Några reflexioner
1) Rätten att fotografera/filma i det offentliga rummet är viktig att försvara.
2) Den som vistas i det offentliga rummet riskerar att fotograferas/filmas av: a) turister, b) gatufotografer, c) journalister, d) snuskhumrar, etc.
3) Den som inte vill bli fotograferad/filmad i det offentliga rummet, får vistas annorstädes.
4) Gränsen för det godtagbara måste rimligen dras där lagen om ofredande gäller, inte vid den avbildades subjektiva känsla av obehag.
5) Lagen är det som måste gälla; fotografens/filmarens personliga val inom lagens ramar handlar om moral och etik. Det som är lagligt, är inte alltid också moraliskt/etiskt riktigt.
Vi kan alltså mycket väl tycka att fluktarens sätt att införskaffa runkmaterial (för privat bruk, ej för publicering) är moraliskt/etiskt förkastligt. Att genom lagstiftning förbjuda fluktarens aktivitet (fotografering/filmning i det offentliga rummet) innebär enbart att allas rätt att fritt dokumentera inskränks. En enligt mig ytterst farlig väg att gå. En hel del ikonisk gatufotografi/dokumentärfotografi hade förmodligen bedömts som olaglig om snuskhummerstandarden eller kränktsjukan skulle sätta ribban för lagstiftningen ...
/ FiCa1