Exponering och tid-bländare-manuell läge.

[Oquist]

Jag har har funderat lite över syftet med olika lägen på kameran.
(Ursäkta om jag inte använder korrekta benämningar.)

Två exempel på hur jag tror att jag kan använda tid och bländar-läge.

Tidsläge:
Om jag är i en situation där det är lite för dåligt ljus och vill vara säker på att jag för så skarp(tänker på skakningar) bild som möjligt så kan jag välja bestämma minsta slutartid, eller om jag vill vara säker på att jag fryser kortet, och låta kameran bestämma resten.

Bländare:
Om jag vet att det finns tillräckligt med ljus för att kameran inte ska välja för lång slutartid för att inte få skakningsoskärpa och/eller att jag vet att slutartiden kommer vara tillräckligt snabb för att frysa bilden tillräckligt.

Manuellt:
När använder jag mig av det?

Jag var ute igår och tog lite kort, solen lyste ganska jämn det var lite molnigt men inte så mycket att det blev ljusare/mörkare. Det var inte heller något "skarpt" solljus. Det som skilde mest var i vilket läge personerna stod i förhållande mot solen. Skuggor från andra saker, bilar andra personer o.s.v., men skuggorna var inte alltid skarpa mot backen. På en del kort så ser man att solen tittat fram så pass mycket att skuggorna blir bra syliga.

Ibland lite motjlus, personen kunde gå mot solen och från.

Hade jag kunnat ställt kameran på manuellt här, kollat exponering mot ett lite skuggigt/lite mörkare område och ställt in slutartid/bländare och ISO? Kanske testat mot en husvägg som inte hade direkt solsken.

Tänker på att jag kanske fått ett jämnare tema, samma skuggor, (vet inte riktigt hur jag ska beskriva det) över hela tiden jag fotograferat. Jag gjorde nyss ett snabbtest inomhus, där jag ställde in mot ett skuggparti på väggen. Fönstret blir lika mycket överexponerat men allt annat är "likadant" när jag fotograferar, soffan, väggen mittemot, skuggan bakom TV'n, all detta stämmer överens med skuggan av något annat på ett annat kort. Jag får på något slags tema, det känns "likadant".

 

[SD40T-2]

Jag började fotografera med analoga kameror så manuellt läge var ofta det enda jag hade tillgång till. Nuförtiden använder jag nästan aldrig manuellt läge. Jag föredrar bländarförval för att jag vill ha koll på skärpedjupet. Tiden syns ju i sökaren så det räcker för mig att hålla reda på den.Vill jag ha kortare eller längre tid ändrar jag bara på bländaren.
Manuellt läge använder jag när jag tar en serie bilder på ett rörligt motiv så att exponeringen blir konstant genom serien. Jag använder också manuellt läge när jag tar mörkerbilder på stativ.

 

[Oquist]

Manuellt läge använder jag när jag tar en serie bilder på ett rörligt motiv så att exponeringen blir konstant genom serien.

Det här, när du skriver så så känns det som om jag tänker åt rätt håll?

Jag antar att du kanske pratar om en situation i några sekunder medan jag hade en som var ungefär 10-15 minuter åt gången. Men jag var i samma position varje gång.

Mörka kläder, ljusa kläder, asfalt bakom, personer bakom gjorde att det blev relativt stor skillnad. Blev personen ljus så blev omgivning lite mörkare och tvärsom. Hur jag skulle välja ljusmätningsmetod påverkar väl också, men även där kanske man kan säga att det är en kompromiss (om det är kompromisser man talar om) om hur bilden ska bli.

 

[Grevture]

Jag har har funderat lite över syftet med olika lägen på kameran.

Som du själv är inne på så finns det situationer där man är ute efter en viss bestämd slutartid eller en viss bländaröppning. Man bestämmer den parameter som är viktig och lämnar en andra åt automatiken. Numera har vi ju dessutom känslighetsautomatik att ta till, dvs att kameran tillåts variera iso-inställningen för att hålla de övriga inställningarna där vi vill ha dem.

Typexempel på situationer där du vill bestämma tiden är olika sport- och actionbilder (av djur, människor eller något annat som rör sig) och du vill bestämma hur mycket eller litet rörelseoskärpa du skall ha. Ett typexempel är olika motorsporter där du vill ha kort tid för att slippa oskärpa i t.ex. förarens ansikte, men såpass lång tid att du inte fryser rörelsen hos hjul eller vatten/snö/grus som sprutar (så inte bilden blir för stel och tråkig). Eller så panorerar du med en rörelse för att få rörelseoskärpa i bakgrunden, men skärpa på det motiv du följer.

Typexempel på situationer då du vill styra bländaröppningen är när du vill vara säker på att få ett stort eller litet skärpedjup, eller helt enkelt att du vill hålla dig på en bländaröppning där du vet att objektivet presterar väldigt bra.

