Och ska vi prata ergonomi så vet jag faktiskt inte var jag står när det gäller Dslr.
Precis vad jag menade med att man slängde ut barnet med badvattnet. Det är kanske inte bara hos DSLR problemen uppstod, utan det hänger mer intimt ihop med mer utvecklad automatik. Strängt taget tog man ett jättekliv bakåt i ergonomihänseende när de nya elektroniska finesserna kom.
Det funkar så klart bra för den som inte bryr sig om att ställa bländare och eventuellt slutartid själv, och som inte någonsin fokuserar manuellt. Men när man vill ha mer kontroll över vad man sysslar med är de flesta nyare kameror rent katastrofala ur ergonomiskt perspektiv. Jag vill ha tillbaka bländarringen på objektivet och möjligheten att ställa skärpa manuellt utan att behöva göra någon omställning, och genom att ha en direkt koppling mellan bländarring och fokusering. Jag är övertygad om att det går att göra med servo, det går ju att servostyra fordon, men jag vill vara den som bestämmer över hur det ska göras. Jo, jag vet att det finns kameror/objektiv där man kan fokusera direkt, men några av dem har fortfarande helt värdelös sökare för att ställa in skärpan.
Ur mitt perspektiv är DSLR en återvändsgränd och en ergonomisk katastrof. De stora nackdelarna är att sökaren i de flesta är oanvändbar för fokusering, och att AF i väldigt många fall inte fungerar som avsett, dvs att man får oskarp inställning om man inte lämnar in kameran för service med objektivet. I fullformat funkar det lite bättre än i småformaten, bland annat för att man kan byta sökarskivan, men sammantaget kan jag inte förstå att folk är så lyriska över dessa ur ergonomiskt perspektiv tämligen klumpiga bestar. Det var faktiskt i vissa avseenden bättre förr.
EVF med focus peaking är en mycket bra lösning på fokuseringsproblemen och den dassiga DSLR-sökaren. Och i ett avseende har kontrastkännande AF seglat om fasavkännande. Med kontrastkännande AF blir det skarpt där man vill ha det, varje gång, och med alla objektiv, och begreppen "front focus" och "back focus" försvinner ur vokabulären. När målet är stilla har vissa kontrastkännande system redan lämnat fasavkänning i bakvattnet. Min gissning är att den rätt snart också kan bli lika snabb på rörliga mål.
En av de större nackdelarna med SLR märktes redan då vi använde film, och DSLR är inte ett spår bättre; det går inte att använda hela sökaren för att ställa skärpa. Det gör att tilt, vilket har förts fram som en fördel för Canikon, är nära nog oanvändbart, eftersom man inte kan kontrollera skärpan. Objektiven finns, men verktygen för att göra dem smidiga att använda saknas. Jo, jag vet att man med direktvisning och Magic Lantern kan ställa skärpan på Canon också, men varför finns det inte inbyggt i firmware från början?
Jag vet i alla fall var jag står när det gäller ergonomi och DSLR. ;-)
