Fotosidans bildstil
- Trådstartare Arleklint
- Start datum
gerhardp
Aktiv medlem
Re: Fjäril i motljus...
Jag gillar dig. Gillar också din bild "Fatna Bint Muhammed" mycket.
Själv kommer jag förmodligen aldrig skicka en enda (seriös) bild till något forum eller någon tävling. Är faktiskt inte riktigt överens med mig själv om varför. Känner bara att det skulle vara svårt.
Om jag, för ett ögonblick, skulle tillåta mig att förhäva mig, så ligger min egen "storhet" i att jag har en förmåga att lyssna och höra vad uppdragsgivaren vill ha utan att han/hon lyckas uttrycka det i ord. Jag smickrar mig med att få uppmuntrande goda omdömen från kunder om och om igen. Ofta vet jag inte själv hur det gick till men förmodligen har jag en talang där. Även fältmässiga verklighetsskildringar tycks fungera för mig. Självklart går det åt skogen då och då men inte oftare än att det går att smälta.
Tror dock inte att jag skulle lyckas ta en enda bra bild utan att först fått mig tilldelat en situation eller någon annans behov och vilja. Visst, jag ägnar mig också åt att fritidsfotografera och finner stort nöje i det men inom mig tenderar det till att bli övningar i olika tekniker. Dessa bilder bli alltid liggande i missnöjd-mappen. Jag har vant mig vid att det egentligen är själva fotograferandet som ger mig kickar.
Många här och i andra fora ägnar sig till stor del åt att, utifrån en egen idé och målmedvetenhet, skapa "den där" bilden för att sedan publicera/ställa ut till andras betraktande. Respekt! Det är över min förmåga. Dock tror jag att det finns en stor likhet med mig i detta: Det finns en målgrupp (individ) som har vissa förväntningar som man vill leva upp till. Tillfredsställa sig själv genom att tillfredsställa andra.
Om målgruppen alltid är densamma (fs, tävlingsdomare, fotoklubbens medlemmar, en bransch osv), så är jag, precis som så många andra i den här tråden, övertygad om att man strömlinjeformas och likriktas. Bra eller dåligt? Knappast...
Väl medveten om allt detta kämpar jag emot så gott det går. Jag vill inte bli likriktad. Jag tror att jag, genom åren, har läst allt vettigt som finns att läsa om komposition och det sitter nog ordentligt fastnitat där i min ryggrad. Ofta kommer jag på mig själv i fotoögonblicket med att komponera om bara för att bryta konventionen eller för att trotsa förståsigpåarna (mig själv).
En sak är dock säker. Skönhet kan inte beskrivas i geometriska termer och matematiska formler. Man kan bara luta sig däremot för att få lite stöd i en annars kaotisk verklighet.
/G
Jag gillar dig. Gillar också din bild "Fatna Bint Muhammed" mycket.
Själv kommer jag förmodligen aldrig skicka en enda (seriös) bild till något forum eller någon tävling. Är faktiskt inte riktigt överens med mig själv om varför. Känner bara att det skulle vara svårt.
Om jag, för ett ögonblick, skulle tillåta mig att förhäva mig, så ligger min egen "storhet" i att jag har en förmåga att lyssna och höra vad uppdragsgivaren vill ha utan att han/hon lyckas uttrycka det i ord. Jag smickrar mig med att få uppmuntrande goda omdömen från kunder om och om igen. Ofta vet jag inte själv hur det gick till men förmodligen har jag en talang där. Även fältmässiga verklighetsskildringar tycks fungera för mig. Självklart går det åt skogen då och då men inte oftare än att det går att smälta.
Tror dock inte att jag skulle lyckas ta en enda bra bild utan att först fått mig tilldelat en situation eller någon annans behov och vilja. Visst, jag ägnar mig också åt att fritidsfotografera och finner stort nöje i det men inom mig tenderar det till att bli övningar i olika tekniker. Dessa bilder bli alltid liggande i missnöjd-mappen. Jag har vant mig vid att det egentligen är själva fotograferandet som ger mig kickar.
Många här och i andra fora ägnar sig till stor del åt att, utifrån en egen idé och målmedvetenhet, skapa "den där" bilden för att sedan publicera/ställa ut till andras betraktande. Respekt! Det är över min förmåga. Dock tror jag att det finns en stor likhet med mig i detta: Det finns en målgrupp (individ) som har vissa förväntningar som man vill leva upp till. Tillfredsställa sig själv genom att tillfredsställa andra.
Om målgruppen alltid är densamma (fs, tävlingsdomare, fotoklubbens medlemmar, en bransch osv), så är jag, precis som så många andra i den här tråden, övertygad om att man strömlinjeformas och likriktas. Bra eller dåligt? Knappast...
Väl medveten om allt detta kämpar jag emot så gott det går. Jag vill inte bli likriktad. Jag tror att jag, genom åren, har läst allt vettigt som finns att läsa om komposition och det sitter nog ordentligt fastnitat där i min ryggrad. Ofta kommer jag på mig själv i fotoögonblicket med att komponera om bara för att bryta konventionen eller för att trotsa förståsigpåarna (mig själv).
En sak är dock säker. Skönhet kan inte beskrivas i geometriska termer och matematiska formler. Man kan bara luta sig däremot för att få lite stöd i en annars kaotisk verklighet.
/G
Du efterfrågar mer statistik. Håll till godo med denna funktionen http://www.fotosidan.se/statistics/ctime.htm
Som du alltid hittar via Galleri - Statistik - Nya Objekt.
Izabelle
Medlem
Som yrkesfotograf är det ju kunden som beställt bilderna/jobbet som jag strävar efter att göra nöjd. Har således tagit bort alla mina bilder från Fotosidan då jag upplevde det precis som ovanstående beskriver det. Bilder skulle på denna sida "se ut" på ett visst sätt för att röna uppskattning vilket i mitt tycke ger en alltför skev inriktning på bildskapande och att ge och få kontruktiv kritik.
Men lycka till alla ni andra i er kreativa process, jag tar min någon annanstans.
mvh Izabelle Leijström.
Men lycka till alla ni andra i er kreativa process, jag tar min någon annanstans.
mvh Izabelle Leijström.
mipert
Aktiv medlem
Inte riktigt så.
Jag gillar bilder med hårt ljus mot vit bakgrund men om jag känner att kundens behov tillfredställs bäst av kort skärpedjup mot grönmurrig bakgrund så tar jag bilden på det sättet.
Trots att jag för ögonblicket är rejält trött på kort skärpedjup med tallriken lite på snedden så där.
Om det gäller en matbild alltså.
Maverick
Aktiv medlem
Efter att ha kollat igenom två 600 hundra bilder med tre års mellanrum så är det inte min uppfattning att bilderna har blivit sämre över lag.
Däremot är det min uppfattning att tidigare så gav man "sämre" bilder kommentarer med goda råd osv ungefär som vi idag försöker hjälpa varandra i forumet. Det ser jag inte alls i lika stor utsträckning idag.
Idag är ska man helst utmärka sig med bilder av mycket hög kvalité och personligen kan jag undra vad vitsen med att ladda upp dessa är förutom egokicken.
Tack för länken David, den statistiken borde vara mer säkerställd än min egen. Den verkar ju dessutom visa att kommenterandet trots allt är någorlunda konstant.
Mvh
Maverick
Däremot är det min uppfattning att tidigare så gav man "sämre" bilder kommentarer med goda råd osv ungefär som vi idag försöker hjälpa varandra i forumet. Det ser jag inte alls i lika stor utsträckning idag.
Idag är ska man helst utmärka sig med bilder av mycket hög kvalité och personligen kan jag undra vad vitsen med att ladda upp dessa är förutom egokicken.
Tack för länken David, den statistiken borde vara mer säkerställd än min egen. Den verkar ju dessutom visa att kommenterandet trots allt är någorlunda konstant.
Mvh
Maverick
Senast ändrad:
Arleklint
Aktiv medlem
Tydligen, och föga förvånande, så uppfattas situationen lite olika av olika personer. Vissa upplever att bilder skall se ut på ett visst sätt för att "gå hem" på fotosidan. Andra upplever inte det.
Även om jag tillhör den första gruppen så vill jag påpeka att jag inte ser det som ett problem. Man hämtar ju insipration från många olika håll.
Men ändå - finns det någonting som skulle kunna inspirera fotosidan att bli (ännu) bredare i bildstil? Är fler medlemmar enda sättet, eller finns det andra sätt?
Även om jag tillhör den första gruppen så vill jag påpeka att jag inte ser det som ett problem. Man hämtar ju insipration från många olika håll.
