten.

Nå, det var förhoppningsvis mitt sista inlägg i den här sidodiskussionen. Jag är av olika skäl intresserad av hur detta hänger samman, och om du är säker på att jag läser lagtexten fel så skulle jag vara tacksam om du har möjlighet att ange referenser och källor. Eller har du egna erfarenheter där du fått detta prövat?
 
Här är definitionen av "firma" enligt lagtexten.

Du läser fel lag. Firmalagen, §1:

Firma är den benämning under vilken näringsidkare driver sin verksamhet. Drives del av verksamheten under särskild benämning, utgör denna bifirma. Vad i denna lag sägs om firma gäller även bifirma.
 
Vad en fotograf skriver på en webbsida spelar mindre roll. Svensk lag gäller.

Oj så fel du har nu.
Läs:
"Måste man skriva copyright på sina sidor?
Nej, egentligen inte.
En copyrightsymbol (©) är mestadels till för att man ska kunna se vem som har skapat verket utifall man skulle vilja komma i kontakt med personen i fråga. Du kan med andra ord, om du vill, endast ange en e-post-adress eller dylik bredvid din copyrightsymbol.
Det är inget krav att du har med en copyrightsymbol på ditt verk (din hemsida i detta fall) för att den ska skyddas av upphovsrättslagen enligt Bernkonventionen som Sverige och de flesta andra länder skrivit på. I slutet av 1997 hade 127 länder anslutit sig till denna konvention. "
 
Jag tycker vi kan släppa firma diskussionen. Vi har haft den uppe många gånger förr.

Det är uppenbart att Teste vill pusha för namnet "Bildombudsmannen". Det är lika uppenbart att han gör detta för att framstå som en "myndighet" eller på annat vis som en "opartisk" övervakare av bildrättsliga frågor. Allt för att sätta tyngd bakom sina krav.

Jag tycker vi kan vara överens om detta.

En del av oss tycker att det är oseriöst, oavsett om det är juridisk korrekt eller inte.

Andra tycker att det är smart och gynnar skyddet av upphovsrätten.

Vi lär nog inte komma till konsensus här hur länge vi än diskuterar frågan.
 
...
Det är uppenbart att Teste vill pusha för namnet "Bildombudsmannen". Det är lika uppenbart att han gör detta för att framstå som en "myndighet" eller på annat vis som en "opartisk" övervakare av bildrättsliga frågor. Allt för att sätta tyngd bakom sina krav.
...

Verkligen?

I så fall så försöker även Svenska fackföreningar och bostadsrättsföreningar framstå som myndigheter, fastän de inte är det.
Likaså, hur kommer det sig att det finns fler företag som fått rätt att anväda ordet ombudsman i sina företagsnamn, om användningen av ordet leder till så stor risk för att förknippas med myndigheter?

I rättegångar så brukar dessutom den målsågandes (åtalade) advokat betecknas "juridiskt ombud", trots att inte heller advokater är myndighetspersoner.

Personligen har jag inga invändningar mot att vare sig fackföreningars personal, advokater, eller Stefan Teste använder termen "ombud" eller "ombudsman".
Inte heller tror jag det minsta på att vanligt folk med någon som helst sorts automatik skulle ta någon av dessa grupper som en myndighetsperson.
 
Du bör nog undersöka det lite närmare. Samtliga bilder på hennes sida är skyddade om man läser på hennes sida. Det står liksom detta: ... [verbosity removed] ,,,


Jag svarar ändå på den här delen av inlägget, för att klargöra ett par missuppfattningar som är vanliga när det gäller bilder, och jag beklagar att det leder till upprepning av sådant som vi kanske ser som självklart:

