Annan sensorteknik för att undvika utbrända högdagrar?

[JanOlofHärnström]

Intressant med laddning, fotoner och elektroner.
Kan man jämföra ljuset som är en elektromagnetisk strålning med flöde av pyttesmå partiklar? Ungefär som paintboll på mikronivå.

Vad är egentligen en foton?

Förenklar man teorin väl mycket när man säger att det är ytan på sensorns pixel som avgör hur mycket laddning den kan hålla. Eller är det så att microlinsens kvalitet, form, material och avstånd till andra microlinser och mönster har väldigt stor betydelse det också? Betydelse för sensorns förmåga att samla information till bilden.
För att inte tala om processorns tolkning och bearbetning av signalerna.

Jag tänker inte så mycket på utbrända partier utan mer på hur små man kan göra pixlarna. Och hur högt man i teorin egentligen kan driva pixelräjset.

 

[Vincent]

Storage node

Det har tagits fram en typ av pixel för väldigt stort dynamiskt omfång som bygger på att pixeln själv kan detektera när den blir full. Varje gång den blir full så dumpar den sin laddning och räknar upp en räknare som sitter i själva pixeln. När exponeringen är klar så läser man av räknaren och kollar hur mycket laddning som finns kvar i pixeln. Signalen fås som räknarenens värde gånger "full well capacity" plus hur mycket laddning som låg i pixeln.

Detta kräver dock stora pixlar eftersom räknaren måste få plats etc, så den är nog inte lämpade för konsumentprodukter.

Vad som avgör hur mycket ljus som kan lagras i pixeln innan den blir full är kapaciteten hos den kondensator som kallas storage node. Fotonerna regnar ner och absorberas av kislet och ger därmed upphov till fotoelektroner (elektroner som frigjorts av energin från fotoner). Dessa samlas upp i lagringskapacitansen.

Jag måste berätta om en cool CCD-sensor jag såg på en konferens för sensorer för astronomitillämpningar. Det är en grupp forskare som gjort något som kallas "orthogonal transfer CCD". Det är en CCD som kan skifta laddning mellan pixlarna både i x och y-led. Det gör att man kan göra motsvarigheten till anti-skak genom att skifta runt själva laddningen på CCD-plattan för att kompensera rörelsen av bilden under exponeringen. Inga rörliga delar alltså, bara fotoelektroner som skramlar tunt på kisel. Otroligt coolt tycker jag! Frågan är om det någonsin hamnar i konsumentkameror.

mvh Thomas

 

[JanOlofHärnström]

Någonting måste ju komma efter CCD och CMOS i utvecklingskedjan.

 

[Joi]

fujifilm har en Super CCD SR med bra omfång men
den har oxå en nackdel att det blir så stora filer i raw, kanske nya finepix S4 klarar det bättre.