Format för långtidslagring (RAW vs JPG vs HEIF/HEIC

[janc]

Jag har inte raderat en endaste bild och saken är att flera bilder som jag "borde" ha raderat för 15 år sedan, går att få till med dagens programvara.

Förutom den tekniska aspeken så ser man sina gamla bilder med nya ögon och (i alla fall jag) kan hitta bilder som när de var nya av en eller annan anledning missades eller inte hanns med.

 

[fotobollfoto]

Det frågan har idag inget svar... Men titar man på vad Nordiska Museet anser värt att digitalisera för eftervärlden är det i mina ögon en hel del bilder som i sin samtid säkert kunde betraktas som triviala.

Ja helt enig.
Jag har skannat negativ efter pappa. Bilder som aldrig någonsin blev på papper. En underbar skatt för oss som är kvar.
Jag har också letat gamla bilder i Jämtlands museums databas. Där finns min farfars far och andra släktingar på bild från slåttern, och där finns bilder på hus i byn som inte längre finns kvar. Det är väldigt givande att ha tillgång till dessa.

Skillnaden de senaste tjugofem åren är att mängden bilder från var och en av oss är så många många gånger större.
Men det är väl som Falumas skrev, AI kan klara av att sluka mängden, och vaska fram det relevanta i den.

 

[Ventures]

Jag har inte raderat en endaste bild och saken är att flera bilder som jag "borde" ha raderat för 15 år sedan, går att få till med dagens programvara.

Det är sant att redigeringsmöjligheterna förbättras. Men alltför många bilder finns kvar för att man inte "orkade" radera. Man tar flera vid samma tillfälle med tanken att spara den bästa, men sparar alla ändå. Antalet bilder växer snabbare än "innehållet".

 

[Ventures]

Ja helt enig.
Jag har skannat negativ efter pappa. Bilder som aldrig någonsin blev på papper. En underbar skatt för oss som är kvar.
Jag har också letat gamla bilder i Jämtlands museums databas. Där finns min farfars far och andra släktingar på bild från slåttern, och där finns bilder på hus i byn som inte längre finns kvar. Det är väldigt givande att ha tillgång till dessa.

Skillnaden de senaste tjugofem åren är att mängden bilder från var och en av oss är så många många gånger större.
Men det är väl som Falumas skrev, AI kan klara av att sluka mängden, och vaska fram det relevanta i den.

Angående AI har jag svårt att föreställa mig att AI någonsin får nostalgikänslor. Hur vet algoritmen att det är en älskad och saknad person på bilden eller att huset/byn inte längre finns?

Men det är den typen av bilder som åtminstone för mig känns viktiga att bevara. Blommor, solnedgångar och andra försök till konstnärliga uttryck brukar kännas just triviala när de mognat i arkivet.

Men fortsätt dokumentera det vardagliga. I morgon kan det vara borta.

 

[Erik Schalin]

Det är sant att redigeringsmöjligheterna förbättras. Men alltför många bilder finns kvar för att man inte "orkade" radera. Man tar flera vid samma tillfälle med tanken att spara den bästa, men sparar alla ändå. Antalet bilder växer snabbare än "innehållet".

Jag slänger mer än jag sparar.
Vilken väg man väljer är högst personlig.

 

[Erik Schalin]

Att köpa en lagringstjänst kostar pengar oftast efter vilket utrymme man behöver. En del tar även extra betalt när man vill läsa tillbaka filerna. Mindre filer mindre utrymme lägre kostnad.
Så det handlar om skärhetskopiering ifall katastrofen inträffar. Så en molntjänst med speglad lagring på flera platser runt jorden ökar säkerheten ifall någon börjar kasta atombomber.

Jag är min egen lagringstjänst.
Köper nya diskar.

 

[Erik Schalin]

I det sammanhanget kan man exempelvis fundera på hur klurigt det är att ha sina bilder långtidslagrade på krypterade diskar där lösenordet bara finns i fotografens huvud...

Jag har ingen anledning att kryptera mina diskar.

 

[PMD]

Det frågan har idag inget svar... Men titar man på vad Nordiska Museet anser värt att digitalisera för eftervärlden är det i mina ögon en hel del bilder som i sin samtid säkert kunde betraktas som triviala.

Ointressanta miljöbilder med människor kommer att vara intressanta om hundra år.

Men fortsätt dokumentera det vardagliga. I morgon kan det vara borta.

I morgon är det borta.

 

[PMD]

Angående AI har jag svårt att föreställa mig att AI någonsin får nostalgikänslor. Hur vet algoritmen att det är en älskad och saknad person på bilden eller att huset/byn inte längre finns?

Hur lär sig en AI någonting alls?

 

[fotobollfoto]

Hur lär sig en AI någonting alls?

Jag såg en väldigt intressant demonstration av det på jobbet.
Man ger den plus- eller minuspoäng beroende på om den gör rätt eller fel.
I en kort video fick vi se hur en datoranimerad robot lärde sig att gå på två ben. Från början ålade den på marken, sedan kröp den på alla fyra. När den väl kom upp på två ben så hasade den med ena benet före. Den behövde stimuleras att ta vartannat ben, vilket den då lärde sig.

Så alltså, den lär sig precis som vi.

 

[fotobollfoto]

Det frågan har idag inget svar... Men titar man på vad Nordiska Museet anser värt att digitalisera för eftervärlden är det i mina ögon en hel del bilder som i sin samtid säkert kunde betraktas som triviala.

En sak till om detta. Det viktiga ur ett historiskt perspektiv är oftast vad bilden visar. Alltså hellre så kallade "tittbilder" än inga bilder alls.

 

[atotowi]

Jag är min egen lagringstjänst.
Köper nya diskar.

Jag har också egna diskar. Men brinner det så brinner det.
Man kan rotera diskar själv mellan olika platser iofs men det kostar tid om man ska rotera varje dag eller oftare.

 

[Ventures]

Jag har också egna diskar. Men brinner det så brinner det.
Man kan rotera diskar själv mellan olika platser iofs men det kostar tid om man ska rotera varje dag eller oftare.

Bilderna på tre ställen, redigeringsdatorn, minneskort i kameran och backupdisk på annan plats. Tillfällig backup av det senaste på usb-minne att ta med i fickan om man inte hunnit lägga in på disken på annan plats. Hängslen&livrem. Jag har åtminstone en strategi.

 

[Sten-Åke Sändh]

Samtidigt kan man ju fråga sig VEM man avser som nyttjare av de arkiv vi bygger upp. VEM ska någonsin efter vår bortgång bläddra igenom hundratusentals eller miljontals rå filer.
?

Det där är en av de vanligaste frågorna men du anar inte vilka bilder som finns hos våra stora kulturarvsarkiv och hur triviala de ofta är men det är också ofta så att en bild som sågs som medioker och utan intressant kontext för 50 eller 10å år sedan kan bli högintressant idag.

En del av dessa bilder kommer från just privatpersoner som faktiskt dokumenterade just sin samtid.

Jag håller med Falumas, jag raderar knappt heller några bilder och det är ju precis som han skrivit att en del gamla RAW kan få en ny vår helt enkelt dörför att exv. dagens Photolab 8 är så galet mycket bättre på att rädda tekniskt usla bilder än Lightroom 1.0. Jag har använt båda.

 

[fotobollfoto]

[...] du anar inte vilka bilder som finns hos våra stora kulturarvsarkiv och hur triviala de ofta är men det är också ofta så att en bild som sågs som medioker och utan intressant kontext för 50 eller 10å år sedan kan bli högintressant idag.

En del av dessa bilder kommer från just privatpersoner som faktiskt dokumenterade just sin samtid.

[...]

Jo jag anar vilka bilder det finns. Kulturskatter för framtida generationer. Jag letar ju själv bland arkiven som finns.

Men slås ju ändå av hur galet mycket det produceras. Mäklarbilder. Brölloppsbilder. Fotbollsbilder. Och det är inte längre 36 bilder på en remsa. Idag drämde jag iväg 1500 bilder på en match i division 3.

 

[fotobollfoto]

Angående AI har jag svårt att föreställa mig att AI någonsin får nostalgikänslor. Hur vet algoritmen att det är en älskad och saknad person på bilden eller att huset/byn inte längre finns?

Men det är den typen av bilder som åtminstone för mig känns viktiga att bevara. Blommor, solnedgångar och andra försök till konstnärliga uttryck brukar kännas just triviala när de mognat i arkivet.

Men fortsätt dokumentera det vardagliga. I morgon kan det vara borta.

AI kan bli din assistent och lära sig vad du gillar, och hjälpa dig att sortera, gallra och välja en lagom mängd för dig att kolla igenom.

 

[Falumas]

Jag har också egna diskar. Men brinner det så brinner det.
Man kan rotera diskar själv mellan olika platser iofs men det kostar tid om man ska rotera varje dag eller oftare.

Det är lite olika saker man behöver skydda sig mot. Tre lagringar brukar räcka rätt långt.

Dom vanligaste orsakerna till att man blir av med data är.

Diskhaveri, en annan lagring klarar det.
Diskförlust, tjuvar, brand etc här räcker vanligtvis inte bara att spara på extern disk då den oftast förvaras på samma adress.
Hackare som krypterar disken och vill ha en hiskelig summa för att ge dig nyckeln. Här behöver en lagring vara offline.

Min lösning täcker dom. Jag har en server på annan adress som jag speglar min vanliga disk till och så har jag externa diskar hemma som jag varje vecka kopplar in och uppdaterar.

Molnet kan vara den externa lagringen, men i mitt fall rör det sig om 16TB och då är det betydligt billigare att göra det själv. 2/3 av mitt data är video, så komprimeringsknepet fungerar föga.

 

[Falumas]

Jag har ingen anledning att kryptera mina diskar.

Kryptera disk är mest för diskar som man kan anta kan komma på vift t.ex. disken i telefonen eller laptopen. Det är dom diskarna jag krypterar.

 

[janc]

Jag har mängder av gamla bilder och negativ som hamnat hos mig efter bortgågna släktingar. Problemet är det jag inte har - mängder med metadata....

 

[UlfHan]

Problemet att hackare krypterar disken. Räcker det att man har backupdisken bortkopplad en vecka? Kan man tänka sig att hackare krypterr disken men inte gör detta synligt förrän det har gått en tid? Detta för att smitta backuper.