Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Format för långtidslagring (RAW vs JPG vs HEIF/HEIC

Produkter
(logga in för att koppla)
Så länge man har RAW-filen kvar spelar det väl mindre roll i vilket format man sparar "tittarbilderna" i. Ju mer information som komprimeras bort desto mindre kan man redigera med bra resultat.

Men nu kommer ju AI allt mer så det går säkert att få fram snygga bilder av lågupplösta jpg eller andra komprimerade format med en knapptryckning. 😉
Tråden handlar om snik-backup för den händelse raw-filerna försvinner eller förstörs. Inte om lagring av titta-kopior.
Om jag fattat rätt
 
Det finns många kontainerformat, men dom flesta definierar det huvudsakliga lagret ganska strikt. T.ex PDF är också ett kontainerformat, men där är lagret som lagrar det som dom flesta PDF-läsare visar relativt strikt definierat, sedan kan du lagra allt möjligt annat i PDFen också, tex digitala signaturer, maskinläsbara varianter av det som visualiseras etc etc.
Denna definition gör att sparar du något som PDF så kan du vara ganska säker på att den du skickar den till kan visualisera den.

DNG verkar inte definiera lagret där RAW-datat lagras, så du kan i princip aldrig vara säker på att någon annan kan öppna den om dom inte har samma program som det som DNG-filen sparades i.
Det finns en hell hög med PDF-standarder.
Tex så stödjer inte långtidsformaten digitala signaturer.
 
Vadå försvinner?
Varför skulle snikbackuper ha mindre sannolikhet att försvinna?
Att köpa en lagringstjänst kostar pengar oftast efter vilket utrymme man behöver. En del tar även extra betalt när man vill läsa tillbaka filerna. Mindre filer mindre utrymme lägre kostnad.
Så det handlar om skärhetskopiering ifall katastrofen inträffar. Så en molntjänst med speglad lagring på flera platser runt jorden ökar säkerheten ifall någon börjar kasta atombomber.
 
Det finns en hell hög med PDF-standarder.
Tex så stödjer inte långtidsformaten digitala signaturer.
Vad har det med definitionen av själva visualiseringslagret att göra? Det lagret har samma format där som i dom andra, det är bara att det är mer begränsat och allt bakas in, t.ex fonter.

Även långtidsformaten kan dom flesta PDF-viewers visa.

Vilket inte är fallet med DNG. Har inte programmet du använder stöd för DNG-Apple eller DNG-Samsung eller DNG-Panasonic så kan du inte öppna filen. Många program har bara stöd för vissa DNG-format men inte alla.
 
Ja, folk har länge siat om JPEG-formatets snara död när det kommer något som bara är så mycket bättre rent tekniskt men grejen är ju att IT-historien gång efter gång avvisat "mycket bättre" för "tillräckligt bra" och jag tror risken finns att det upprepar sig nu med.

Jag tror ryktena om JPEG:s snara död är betydligt överdrivna. Det finns en sådan enorm massa JPEG-bilder i världen idag att detta momentum kommer tvinga alla att förhålla sig till detta faktum genom att för överskådlig tid upprätthålla kompatibiltet och interoperabilitet där JPEG ingår. Jag är inte ett dugg orolig för JPEG:s framtid.
 
Senast ändrad:
JPEG och dess syskon är filer som innehåller bilddata som är färginterpolerat och som därför går att titta på i en bildvisare.
 
Ja, jo. Men det är, tycker jag, vara skillnad, utifall syftet av lagringen avser tittbilder med raw-originalet kvar, eller backup av sista utvägens "original"

Du tappar en hel del redigeringsdata även med HEIF. Det är tittformat, du kan inte lyfta skuggpartier eller ändra vitbalansen på samma sätt från en HEIF eller JPG som du kan med en RAW-fil. Det du absolut inte kan är att ändra hur färginterpoleringen skall ske.
 
Du tappar en hel del redigeringsdata även med HEIF. Det är tittformat, du kan inte lyfta skuggpartier eller ändra vitbalansen på samma sätt från en HEIF eller JPG som du kan med en RAW-fil. Det du absolut inte kan är att ändra hur färginterpoleringen skall ske.
Så är det garanterat helt säkert.
Jag har bara kommenterat vad avsikten med tråden är. Inte någonting om vad som är möjligt. Mer än då mitt fösta inlägg om att man kan behöva arkivera både mjuk- och hårdvaran för att vara säker på att kunna återskapa den arkiverade filen.
 