  • Bilder blir inte mer "skyddade" av en text på en websida. Bilder är alltid skyddade. Man får inte ta någon bild alls, utom för egna personliga ändamål. Man får inte sprida andras bilder utan tillstånd överhuvudtaget. Det behövs inte någon text på en websida eller elektroniska uppgifter om rättighetshantering i bildfilen, upphovsrätten är automatisk, och lagen gäller också utan att man skriver något om "copyright" och liknande.
    -
  • Det är inte möjligt att avgöra var bilden har hämtats, och därmed kan man inte förutsätta att den felande har hämtat den på ett visst ställe. Bilden är vida spridd och kan vara hämtad någonstans där ingen uppgift finns om upphovsman eller upphovsrätt.
    -
  • Eftersom bilden inte har några elektroniska anteckningar om rättigheter, är det inte möjligt att avgöra om de någonsin har funnits eller av vem de har blivit borttagna. (Jag visade bara att bildfilen, så som den är utlagd hos BLF där jag antar att den finns med tillstånd från upphovsmannnen, saknar uppgift om rättighetshantering. Någon sådan uppgift finns inte heller där den har publicerats på śidan för "Bildombudsmannen".)

Sammantaget innebär det här att en del av det fakturerade beloppet avser anspråk på skadestånd för en brottslig handling, och där gärningen måste bindas till rätt person för att döma till skadestånd. Det kan inte anses klarlagt att den som har publicerat bilden utan tillstånd har utfört den handlingen.

För att återanknyta till trådens ämne: Den handlar inte om Tammys flaggbild eller hur orätt det är att använda andras bilder, utan den handlar om hur orimligt det är att använda falska förespeglingar om lagen som slagträ mot mindre juridiskt kunniga, för att pressa ut mer pengar för överträdelser än vad en domstol skulle döma ut. Den handlar också om olämpligheten i att framställa sitt företags roll som om den vore någon slags myndighetsutövning.

När någon har begått brott mot upphovsrätten genom olovlig publicering av en bild anser jag att det är viktigt att det ska gå rätt till när man påtalar felet. Det som "Bildombudsmannen" håller på med liknar mer utpressning, genom att företaget dels skickar en ganska kraftigt saltad nota, dels framställer sig som om det handlade om en myndighet, och där krav på skadestånd ställs i form av en faktura. Jag tycker inte att det är rätt, och jag anser att den sortens verksamhet i väldigt hög grad liknar sådan indrivning som kan förekomma i samband med organiserad brottslighet. Det har också framkommit att "Bildombudsmannen" har band till sådan verksamhet.

Indrivning av pengar på det här sättet är enligt min uppfattning etiskt oförsvarbar, och uppmaningen från KGS att bestrida fakturan och låta ärendet gå till domstol är den enda väg jag för tillfället ser att kunna stävja ofoget.
 
Senast redigerad av en moderator:
Verkligen?

I så fall så försöker även Svenska fackföreningar och bostadsrättsföreningar framstå som myndigheter, fastän de inte är det.
Likaså, hur kommer det sig att det finns fler företag som fått rätt att anväda ordet ombudsman i sina företagsnamn, om användningen av ordet leder till så stor risk för att förknippas med myndigheter?

I rättegångar så brukar dessutom den målsågandes (åtalade) advokat betecknas "juridiskt ombud", trots att inte heller advokater är myndighetspersoner.

Personligen har jag inga invändningar mot att vare sig fackföreningars personal, advokater, eller Stefan Teste använder termen "ombud" eller "ombudsman".
Inte heller tror jag det minsta på att vanligt folk med någon som helst sorts automatik skulle ta någon av dessa grupper som en myndighetsperson.

Det finns en skillnad i att vara ombudsman och Ombudsmannen, där ligger det vilseledande.
 
Senast redigerad av en moderator:
Ett intressant upplägg på ett "försvar" kan ju vara att man betalat ersättning för bilden till en ombudsman på Hawaii... En användare kan ju faktiskt ha köpt flaggbilden av någon som utgivit sig för att äga den, eller vara ombud för ägaren. Delikat.
 
Men snälla någon!
Innan du ifrågasätter andras språkkunskaper borde du kanske ta dig en funderare på det faktum att "Ombudsmannen" enbart är en böjning av ordet "ombudsman".

Sluta nu med hårklyverier. Fakturorna från "Bildombudsmannen" är gjorda på ett sätt som framställer verksamheten som om den vore någon form av myndighetsutövning, och det finns inte företagsnamn på någon enda plats på fakturan.

Jag tycker att det ser ut som om "Bildombudsmannen" försöker ge större tyngd åt sin roll som "försvarare av upphovsrätten" än den verkliga roll som ett juridiskt ombud har. Att "Bildombudsmannen" dessutom har mage att fakturera skadestånd är faktiskt helt oerhört. Så gör ingen seriös verksamhet.
 
