ANNONS
Annons

Foto är ointressant

Produkter
(logga in för att koppla)
Sanningen är ju dock att det är ju nuet som faktiskt finns, det är där vi alltid är. Dåtiden och framtiden existerar bara i våra huvuden.
 
Sanningen är ju dock att det är ju nuet som faktiskt finns, det är där vi alltid är. Dåtiden och framtiden existerar bara i våra huvuden.
Snarare tvärtom, nuet är något våra medvetanden skapar.
Titta på partikelfysikens Feynman-diagram t.ex. De processerna går precis lika fint att köra framlänges eller baklänges, där finns ingen given riktning på tiden.
Jag gillar att gå ut en mörk vinterkväll och leta rätt på Andromeda-galaxen. När ljuset som varit på väg i 2 miljoner år träffar min näthinna så kollapsar vågfunktionen och blir till fotoner, det luriga är att det sker på hela resan från Andromeda och hit och den startade för 2 miljoner år sedan! Känns rätt skönt att få skriva om historien över det förflutna :p
Skräp, är fredagskvällen slut redan.. Ska försöka skärpa mig nu (eller i min snara framtid som blivit dåtid så fort någon läser detta)
 
Senast ändrad:
Jag kontrar med: "All fotografi är att nostalgiskt dröja sig kvar vid svunna ögonblick - det intresserar mej eftersom vi kan lära oss mycket inför framtiden genom att betrakta dåtiden.

Ja vi vill ju gärna tro det men det är heller ingen brist på historiker som hävdat motsatsen. Det stora problemet hävdar en del har snarast varit att vi aldrig lärt oss särskilt mycket av våra misstag - att vi istället tycks lida svårt av kollektivt upprepningstvång :). Vi fortsätter exv. att både slå ihjäl varann och ta taskiga bilder om och om igen trots att vi får bättre och bättre grejor år efter år. Vi kanske borde återgå till xylografi eller daguerrotypi istället för att fortsätta med själsdött digitalfoto som verkar ta all skaparglädje av en del i tråden.

Jag vet inte men vi kanske har något att lära av indierna. Sista gången jag var där så målade de fantastiska reklamskyltar för hand. Inga tråkiga silkcreentryck där inte. Med coronan så har ju även många här fått hur mycket tid som helst, så färre och färre verkar se någon poäng i någon effektivisering längre. I Syd-Amerika snackar de nu på allvar om medborgarlön precis som gamla Gunnar Adler Karlsson, som skrev "Tankar om den fulla sysselsättningen", för typ 50 år sedan. Ingen behöver några fotografer eller några andra jobb heller - det viktigaste är bara att alla har lite lagom mycket "syssselsättning". Adler Karlsson är het - igen!

Alla kan rent praktiskt gå i pension när de vill och ingen behöver svälta för Magdalena kan alltid fixa lite "medborgarlön". Sedan kan vi ägna dagarna åt att fotografera varann och prata om våra bilder:) Det borde väl vara lika god sysselsättning som något annat och dessutom blir det mer rättvist, för nu är det mest äldre i fotoklubben och fortsätter det så här kanske vi får en helt ny åldersstruktur i landets fotoklubbar.
 
Ja vi vill ju gärna tro det men det är heller ingen brist på historiker som hävdat motsatsen.
Om du syftar på Francis Fukuyama så är han väl klart akterseglad sen länge när det gäller tesen om att historien tog slut för 30 år sen?

Vilka historiker finns det som hävdar att det inte går att lära sig något av historien?
 
Det finns de fotografer som hela tiden lever i nuet och alltid gör de samma bilderna, år efter år. Ingen utveckling, utan någon form av stagnation på nybörjarnivå. Sedan finns det några fotografer som använder det man gjort som grund för analysering, för att komma vidare i sitt fotograferande. Använder erfarenheten i det man redan gjort för att bli bättre. Några förändrar inriktning, känner att de går vidare som människa genom att börja med något annat. Andra förnyar inriktning, känner att de går vidare som människa genom att utveckla det man redan gör.

Den eviga konflikten mellan att förändra och/eller förnya.

För mig utvecklas nuet genom det man lär sig efterhand. Nuet kan aldrig vara något statiskt, då min hjärna och mina ögon ser nuet genom ett historiskt filter. Fotografi är för mig en exponering av dåets tankar, för att utveckla nuet.
 
Snarare tvärtom, nuet är något våra medvetanden skapar.
Titta på partikelfysikens Feynman-diagram t.ex. De processerna går precis lika fint att köra framlänges eller baklänges, där finns ingen given riktning på tiden.
Jag gillar att gå ut en mörk vinterkväll och leta rätt på Andromeda-galaxen. När ljuset som varit på väg i 2 miljoner år träffar min näthinna så kollapsar vågfunktionen och blir till fotoner, det luriga är att det sker på hela resan från Andromeda och hit och den startade för 2 miljoner år sedan! Känns rätt skönt att få skriva om historien över det förflutna :p
Skräp, är fredagskvällen slut redan.. Ska försöka skärpa mig nu (eller i min snara framtid som blivit dåtid så fort någon läser detta)

Nej, verkligen inte. Dåtiden är bara minnen och framtiden har ej hänt så den kan vi enbart föreställa oss. Nuet är det vi relaterar till med våra sinnen och som är den faktiska verkligheten. Och när du står där och kollar på ljuset från Andromeda-galaxen så är det ju där och då som du ser det, dvs. i nuet.

Det här med att vara i nuet är tyvärr nåt som ofta är svårt för det mänskliga sinnet då vi en stor del av tiden lever i våra egna sagovärldar istället.

Egentligen så tror jag dock tid bara är ett koncept vi skapat och att vi bara kallar förändring för "tid". Och då finns ju faktiskt bara här och nu :)
 
Fredagsprovokation:
"All fotografi är att nostalgiskt dröja sig kvar vid svunna ögonblick - det intresserar inte mej eftersom jag alltid lever i nuet."
/B
:)
Good for you!
Inget tvingar dig att bli intresserad av fotografi.
Jag är själv inte speciellt intresserad av rugby och jag löser det genom att inte spela rugby - fungerar förvånansvärt bra.
Testa! Om foto inte intresserar dig, fotografera inte!
;)
 
Rent fysiologiskt kemiskt eller hur det nu funkar i hjärnan är även framtiden ett minne som är lagrat. Alltså vår tanke om framtiden lagras på precis samma sätt i hjärnan som de saker vi faktiskt har upplevt.
Minnet av framtiden av David Ingvar
 
Om någon frågar dig om du kan göra något NU (t ex gå ut med soppåsen) så kan du alltså inte det - NU har redan passerat. Du hade kunnat göra det då, men eftersom du då inte fick denna begäran att göra det i framtiden (eller tidigare?), så kan du heller inte göra det nu...
Eller hur?
 
Om någon frågar dig om du kan göra något NU (t ex gå ut med soppåsen) så kan du alltså inte det - NU har redan passerat. Du hade kunnat göra det då, men eftersom du då inte fick denna begäran att göra det i framtiden (eller tidigare?), så kan du heller inte göra det nu...
Eller hur?
Men om jag börjar med det NU, och fortsätter med det NU tills jag är klar så kan jag säga att jag är klar NU.

Nu är hela tiden Nu. Men det var nyss jag började, och snart är jag klar med detta inlägg. Eller förresten Nu är jag klar. Alltså nyss.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar