Får jag använda citat och dikter?

[Kijana]

Om texten är en mening eller två omfattas den av citaträtten och då kan man -- helt lagligt -- göra precis som Jenny vill.

Som jag har förstått det kan exempelvis de två meningar hon citerar (eller mer korrekt: tänker sig göra) anses ha verkshöjd, och då kan man inte komma och citera hur som helst. Rättare sagt, inte alls.

 

[ErlandH]

Som jag har förstått det kan exempelvis de två meningar hon citerar (eller mer korrekt: tänker sig göra) anses ha verkshöjd, och då kan man inte komma och citera hur som helst. Rättare sagt, inte alls.

Nja, en text som inte har verkshöjd kan du citera hur du vill. Den har inget upphovsrättsskydd. Citaträtten gäller just skyddade verk. Som alltså har verkshöjd.

 

[Jochum Berg]

Oj världshistorien måste ha miljontals kanske miljardtals exempel där konstnärer illustrerat något känt textverk och i många fall säket angett det i eller under tavlan, detta har alltså några jurister ändrat på så det är slut med det?

 

[Kijana]

Nja, en text som inte har verkshöjd kan du citera hur du vill. Den har inget upphovsrättsskydd. Citaträtten gäller just skyddade verk. Som alltså har verkshöjd.

Jo, men det var ju det jag skrev. Läs igen!
Men eftersom jag inte vet vilka citat hon tänker göra kan jag ju inte göra några stensäkra uttalanden om vad som gäller.

 

[ErlandH]

Jo, men det var ju det jag skrev. Läs igen!
Men eftersom jag inte vet vilka citat hon tänker göra kan jag ju inte göra några stensäkra uttalanden om vad som gäller.

Jag kanske uttryckte mig otydligt. Om en text inte har verkshöjd får du citera/kopiera hela texten och använda den precis hur du vill, eftersom texten inte har något skydd. Det spelar ingen roll hur lång texten eller ditt "citat" är.

Om en text har verkshöjd får du citera en kortare del, normalt en eller ett par meningar -- trots att den är upphovsrättsligt skyddad.

Längden på en text har inte någon avgörande betydelse för om den ska anses ha uppnått verkshöjd eller inte.

 

[Kijana]

Jag kanske uttryckte mig otydligt. Om en text inte har verkshöjd får du citera/kopiera hela texten och använda den precis hur du vill, eftersom texten inte har något skydd. Det spelar ingen roll hur lång texten eller ditt "citat" är.

Men om en text inte har verkshöjd så finns väl inget att citera? Ska inte säga att alla texter har verkshöjd, för det kan verkligen skilja sig i kvalitet mellan två olika poeter, men om en text är utgiven och publicerad får den väl någon grad av verkshöjd?

Om en text har verkshöjd får du citera en kortare del, normalt en eller ett par meningar -- trots att den är upphovsrättsligt skyddad.

Det är nog här våra uppfattningar skiljer sig åt. (Men jag är å andra sidan inte stensäker på att jag har rätt.)
Lyssnade nämligen på en jurist för ett antal år sedan, specialiserad på upphovsrätt, och ett exempel hon använde var en vers ur låten Help, av Beatles. Exemplet skulle illustrera att några ord sammansatta till en mening kan vara ett självständigt verk, ha uppnått verkshöjd, om det är tillräckligt unikt, och verket får man i så fall inte använda hur som helst. Man kan i varje fall inte komma och påstå att man helt oberoende av den första författaren har skrivit exakt samma vers själv, eller snarare skulle kunna göra det.
Så var försiktig om du tänker "citera" ordekvilibrister som Robert Broberg, menar jag.
Å andra sidan som jag har påpekat förut, även om det du vill citera och använda dig av har aldrig så hög verkshöjd så kan det vara tillåtet att använda sig av det om resultatet blir ett nytt självständigt verk.

 

[ErlandH]

... men om en text är utgiven och publicerad får den väl någon grad av verkshöjd?

Nej, det spelar ingen roll om den är utgiven. Det är kvaliteten och originaliteten det handlar om. Det är t ex tveksamt om just detta jag skriver nu har verkshöjd. Men inte helt otänkbart.

... Exemplet skulle illustrera att några ord sammansatta till en mening kan vara ett självständigt verk, ha uppnått verkshöjd, om det är tillräckligt unikt, och verket får man i så fall inte använda hur som helst. Man kan i varje fall inte komma och påstå att man helt oberoende av den första författaren har skrivit exakt samma vers själv...
Å andra sidan som jag har påpekat förut, även om det du vill citera och använda dig av har aldrig så hög verkshöjd så kan det vara tillåtet att använda sig av det om resultatet blir ett nytt självständigt verk.