Vi har verkligen kommit in på ett litet stickspår här som kanske inte är så jätteintressant för diskussionen i sin helhet. Men när jag läser lagtexten så kan jag inte se hur detta skulle kunna stämma. "Bolagets firma" är alltid det fulla namnet, med AB och allt. En bifirma är just en bifirma, och det går såvitt jag kan se inte att ersätta det fulla firmanamnet (bolagets firma) med bifirman.

Här är definitionen av "firma" enligt lagtexten.

28 kapitlet i Aktiebolagslagen.
1 § Ett aktiebolags firma skall innehålla ordet aktiebolag eller förkortningen AB. [...]
Eftersom bifirman inte kan innehålla ordet aktiebolag eller AB så kan den inte heller ersätta "bolagets firma" när det anges i lagtexten. Jag tycker att detta klart går att utläsa, och jag kan inte heller se varför lagstiftaren skulle tillåta att bifirman anges som avsändare av en faktura när det som eftersträvas är maximal transparens. En faktura är knappast något marknadsföringsmaterial.

Således: Utifrån vad jag läser i lagtexten kan jag inte se att något aktiebolag kan komma ifrån att ange "bolagets firma" i sina fakturor. Inte heller kan en bifirma ersätta bolagets firma. En bifirma är en bifirma, och benämns så i lagtexten.

Nå, det var förhoppningsvis mitt sista inlägg i den här sidodiskussionen. Jag är av olika skäl intresserad av hur detta hänger samman, och om du är säker på att jag läser lagtexten fel så skulle jag vara tacksam om du har möjlighet att ange referenser och källor. Eller har du egna erfarenheter där du fått detta prövat?
Ja, detta gränsar väl till OT och handlar inte för min del om att få rätt utan om att Du skrev att det alltid måste stå firmaform i alla dokument.

Så trodde jag också, en gång i tiden, och Du kan hitta flera rådgivningssajter som påstår det nu också. Sedan blev jag VD för en IT-koncern med 4 dotterbolag och ett antal bifirmor. Då fick jag lära mig av bolagsjurister att detta var en övertolkning av lagtexten. Vi kommer nog inte längre i denna diskussion utan att få ett domstolsavgörande. Lev väl. Det gör ingen skada att alltid skriva ut allt.
 
Jag tycker att det skulle vara intressant om någon i andra änden av kedjan berättade lite om hur kontraktet med den här indrivningsfirman ser ut. Det är ju tämligen självklart att det inte finns någon automatisk rätt för en juristfirma att utkräva skadestånd eller ens betalning för en vara eller tjänst som man har utnyttjat. Det måste finnas någon slags avtal med den som har rätten, dvs upphovsmannen när det gäller upphovsrättsärenden.

Här kräver en juristfirma skadestånd av en person. Det måste finnas någon grund för anspråket på skadestånd, och i domstol framträder juristfirman som ombud, men det handlar om civilmål, och käranden är den som ställer kraven. Strängt taget ska från gärningsmannens/svarandens synpunkt ingenting betalas ut till juristfirman som ju inte har upphovsrätt, utan motparten är den som har förfördelats, upphovsmannen. Min första magkänsla när jag såg det här var att helt enkelt sidsteppa krämarledet och gå direkt till upphovsmannen för att förhandla om en vettig lösning på röran man har lyckats försätta sig i. Här har vid förhandlingen vid tingsrätten, upphovsmannen känt sig bunden av någon slags avtal med indrivaren.

Om jag någonsin skulle stötta någon i en sån här fråga, så skulle jag inte betala ett öre till det juridiska ombudet. Det är helt och hållet kärandens sak att gottgöra sitt ombud. Jag struntar strängt taget i vilket avtal de kan ha, men den ideologiska delen av upphovsrätten kan aldrig tillhöra ombudet. Ombudet har alltså ingenting att kräva av den felande, utan enbart av sin partner, upphovsmannen, medan den felande kan dömas skyldig att gottgöra upphovsmannen. Domstolen kan så klart döma till att ersätta kostnader, men det är en annan sak.

