Ja, en lokal guide måste ses som en tillgång, de har kunskaper om området och underlättar kontakter med de myndighetspersoner som ifrågasätter vad vi fotonissar sysslar med. Under min "extradag" i Pribyat i höstas (åkte 1/9 med en av Solo East Travels vanliga turistgrupper) konfronterades vi vid en vägbom av en aggressiv vakt som hämtad ur en kalla-kriget-roman, t o m de amerikanska turisterna blev knäpptysta när han minituöst och misstänksamt mönstrade oss och våra papper. En otrevlig situation som guiden tog hand om.
Jag tror heller inte det är så hälsosamt att utforska zonen på egen hand. Om man ska tro skriverierna på internet så finns fortfarande ställen med ganska hög radioaktiv strålning, "Red forest" och Pripyats kyrkogård är väl de mest kända.
Själv fick jag lite småpanik i de trånga oventilerade gångarna under hopptornet i simhallen "Azure", när jag pillade med mina kamerainställningar i mörkret kom jag att tänka på att det är just på sådana här ställen med stillastående luft som de högsta värdena uppmäts, jag förflyttade mig kvickt därifrån till närmsta krossade fönster. Man känner sig inte alltid helt komfortabel efter allt man läst...
När man som jag jobbar med prefabricerad betong blir man också fundersam över hur sovjetisk prefabkvalite' funkar efter några ouppvärmda årtionden utan besiktningar och underhåll. Om kvaliten på element och montage varit bristfällig från början kan vidlyftiga toleranser, infästningar som korroderar, ingen eller dålig rostskyddsbehandling, blottlagda armeringsjärn, tunna täckskikt med sprängd betong mm med åren bli dödsfällor.
"School #1" har ju delvis kollapsat, delar av fasaden till ett av husen nära nöjesfältet har rasat och man har sett bilder av trapphus där alla trapplöpen rasat ner i schaktet.
