Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Fördel med ljusstarkt objektiv?

Produkter
(logga in för att koppla)

Micke1972

Aktiv medlem
Här kommer mitt första inlägg:)

Har en fundering om ljusstarka objektiv, t ex ett (Canon) 50mm/f1,8 - Är den enda fördelen med det att man kan fota med en stor bländare och därigenom få en kortare slutartid? Det sägs ju att det objektivet är bra för porträttfotografering - men då kanske man vill ha en mindre bländare för att få ett större skärpedjup. Innebär det då att just det objektivet har en väldigt bra optik även vid mindre bländare? Bättre än kitobjektivet (18-55 som följer med EOS 450D)? Bara tänkte eftersom det här objektivet är ju relativt billigt.
 
Fördelar med ljusstark optik är:
1. Möjlighet till kortare slutartider
2. Möjlighet till _kortare_ skärpedjup vid _större_ bländare (lägre nummer)

Hurvida optiken är skarpare än annan optik vid samma bländarvärde har inte så mycket med ljusstyrkan att göra. Om du vill jämföra objektiv kan du göra det på t.ex photozone.de
 
Här kommer mitt första inlägg:)

Har en fundering om ljusstarka objektiv, t ex ett (Canon) 50mm/f1,8 - Är den enda fördelen med det att man kan fota med en stor bländare och därigenom få en kortare slutartid? Det sägs ju att det objektivet är bra för porträttfotografering - men då kanske man vill ha en mindre bländare för att få ett större skärpedjup. Innebär det då att just det objektivet har en väldigt bra optik även vid mindre bländare? Bättre än kitobjektivet (18-55 som följer med EOS 450D)? Bara tänkte eftersom det här objektivet är ju relativt billigt.

Välkommen till forumen :)

Möjlighet till stor bländare har flera fördelar, men de två kanske största är ändå

a) det gör det enklare att fotografera i svagt ljus utan att behöva använda allt för långa tider eller allt för hög känslighet (eller hjälpljus av något slag)

b) en stor bländare ger enkelt uttryckt ett tunnare skärpedjup och mer oskarp bakgrundsoskärpa än en mindre bländare

Just vid porträtt jobbar man ofta (men långt ifrån alltid) med tunt skärpedjup för att få ansiktet (eller delar av ansiktet som ögonen) att framträda tydligare ifrån resten av bilden (bakgrund och eventell förgrund).

Sedan funkar ofta en 50mm ganska lagom för porträtt med crop-kameror (de med mindre sensor, t.ex. 450D), när du tar en bild med bara ett ansikte eller bara delar av överkroppen och ansiktet så har du ett lagom arbetsavstånd - avståndet påverkar dels perspektivet men också skärpedjupet och hur oskarp bakgrunder blir.

Sedan är 50/1,8 dessutom riktigt skarpt och bra när du bländar ned (och då dessutom får större skärpedjup).

Ett fast 50 mm är ett optiskt sett relativt okomplicerat objektiv och det är mycket enklare att bygga ett sådant med mycket bra egenskaper till ett lågt pris än vad det är med en zoom som till exempel en 18-55 mm.
 
En fördel är att Du får en ljusare sökare vilket är en fördel vid svagt ljus. Det är också en fördel att fotografera porträtt med stor bländare (t ex 1,8 eller 2,8), eftersom Du får en oskarp bakgrund.
Det är dock viktigt att ställa in skärpan på ögonen.
Vid bl 1,8 är den rätt skarp, men bättre vid 2,8 och riktig bra vid bl 4. Mycket skarp vid bl 5,8 och 8.
Objektivet är lätt och billigt. Klart bättre än zoomerna.
Med en Nikonkamera som har 1,5 förlängning får Du en 75:a som är mycket bra för porträtt. Med en fullformatskamera får Du ingen förlängning och brännvidden stannar på normala 50 mm.
 
Det kortare skärpedjupet du får med ljusstarka objektiv när du kör på stora bländaröppningar är att du kan isolera motivet från bakgrunden på ett helt annat sätt, du kan sudda ut den så att det bara blir ett blurr. Det kan i bästa fall (med fina objektiv med bra mikrokontrast) göra att motivet nästan ser tredimensionellt ut mot bakgrunden. Det är den sorts "magi" man betalar för när man betalar fyra ggr så mkt för att få ett bländarsteg extra. Rätt knasigt, men värt varenda krona tycker jag. Detta gäller särskilt vidvinkel och normalobjektiv. När du närmar dig telesidan kan du uppnå sådan effekt i viss mån även med ljussvagare optik. Sensorstorleken påverkar också, som du kanske känner till så ger så gott som alla kompaktkameror väldigt stort skärpedjup, det är så gott som omöjligt att uppnå sådan här effekt med sådana. Och en fullformatskamera ger över ett bländarsteg mer skärpedjupseffekt gentemot en kroppad kamera. I och med att kamerorna blir bättre och bättre att använda i svag belysning utan att det blir för kornigt och grynigt så blir skärpedjupskontrollen mer och mer det viktigare argumentet för att köpa ljusstark optik, inte att kunna fotografera när det är mörkt.
 