Så är det garanterat helt säkert.
Jag har bara kommenterat vad avsikten med tråden är. Inte någonting om vad som är möjligt. Mer än då mitt fösta inlägg om att man kan behöva arkivera både mjuk- och hårdvaran för att vara säker på att kunna återskapa den arkiverade filen.
Har du en NiCaSoPa-kamera kan du nog vara ganska säker på att dina filer kommer gå att öppna under en ganska lång tid framöver. Det är inte heller så att stödet för dom RAW-filerna kommer försvinna helt plötsligt, så du kan nog spara mjukvaran om du får höra att stödet försvinner.
Risken att stödet för din programvara försvinner är betydligt större än att stödet i framtida versioner av RAW-format försvinner.
Leta upp första versionen av Photoshop och försök installera den på en modern dator.

Sedan kan man självklart tycka att det är bättre att ha kvar tittversioner än ingen version alls.
 
Har du en NiCaSoPa-kamera kan du nog vara ganska säker på att dina filer kommer gå att öppna under en ganska lång tid framöver. Det är inte heller så att stödet för dom RAW-filerna kommer försvinna helt plötsligt, så du kan nog spara mjukvaran om du får höra att stödet försvinner.
Risken att stödet för din programvara försvinner är betydligt större än att stödet i framtida versioner av RAW-format försvinner.
Leta upp första versionen av Photoshop och försök installera den på en modern dator.

Sedan kan man självklart tycka att det är bättre att ha kvar tittversioner än ingen version alls.

Tittversionen är ju oftast redigerad efter bästa förmåga till skillnad mot en oredigerad komprimerad backupkopia på RAW-filen, som sedan inte kan redigeras.
En annan "fördel" är att de bilder som man inte orkat redigera från början, om de försvinner, är de man ändå borde ha raderat.

Jag har själv över 200 000 bilder och gissar att fyra av fem skulle kunna raderas om man är kritisk. Men det är ett jättejobb som knuffas framåt. 😀

Apropå filformat och hårdvara så blev det problem redan på diskettiden att återskapa filer man sparat med något nytt smart komprimeringsprogram som saknade stöd i senare windowsversioner. Det verkade jättepraktiskt att spara stora filer på flera disketter när de inte fick plats på 1,44 Mb. Så viss skepticism bör man ha mot nya format.
 
En avsevärt större risk än uteblivet stöd för kända filformat tror jag är att enskilda arkiv, när fotografen slutat hanterar detta aktivt, försvinner med utgången lagringsmedia och/eller nedlagda molntjänster. Att det inom överskådlig framtid inte skulle finnas en enda " bildvisarfunktion" som kan visa en jpeg är i mina ögon osannolikt. I så fall har nog mänskligheten drabbats av betydligt större problem...
 
En avsevärt större risk än uteblivet stöd för kända filformat tror jag är att enskilda arkiv, när fotografen slutat hanterar detta aktivt, försvinner med utgången lagringsmedia och/eller nedlagda molntjänster. Att det inom överskådlig framtid inte skulle finnas en enda " bildvisarfunktion" som kan visa en jpeg är i mina ögon osannolikt. I så fall har nog mänskligheten drabbats av betydligt större problem...
I det sammanhanget kan man exempelvis fundera på hur klurigt det är att ha sina bilder långtidslagrade på krypterade diskar där lösenordet bara finns i fotografens huvud...
 
I det sammanhanget kan man exempelvis fundera på hur klurigt det är att ha sina bilder långtidslagrade på krypterade diskar där lösenordet bara finns i fotografens huvud...
Samtidigt kan man ju fråga sig VEM man avser som nyttjare av de arkiv vi bygger upp. VEM ska någonsin efter vår bortgång bläddra igenom hundratusentals eller miljontals rå filer.
?
 
Tittversionen är ju oftast redigerad efter bästa förmåga till skillnad mot en oredigerad komprimerad backupkopia på RAW-filen, som sedan inte kan redigeras.
En annan "fördel" är att de bilder som man inte orkat redigera från början, om de försvinner, är de man ändå borde ha raderat.

Jag har själv över 200 000 bilder och gissar att fyra av fem skulle kunna raderas om man är kritisk. Men det är ett jättejobb som knuffas framåt. 😀

Apropå filformat och hårdvara så blev det problem redan på diskettiden att återskapa filer man sparat med något nytt smart komprimeringsprogram som saknade stöd i senare windowsversioner. Det verkade jättepraktiskt att spara stora filer på flera disketter när de inte fick plats på 1,44 Mb. Så viss skepticism bör man ha mot nya format.
Jag har inte raderat en endaste bild och saken är att flera bilder som jag "borde" ha raderat för 15 år sedan, går att få till med dagens programvara.
 
Samtidigt kan man ju fråga sig VEM man avser som nyttjare av de arkiv vi bygger upp. VEM ska någonsin efter vår bortgång bläddra igenom hundratusentals eller miljontals rå filer.
?
Det frågan har idag inget svar... Men titar man på vad Nordiska Museet anser värt att digitalisera för eftervärlden är det i mina ögon en hel del bilder som i sin samtid säkert kunde betraktas som triviala.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar