Ur min synvinkel är film inte ett dugg bättre. Har inte gjort några tester, men min bakgrund som grafiker har lärt mig svårigheterna med vissa färger och slutanvändningen är i mitt fall det enda som räknas. Jag jobbade som scanneroperatör (jo, det fanns ett sådant yrke
på 80-talet och tampades då med samma problem som idag. Naturlagar är svåra att förändra, det är fortfarande samma färger som hamnar på papper eller i en skärm. Verktygen har så klart blivit mycket bättre, men naturlagarna gäller fortfarande.
Det ser ut som om iBoat och jag egentligen är väldigt överens. Ur min synvinkel är digitaltekniken betydligt lättare att hantera än den äldre fotokemiska, kanske framför allt för att man som bildskapare har bättre kontakt med de olika delarna i processen. Förr lämnade man ju i regel färgfilmen till ett labb och andra printade. På ett sätt var det enklare, men när det blev knepigt hade man inte stora möjligheter att justera, eftersom det kunde skita sig i så många olika delar av processen. För den som jobbar som grafiker och reproducerar är det så klart en annan sak, men ändå inte lätt.
Så de viktiga bitarna för att så långt som möjligt få det rätt är att exponera rätt, spara RAW, och om man låter kameran göra jpeg, ha så nära rätt vitbalans som möjligt. En väl uppstyrd färghantering med QPcard och profilerat hela vägen till färdig bild är värt guld, men för de flesta knäppare är det främst exponering och vitbalans som kan göra skillnad. Färgavvikelser blir det alltid, och vissa toner är mer iögonenfallande då de är ljusare. Det är också stor risk att en färg mättar, "klipper", om man ligger högt på exponeringen. Det gäller ofta när man tar blommor, och det är oftast i rött, mindre ofta i blått och sällan i grönt. Rhododendron och andra liknande nyanser kan lätt klippa i både blå och röd kanal, och om färgen har klippt går den knappast att rätta till.
Nikon D90 har stort dynamiskt omfång, om man inte höjer ISO. För att kunna justera dynamiken i bilden är det av värde att dels se till att inte klippa mättade toner, dels att behålla så hög dynamik som möjligt, så att man har utrymme att ljusa upp de mörka delarna av bilden lite grann. Det här är vad "Active D-Lighting" ska göra, men jag tvivlar på att det fungerar för just det här ändamålet, om man inte också drar ner kompensering lite grann för att undvika att enstaka färg klipper.
Så ett råd för att ge möjlighet till bästa möjliga purpurfärg, utöver att exponera lågt och ställa vitbalansen rätt, är att spara RAW och inte gå över ISO 200, för att få största möjliga utrymme för justeringar efteråt.