Fördelar med ljusstark optik är:
1. Möjlighet till kortare slutartider
2. Möjlighet till _kortare_ skärpedjup vid _större_ bländare (lägre nummer)

Hurvida optiken är skarpare än annan optik vid samma bländarvärde har inte så mycket med ljusstyrkan att göra. Om du vill jämföra objektiv kan du göra det på t.ex photozone.de

Detta är standard fördomen om ljusstarka objektiv. Ju lägre siffra desto bättre.
Ett ljusstarkt objektiv är inte generellt sett bättre än ett ljussvagare. Däremot är det generellt sett mycket dyrare.
Ett ljusstarkt objektiv är alltid mycket tyngre. Många ljusstarka objektiv på resan och man måste skaffa sig en bärare för att dra runt på kameraväskan. Dessutom har det om det är riktigt ljustarkt ofta många negativa egenskaper som följd av ljusstyrkan, oftast ca.
Dessutom måste man ofta ha ett visst skärpedjup för att en bild skall vara bra. Det kan vara fräckt med att bara ett öga är skarpt när man tar med t.ex. 85/1.2 på full glugg och det blir superskarpt. Men det är inte så man vill att ett normalt porträtt ser ut. Så förmodligen måste man blända ner till 5,6 för att få ett normalt porträtt och skärpa mellan näsa och öron. Vikten spelar stor roll och tro inte att bara därför att ett objektiv ger något steg bättre ljusstyrka så ger det automatiskt mycket bättre bilder.
I diskussionerna om objektiv ser jag ständigt att versioner av 70-200 kommer upp. Ett försvar för 70-200/2.8 är alltid att det ger bättre oskärpa. Detta är ganska trångsynt och gäller bara om man fotograferar ett föremål eller en person. Ofta måste man avbilda flera skarpt samtidigt och då måste man blända ner i alla fall.
Mitt 70-200/2.8 väger 1,3 kilo och mitt 70-200/4 väger hälften. Vilken tror ni får följa med oftast? Båda är lika skarpa. Mitt 85/1.2 väger dryga kilot och för portätt kör jag oftast med bländare 4-5.6 för att inte bara få ögonen skarpa.
Så ta detta med ljusstarka objektiv med en nypa sal. Vad vi vill ha är skarpa objektiv.
 
Senast ändrad:
Tack för alla svaren! (Och tack för välkomnandet:)) Riktigt intressant, jag ska prova mig fram. Som jag fattar det är det inte det mest optimala att ha så stor bländare som möjligt (om man inte är ute efter väldigt kort skärpedjup), inte om man vill ha ett väldigt skarpt porträtt i alla fall. Sen är det tydligen en annan femma vilket objektiv som ger en skarpare bild vid samma bländare. Just det objektivet jag nämner (Canon 50/1,8) är ju billigt och ofta nämnt som ett bra porträttobjektiv - borde väl innebära att det är ganska bra skärpa även om man bländar ner ett par steg?
 
Detta är standard fördomen om ljusstarka objektiv. Ju lägre siffra desto bättre.
Ett ljusstarkt objektiv är inte generellt sett bättre än ett ljussvagare. Däremot är det generellt sett mycket dyrare.
Ett ljusstarkt objektiv är alltid mycket tyngre. Många ljusstarka objektiv på resan och man måste skaffa sig en bärare för att dra runt på kameraväskan. Dessutom har det om det är riktigt ljustarkt ofta många negativa egenskaper som följd av ljusstyrkan, oftast ca.
Dessutom måste man ofta ha ett visst skärpedjup för att en bild skall vara bra. Det kan vara fräckt med att bara ett öga är skarpt när man tar med t.ex. 85/1.2 på full glugg och det blir superskarpt. Men det är inte så man vill att ett normalt porträtt ser ut. Så förmodligen måste man blända ner till 5,6 för att få ett normalt porträtt och skärpa mellan näsa och öron. Vikten spelar stor roll och tro inte att bara därför att ett objektiv ger något steg bättre ljusstyrka så ger det automatiskt mycket bättre bilder.
I diskussionerna om objektiv ser jag ständigt att versioner av 70-200 kommer upp. Ett försvar för 70-200/2.8 är alltid att det ger bättre oskärpa. Detta är ganska trångsynt och gäller bara om man fotograferar ett föremål eller en person. Ofta måste man avbilda flera skarpt samtidigt och då måste man blända ner i alla fall.
Mitt 70-200/2.8 väger 1,3 kilo och mitt 70-200/4 väger hälften. Vilken tror ni får följa med oftast? Båda är lika skarpa. Mitt 85/1.2 väger dryga kilot och för portätt kör jag oftast med bländare 4-5.6 för att inte bara få ögonen skarpa.
Så ta detta med ljusstarka objektiv med en nypa sal. Vad vi vill ha är skarpa objektiv.

