Fota men tänk

[lottawe]

sagan skrev:
I så fall bör man heller inte publisera bilderna och då är saken löst.

I så fall skulle varken broschyrer om amning eller leksakskataloger med babyleksaker finnas..
Barn måste ju dessutom uppnå en viss mognad för att ens kunna säga ja eller nej.

 

[sagan]

lottae skrev:
I så fall skulle varken broschyrer om amning eller leksakskataloger med babyleksaker finnas..

Vad gäller amning så kan man använda äldre bilder så det är inget problem.

Vad gäller leksaker så behöver man inte ha med ungar på bild.

lottae skrev:
Barn måste ju dessutom uppnå en viss mognad för att ens kunna säga ja eller nej.

Klart det är så.

 

[lottawe]

Fast egentligen kanske det är så enkelt som att det räcker att lyssna på hur barnet själv reagerar på bilder där det är med?

Säger barnet; "Åh vad fint, titta vad fint mormor.." eller "se vad fin jag är" eller bara stolt visar upp den för alla gäster, besökare som kommer och liknande (jo, barn har självförtroende ofta och säger så, visar stolt så.)
Är inte det ett nog så bra godkännande till att barnet inte tycker bilden är pinsam?

 

[sagan]

Personligen skulle jag bli asförbannad om jag använts till reklambilder utan min vetskap och godkännande.

 

[lottawe]

sagan skrev:
Personligen skulle jag bli asförbannad om jag använts till reklambilder utan min vetskap och godkännande.

Men om du fått frågan som 4åring t ex om du ville vara med i klädkatalogen, reklambroschyren för öppna förskolan, foldern om Mulleskolan, reklamen för legoland, barnvänligt på flyget, handikappet du har eller vad som helst.. Hade du verkligen förstått innebörden av vad du svarat på då tror du? Även om du fått frågan?

Visst kan man fråga men man kan nog inte tolka ett Ja eller nej bättre på den raka frågan än vad man kan tolka barnets vilja på andra sätt..

Det bästa tror jag är att se barnen på deras nivå.

 

[Parcifal]

När jag läser den här tråden och många andra liknande trådar så framstår en sak som rätt tydlig. Det förs två diskussioner samtidigt och anledningen till att det blir ganska hätskt ibland är att dessa diskussioner krockar. Den ena diskussionen är om vad som sägs i lagen och den andra om vad etiken säger.

När A informerar om vad lagen säger och B tolkar det som att A framför sin åsikt om vad som är rätt blir det fel. Som C, dvs åskådare, skulle jag önska att man tog sig tid att titta på vad det är för typ av påstående som framförs innan man svarar på det.

Läser man tråden så så blir det lite tydligare tycker jag. Lagen säger att föräldrarna har ansvaret tills man är myndig och att ökat ansvar skall ges till barnet i takt med mognad och utveckling. Detta i den överordnade lagen. Detta gäller oavsett om man applicerar den på PUL eller lagen om namn och bild i reklam. Detta är vi väl rätt så överens om eller? Annars går det naturligtvis att ifrågasätta om lagen är rätt, men det är ju en annan diskussion.

Den moraliska diskussionen handlar alltså om hur man bör tolka detta med medbestämmande efter mognadsgrad. Dvs i vilken grad föräldrarna låter barnens vilja styra deras beslut.

Ber om ursäkt för det långa (och kanske poänglösa) inlägget. Det verkar som om ni är överens om det mesta utom just detta med hur små barn som ska få vara med och bestämma. Har jag fattat rätt?

 

[sagan]

lottae skrev:
Hade du verkligen förstått innebörden av vad du svarat på då tror du? Även om du fått frågan?

Jag är av samma åsikt som tidigare, säger barnet nej så ska man respektera det, oavsätt om barnet förstår hela innebörden eller inte.

Om man själv (som vårdnadshavare) inte tycker att bilden ska publiseras så låter man bli att nämna saken helt enkelt.

 

[lottawe]

Men ett ja då? Jag undrar jag hur många barn som säger nej till publicering av bilder de är stolta över ens om sammanhanget vore idiotiskt. Det är ju just omfattningen och sammanhanget de behöver förstå också väl för att inse vad de svarar på?


Ljug inte, du behöver inte berätta allt men svara ärligt på frågor och gör det på barnets nivå.
Detta är vanliga råd vad gäller hur mycket barn behöver sätta sig in i.
..inte berätta allt, barnets nivå. Kanske är det det vi tolkar olika?

