Fördelar med manuella objektiv

[Jonah Lake]

Efter att ha fotat hela förra året med ett manuellt objektiv på digital kamera insåg jag hur mycket jag saknat upplevelsen och kvaliteten på bilderna. Självklart kan man ju ställa in skärpan manuellt på ett objektiv med autofokus men det ger inte samma känsla eller rendering.
Så nu börjar önskelistan på flera manuella objektiv.

+

• Bilderna känns mer levande och mindre digitala.
• Känslan man får av en bra bild glädjer mig mer i stunden än när den är tagen med autofokus
• Mina sinnen är ännu mer uppmärksamma när det sitter ett manuellt objektiv på
• Jag komponerar bilderna bättre och lägger ner mer tid på varje bild
• Objektiven är mindre och billigare
• Det finns hundratals att välja mellan om man har adapters
• Det går förvånansvärt fort att hitta fokus när man lärt sig objektivet
• I print blir bilderna jättebra då man inte zoomar in 200%

Någon annan som känner likadant?

Fujifilm XE1 + Konica hexanon 40mmF1.8

• 
  
• 
  

 

[Brix]

Nu finns det ju dock även moderna manuella objektiv som har mer modern/klinisk bildkvalité så bara för att ett objektiv är manuellt betyder det inte automatiskt att det har karaktär. Antar dock att du syftar på äldre objektiv
På senare år har det ju även kommit många kinesiska manuella objektiv som ofta ger karaktär på bilderna likt äldre objektiv.
Man kan absolut få väldigt fina bilder med dessa typer av objektiv, men samtidigt tycker jag inte det passar till alla typer av bilder.
De är ofta väldigt roliga att fota med iaf.

 

[Ventures]

Nej, jag känner inte likadant. Kan bero på att det inte fanns något annat än manuella objektiv när jag började med foto. Autofokus är så mycket enklare när det funkar, vilket inte är alla gånger. Dagens mattskivor är inte heller gjorda för manuell fokusering, till skillnad mot gårdagens med mikroprismor och snittbild så man får höfta något om man inte använder kamerans gröna prick. Af-objektiv är slappa i ringen, om man får säga så, jämfört med ett manuellt objektiv med mjukgående fokusering, så känslan skiljer sig där till de manuella objektivens fördel.

Det går inte att se på kattbilden om den är tagen med ett manuellt objektiv eller inte, men det är ju fint om resan dit varit positiv.

 

[Jonah Lake]

Nu finns det ju dock även moderna manuella objektiv som har mer modern/klinisk bildkvalité så bara för att ett objektiv är manuellt betyder det inte automatiskt att det har karaktär. Antar dock att du syftar på äldre objektiv
På senare år har det ju även kommit många kinesiska manuella objektiv som ofta ger karaktär på bilderna likt äldre objektiv.
Man kan absolut få väldigt fina bilder med dessa typer av objektiv, men samtidigt tycker jag inte det passar till alla typer av bilder.
De är ofta väldigt roliga att fota med iaf.

Yes. Jag älskar min nya 7artisans 35mm f1.2 mark ii såpass mycket att den används mer än mina autofocus objektiv. Den skall vara baserad på en gammal Zeiss sonar. Och den ger något ingen av mina AF objektiv kan ge bildmässigt.

F1.2

Visa bilaga 2022_0808_17591000-02.jpeg

 

[Frekeman]

Nej, jag känner inte heller likadant. Och jag fotar för det mesta bara med manuellt fokuserande objektiv eftersom huvudkameran numera är en Leica M.

Jag vill hävda att det är en del inbillning från din sida och sen så blandar du nog ihop egenskaper som äldre objektiv (i större utsträckning manuella) har med nya (som ofta har autofokus). Äldre objektiv är för det mesta inte tekniskt lika bra som nya objektiv och gillar man att det inte ser perfekt ut så förstår jag att man föredrar de förra. Men, det har alltså med ålder och inte autofokus att göra.

Objektiven är inte alltid billigare. Nästan alla mina Leica M-objektiv kostar i mer än de autofokuserande objektiv jag har till mina andra system.

Att du komponerar bättre är väl just för att du är tvungen att lägga ned mer tid på att sätta skärpan och därmed ta bilden? Du borde ju kunna lägga ned samma omsorg med ett af-objektiv, inte sant? Och dina sinnen borde ju kunna vara lika uppmärksamma också?