Men ändå - finns det någonting som skulle kunna inspirera fotosidan att bli (ännu) bredare i bildstil? Är fler medlemmar enda sättet, eller finns det andra sätt?
JanOlofHärnström
Aktiv medlem
Re: Re: Fotosidans bildstil
Bilden är vacker, fint komponerad och härliga färger. Dock behöver man inte vara överdrivet kritisk eller petig för att se vissa defekter. Skärpan är inte bra och konstiga effekter finns runt fjärilens konturer.
Det känns bra att bilden är uppskattad trots bristande teknik för innehåll och budskap är viktigare. Men att bilden håller hög kvalitet totalt sett är jag tveksam till, jag tänker då bl.a. lite längre än var FS räcker med sina ca 600 pixlar.
sagan skrev:
Okej..till ämnet då
Här är ett exempel på en macrobild som inte har jämn bakgrund och som har fått extremt mycket uppskattning på FS:
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm?set=lp&ID=172041
Vilket bevisar att om en bild är bra så får den uppskattning oavsätt stil på FS.
Hur man ska kunna undvika att få oskarp bakgrund på en macrobild förstår jag inte dock
Bilden är vacker, fint komponerad och härliga färger. Dock behöver man inte vara överdrivet kritisk eller petig för att se vissa defekter. Skärpan är inte bra och konstiga effekter finns runt fjärilens konturer.
Det känns bra att bilden är uppskattad trots bristande teknik för innehåll och budskap är viktigare. Men att bilden håller hög kvalitet totalt sett är jag tveksam till, jag tänker då bl.a. lite längre än var FS räcker med sina ca 600 pixlar.
fjalstal
Aktiv medlem
Utan att peka ut nån särskild så tycker jag förbluffande ofta att de mest regelstyrda fotograferna är dom som själva tar bilder utan hänsyn till de regler de själva så ömt vårdar. Att "se" bilden går inte att enbart lära in utan nån form av begåvning och känsla för bild krävs nog. Var jag själv står i den frågan låter jag andra bestämma, dock ej här.
gitte edelman
Aktiv medlem
Re: Re: Fjäril i motljus...
Gerhard,
Det var roligt att läsa ditt inlägg. Du ställer aldrig ut dina bilder i forum, tävlingar osv, säger du. Jag förstår dig - men jag har börjat tycka det är befriande! (Den långa motiveringen följer här
Jag började med det först i Tromsö för några år sedan. Hade aldrig visat en bild utanför familjekretsen och visste inget om klubbar, tävlingar osv. Förstod inte ens att man kunde TÄVLA med bilder.
Har fortfarande inte riktigt förstått att man kan sälja bilder heller... jag har aldrig sålt en enda bild - men har bytt en mot en fotobok!
Det var så att jag hade en väldigt manipulerad och 'underlig' bild i en tävling, och domaren sa att han inte förstod något alls. Färgerna var sjuka och så var det bara några bitar av hus och några linjer som kanske var telefonledningar... Andra klubbmedlemmar tyckte som domaren.
Men så kom en vän på besök - såg bilden för första gången och, ovetande om dess tidigare öde, förebrådde mig för att inte ha visat upp den i klubben. 'Har gjort', muttrade jag, 'den är hemsk. Dessutom hatar du manipulerade bilder.'
Min vän erbjöd mig genast sin fina fotobok 'Images of Durham' i utbyte. Jag kände mig som en lottovinnare när han tågade iväg med de hemska färgerna och telefonledningarna och spikade upp hela rasket på väggen i sitt vackra hus. 'It's excellent! Fantastic colours! Beautiful composition' var hans omdöme. Ja, han är både arkitekt och prof fotograf, så nu tycker jag att bilden inte kanske var så tokig i alla fall!
Jag kan nog inte låta bli att påverkas förfärligt mycket (mot min vilja, naturligtvis!) av vad andra tycker. Men när man fått både topp- och bottenbetyg för samma bild så blir det till slut lite intressant. Befriande, som sagt. Det börjar kännas i hjärtat, eller ryggmärgen, eller var det nu sitter - och inte bara som en raspig gammal fras - att man ska ta bilder man SJÄLV gillar.
Kanske de intressantaste bilderna är de som väcker starka för OCH motreaktioner - inte de som ALLA tycker är 'bra'? Risken för mig är dock fortfarande att jag kvickt stuvar undan bilder ifall de första reaktionerna är negativa. Men jag börjar förlora den känslan - det är nog det som befrielsen består av; själva fotograferandet har inte ändrats. Jag fotograferar det jag 'ser' intuitivt ändå.
