sagan skrev:
Enligt min mening är den viktigaste (enda viktiga) uppdragsgivaren sig själv.
Jag är övertygad om att det är bara då som man kan prestera sitt bästa och få ut maximalt av sitt intresse.
Och för mig är det tvärtom. Mänskligt att vi är olika.
Jag presterar oftast bäst när jag gör bilder åt någon annan.
Det betyder inte att jag dödar min egen kreativitet och bara blir en bildrobot med formulär i handen.
Snarare sporras jag av att ge ”kunden” de bästa j...a bilder den någonsin sett.
Ofta när jag är ute och går med barnvagn och D100 tänker jag på vad för bilder skulle jag kunna ha nytta av att ta. Kan Malmö kommun ha behov av en bild av den här snuskiga återvinningsstationen? Eller av de här två hundvalparna som gruffar med varandra på valpars vis?
Jag är min egen kund skulle man kunna säga.
Bruno Ehrs sa det bra en gång, inget ordagrannt citat men ungefär så här:
om jag bara skulle ge kunden det den förväntar sig skulle de inte behöva mig som fotograf. De hyr mig för mina unika kunskaper som fotograf och mitt jobb är inte att ge dem den bild de vill ha utan den de behöver.
Att ta bilder är för mig inte en terapi, om andra inte tycker om dem, eller snarare
berörs av dem, skulle jag inte fotografera.
Därför måste jag anpassa mitt fotograferande efter vem som skall ha bilderna (se dem).
Men, jag måste inte följa ”kundens” regler.
På FS (och andra ställen) är det populärt med suddiga modellansikten. (Inte hos alla förstås, men den typen av bilder går hem.)
Jag skulle kunna få fler poäng genom att lägga upp sådana bilder men jag vill inte.
Det är inte vad kunden
behöver även om det är vad kunden
vill ha.