Till slut så är det ju viktigt ändå hur det känns att ta foton så fortsätt med manuella äldre objektiv om du känner att det passar dig.

 

[MattiasL]

Jag känner delvis likadant och förstår vad du menar. Det finns ju ganska gott om rätt risiga äldre objektiv, men också riktiga guldkorn. Jag gillar verkligen mina gamla manuella Nikkor-objektiv. 105/2,5 särskilt, och det samsas med PC-28/3,5, 50/1,4 och 200/4 som används rätt flitigt. Ett riktigt bra manuellt objektiv känns enkelt och tryggt att jobba med, och ger något extra. Lite kul är det också att plocka fram något som är äldre än en själv och jobba med, det gör jag inte så sällan på tidskriftsuppdrag. Men jag har gått igenom ett gäng objektiv som mest känts lite dimmiga och aldrig riktigt blir sådär krispiga.

 

[Jonah Lake]

Nej, jag känner inte heller likadant. Och jag fotar för det mesta bara med manuellt fokuserande objektiv eftersom huvudkameran numera är en Leica M.

Jag vill hävda att det är en del inbillning från din sida och sen så blandar du nog ihop egenskaper som äldre objektiv (i större utsträckning manuella) har med nya (som ofta har autofokus). Äldre objektiv är för det mesta inte tekniskt lika bra som nya objektiv och gillar man att det inte ser perfekt ut så förstår jag att man föredrar de förra. Men, det har alltså med ålder och inte autofokus att göra.

Objektiven är inte alltid billigare. Nästan alla mina Leica M-objektiv kostar i mer än de autofokuserande objektiv jag har till mina andra system.

Att du komponerar bättre är väl just för att du är tvungen att lägga ned mer tid på att sätta skärpan och därmed ta bilden? Du borde ju kunna lägga ned samma omsorg med ett af-objektiv, inte sant? Och dina sinnen borde ju kunna vara lika uppmärksamma också?

Till slut så är det ju viktigt ändå hur det känns att ta foton så fortsätt med manuella äldre objektiv om du känner att det passar dig.

Leica objektiv är ju i en helt egen värld när det gäller priserna och går ej att jämföra med 90% av resten av de manuella objektiven.
Mitt dyraste manuella objektiv jag köpt kostade 800kr. Det får man knappt ett Leica objektivlock för.
Många av de flesta nya objektiven från bl.a 7artisans, TTartisans, Mitakon och Voigtländer är ute efter en mer vintage rendering än dagens AF objektiv.

Jag har fotat i över 20år så inbillning är det inte. Gick över till digitalt ca 2007 och kört med AF objektiv sedan dess. Men för tre år sedan började jag experimentera med gammla objektiv igen och fotandet har blivit kul igen.

 

[Jonah Lake]

Det går inte att se på kattbilden om den är tagen med ett manuellt objektiv eller inte, men det är ju fint om resan dit varit positiv.
[/QUOTE]

Bilden togs med 40mm på f1.8, en Konica jag köpte för 200kr
Fujifilm har inga 40mm objektiv eller egna MF objektiv

Så inom Fujifilm världen hade deras 35mm1.4 varit närmast men den kostar ca 3500kr begagnad och har inte samma känsla med MF. Xf35mm1.4 är dock mitt favorit objektiv någonsin. Den är dock mycket skarpare i mitten på f1.8

 

[MattiasL]

Leica objektiv är ju i en helt egen värld när det gäller priserna och går ej att jämföra med 90% av resten av de manuella objektiven.
Mitt dyraste manuella objektiv jag köpt kostade 800kr. Det får man knappt ett Leica objektivlock för.
Många av de flesta nya objektiven från bl.a 7artisans, TTartisans, Mitakon och Voigtländer är ute efter en mer vintage rendering än dagens AF objektiv.

Jag har fotat i över 20år så inbillning är det inte. Gick över till digitalt ca 2007 och kört med AF objektiv sedan dess. Men för tre år sedan började jag experimentera med gammla objektiv igen och fotandet har blivit kul igen.

Jag plåtade ganska mycket med manuella objektiv när jag gick över till digitalt, eftersom jag redan hade dem från Nikon FA-tiden och inte hade råd att byta. Sen gled jag över så sakta, men så tappade jag mitt AF-objektiv i golvet och fick hastigt byta till en gammal 50/1,4 som jag råkade ha till hands mitt i en porträttplåtning, och så trevligt det blev! Nej inbillning är det inte. Jag antar att det bjuder på lite skavanker och mänsklighet på samma sätt som vinylskivor är trevligare än CD, trots att det tekniskt inte är lika exakt.

 

[jphotog]

Jag använder ofta objektiv som saknar AF.

Det är helt klart så att en mycket högre andel av bilderna blir oskarpa även med spegelfria kameror med "focus peaking".

Det manuella objektiv som oftast hamnar i min fotoväska är Rokinon 14/2.8 och det finns två anledningar till att jag gillar det:

1. Det var billigt, riktigt billigt. Jag tror jag betalade 310 dollar

2. Det finns inte något bra alternativ med AF för Nikon Z vid den här brännvidden (jag använder det för aps-c för det är ganska optiskt svagt för småformat).

Jag håller inte direkt med om många av fördelarna som listas ovan. Objektivet är varken litet eller lätt och jag ser inget som tyder på att manuell fokus gör mina bilder bättre. Ögonfokus till folket!

Jag ställer jag in brännvidd, slutartid och ISO manuellt för jag vill ha kontroll på exponeringen och resten vill jag ha så automatiserat som någonsin möjligt.

 

[Betacam_SP]

Jag har fotat väldigt mycket med Nikons gamla manuella gluggar. Jag har även ett manuellt FD200/4 s.s.c som är knivskarpt.
Jag gillar verkligen också att fota manuellt. Men jag investerade i en EF 35-350 /3.5-5.6 L usm, efter det så har jag blivit lite lat och fotar mycket med den zoomen

 

[Gunnar-E]

Jag tycker mig känna igen argumenten, från början av 2000-talet, varför man skulle fortsätta att fota analogt istället för gå över till den digitala världen.

Men jag håller med dig att ett objektiv har stor betydelse för den färdiga bilden. Att det resultat som man önskar. Ett resultat som kan vara svårt att få till i bildbehandlingen efteråt. Några som fotograferar makro använder gärna gamla öststatsobjektiv med väldigt speciella egenskaper. Rätt använt, så skapar dom magiska bilder som jag tror att det är svårt att göra med ett superskarpt modernt makroobjektiv.

Själv fokuserar jag manuellt, men det beror på att jag har en DSLR och komponerar med hjälp av skärmen på kameran. Då kameran missar allt för ofta om jag kör med autofokus via skärm, så får det bli manuellt istället. Vilket inte blir lättare med åren då man blir äldre och mer skumögd Det kanske får bli en spegellös i framtiden.

 

[Betacam_SP]

Jag tycker mig känna igen argumenten, från början av 2000-talet, varför man skulle fortsätta att fota analogt istället för gå över till den digitala världen.

Men jag håller med dig att ett objektiv har stor betydelse för den färdiga bilden. Att det resultat som man önskar. Ett resultat som kan vara svårt att få till i bildbehandlingen efteråt. Några som fotograferar makro använder gärna gamla öststatsobjektiv med väldigt speciella egenskaper. Rätt använt, så skapar dom magiska bilder som jag tror att det är svårt att göra med ett superskarpt modernt makroobjektiv.

Själv fokuserar jag manuellt, men det beror på att jag har en DSLR och komponerar med hjälp av skärmen på kameran. Då kameran missar allt för ofta om jag kör med autofokus via skärm, så får det bli manuellt istället. Vilket inte blir lättare med åren då man blir äldre och mer skumögd Det kanske får bli en spegellös i framtiden.

Ja, gamla manuella objektiv har en speciell känsla. Lika så att fota med film, speciellt negativ film, men även dia. Men jag gav upp filmen pga den stora sprisskillnaden mot digitalt. Nu har jag fått pippi på att fota med äldre digitala systemkameror, såsom canos 6mp kameror.

 

[Frekeman]

Jag har fotat i över 20år så inbillning är det inte. Gick över till digitalt ca 2007 och kört med AF objektiv sedan dess. Men för tre år sedan började jag experimentera med gammla objektiv igen och fotandet har blivit kul igen.

Jag menar att rubriken på denna tråd är lite missvisande och kanske borde heta "Fördelar med äldre manuella objektiv". Om du tar ett nytt modernt objektiv från exempelvis Zeiss (Milvus, Loxia etc.) och jämför med ett autofokuserande modernt objektiv så lär du knappast se någon skillnad som har att göra med autofokus eller manuell fokus. Det var väl det jag menade med inbillning att du skulle kunna se skillnad. Men, visst förstår jag att äldre manuella objektiv bjuder på mer karaktär än de moderna, mer optiskt perfekta dito.

