dJb
Aktiv medlem
Numera fotar jag nog närmare 80-90% analogt efter att en period mestadels fotograferat digitalt. För mig passar den fördelningen ganska bra inte minst ekonomiskt sett.
Och eftersom jag ffa fotar sv/v så ser jag heller ingen anledning till att fota digitalt då det knappast går att få samma karaktär på bilderna digitalt som analogt. Inte det jag är ute efter i alla fall. Kvar har man även flexibiliteten att välja film för tillfälle, en i princip kornlös efke R25 med Mamiyan för landskapsfoto eller en snabb neopan 1600 i Bessan för gatufoto.
Och i dagens läge när en digitalkamera som motsvarar mellanformats prestanda kostar som en bättre begagnad mellanklassbil så är det för mig heller inte ekonomiskt försvarbart.
Och så mycket snabbare går det inte heller. Och jag känner heller inget behov av att stressa. Snarare tycker jag det är avstressande och kontemplativt att framkalla film och oerhört spännande att hänga upp filmerna och börja skönja resultatet.
Men saken är ju den att begränsningarna inte sitter så mycket i mediet. Man blir knappast en Salgado för att man lyckas exponera rätt och sätta skärpan. Sånt är bara teknikaliteter och det som är verkligt svårt är ju att skapa ett bildseende. Trots allt är det väldigt få som lyckas med det vilket ju inte minst märks bland fotosidans drivor av mediokra bilder.
Själv önskar jag att nån gång ta mig ur detta och lyckas med att skapa det jag helst av allt vill men inte kan sätta namn på. Vägen dit, är jag övertygad om, är inte så beroende av den materiella tekniken som av personlig mognad och utveckling.
mvh
David
Och eftersom jag ffa fotar sv/v så ser jag heller ingen anledning till att fota digitalt då det knappast går att få samma karaktär på bilderna digitalt som analogt. Inte det jag är ute efter i alla fall. Kvar har man även flexibiliteten att välja film för tillfälle, en i princip kornlös efke R25 med Mamiyan för landskapsfoto eller en snabb neopan 1600 i Bessan för gatufoto.
Och i dagens läge när en digitalkamera som motsvarar mellanformats prestanda kostar som en bättre begagnad mellanklassbil så är det för mig heller inte ekonomiskt försvarbart.
Och så mycket snabbare går det inte heller. Och jag känner heller inget behov av att stressa. Snarare tycker jag det är avstressande och kontemplativt att framkalla film och oerhört spännande att hänga upp filmerna och börja skönja resultatet.
Men saken är ju den att begränsningarna inte sitter så mycket i mediet. Man blir knappast en Salgado för att man lyckas exponera rätt och sätta skärpan. Sånt är bara teknikaliteter och det som är verkligt svårt är ju att skapa ett bildseende. Trots allt är det väldigt få som lyckas med det vilket ju inte minst märks bland fotosidans drivor av mediokra bilder.
Själv önskar jag att nån gång ta mig ur detta och lyckas med att skapa det jag helst av allt vill men inte kan sätta namn på. Vägen dit, är jag övertygad om, är inte så beroende av den materiella tekniken som av personlig mognad och utveckling.
mvh
David