Kamerans ljusmätare försöker alltid göra det medelgrå just medelgrått. Så, är det mörkt ute så kommer automatiken att välja så lång tid och så stor bländare att att det medelgråa blir just det, kameran vet ju inte att det är natt och att det skall bli ett mörkt foto, du måste alltså underexponera. Samma sak gäller givetvis omvänt, i extremt ljusa situationer, t ex. en ensam skidåkare en solig dag mitt på en sjö med bara vit snö runt omkring, för att skidåkaren inte skall bli "en mörk figur" så behöver man oftast överexponera (beroende på mätmetod och hur stor del av bilden personen upptar), denna bild skall ju till skillnad från "normalbilden" eller ännu tydligare nattbilden, bli väldigt ljus, till stora delar tom. helt vit ibland.
Det kompliceras dock lite grann av moderna kamerors program som i viss mån försöker gissa, vilket inte alltid blir helt rätt. Därav att det kan vara svårare att själv lära sig göra rätt med en modern kamera jämfört med en "från stenåldern". Tyvärr vet jag inte riktigt hur Canon EOS gör sina gissningar och hurvida det skiljer mellan olika programlägen, eller rättare, exponeringen för kombinationen mätmetod/programläge, mer än att den gissar ibland, jag har en sas. invand "betrodd gamling" att jämföra med, så detta har jag kunnat konstatera, när jag tagit nattbilder som blivit bra med endast liten undereponering, samma sak omvänt med "snöbilder" mitt på dan. Canon verkar inte heller ha gett ut någon närmare information om det, o jag tycker det är lite konstigt att de inte blir kritiserade för det, jag borde ju inte vara ensam om att uppleva kameran inkonsekvent (dock bara ibland) jämfört med det mer strikt teoretiska.