 

[Brix]

Jag menar att rubriken på denna tråd är lite missvisande och kanske borde heta "Fördelar med äldre manuella objektiv". Om du tar ett nytt modernt objektiv från exempelvis Zeiss (Milvus, Loxia etc.) och jämför med ett autofokuserande modernt objektiv så lär du knappast se någon skillnad som har att göra med autofokus eller manuell fokus. Det var väl det jag menade med inbillning att du skulle kunna se skillnad. Men, visst förstår jag att äldre manuella objektiv bjuder på mer karaktär än de moderna, mer optiskt perfekta dito.

Lite min tanke också. Om ett objektiv har AF eller enbart MF har ju inget med renderingen av bilderna att göra. Även om nyare objektiv såklart oftast har AF och även mer klinisk bildkvalité.

Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg dock så har det ju på senare tid kommit många kinesiska manuella objektiv som också ofta har karaktär på bilderna. Så det finns även nya objektiv med det

 

[jphotog]

Det finns helt klart något svårdefinierat hos objektiv som vi kan kalla "känsla" i brist på bättre.

Jag tror det har något att göra med hur förgrund och bakgrund ser ut i förhållande till varandra. Djupkänsla, närvaro osv. är ord som hjälper mig att skissa på en definition.

Många verkar blanda ihop det här med någon form av nostalgi där gamla manuella objektiv per automatik (hehe...) ger "känsla" och ofta håller jag inte med.

De objektiv jag ägt som gett mig "känsla" är Nikons gamla klassiker 35/1.4G (trots all kromatisk abberration), Tamron 70-200/2.8 G2.

Ett modernt objektiv som sticker ut är Nikons 50/1.8 S för Z. Det har ett otroligt bett i förgrunden och bakgrunden faller ur fokus så mjukt och vackert.

Jag har fotat mycket med manuella objektiv och äger fortfarande trion 28/2.8 Ai-s, 50/1.2 Ai-s och 105/2.5 Ai-s. Fina objektiv, men det nya 50/1.8 S har mer "känsla".

 

[Brix]

Det finns helt klart något svårdefinierat hos objektiv som vi kan kalla "känsla" i brist på bättre.

Jag tror det har något att göra med hur förgrund och bakgrund ser ut i förhållande till varandra. Djupkänsla, närvaro osv. är ord som hjälper mig att skissa på en definition.

Många verkar blanda ihop det här med någon form av nostalgi där gamla manuella objektiv per automatik (hehe...) ger "känsla" och ofta håller jag inte med.

De objektiv jag ägt som gett mig "känsla" är Nikons gamla klassiker 35/1.4G (trots all kromatisk abberration), Tamron 70-200/2.8 G2.

Ett modernt objektiv som sticker ut är Nikons 50/1.8 S för Z. Det har ett otroligt bett i förgrunden och bakgrunden faller ur fokus så mjukt och vackert.

Jag har fotat mycket med manuella objektiv och äger fortfarande trion 28/2.8 Ai-s, 50/1.2 Ai-s och 105/2.5 Ai-s. Fina objektiv, men det nya 50/1.8 S har mer "känsla".

Bokeh är ju en sak som ofta kan vara mer karaktäristisk hos äldre objektiv, men det finns fler saker än det.
De har t.ex också ofta annorlunda färgrendering jämfört med moderna objektiv vilket kan ge väldigt vackra resultat på en del typer av bilder.
Sen kan ju ofta äldre objektiv med stor maxbländare ge bilder med en drömsk känsla i sig, vilket jag tror beror på en kombination av bokeh och dålig till halvdan skärpa.

 

[Sten-Åke Sändh]

Nej, jag känner inte likadant. Kan bero på att det inte fanns något annat än manuella objektiv när jag började med foto. Autofokus är så mycket enklare när det funkar, vilket inte är alla gånger. Dagens mattskivor är inte heller gjorda för manuell fokusering, till skillnad mot gårdagens med mikroprismor och snittbild så man får höfta något om man inte använder kamerans gröna prick. Af-objektiv är slappa i ringen, om man får säga så, jämfört med ett manuellt objektiv med mjukgående fokusering, så känslan skiljer sig där till de manuella objektivens fördel.

Det går inte att se på kattbilden om den är tagen med ett manuellt objektiv eller inte, men det är ju fint om resan dit varit positiv.

Sant om mattskivorna och manuell fokus med en del APS-C DSLR:er med ""tunnelseende" var inte kul men varför hålla på med sånt. Även en spegellös Fuji har väl peaking eller hur och det är mycket bättre än vad gamla mikroprismor och snittbildslösningar någonsin varit.

Sagda Konica Hexanon 40mm 1,8 har jag själv haft i många år och visst är det trevligt på mina A7-hus men det har sina rätt grava brister också. Det är exv. helt värdelöst fullt öppet på ett sätt som många moderna objektiv inte längre är. Jag kom även fram till att mina Hexanon ofta ger en dragning åt blått som jag inte riktigt gillar och jag föredrar hellre mina gamla Pentax SMC som mer ger en form av jordartston som jag gillar - fast färger kan ju alltid korrigeras i efterhand.

Den stora behållningen med gamla manuella objektiv är den ofta fantastiska mekaniska kvaliteten och det gäller alla mina gamla manuella vare sig de är Pentax SMC, Konica Hexanon eller Olympus Zuiko.

Det verkligt hopplösa med dem är att kombinationen av fokusgängor med låg stigning som resulterar i ett jäkla vridande och avsaknaden av AF gör att deras verkliga karaktäristika är att de ger usel timing och många missade ögonblick och bilder. Under de mer än 30 år jag var hänvisad till denna teknik så missade jag massor av bilder och en del av dessa moment kommer jag fortfarande ihåg som rätt plågsamma och frustrerande.

 

[Tibor]

Jag tycker att mitt Zeiss Otus 55/1.4 ger mycket bra bilder.
Men inte fasen beror det på att den är manuell utan optiken!
Med fokusmarkeringen i R5 och R6 sitter skärpan perfekt.

Mitt Takumar 55 1.4 är också manuell, men inte blir det några ”magiska” bilder med den. OK - men inte mer om man tex jämför med Sigma Art AF objektiven.

 

[Jonah Lake]

Sant om mattskivorna och manuell fokus med en del APS-C DSLR:er med ""tunnelseende" var inte kul men varför hålla på med sånt. Även en spegellös Fuji har väl peaking eller hur och det är mycket bättre än vad gamla mikroprismor och snittbildslösningar någonsin varit.

Sagda Konica Hexanon 40mm 1,8 har jag själv haft i många år och visst är det trevligt på mina A7-hus men det har sina rätt grava brister också. Det är exv. helt värdelöst fullt öppet på ett sätt som många moderna objektiv inte längre är. Jag kom även fram till att mina Hexanon ofta ger en dragning åt blått som jag inte riktigt gillar och jag föredrar hellre mina gamla Pentax SMC som mer ger en form av jordartston som jag gillar - fast färger kan ju alltid korrigeras i efterhand.

Den stora behållningen med gamla manuella objektiv är den ofta fantastiska mekaniska kvaliteten och det gäller alla mina gamla manuella vare sig de är Pentax SMC, Konica Hexanon eller Olympus Zuiko.

Det verkligt hopplösa med dem är att kombinationen av fokusgängor med låg stigning som resulterar i ett jäkla vridande och avsaknaden av AF gör att deras verkliga karaktäristika är att de ger usel timing och många missade ögonblick och bilder. Under de mer än 30 år jag var hänvisad till denna teknik så missade jag massor av bilder och en del av dessa moment kommer jag fortfarande ihåg som rätt plågsamma och frustrerande.

Här har du 60 bilder tagna under ett år med Konica Hexanon 40mmF1.8 :

Stayuntilforever photography One camera, one lens, one year Stayuntilforever photography by Johan O E

OCOLOY one-camera-one lens-one year with Fujifilm XE1 and Konica Hexanon 40mmF1.8

www.stayuntilforever.com

Jag hade inga problem på f1.8 just pga att renderingen var väldigt olikt något digital jag fotat på samma bländare, vilket gjorde bilden för mig bättre i vissa lägen. Jag fotade varje dag och kan inte påstå att jag missade fler bilder än med AF. Jag tog snarare mindre bilder och fick fler keepers. Fotade dessutom med en Fujifilm XE1(10år gammal) som har ganska dålig focus peaking.