Givetvis får du inte ta en mening ur Beatles "Help" och påstå att du skrivit den själv. Däremot finns det ingen tvekan om att du (i rätt sammanhang) får citera meningen. T ex så som Jenny hade tänkt göra.

 

[loidor]

Nu har jag inte läst igenom hela tråden, men personligen skulle jag inte gå med på att nån kopierar poesi jag skrivit utan min tillåtelse, än mindre rader ur densamma. En eller ett par rader i en dikt kan få en helt annan betydelse ryckt ur sitt sammanhang, och det är fullt möjligt att jag, som poet eller som människa, inte vill stå för dessa rader som enskilda.

Ett exempel skulle kunna vara en dikt om pedofili (nu teoretiserar jag bara), där det hela avslutas med en ironisk vinkling om att det är fint att vara pedofil. Mot bakgrund av resten av verket råder det ingen tvekan om att det är ironi, men vad händer om du klipper ut den där sista raden, publicerar den som ett citat med mitt namn på? Förtal, skulle jag säga.

Så ja, jag skulle i så fall förmodligen anmäla dig och se vart det leder, speciellt om du citerat en rad eller två och inte hela verket. Detta eftersom jag publicerar allt mitt material under creative commons, så det _är_ helt fritt att kopiera mina saker så länge du anger att det är jag som gjort dem och inte alternerar dem på något vis.

 

[ErlandH]

Nu har jag inte läst igenom hela tråden, men personligen skulle jag inte gå med på att nån kopierar poesi jag skrivit utan min tillåtelse, än mindre rader ur densamma.

Tyvärr, det spelar ingen roll vad du vill gå med på -- svensk lag ger oss den rätten.

Däremot har du ju rätt i att citaträtten kan användas på ett sätt så att det möjligen utgör förtal. Och förtal är straffbart. Att citera är dock fortfarande lagligt.

 

[loidor]

Tyvärr, det spelar ingen roll vad du vill gå med på -- svensk lag ger oss den rätten.

Däremot har du ju rätt i att citaträtten kan användas på ett sätt så att det möjligen utgör förtal. Och förtal är straffbart. Att citera är dock fortfarande lagligt.

:-/ Förbaskade rättigheter. Jaja, jag gissar man får finna sig i det.

Men gör inte det här att jag, rent lagligt, skulle kunna tillgängliggöra en del av ett musikstycke och hänvisa till citaträtten? Eller en del av en tavla? Eller en scen i en film? Konstverk som konstverk, menar jag.

 

[ErlandH]

Men gör inte det här att jag, rent lagligt, skulle kunna tillgängliggöra en del av ett musikstycke och hänvisa till citaträtten? Eller en del av en tavla? Eller en scen i en film? Konstverk som konstverk, menar jag.

Jovisst. Det är det citaträtten handlar om. Men det handlar också om att det måste finnas ett sammanhang som ger mening till citatet. (Med viss reservation för att olika regler gäller för olika uttrycksformer. T ex är jag inte säker på att man lagligen kan "citera" bildkonst eller foto.)

 

[Haraldus]

En jurist, som jag pratat med, menar att ett fotografi aldrig har verkshöjd medan en text oftast har det. Konsekvensen av detta skulle vara att en bild med påtryck text kommer att domineras av texten. Texten skulle alltså dominera det nya verket vilket alltså skulle strida mot god sed.
Dessutom har ju denna fråga även en moralisk dimension. Man kan ju fråga sig om någon fotograf skulle vilja publicera en text med verkshöjd mot författarens vilja eller utan författarens vetskap.
Bifogar nedan några utdrag ur lagstiftningen och ”Verkshöjd…” ur Wikipedia.
/Harald

Citaträtt
I svensk lag regleras citaträtten, kort och koncist, i 22 § upphovsrättslagen: "Var och en får citera ur offentliggjorda verk i överensstämmelse med god sed och i den omfattning som motiveras av ändamålet."
God sed innebär bland annat att upphovsmannen anges, och att citatet inte är till sådan omfattning att det kommer att utgöra huvuddelen i det nya verket.