Manuellt handlar ofta om ljussituationer som blir (för) svåra att bedöma korrekt för automatiken. Tänk på att en automatik, hur välkonstruerad den än är dels kan bli lurad, dels har väldigt svårt att förstå de estetiska beslut vi ibland fattar som fotografer. Ibland vill du ha en high-key-känsla i en bild och överexponerar medvetet, ibland vill du verkligen ha en motljussiluett och underexponerar medvetet.

 

[Grevture]

Mörka kläder, ljusa kläder, asfalt bakom, personer bakom gjorde att det blev relativt stor skillnad. Blev personen ljus så blev omgivning lite mörkare och tvärsom. Hur jag skulle välja ljusmätningsmetod påverkar väl också, men även där kanske man kan säga att det är en kompromiss (om det är kompromisser man talar om) om hur bilden ska bli.

Det är här du som fotograf får bygga upp en blick för ljus och med hjälp av den får hjälpa automatiken på traven med hjälp av exponeringskompensationen, eller helt enkelt hoppa över automatiken och köra manuellt.

Ett enkelt och ganska tydligt exempel: Du fotograferar ishockey på Hovet i Stockholm: AIK i sina svarta hemmaställ mot säg Leksand eller HV71 i sina i huvudsak vita dräkter. Här blir exponeringsautomatiken helt vilseledd av att bilden ibland domineras av helt svartklädda människor, ibland av vitklädda, plus att bakgrunden ibland består av ljusa reklamskyltar, ibland av mörka. Här fungerar det bäst med helmanuellt eftersom automatiken bara blir lurad hela tiden.

 

[eskil23]

Bländarläge använder jag bara för tre saker: Full öppning för kortast slutartid när saker rör sig fort, f/7,1 eller f/8 för bäst skärpa eller f/11 eller mindre för stort skärpedjup.

Manuellt läge använder jag bara när jag behöver BULB-läget. För att få samma exponering på fler bilder använder jag AE-L i stället.

Slutartidsprioritering använder jag över huvudet taget inte. Jag ställer in auto-ISO på längsta acceptabla slutartid i stället.

I övrigt använder jag programläge, oftast med gaffling (bracketing) ifall exponeringsautomatiken skulle gissa lite fel.

 

[levitte]

Manuellt läge använder jag mest då jag vill vara säker på att jag får samma exponering i en serie bilder. Det rör sig huvudsakligen om två situationer, där den ena är att jag kan förvänta mig varierade blandningar av ljusa och mörka fält i bild (*), och den andra är foto med blixt (studiofoto främst).

Bländarförval använder jag då jag inte bryr mig så himla mycket eller då det allmänna ljuset är väldigt ombytligt (t.ex. utomhus när det varierar mellan soligt och molnigt).

Slutartidsförval har jag nästan aldrig använt, det är sällan jag gör den sortens fotografi som kräver det.

Mvh,
Richard
-----
(*) oftast är det när jag går ut på stan och plåtar, och en hel del på vad jag använder för ljusmätarmetod.

 

[Snapphane]

Oavsett vad man väljer för läge, har man alltid en display i sökaren. Har du i ett halvmanuellt läge så ser man bländaren eller slutartiden och gillar man inte vad man ser kan man justera sina inställningar. Med andra ord, har du valt bländare 2.8 och kameran vill sätta slutartiden till 1/10 sekund så kan du snabbt pilla lite på ISO så du får en snabbare slutartid. Eller så blir du tvungen att öppna upp bländaren mer, om det går.

När du kör helt manuellt har du istället en ljusmätare som berättar om du över- eller underexponerar din bild. Då kan du ratta på valfri inställning för att fixa till det.

Själv kör jag alltid manuellt när jag använder blixt. Blir lättare att få det helt rätt då. Eller som sagt när automatiken gnäller. Då kan man köra manuellt och låta det bli lite fel. Bättre en mörk bild än en suddig bild, t ex =)

 

[SD40T-2]

Det här, när du skriver så så känns det som om jag tänker åt rätt håll?

Jag antar att du kanske pratar om en situation i några sekunder medan jag hade en som var ungefär 10-15 minuter åt gången. Men jag var i samma position varje gång.

Mörka kläder, ljusa kläder, asfalt bakom, personer bakom gjorde att det blev relativt stor skillnad. Blev personen ljus så blev omgivning lite mörkare och tvärsom. Hur jag skulle välja ljusmätningsmetod påverkar väl också, men även där kanske man kan säga att det är en kompromiss (om det är kompromisser man talar om) om hur bilden ska bli.

Jo, jag tänker på några sekunder, men om det är så föränderligt som du beskriver så är det nog erfarenhet som behövs. Då får man mäta om ibland