Hej,
Mina iakttagelser, efter att ha använt Canon 5D i fyra år och Fujifilm X-T1 i lite mer än tre år är att båda systemen har sina stora för- respektive nackdelar. Observera att jag inte är bröllopsfotograf, som livnär mig på mitt fotograferande.
När min gamla 5D's ljusmätare gick sönder våren 2014 passade jag på att byta system. Jag gjorde mig av med 24-105/4, 70-200/4 IS, 85/1.8, 430 EX och bytte till en Fujifilm X-T1 med 18-55/2.8-4 och 35/1.4. Därefter har jag kompletterat med 90/2, 10-24/4 och 50-140/2.8 samt två blixtar, Nissin i40 och Metz M400.
Fem stora förändringar slog mig direkt, när jag gick över till Fujifilm;
* Smidigheten! Nu tar man ju med sig systemkameran igen!
* En bra EVF är fullständigt överlägsen en OVF i alla kategorier. Punkt. OK, förutom batterilivslängden då...
Att kunna se exponeringen direkt, och att kunna kustomisera (finns det något svenskt ord för detta?
) vilken information som ska visas gör att en DSLR känns som ett museeföremål i jämförelse. Det är bara en tidsfråga innan de stora drakarna kommer gå åt EVF, lita på det. AF'n är snart ikapp (titta på A900!).
* Canons (och Nikons) blixtsystem var fullständigt överlägsen Fujifilms, som saknade bl.a HSS. Detta är numera utgärdat via firmwareuppgraderingar.
* RAW-hanteringen. Jag körde DPP med Canon och fick fina resultat med väldigt lite pill. Är av skolan att inget redigeras förutom eventuellt lite crop, horisont, vitbalans och eventuellt exponering. Försöker alltid få det bra direkt, precis som under den gamla filmeran. Jag pysslar aldrig någonsin med brushantering, kloning om det inte är damm på sensorn, uppskärpning m.m
Fujifilms RAW är väldigt annorlunda. Provade en drös olika RAW-hanterare, som SilkyPix, Lightroom (har aldrig gillat det!), RawTherapee men använder numera PhotoNinja vid "framkallning" och FastStone vid snabb titt. Exponeringen sitter nästan till 100% helt perfekt, men däremot är det nu brus- och skärpehanteringen behövs läggas lite tid på. Inte så roligt...för mig.
* Det kanske viktigaste ... Det blev kul att fotografera igen! Jag upptäckte att jag verkligen hade saknat fysiska knappar och vred för exponeringsinställningarna. Det var precis (nåja...) som att komma tillbaka till min gamla Fujica ST-801 med m42-fattning. Det är -roligt- att ta fram X-T1'an och vrida på bländarringen och välja slutartid på hjulet. Känslan av mekanik och elektronik i samverkan som Fujifilm lyckats uppnå har jag inte upplevt med något annat kamerasystem. För mig är detta en av de absolut viktigaste delarna.
Över tiden skaffade jag som sagt lite mer utrustning, och Fujifilm har varit väldigt duktiga på att utveckla firmware'n. En X-T1 idag är i princip en helt annan kamera än den var när jag köpte den. Det finns massor av funktioner som inte existerade vid release, som helt nya AF-lägen, elektronisk slutare och HSS. Suveränt!
Det enda jag egentligen saknar idag är två saker; jag har lite problem med TTL vid bounce med min Metz M400. Den underexponerar ibland, men jag har en pågående dialog med Metz så vi får väl se vad som händer framöver.
Den andra är att, i framför allt längre brännvidder och sämre ljus, kan den initiala fokuseringen tveka ibland. Gäller både 90/2 och 50-140/2.8. X-T2 ska vara bättre här, men jag har inte provat. Vet inte om jag skulle lita på X-T1 på ett bröllop med Fujifilm (om inte X-T2 är bättre här?). Den där halva sekunden i fördröjning kan vara förödande. Gäller som sagt enbart (?) vid första fokuseringen.
Utöver det ovan nämnda med firmwareuppdateringar, portabiliteten, kul-att-fotografera, finns det några plus till - nämligen objektiven! Jag upplever Fujifilms kvalitetskontroll på objektiven är mycket bättre än Canons. Samtliga objektiv jag haft har varit mycket skarpa. Inte alls som lotteriet med Canon. Dessutom är det skönt att slippa problemen med AF bak- eller frontfokus.
Jag har aldrig tvekat att använda något Fujinon-objektiv på full öppning, t.o.m billiga långsamma 50-230 har skärpa och oskärpeteckning som ser mycket fin ut. Dock tycker jag som sagt de är alldeles för dyra ibland. T.ex är 10-24/4 bra, men inte såååå mycket bättre än APS-C-konkurrenternas varianter. Prisbilden hade mått bra om Tamron eller Sigma hade tillverkat gluggar i X-fattning...
Sedan jag skaffade 50-140/2.8 har en av de stora fördelarna med Fujifilm försvunnit - storleken. Vissa tycker den blir framtung, men det har jag inga problem med. Jag har inget vertikalgrepp, men ett "leather half case" som har en 5-6 mm tjock bottenplatta och det förbättrar avsevärt. Däremot är den ju i princip lika lång och tung som min gamla 5D med 70-200/4 IS.
Nu är jag på väg till 5D igen.... varför? Jo, jag har hela tiden saknat min 85/1,8 och utsnittet och perspektivet det ger. Skulle köpa en 56/1.2 men även om den är optiskt grym - mycket skarp redan på f/1.2 - så kostar den 10000 kr och har mycket långsammare AF än gamla Canon 85/1.8 från 1992, som kan fås begagnad för en femtedel. Visst är 56/1.2 optiskt bättre än 85/1.8, men även i detta fall - inte SÅ mycket bättre. Sen får Fujiligan säga vad de vill. Samma gäller 50-140/2.8 också, som jag nu ska sälja till förmån för antingen Canon 70-200/4 IS eller Tamron 70-200/2.8 VC.
X-T1'an ska vara kvar, men den ska jag ha med mindre objektiv. Den är fortfarande mycket, mycket ROLIGARE att hantera än en Canon eller Nikon. Men vore jag yrkesfotograf? Prova ordentligt först, innan du tar steget. Varför inte köpa en gammal X-E1 för 1500 kr och para ihop den med en 35'a och testa. Nu är ju just X-E1 en riktigt seg kamera med dålig EVF och inte samma taktila känsla i handhavande jämfört med de nyare, men känslan är nästan densamma.
Nu blir detta låååångt... men nu har jag skrivit det, så då får ni läsa också