Återgivningsrätt
En rätt, som ansetts stå citaträtten nära, är rätten att återge konstverk (återgivningsrätt). Denna regleras i 23 § upphovsrättslagen, som stipulerar att offentliggjorda konstverk endast får återges i något av följande fall:
1. i anslutning till texten i en vetenskaplig framställning som inte framställts i förvärvssyfte (om återgivningen sker i överensstämmelse med god sed och i den omfattning som motiveras av ändamålet),
2. i anslutning till texten i en kritisk framställning, dock inte i digital form och
3. i en tidning eller tidskrift i samband med en redogörelse för en dagshändelse, dock inte om verket har skapats för att återges i en sådan publikation.
Verkshöjd för fotografier. (utdrag ur Wikipedia)
http://sv.wikipedia.org/wiki/Diskussion:Verkshöjd
Populärvetenskapliga framställningar (till exempel uppslagsverk) omfattas ej av första punkten.
Citaträtt och återgivningsrätt torde tillsammans vara det närmaste svensk rätt kommer det amerikanska fair use, med tanke på ordvalet i Bernkonventionens tionde artikel.


Nyheten 1994 var att fotografilagen flyttades in i upphovsrättslagen, och därmed uppstod för första gången frågan om verkshöjd för fotografier, eftersom detta är ett centralt begrepp inom upphovsrätten. Anses inte verket ha "verkshöjd" så omfattas det inte av upphovsrättslagen och har därmed inget skydd.
Efter mycket om och men enades man om att fotografier skulle få behålla det verkshöjdsoberoende skydd de hade i fotografilagen, men att detta skulle höjas från 25 till 50 år från framställningsåret, och att fotografier som uppnår acceptabel verkshöjd skulle fä sitt skydd höjt från 50 till 70 år efter fotografens död. Detta "tvåalternativskydd" är dock inte unikt för fotografier, utan återfinns även i upphovsrättslagens bestämmelser om ljudupptagningar och upptagningar av rörliga bilder - dvs alla former av skapande som till större eller mindre del är ett resultat av en maskin. Grundtanken verkar vara att om maskinens roll varit viktigare än skaparens, så får verket framställningsårsskydd, men om skaparen varit viktigare än maskinen (dvs ingen annan som var på samma plats i samma ögonblick och var försedd med samma utrustning skulle ha kunna åstadkommit ett snarlikt resultat), så får verket dödsårsskydd.
I följebrevet till propositionen skriver man utförligt om problematiken kring verkshöjd. De som förberedde lagen ville göra alla bilder till verk, men flertalet remissinstanser, samt även regeringen, påpekade alla problem detta skulle medföra, inte minst med tanke på att det finns så många fotografier i arkiv och på museer där man inte vet vem fotografen är. Kompromissen blev att man bibehöll de två begreppen, och i följebrevet sägs det att avgörandet om vad som är bild eller verk får överlåtas till domstolarna i varje enskilt fall, och skribenterna (vice statsminister Bengt Westerberg och Reidunn Laurén från justitiedepartementet) säger klart ut att man inte väntar sig särskilt många fall, eftersom de flesta fotografer kommer att tycka att 50 års skydd från framställningsåret är gott nog. Detta uttalande betyder att lagstiftarnas utgångspunkt är att ett fotografi normalt är att betrakta som bild och inte ett verk, och att den som vill höja det till verk måste gå till domstol för att få till stånd det.
Frågan om verkshöjd för fotografi har hittills inte prövats i domstol en enda gång under de snart 12 år som laget gällt.

 

[ErlandH]

En jurist, som jag pratat med, menar att ett fotografi aldrig har verkshöjd medan en text oftast har det. Konsekvensen av detta skulle vara att en bild med påtryck text kommer att domineras av texten. Texten skulle alltså dominera det nya verket vilket alltså skulle strida mot god sed.

Denne jurist tycks ha en dragning till drastiska formuleringar. Att "ett fotografi aldrig har verkshöjd" är givetvis fullständig nonsens. En väldig massa -- förmodligen en mycket stor majoritet -- av de bilder jag sett här på FS har utan tvekan verkshöjd.

Inte heller är det sant att en text "oftast har" verkshöjd. Tvärtom, vår tillvaro är full av texter utan verkshöjd. På den webbsida du betraktar just nu finns det dussintals!

 

[Haraldus]

För att få verkshöjd måste fotografen gå till domstol. Ingen svensk fotograf har hittills gjort det.

Citerar igen…

Detta uttalande betyder att lagstiftarnas utgångspunkt är att ett fotografi normalt är att betrakta som bild och inte ett verk, och att den som vill höja det till verk måste gå till domstol för att få till stånd det.
Frågan om verkshöjd för fotografi har hittills inte prövats i domstol en enda gång under de snart 12 år som laget gällt.

/Harald

Denne jurist tycks ha en dragning till drastiska formuleringar. Att "ett fotografi aldrig har verkshöjd" är givetvis fullständig nonsens. En väldig massa -- förmodligen en mycket stor majoritet -- av de bilder jag sett här på FS har utan tvekan verkshöjd.

Inte heller är det sant att en text "oftast har" verkshöjd. Tvärtom, vår tillvaro är full av texter utan verkshöjd. På den webbsida du betraktar just nu finns det dussintals!

 

[ErlandH]

För att få verkshöjd måste fotografen gå till domstol. Ingen svensk fotograf har hittills gjort det.

Inte alls. Det behövs ingen domstol. Begreppet "verkshöjd" har använts hur länge som helst och är inte så svårtolkat som du vill göra gällande. Tvärtom är det ganska lätt att tolka, eftersom det inte krävs speciellt mycket för att något ska uppnå verkshöjd.

Även om det aldrig prövats i HD exakt var gränsen går när det gäller fotografiska bilder är de allra flesta som sysslar med den här typen av frågor någorlunda överens. Passfoton och katalogbilder har inte verkshöjd -- men i stort sett alla andra foton har det. Bilderna du tar på din lekande hund, på ungarna som sparkar boll, på det leende bröllopsparet. Reinfeldt på presskonferens. Vaktparaden framför Slottet. Waxholmsbåten som passerar en skärgårdsö. Osv.

Sen finns det förstås gränsfall också. Ett foto av Slottet utan vaktparad kanske inte når verkshöjd -- men kan göra det. Definitionen för verkshöjd är ju att verket ska vara unikt och att inte vem som helst (utan att känna till det första verket) kan åstadkomma samma verk.

 

[Walle]

Det här är ju faktiskt fruktansvärt intressant.

Jag håller med om Erlands tolkning, det är precis så jag själv har tolkat lagen. Så som jag har tolkat/förstått lagen så behövs heller ingalunda någon form av "förhandsverifiering" av den art som "Haraldus" (jag ber om ursäkt för att jag inte använder ditt riktiga namn. Tyvärr så ser man bara användarnamn när man kollar under "Översikt av ämnet" när man skriver svar).

Men till syvende sist är det altså domstolens tolkning som gäller, och om jag förstår er rätt så har ingen domstol hittils prövat lagen sedan den kom till? (den nya lagen där fotografin är invävd i upphovsrättslagen, altså)

 

[ErlandH]

Men till syvende sist är det altså domstolens tolkning som gäller, och om jag förstår er rätt så har ingen domstol hittils prövat lagen sedan den kom till? (den nya lagen där fotografin är invävd i upphovsrättslagen, altså)

Visst har begreppet verkshöjd prövats av domstolar. Kanske inte just i samband med fotografisk bild (det vet jag faktiskt inte) men det spelar ingen större roll eftersom begreppet definieras på samma sätt för alla typer av verk.

 

[Haraldus]

Om man tar ett kort med en kamera så får detta kort ett verkshöjdsoberoende skydd på 50 år från framställningsåret. Fotografier som uppnår acceptabel verkshöjd har ett skydd på 70 år som räknas från fotografens död. Om ett fotografi har verkshöjd beslutas i domstol, se bif utdrag ur Wikipedia.
När det gäller texter med verkshöjd så har de ett skydd på 70 år efter författarens död. Vad som menas med verkshöjd avgörs i domstol. Förutom vissa böcker, noveller, dikter, artiklar etc. så kan även annan text t ex brev ha verkshöjd och vara skyddade av upphovsrätten.

När det gäller Jennys fråga så tycker jag att hon missuppfattat detta med citaträtten. Som jag ser det får man citera delar ur en skrift för att t ex kunna analysera och recensera en text etc. Jenny vill tydligen stjäla en text för att förbättra ett mer eller mindre misslyckat fotografi och låta texten vara en aktiv del i bilden. Fy fan vad sniket!

När det gäller ErlandH så konstaterar jag att han tydligen är en arg och eventuellt ung man som dock har mycket kvar att lära sig. Ett av de första tips jag vill ge honom är att försöka ta till sig skriven text.
/Harald


Utdrag ur Wikipedia:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Diskussion:Verkshöjd
à
I följebrevet till propositionen skriver man utförligt om problematiken kring verkshöjd. De som förberedde lagen ville göra alla bilder till verk, men flertalet remissinstanser, samt även regeringen, påpekade alla problem detta skulle medföra, inte minst med tanke på att det finns så många fotografier i arkiv och på museer där man inte vet vem fotografen är. Kompromissen blev att man bibehöll de två begreppen, och i följebrevet sägs det att avgörandet om vad som är bild eller verk får överlåtas till domstolarna i varje enskilt fall, och skribenterna (vice statsminister Bengt Westerberg och Reidunn Laurén från justitiedepartementet) säger klart ut att man inte väntar sig särskilt många fall, eftersom de flesta fotografer kommer att tycka att 50 års skydd från framställningsåret är gott nog. Detta uttalande betyder att lagstiftarnas utgångspunkt är att ett fotografi normalt är att betrakta som bild och inte ett verk, och att den som vill höja det till verk måste gå till domstol för att få till stånd det.
Frågan om verkshöjd för fotografi har hittills inte prövats i domstol en enda gång under de snart 12 år som laget gällt.

Verkshöjd
För att ett alster ska anses vara ett verk måste det ha uppnått verkshöjd. Det innebär att verket ska visa upp originalitet eller individuell särprägel som ett resultat av upphovsmannens personliga skapande. Det är med andra ord upphovsmannens säregna sätt att uttrycka något som skyddas, inte de idéer eller fakta som verket kan innehålla. Upphovsrätten gäller endast det som skapas av människor; djur, till exempel målande schimpanser, har således ingen upphovsrätt.
ß

 

[ErlandH]

När det gäller Jennys fråga så tycker jag att hon missuppfattat detta med citaträtten. Som jag ser det får man citera delar ur en skrift för att t ex kunna analysera och recensera en text etc. Jenny vill tydligen stjäla en text för att förbättra ett mer eller mindre misslyckat fotografi och låta texten vara en aktiv del i bilden. Fy fan vad sniket!

När det gäller ErlandH så konstaterar jag att han tydligen är en arg och eventuellt ung man som dock har mycket kvar att lära sig. Ett av de första tips jag vill ge honom är att försöka ta till sig skriven text.

1. Det är inte Jenny, utan Harald som missuppfattat citaträtten. Som andra redan klargjort i inlägg i den här tråden ingår det i den gängse tolkningen av citaträtten att man får citera "för att understryka eget ställningstagande", vilket ju är vad Jenny vill göra. (För att undvika missförstånd ska jag kanske klargöra att jag tycker att det i en sådan här situation, oaktat citaträtten, tillhör vanlig hyfs att berätta för upphovsmannen vad man håller på med.) För övrigt så undrar jag varför Harald har den bestämda uppfattningen att Jennys bilder är misslyckade.

2. Jag är varken arg eller ung. Däremot har jag sysslat med den här typen av frågor i 30 år och mer än en gång diskuterat begrepp som citaträtt och verkshöjd med jurister som specialiserar sig på just upphovsrättsfrågor.

3. Man ska vara försiktig med att se allt som skrivs på Wikipedia som sanning. Speciellt när det (som det stycke Harald gång på gång citerar) är text som inte kommer från Wikipedias uppslagsdel utan är ett debattinlägg. Läser man hela inlägget framgår det tydligt att debattören Thomas Blombergs text är ett (måttligt framgångsrikt) försök att argumentera för att alla svenska fotografier tagna före 1969 skulle sakna upphovsrätt.

Ett av de första tips jag vill ge Harald är alltså att lära sig skilja på fakta och åsikter (som Blombergs debattinlägg). För övrigt är Blomberg inte jurist, utan översättare och arbetar med textremsor till tv-program.

 

[ztenlund]

3. Man ska vara försiktig med att se allt som skrivs på Wikipedia som sanning. Speciellt när det (som det stycke Harald gång på gång citerar) är text som inte kommer från Wikipedias uppslagsdel utan är ett debattinlägg av Thomas Blomberg. Läser man hela inlägget framgår det tydligt att hans text är ett (måttligt framgångsrikt) försök att argumentera för att alla svenska fotografier tagna före 1969 skulle sakna upphovsrätt.

Absolut, jag vet inte hur mycket konstigt jag sett i olika artiklar sammanhörande med juridiska uppslagsord. Ibland så rör det sig även om helt felaktiga begrepp. Situationen lär knappast vara bättre bland debattinläggen, snarare tvärtom...

Wikipedia är gravt olämplig som källa i juridiska spörsmål. Jag tycker dessutom att det är skrämmande att i princip ingen som diskuterar sådant på forumet ens hämtar det minsta stöd bland den faktiska lagtext vi har, och eventuellt därtill hörande andra rättskällor. Det blir mest väldigt mycket tyckande.