Makten
Aktiv medlem
Vet inte om detta är rätt forum, men försöker här.
Jo, jag tänkte ta upp en fotografisk-teknisk sak, som jag funderat en del på.
Det är ett jäääävla tjat om att inte "bränna ut högdagrarna" i bilder nu för tiden tycker jag. Varför detta generella ställningstagande? Jag har sett hur många bra bilder som helst här på FS där det haglat kommenterar som att "himlen är utbränd", eller "det är utbränt där på jackan", och så vidare. Vad är det för trams egentligen? Spelar det nån roll, om bilden är bra? Jag tycker verkligen inte det. Om de ljusaste partierna inte innehåller nån fotografiskt vettig information, varför då exponera så lågt att man inte bränner ut lite högdagrar? Att istället höja bildens exponering i efterhand sabbar ju lågdagrarna, vilket är minst lika illa.
Ja, men då kommer det förstås kommentarer om att det inte går att fixa utbrända högdagrar i efter hand. Nej, givetvis inte, men om det är ljusa partier man är ute efter, och inte har nåt intresse för att en lampa inte ska vara utbränd, vem bryr sig då egentligen? Är det inte viktigare att få vettiga lågdagrar i de fallen? Det tycker i alla fall jag.
Det hela verkar ha grund i den totala tekniska perfektionshysteri som tagit fart med DSLR-fotograferingen. Är det verkligen vettigt att konsekvent påstå att man inte ska bränna ut högdagrar? Jag tycker att det är fånerier! Vad tycker du? ;-)
Jo, jag tänkte ta upp en fotografisk-teknisk sak, som jag funderat en del på.
Det är ett jäääävla tjat om att inte "bränna ut högdagrarna" i bilder nu för tiden tycker jag. Varför detta generella ställningstagande? Jag har sett hur många bra bilder som helst här på FS där det haglat kommenterar som att "himlen är utbränd", eller "det är utbränt där på jackan", och så vidare. Vad är det för trams egentligen? Spelar det nån roll, om bilden är bra? Jag tycker verkligen inte det. Om de ljusaste partierna inte innehåller nån fotografiskt vettig information, varför då exponera så lågt att man inte bränner ut lite högdagrar? Att istället höja bildens exponering i efterhand sabbar ju lågdagrarna, vilket är minst lika illa.
Ja, men då kommer det förstås kommentarer om att det inte går att fixa utbrända högdagrar i efter hand. Nej, givetvis inte, men om det är ljusa partier man är ute efter, och inte har nåt intresse för att en lampa inte ska vara utbränd, vem bryr sig då egentligen? Är det inte viktigare att få vettiga lågdagrar i de fallen? Det tycker i alla fall jag.
Det hela verkar ha grund i den totala tekniska perfektionshysteri som tagit fart med DSLR-fotograferingen. Är det verkligen vettigt att konsekvent påstå att man inte ska bränna ut högdagrar? Jag tycker att det är fånerier! Vad tycker du? ;-)