En annan fördom är att man måste blända ner till f/5,6 för att få skärpa mellan öron och näsa :)
 
En annan fördom är att man måste blända ner till f/5,6 för att få skärpa mellan öron och näsa :)

Det faktiska skärpedjupet beror på tre faktorer:

1) Avstånd till motivet,

2) Vald bländare,

3) Brännvidden.

Se tex DOFMaster:

http://www.dofmaster.com/dofjs.html

Tar jag ett porträtt med en DSLR i småbildsformatet (tex min Nikon D3) och använder mitt 105/2 på f2 från 1,5 meters håll får jag ett skärpedjup på 2,28 cm varav ca hälften ligger framför respektive bakom ögat jag fokuserat på. Nedbländat till f5.6 är skärpedjupet 6,44 cm vilket borde räcka för att få både näsa och ögon skarpa. Om ansiktet däremot är vridet kan det förstås bli så att skärpedjupet inte är tillräckligt för att täcka in båda ögonen och näsan. Nedbländning till f8 ger nästan 3 cm till i skärpedjup (9,12 cm) vilket bör vara nog.

Går jag däremot riktig nära (50 cm) med ett normalobjektiv blir skärpedjupet tunnt: 50 mm, 0,5 m och f1,4 ger endast 0,76 cm i skärpedjup. Nedbländat till f8 blir skärpedjupet 4,33 cm och maximalt nedbländat till f16 erhåller vi 8,7 cm i skärpedjup.

Skulle jag få för mig att ta porträtt på distans med ett teleobjektiv ger ett sådant på 300 mm följande skärpedjupsvärden på 5 meters håll: f2.8 ger 4 cm, f4 ger 6 cm och f8 ger 13 cm.
 
Senast ändrad:
Det beror på fler saker än de 3 du skrev. När de tre sakerna är samma så får du olika skärpedjup om du t.ex. använder en FF kamera och 1,5 eller 1,6x crop kamera.
Med en Canon 50D, 40D, 30D, 20D, 10D och ett vanligt 50mm objektiv bländare f/1,4 och personen du plåtar 5 meter bort så är skärpedjupet 53 cm.
Samma kameror objektiv med bländare f/1,8 och avstånd 3 meter så är skärpedjupet 24 cm.

Det visar ju klart att du inte måste använda f/5,6 för att få öra och öga skarpa.
 
Porträtt på 5 meters håll med ett 50 mm!???? Porträtt?

Det beror på fler saker än de 3 du skrev. När de tre sakerna är samma så får du olika skärpedjup om du t.ex. använder en FF kamera och 1,5 eller 1,6x crop kamera.
Med en Canon 50D, 40D, 30D, 20D, 10D och ett vanligt 50mm objektiv bländare f/1,4 och personen du plåtar 5 meter bort så är skärpedjupet 53 cm.
Samma kameror objektiv med bländare f/1,8 och avstånd 3 meter så är skärpedjupet 24 cm.

Det visar ju klart att du inte måste använda f/5,6 för att få öra och öga skarpa.
 
Snälla, inte dessa värdelösa uträkningsmotorer. Skärpedjup kan inte mätas om man inte samtidigt specifierar hur stor bilden är, hur nära man tänker titta på den, samt hur bra betraktaren ser (hur stor oskärpecirkel som tillåts i förhållande till bildhöjden för att anses "skarp"). Du kan aldrig påstå att "skärpedjupet är X centimeter" om du inte också talar om alla de ovanstående kriterierna. Strikt tekniskt sett är annars skärpedjupet alltid oändligt kort.

--------------------------------------

Det enda vettiga är att själv prova sig fram till ett resultat man anser vara bra. Kortaste möjliga skärpedjup kan vara både bra och dåligt, oavsett om näsan blir oskarp eller inte. Det är en smakfråga. Att sitta och räkna sig fram till om en bild är bra eller inte känns knappast som något en fotograf bör ägna sig åt, om det inte handlar om laboratoriefotografi med strikta kvalitetskrav.
 
För att svara på ursprungliga frågan (i den viktighetsordning som gäller för mig):

1) Möjlighet till att överhuvudtaget kunna ta acceptabla bilder i mörkare omgivning (t.ex. på konserter) då blixt inte är acceptabelt. Det tillåter ju kortare slutartid och/eller lägre iso.

2) Säkrare autofokus i mörkare miljöer,

3) Möjlighet till riktigt kort skärpedjup, alltså bättre isolering av huvudmotivet.

x) Kort sagt mångsidigare användningsområde än med ljussvagare objektiv.
 
Snälla, inte dessa värdelösa uträkningsmotorer.

:) Helt värdelösa är de inte, är man bara medveten om att deras uppskattning inte nödvändigtvis överensstämmer med den egna så kan de mycket väl nyttjas till att bilda sig en uppfattning om bländaröppningar/brännvidder/kameror man inte äger eller som kanske inte ens finns.

Jag tycker att de är ett bra sätt att lära sig hur skärpedjup fungerar utöver de experiment man kan göra med den utrustning man äger.
 
För att korrigera en felaktighet jag såg i tråden:

Skärpedjupet styrs av två faktorer, inte tre som nämndes. Avbildningsskala och vald bländare. That's it. Brännvidden är fullkomligt irrelevant, vid samma avbildningsskala och bländare blir skärpedjupet detsamma, helt oavsett vilken brännvidd man använder.

Däremot så upplevs ofta skärpedjupet större på vidvinkelobjektiv än på teleobjektiv (Altså om man tänker sig att man fotograferar t.ex. en människa så att h*n blir lika stor i båda bilderna), men det beror på att man med vidvinkeln får ett helt annat utsnitt (man får med så väldigt mycket mer bakgrund, därför känns bakgrunden skarpare).
 
För att korrigera en felaktighet jag såg i tråden:

Skärpedjupet styrs av två faktorer, inte tre som nämndes. Avbildningsskala och vald bländare. That's it. Brännvidden är fullkomligt irrelevant, vid samma avbildningsskala och bländare blir skärpedjupet detsamma, helt oavsett vilken brännvidd man använder.

Däremot så upplevs ofta skärpedjupet större på vidvinkelobjektiv än på teleobjektiv (Altså om man tänker sig att man fotograferar t.ex. en människa så att h*n blir lika stor i båda bilderna), men det beror på att man med vidvinkeln får ett helt annat utsnitt (man får med så väldigt mycket mer bakgrund, därför känns bakgrunden skarpare).

Vid all praktisk porträttfotografering har brännvidden avgörande betydelse för skärpedjupet. Fotografen eftersträvar inte samma avbildningsskala när han tar en bild av brudparet i kyrkan från samma position först på 70 mm f2.8 och sedan på 200 mm f2.8. För att få samma avbildningsskala med olika brännvidder krävs olika avstånd till motivet vilket många gånger varken är möjligt eller eftersträvansvärt.
 
Det beror på fler saker än de 3 du skrev. När de tre sakerna är samma så får du olika skärpedjup om du t.ex. använder en FF kamera och 1,5 eller 1,6x crop kamera.
Med en Canon 50D, 40D, 30D, 20D, 10D och ett vanligt 50mm objektiv bländare f/1,4 och personen du plåtar 5 meter bort så är skärpedjupet 53 cm.
Samma kameror objektiv med bländare f/1,8 och avstånd 3 meter så är skärpedjupet 24 cm.

Det visar ju klart att du inte måste använda f/5,6 för att få öra och öga skarpa.

Vilken bländare behöver du för att ta en skarp närbild av din fru?
 
Tack för alla svaren! (Och tack för välkomnandet:)) Riktigt intressant, jag ska prova mig fram. Som jag fattar det är det inte det mest optimala att ha så stor bländare som möjligt (om man inte är ute efter väldigt kort skärpedjup), inte om man vill ha ett väldigt skarpt porträtt i alla fall. Sen är det tydligen en annan femma vilket objektiv som ger en skarpare bild vid samma bländare. Just det objektivet jag nämner (Canon 50/1,8) är ju billigt och ofta nämnt som ett bra porträttobjektiv - borde väl innebära att det är ganska bra skärpa även om man bländar ner ett par steg?

Välkommen hit från mej också!

Nu ser du vilken kaskad med svar man kan få. Hoppas att du får ut nåt av den svada av svar och fördomar du får dej till godo. ;-)

Tänkte själv bara fylla på med en enda detalj och det är värdet av just brännvidden 50mm som porträttobjektiv. Det är på en kamera som din ett mycket kort teleobjektiv. Det gör att du kan (och måste) ta ett steg bakåt från din modell. På det sättet kliver du ut ur din modells intimzon och din modell agerar då (oftast) mera avslappnat av helt naturliga skäl. Vill man plåta porträtt med vidvinkel så går det också bra men modellen kommer att agera på annat sätt eftersom man då flyger upp i ansiktet på honom/henne.

Annars kan jag väl bara säga att ett 50mm/f1,8 förmodligen är bland det mest prisvärda man kan köpa i objektivväg, om man behöver ett objektiv med fast brännvidd i ungefär den häraden. Men det är just precis det. Inget annat.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar