Vad är problemet?
Jag förtår ärligt talat inte diskussionen... -vad är det egentligen som skiljer digitalat från analogt? En fel exponerad bild är felexponerad oavsett medium. Kompositionen av bilden är lika, iaf för mig, oavsett medium.
Digitala fotografer får dock snabbare feedback på såväl komposition som exponering men själv upplever jag nog det analoga mediet som avsevärt mer förlåtande än det digitala faktiskt, vad gäller slutresultatet.
Visst, vill man nu anse att det är "fusk & manipulation" att fota digitalt så är det ju fritt att tycka det, men personligen så tycker jag det är ett lite märkligt resonemang. I mina ögon ger den snabbare feedbacken en snabbare inlärningskurva, vilket kommer nya fotografer till gagn.
Visst måste det rimligen svida för den som spenderat mycket tid & pengar på att lära sig fotografera "rätt", alltså bemästra exponering & komposition för att få fram det man vill ur sitt motiv, när den nya tidens "fuskare" lär sig samma saker på en 1/10-del av tiden eller mindre - dessutom till en riktigt låg kostnad. Klart att sånt svider...
Alla VS resonemang spårar förr eller senare ur tyvärr, men jag kan ändå inte låta bli att fortsätta jämföra medierna med varandra, så jag själv ser fler likheter än skillnader... (även om jag ser skillnader också)
Ofta får man höra hur vackert det är med korn och visst, ibland är det en trevlig effekt (avgörs av betraktaren), men jag har personligen svårt för nostalgi...
Jag upplever inte att de analoga bilderna var bättre, tvärtom har vi idag fått tillgång till en närmast skoningslös detaljeringsgrad, vilket jag tror är en orsak till de många och långa diskussionerna om fokus/fokusproblem och skärpa i objektiv.
Av samma anledning tror jag uppfattningen om tidigare objektiv förändrats, där objektiv som tidigare upplevdes som skarpa idag kritiseras för att vara suddiga (kolla gärna recensionerna av objektiv i "mellanklassen", tex Canon 28-135 is usm, för 3år sedan och jmf med nyare kommentarer).
Dessa brister(?), om man nu skall kalla dem för det, doldes av det analoga mediet (film/korn) medan de idag "avslöjas". Förhoppningsvis leder de till ännu bättre af-system som är mer exakta och objektiv med bättre skärpa. Annars är en fortsatt utveckling av digitala sensorers upplösning fullständigt meningslös enligt min mening. Om optiken inte kan återge den högre detaljnivån får vi bara större filer. Visst, det låter ju ballt med 16 megapixlar istället för 8 eller 12...
Själv hoppas jag därför att fokus istället läggs på ännu lägre brusnivåer, högre känlighet och större dynamiskt omfång - även om det inte är lika lätt att sälja kvalitet som att "sälja på siffror" i termer av upplösning i megapixlar.
Diskussionerna om skärpa synliggör en sak som dock definitiv förändrats, nämligen sättet att betrakta bilder på.
Frågan är (och har ställts i många andra trådar) hur meningsfullt det är att betrakta en bild i 200% förstoring och debattera den sista tiondelen av en milimeter av fokusplanet, i synnerhet om bilden skall skrivas ut på papper - MEN...
Genom den nya tekniken har vi fått ett nytt sätt att betrakta bilder på - via bildskärm (alt. projektor/tv el likn.) och då blir den där sista skärpan helt plötsligt viktig!
För min egen del är det inte så fruktbart att diskutera för eller emot, jag konstaterar bara att många betraktar sina bilder på skärm/projektor/tv och tycket detta är det "naturliga" och "normala".
Vi har alltså upptäckt brister i utrustningen pga den nya tekniken och då fått ett nytt debattämne... VS diksussioner om bildskärm/förstoring och betydelsen av "exakt fokus".
Vad gäller bildkvalitet så har jag som sagt svårt för nostalgi och många ggr så tror jag att digitalmotståndarna kritiserar bildkvaliteten hos de digitala kamerorna mer av princip & känsla än baserat på fakta & erfarenhet... -tyvärr. För jag kan inte förmå mig att tolka utsagor som "sidenaktig, alltför-skarp/överskärpt, platt, metallisk, pastelliga färger" eller klassikern "saknar känslan" på något annat sätt än en känslomässig distansiering av sanningen (som svider), att digitalt ger renare, mer högupplösta och skarpare bilder, förutsatt att de jämförs på ett likvärdigt sätt.
Personligen ser jag ärligt talat ingen skillnad mellan bruset från en bra dslr på hög känslighet och filmens korn, utom då att kornen är mer "markanta" och tydliga, på gott och ont. Mina ögon föredrar ofta digitalt brus än filmkorn vid hög känslighet, då det digitala bruset är mindre framträdande. Mina ögon tycker också att bruset är väldigt likt de analoga kornen... (åtminstone jmf med en bra dslr mot film, kompakter är en annan "business" helt o hållet).
Det är även det en VS diskusson som innebär en återvändsgränd, då bägge "läger" brukar vara lika passionerade och fördomsfulla - och eftersom de är fördomsfulla så är uppfattningarna meningslösa att ens försöka förändra. För att förändra fördomar och missuppfattningar krävs ett öppet sinne och en vilja att ompröva sina värderingar, vilket jag personligen anser vara en bristvara i majoriteten av dessa diskussioner...
I dagsläget så upplever jag att en digital bild snarast uppför sig som ett dia, med ett snävare dynamikomfång och som just därför kräver en mer korrekt exponering för att bli bra då toleransen för fel är mindre än hos analog film(i synnerhet s/v).
Personligen så kan just mitt öga förlåta mer och grövre fel när det är en analog bild (ex en suddig (konstnärlig?) svartvit bild) men det är just min uppfattning. Det finns en större dynamik i det analoga mediet som jag generellt upplever som mindre kontrastrikt och (jmf med digitalt) något färgfattigt.
Självklart går det att vända på resonemanget om man vill och säga att digitalt är översaturerat och kontrastmaxat jmf med den analoga bilden... (beroende på vilket medium man anser presenterar den "sanna" bilden). Förhållandet mellan bildmedierna lär dock förbli detsamma skulle jag tro...
<i>För att summera...</i>
Jag ser ingen större skillnad mellan medierna, utom det att digitalt avslöjar brister hos optik, ger snabbare feedback (vilket ger snabbare inlärning) och två läger av fotografer... -anhängare/motståndare av de olika medierna.
Själv gillar jag bägge och ser som sagt inte "problemet" med exponering eller komposition... För mig är den delen lika, oavsett val av medium.
Tja... det är min mening om medierna.
/Kjelle