Daniel. Visst är det den punkten som skiljer men hätsk tycker jag inte diskussionen är. Antar att inte Kim tycker det heller. Vi har diskuterat förr. Kanske är två som är väl rabiata i sina åsikter bara. Jag accepterar Kims åsikt även om jag inte sympatiserar. Att vi tycker olika är det som skapar diskussionen..
Jag lägger ner nu. Måste få tid inför plåtningen i em. (Naken vuxen kvinna, jag lovar att jag ber om lov innan publiceringar oavsett vad lagen säger)

 

[sagan]

lottae skrev:
Men ett ja då? Jag undrar jag hur många barn som säger nej till publicering av bilder de är stolta över ens om sammanhanget vore idiotiskt. Det är ju just omfattningen och sammanhanget de behöver förstå också väl för att inse vad de svarar på?

Du frågar givetvis endast om du själv som vårdnadshavare tycker att en publisering är okej.

M.a.o. även om barnet sagt ja, så är det vårnadshvaren som har ansvaret och godkänt det.

Tycker jag gjorde det ganska tydligt.

 

[Mikrun]

FILM) (Parcifal skrev:

Läser man tråden så så blir det lite tydligare tycker jag. Lagen säger att föräldrarna har ansvaret tills man är myndig och att ökat ansvar skall ges till barnet i takt med mognad och utveckling. Detta i den överordnade lagen. Detta gäller oavsett om man applicerar den på PUL eller lagen om namn och bild i reklam. Detta är vi väl rätt så överens om eller? Annars går det naturligtvis att ifrågasätta om lagen är rätt, men det är ju en annan diskussion.

Fast ser man på de predjukat som blandannat hovrätten har fast slagit så är tex barn i femton års åldern tillräkligt mogna för att bestämma själva och ge tillåtelse för publisering. det har förekommit dommar där ungdommar givit sin tillåtelse och föräldrar har velat häva detta i efterhand och de har förlorat i de målen.
Det är vad lagen säger och hur svenskt rättsväsende tolkar den.
Moraliskt hävdar jag att det är en sak man tar både med tonåringen och vårdnadshavaren. Och kan inte de komma överens så publicerar man inte oavsett vem som säger nej eller vilken annledningen de har för att neka.

 

[davidvpt]

Själv anser jag att det inte behöver vara så förbaskat komplicerat.

1. Bilden är helt normal och harmlös att publicera:
a. Barnet säger ja - vårdnadshavaren kan besluta om denne vill godkänna publicering bäst den vill.
b. Barnet säger nej - vårdnadshavaren bör respektera barnets vilja och inte tillåta publicering.

2. Bilden är tveksam eller direkt olämplig.
a. Barnet säger ja - vårdnadshavaren kan (och bör) låta bli att godkänna publicering.
b. Barnet säger nej - vårdnadshavaren bör respektera barnets vilja samt inse att det inte är lämpligt annars heller och inte tillåta publicering.

Vad jag vill ha sagt. Barnet bör ha vetorätt om publiceringen av bilden. Att låta bli att fråga för att man inte tror att barnet kan fatta beslut i frågan är lite som att stoppa huvudet i sanden och tro att inget händer då (det man inte kommer ihåg har inte hänt ungefär). Man bör fråga och respektera ett nej, men man måste inte slaviskt följa ett ja - man har ju som vårdnadshavare det yttersta ansvaret.

 

[lottawe]

davidvpt skrev:
........Att låta bli att fråga för att man inte tror att barnet kan fatta beslut i frågan är lite som att stoppa huvudet i sanden och tro att inget händer då (det man inte kommer ihåg har inte hänt ungefär).

Jag anser också att man ska ta hänsyn till ett nej. Dock tolkar jag hellre barnets ev. ogillande till en bild som nej och frågan behövs inte. Likaså tolkar jag barnets gillande som ett ja och slopar frågan om publicering även där.
Barnet skulle ändå inte förstått innebörden av frågan gällande publicering. Anledningen till att inte ställa komplicerade frågor är hänsyn och av omtanke till barnet. Barn har rätt att vara barn. Vi är förmyndare. Sunda förmyndare kan vara lyhörda för barns känslor även om inga komplicerade frågor ställs.
Hur det skulle vara likställt med att stoppa huvudet i sanden kan jag inte förstå.

Min gissning är att ni som tycker att man alltid ska fråga barnen inte varken har barn själva, jobbar med barn eller har barn runt er om dagarna på andra sätt.
Har man det är det nog lätt att låta bli uttryck som "stoppa huvudet i sanden" i detta sammanhanget och istället inse varför man bör låta bli såna frågor. Iaf i en viss ålder.

 

[lottawe]

Mikrun skrev:
Fast ser man på de predjukat som blandannat hovrätten har fast slagit så är tex barn i femton års åldern tillräkligt mogna för att bestämma själva och ge tillåtelse för publisering. det har förekommit dommar där ungdommar givit sin tillåtelse och föräldrar har velat häva detta i efterhand och de har förlorat i de målen.

Nyfiken på om du kan referera eller beskriva sammanhanget, publiceringens sammanhang alltså.
Det kan ju knappast ha rört sig om reklamsammanhang?

 

[dJb]

Ska man hårddra synsättet att barn alltid ska ha vetorätt för publicering så kommer det enligt min mening innebära att barn under säg 13-14-15 års åldern inte kan publiceras eftersom själva frågeställningen om publicering knappast kan förstås av yngre barn. Frågan är IMO meningslös att ställa, och som förälder (vilket jag inte är) så bör man kunna ta det ansvaret att avgöra huruvida publiceringen gagnar barnets bästa eller inte. Det är ju t.ex. en stor skillnad på att lägga ut bilder på familjens hemsida och att använda barnet i rena reklamsyften. Enligt min mening kan man helt enkelt inte se detta i svart och vitt utan det får avvägas från fall till fall.

/D

 

[davidvpt]

lottae skrev:
...

Min gissning är att ni som tycker att man alltid ska fråga barnen inte varken har barn själva, jobbar med barn eller har barn runt er om dagarna på andra sätt.
Har man det är det nog lätt att låta bli uttryck som "stoppa huvudet i sanden" i detta sammanhanget och istället inse varför man bör låta bli såna frågor. Iaf i en viss ålder.

Jag har en son på snart 6 år och om jag skulle fråga honom ifall han vill att jag lägger ut en bild på honom så är det inte enbart hans muntliga svar som jag slutligen baserar mitt beslut på. Jag tycker att många föräldrar (ingen speciell person här i åtanke) har en tendens att nästan idiotförklara sina barn. Man pratar bebis-språk med dem trots att de förstår precis vad man säger när man talar vanlig svenska, man talar om sig själv i tredje person när man pratar om sig själv med barnet och man hittar på felaktiga men enklare förklaringar till svar på en fråga från ett barn istället för att behandla barnet som en intelligent individ.

Att jag blir beskylld för att inte ha barn för att jag anser att man anser att man inte respekterar individer med lägre ålder får stå för dig.

 

[lottawe]

Nu anklagade jag ingen. Jag gissade..
Sen skulle vi kunna sitta här och tjafsa om vem som är "bäst" förälder men det intresserar mig lika lite som bebisspråk, som att prata om mig själv i treje person eller att undervärdera mitt (eller andras) barn.

Min fråga istället är vad "lägger ut en bild på honom" innebär? Är det fotosidan du snackar om? Vet din 6-åring omfattningen av hur bilden syns, vilka som ser den? Förstår han syftet? Hur väl känner han till fotosidan?

När vi satt på akuten i väntan på några strips eller stygn i eftermiddags slet sonen bort plåstret han hade fått och bad mig fotografera. "Så kan vi lägga ut den på min hemsida.." Skulle jag ha laddat upp den bilden här också skulle han nog inte ha förstått skillnaden.
Skulle din?

EDIT: Givetvis laddar jag inte upp här men om frågan ställdes alltså..

 

[davidvpt]

Nu har jag inte haft en tanke på att publicera en bild på honom på nätet, men skulle det bli aktuellt så skulle jag förklara vad det skulle innebära efter bästa förmåga. Genom att vara observant så kan man läsa av reaktionen och på så sätt bättre bilda sig en uppfattning om hur han uppfattar det, än om jag bara hade lyssnat på svaret.

Det finns inget facit när det gäller uppfostran, på samma sätt finns inget facit när det gäller moral och etik vilket den här tråden ursprungligen handlar om. Det hela är inte svart eller vitt vilket gör att denna diskussion förmodligen inte kommer att nå en slutpunkt, oavsett hur övertygande ens argument kan vara.
Så länge man respekterar individen och inte underskattar någon så är iaf jag nöjd.

 

[Andreas74]

Jamas skrev:
Jag har inga barn och jag skulle absolut inte tycka det var OK att min tonåriga omyndiga ev dotter skulle ställa upp på nakenbilden hos någon suspekt fotograf.
Skulle du?

Så korkat att jag inte fattar varför jag ens ids svara......
Snacka om att plocka ord från luften.
Skulle det vara ett svar på vad jag skrev?

 

[Maverick]

Ska man tolka ena sidan i den här debatten som att man ska respektera ett nej men inte ett ja?

Om barn nu klarar av att bedöma frågan tillräckligt bra för att säga nej, vad är det då som säger att de inte klarar av att bedöma den tillräckligt för att säga ja?

Kanske dags för www.webbisar.se att lägga ner. Det lär ju vara högst oklart med huruvida människorna på bilderna gett sitt uttryckliga medgivande.

/Maverick

 

[davidvpt]

Ett ja ska respekteras i den mån man själv som vårdnashavare själv tycker likadant. Man har som yttersta ansvarig det slutgiltiga beslutet helt i sin hand och även om barnet vill att bilden läggs ut så innebär det inte att ansvaret tas från en som vårdnashavare.
Ett nej ska i samma ordning respekteras men bör i rimlighetens namn väga tyngre än ett ja.