Så, kanske du en dag finner at du har något att vinna på att hänga ut dina bilder till allmänt beskådande?
Apropå din iakttagelse ang. ryggmärg och matematiska formler. Så riktigt!
Läste Terje H's artikel om komposition häromsisten.
Satt och funderade över skillnaden mellan 1/3 och Gyllene snittet (som jag min dumskalle trott var detsamma...) Se'n tog jag ett par av Terjes bilder - eftersom han tar alla sina bilder med precision får vi veta - och försökte mäta vilka relationer han hade använt på de olika bilderna.
Det visade sig vara stört omöjligt! Hur mäter man EXAKT var en suddig hare sitter i bilden? Var en isbit, formad som Norden, är placerad? Varifrån ska man mäta? (Ska man mäta från Stockholm - eller Oslo? Från ögats mitt eller dess ljusaste punkt? Från läppen?) Man måste finna en exakt punkt för att se om proportionerna är 0,6666 eller 0,618-någonting.
Jag ska inte ens fråga hur man tom. får haren att skratta på rätt decimal i rutan, när man sitter där med stativ och hela köret! (Jag lyckas ibland få syn på rumpan på en hare. Det är Gyllen turen om jag får in den i rutan överhuvudtaget!)
Man kan nog säga att ett element är placerat på ungefär en tredjedel och inte mitt i bilden, men tom om det är 1/3 eller 1/5 kan vara svårt att bestämma, om elementet är lite större.
Komposition - och vad som blir 'en bild' är nog något vi bara 'ser'. Sen kan man ju sitta och försöka förklara efteråt. (Typ: 'Jag ville ha morrhåret i 45 graders vinkel mot stenen i bakgrunden.' 'Jag ville just att vågen skulle slå upp så att toppskummet hamnade i Gyllene snittet.')
Tro det den som vill! (Jag tycker det låter som The Guy Upstairs hade talat - eller någon annan som har makt att kontrollera verklighetens kaos, som du sa....)
Uff, så långt detta blev, nu ska jag göra exakta matematiska formler av mitt svartvita printande - som tidigare utlovat!
Gitte
Gerhard,
Det var roligt att läsa ditt inlägg. Du ställer aldrig ut dina bilder i forum, tävlingar osv, säger du. Jag förstår dig - men jag har börjat tycka det är befriande! (Den långa motiveringen följer här
Jag började med det först i Tromsö för några år sedan. Hade aldrig visat en bild utanför familjekretsen och visste inget om klubbar, tävlingar osv. Förstod inte ens att man kunde TÄVLA med bilder.
Har fortfarande inte riktigt förstått att man kan sälja bilder heller... jag har aldrig sålt en enda bild - men har bytt en mot en fotobok!
Det var så att jag hade en väldigt manipulerad och 'underlig' bild i en tävling, och domaren sa att han inte förstod något alls. Färgerna var sjuka och så var det bara några bitar av hus och några linjer som kanske var telefonledningar... Andra klubbmedlemmar tyckte som domaren.
Men så kom en vän på besök - såg bilden för första gången och, ovetande om dess tidigare öde, förebrådde mig för att inte ha visat upp den i klubben. 'Har gjort', muttrade jag, 'den är hemsk. Dessutom hatar du manipulerade bilder.'
Min vän erbjöd mig genast sin fina fotobok 'Images of Durham' i utbyte. Jag kände mig som en lottovinnare när han tågade iväg med de hemska färgerna och telefonledningarna och spikade upp hela rasket på väggen i sitt vackra hus. 'It's excellent! Fantastic colours! Beautiful composition' var hans omdöme. Ja, han är både arkitekt och prof fotograf, så nu tycker jag att bilden inte kanske var så tokig i alla fall!
Jag kan nog inte låta bli att påverkas förfärligt mycket (mot min vilja, naturligtvis!) av vad andra tycker. Men när man fått både topp- och bottenbetyg för samma bild så blir det till slut lite intressant. Befriande, som sagt. Det börjar kännas i hjärtat, eller ryggmärgen, eller var det nu sitter - och inte bara som en raspig gammal fras - att man ska ta bilder man SJÄLV gillar.
Kanske de intressantaste bilderna är de som väcker starka för OCH motreaktioner - inte de som ALLA tycker är 'bra'? Risken för mig är dock fortfarande att jag kvickt stuvar undan bilder ifall de första reaktionerna är negativa. Men jag börjar förlora den känslan - det är nog det som befrielsen består av; själva fotograferandet har inte ändrats. Jag fotograferar det jag 'ser' intuitivt ändå.
Så, kanske du en dag finner at du har något att vinna på att hänga ut dina bilder till allmänt beskådande?
Apropå din iakttagelse ang. ryggmärg och matematiska formler. Så riktigt!
Läste Terje H's artikel om komposition häromsisten.
Satt och funderade över skillnaden mellan 1/3 och Gyllene snittet (som jag min dumskalle trott var detsamma...) Se'n tog jag ett par av Terjes bilder - eftersom han tar alla sina bilder med precision får vi veta - och försökte mäta vilka relationer han hade använt på de olika bilderna.
Det visade sig vara stört omöjligt! Hur mäter man EXAKT var en suddig hare sitter i bilden? Var en isbit, formad som Norden, är placerad? Varifrån ska man mäta? (Ska man mäta från Stockholm - eller Oslo? Från ögats mitt eller dess ljusaste punkt? Från läppen?) Man måste finna en exakt punkt för att se om proportionerna är 0,6666 eller 0,618-någonting.
Jag ska inte ens fråga hur man tom. får haren att skratta på rätt decimal i rutan, när man sitter där med stativ och hela köret! (Jag lyckas ibland få syn på rumpan på en hare. Det är Gyllen turen om jag får in den i rutan överhuvudtaget!)
Man kan nog säga att ett element är placerat på ungefär en tredjedel och inte mitt i bilden, men tom om det är 1/3 eller 1/5 kan vara svårt att bestämma, om elementet är lite större.
Komposition - och vad som blir 'en bild' är nog något vi bara 'ser'. Sen kan man ju sitta och försöka förklara efteråt. (Typ: 'Jag ville ha morrhåret i 45 graders vinkel mot stenen i bakgrunden.' 'Jag ville just att vågen skulle slå upp så att toppskummet hamnade i Gyllene snittet.')
Tro det den som vill! (Jag tycker det låter som The Guy Upstairs hade talat - eller någon annan som har makt att kontrollera verklighetens kaos, som du sa....)
Uff, så långt detta blev, nu ska jag göra exakta matematiska formler av mitt svartvita printande - som tidigare utlovat!
Gitte
jpersson
Aktiv medlem
Angående mediat och tumnaglarna? Det är väl inte så konstigt att bilden bedöms efter den omgivning som den visas upp i. Det är enkelt att prata teknik så det pratas mycket teknik i våra forum. Då är steget inte långt att bedömma bilderna från ett tekniskt perspektiv. Om bilderna inte fungerar som tumnaglar så kommer ingen att titta på dem. Det är svårt att göra ädelprocesser rättvisa på webben, tror du då att de får en rättvis bedömning? En del bilder fungerar som miniatyrer, andra som projicerade diabilder och så vidare. Jag kan tycka att den allmänna stilen här på fotosidan lutar åt det smörigt säljande hållet (reklam och vykort).
Brummelisa
Aktiv medlem
Av alla mina bilder jag har tagit så är det tre som är lite "annorlunda". Jag älskar dem bilderna, men det konstiga är att det verkar ingen annan göra. En av bilderna startade en jättedebatt angående pedofili och det är kanske bra, men det var inte min mening alls då jag tog bilden.
En annan är mycket mörk, så den måste man ta sig tid till att titta på och helst då i ett mörkt rum.
Och den tredje har både fått betyg 1/1 och 7/7 på photo.net.
Som tur är så försöker jag att ta bilder som jag blir glad över och bryr mig inte så mycket över vad andra säger. Men visst man måste ju erkänna att om man gör en bild som man älskar och alla andra tycker den är helt värdelös, så är det inte så kul att lägga upp bilderna.
/ Marcus
En annan är mycket mörk, så den måste man ta sig tid till att titta på och helst då i ett mörkt rum.
Och den tredje har både fått betyg 1/1 och 7/7 på photo.net.
Som tur är så försöker jag att ta bilder som jag blir glad över och bryr mig inte så mycket över vad andra säger. Men visst man måste ju erkänna att om man gör en bild som man älskar och alla andra tycker den är helt värdelös, så är det inte så kul att lägga upp bilderna.
/ Marcus