Det ser alltså ut som om upphovsmän ger i uppdrag åt "Bildombudsmannen" att driva in pengar för specifika intrång i deras upphovsrätt. Utformningen av det avtalet är helt avgörande för vilka anspråk "Bildombudsmannen" har rätt att ställa. Härvid tvivlar jag på att skadestånd kan ingå i ett sådant avtal, så jag skulle väldigt gärna vilja se hur avtalet är utformat, men jag har ingen lust att betala "Bildombudsmannen" niohundra kronor för att få veta.

Så om någon har en sådan avtalstext, skulle det vara ett värdefullt tillskott till den här diskussionen.
 
Jag tycker att det skulle vara intressant om någon i andra änden av kedjan berättade lite om hur kontraktet med den här indrivningsfirman ser ut. Det är ju tämligen självklart att det inte finns någon automatisk rätt för en juristfirma att utkräva skadestånd eller ens betalning för en vara eller tjänst som man har utnyttjat. Det måste finnas någon slags avtal med den som har rätten, dvs upphovsmannen när det gäller upphovsrättsärenden.

Här kräver en juristfirma skadestånd av en person. Det måste finnas någon grund för anspråket på skadestånd, och i domstol framträder juristfirman som ombud, men det handlar om civilmål, och käranden är den som ställer kraven. Strängt taget ska från gärningsmannens/svarandens synpunkt ingenting betalas ut till juristfirman som ju inte har upphovsrätt, utan motparten är den som har förfördelats, upphovsmannen. Min första magkänsla när jag såg det här var att helt enkelt sidsteppa krämarledet och gå direkt till upphovsmannen för att förhandla om en vettig lösning på röran man har lyckats försätta sig i. Här har vid förhandlingen vid tingsrätten, upphovsmannen känt sig bunden av någon slags avtal med indrivaren.

Om jag någonsin skulle stötta någon i en sån här fråga, så skulle jag inte betala ett öre till det juridiska ombudet. Det är helt och hållet kärandens sak att gottgöra sitt ombud. Jag struntar strängt taget i vilket avtal de kan ha, men den ideologiska delen av upphovsrätten kan aldrig tillhöra ombudet. Ombudet har alltså ingenting att kräva av den felande, utan enbart av sin partner, upphovsmannen, medan den felande kan dömas skyldig att gottgöra upphovsmannen. Domstolen kan så klart döma till att ersätta kostnader, men det är en annan sak.

Det ser alltså ut som om upphovsmän ger i uppdrag åt "Bildombudsmannen" att driva in pengar för specifika intrång i deras upphovsrätt. Utformningen av det avtalet är helt avgörande för vilka anspråk "Bildombudsmannen" har rätt att ställa. Härvid tvivlar jag på att skadestånd kan ingå i ett sådant avtal, så jag skulle väldigt gärna vilja se hur avtalet är utformat, men jag har ingen lust att betala "Bildombudsmannen" niohundra kronor för att få veta.

Så om någon har en sådan avtalstext, skulle det vara ett värdefullt tillskott till den här diskussionen.

om man blir bestulen på bilder vart ska man vända sig då tycker du?
 
Om man blir bestulen, så vänder man sig i första hand till polisen. Stöld är ett egendomsbrott som står under allmänt åtal och som utreds av polisen.

Men den här tråden handlar inte om stöld eller att någon har blivit bestulen. Den handlar om upphovsrättsbrott och taktiken som ett visst företag använder att skrämma felande till att betala orimliga belopp för stuntförseelser.

skrämma felande? jobbar du som advokat eller? han har begått upphovrätts brott när han använde en bild utan tillstånd o personen ifråga säljer raskatter som sälj för upp till 18000 kr st o att då inte kunna betala för en bild är bara pinsamt.
 
Hör av dig till mig så hjälper jag dig att få ut ett skäligt belopp, utan att du får dåligt rykte.

jag väljer förhoppningsvis till vem jag säljer mina bilder till o vilka priser det är upp till mig. Jag säljer aldrig bilder för 200 kr tom dagspressens avtal med bildbyråer ger mer. Eftersom du fått betydligt mer än 200 för din per bill bild så är det daxs att pynta tillbaks innan du får dåligt rykte ;-)
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar